Regi & manus: Tommy Wirkola, Stig Frode Henriksen

I rollerna: Jeppe Laursen, Charlotte Frogner, Stig Frode Henriksen, Vegar Hoel, Lasse Valdal, Evy Kasseth Rösten, Jenny Skavlan

Nazistzombierna i filmen är delvis inspirerade av ett odött väsen i fornnordisk mytologi (draugen) som svartsjukt vaktar gravar och deras skatter. 
I slutstriden ska ni kolla på Roy. Han har beväpnat sig med en hammare och skära. När han springer mot dem håller han tillhyggena så de bildar sovjetsymbolen. Symbolik!

Synops

Ett gäng norska läkarstudenter ger sig iväg till en stuga i norska fjällen under ett påsklov. Vad de inte vet är att en djup ondska ruvar där. De blir förvarnade av en nordnorsk äldre man som har ett läskigt sätt att bjuda in sig själv på fika. De tror inte på honom, men efter ett tag kommer de underfund om motsatsen.

Skådespeleri

De norska ungdomarna spelas av norska unga skådespelare som vi egentligen inte känner till, men det är bara en fördel. Det skriks kopiöst och alla karaktärerna känns ganska grunda och dumma, som sig bör i skräck- och splatterfilmer av den här kalibern. Så vi har inget att anmärka på. De verkar ha haft kul under inspelningen och de trivs i varandras sällskap. De är medvetna att de spelar i en norsk nazistzombiefilm och att det inte ska vara seriöst för fem öre. Detta utan att det blir överspelat eller löjligt, hotet är hotfullt och man blir rädd ( i alla fall Kristian). De gör en bra insats och alla har säkert lovande karriär framför sig. Vi ser dem gärna i fler filmer. 

Regi

Premissen är ju en typisk skräckfilm. Ungdomar som åker iväg till en plats för att festa men de möts av något obehagligt. En story som använts så mycket att en film som använder det konceptet knappast har något att erbjuda. Fast Död Snö är mycket självmedveten på detta område. Karaktärerna skämtar i början om hur många likheter deras start av resan liknar början på skräckfilmer. Den har en god dos ironi rakt igenom. 

Ett exempel är att en av karaktärerna är en obotlig filmnörd. En av de andra säger till honom att måste tona ner nördandet om han vill få ligga under resan. Det visar sig dock att en av de snygga tjejerna (spelad av Jenny Skavlan) också är en filmnörd. Nördarna är de enda som får till det under filmen. Ytterligare ett exempel är i slutstriden. En av karaktärerna blir bitna av nazistzombierna. I desperation amputerar han armen med en motorsåg för att undvika bli smittad. Direkt efteråt hoppar dock en nazistzombie upp underifrån ur snön och biter honom mellan benen. Sen tittar han på motorsågen igen...men gör inget. 

Filmen lyckas använda ett ordinärt koncept på ett fräscht och roligt sätt. Den är skratt rakt igenom. Well done!

Produktion

Vi bjuds på många läckra naturbilder på de norska fjällen. Kameraarbetet lyckas visa upp den vackra norska naturen. I övrigt varierar kameraarbetet en hel del. Det är en del scener med handhållen kamera. Framförallt när de visar hur det ser ut från olika personers synvinkel. 

Make-up effekter och blod/tarmar/inälvor/sår och sånt är väldigt bra gjort och görs överdrivet men det behövs i splatterrulle. Nazizombiernas hud verkar läderartad och gammal. Deras kläder visar också tecken på slitage. Det är högsta klass där det ska vara det och det gillar vi! Det ser verklighetstroget ut och det ska det göra.

Vi vill speciellt nämna slutstriden. Två killar kommer ut ur skjulet beväpnade med diverse tillhyggen och en motorsåg. På andra sidan av ett fält kommer en stor hord av nazistzombier rusandes mot dem. De springer för att anfalla. Vi bjuds nu på en hejdundrande splatterfest till tonerna av ”Min dag” av Åge Aleksandersen. En klämkäck trallvänlig norsk visa. Klimaxet är när killarnas kompis återvänder på sin snöskoter med en  tysk tung kulspruta som han hittat i nazistzombiernas grotta. Mycket jubel under denna scen! 

Budskap
Filmen väljer som sagt det klassiska mönstret för en skräckfilm med ett gäng festsugna ungdomar. De är upptagna med sig själva och njutande. De uppvisar en stark ”fånga dagen” attityd. Den högsta dygden visar sig vara det tillfälliga njutandet och lusten. De blir en karikatyr över dagens samhälle. Det egna njutandet, förverkligandet och snällheten är upphöjt till våra kardinaldygder.

”Men varför har vi reducerat alla dygder att vara snäll? Därför att vi har reducerat allt det goda till en enda sak, det som snällheten bidrar till: njutning, välbefinnande och tillfredsställelse. Vi har reducerat oss själva till njutningslystna djur.” - Peter Kreeft

Detta hänger också samman med att vi dagen västerlänska civilisation har avsagts oss objektiva moraliska värderingar. Vi ser moralkoder som något förlegat och moralistiskt. Då detta i praktiken inte går att leva med har vi reducerat det till snällhet och välbefinnande. Vi gillar att diskutera etik och moral men att säga sig peka på sanning är inte populärt. Märkligt nog har detta lett oss till att se oss själva som moraliskt överlägsna forna tiders människor. Förvisso har nutidens teknologi genomfört avsevärda förbättringar för mänskligheten och vårt mående men att tro att vi är bättre än historiens människor är absurt. Detta är vad man kan kalla kronologiskt snobberi. Detta ser vi också här i Död Snö. Ungdomarna skrattar åt den gamla mannen som kommer att varna dem för ondskan som finns på fjället. Mannens tro på en objektiv ondska hånas som vidskepelse. En hållning som snart (bokstavligen) kommer att bita ungdomarna i baken. 

”Det finns endast två framkomliga vägar ut ur vårt unika experiment med att leva utan några objektiva värderingar: att vända om eller att gå under” - Peter Kreeft

Vi vill såklart inte säga att allt var bättre förr. Det kan absolut vara ett misstag att säga att tiderna var mer moraliska förr. I vissa avseende kanske men på andra sätt kanske inte. Peter Kreeft uttrycker det som att vi är bättre än vår filosofi och våra förfäder sämre än sin.   Vi kan snarare vara i fara just för att vi tror oss vara moraliska. Vår etik som vi har blir som ett vaccin mot insikten att vi faktiskt behöver omvändelse. 

Unikt för vår tid är dock förnekandet av objektiva moraliska värderingar, moralen har blivit subjektiv. Det hela brister dock när vi blir konfronterade med absolut ondska. Ett objektivt ont leder ju till att det bör finnas ett objektivt gott. Frågan blir då, vad är grunden för det objektiva? Det kan ytterst sett inte vara grundat i människan eller ett kollektivt konsensus. Intressant är hur olika kulturer uppvisat snarlik etik och moral. Olika religionsgrundare kan ha liknande uttalanden om etik. Peter Kreeft visar hur de antika grekernas filosoferande om dygder till viss del överensstämmer med vad Bibeln lär. Detta är för att grekerna observerat den mänskliga naturen.

”Den mänskliga naturen, vars formgivare är Gud och inte Platon, kan lära känna dem. Det var Platon som först formulerade dem, men vad han gjorde för dygderna vara bara vad Newton gjorde för rörelsen: han upptäckte dess egna inneboende grundlagar och skrev ner dem” - Peter Kreeft

Moral och etik i den mänskliga naturen pekar alltså mot Gud. Det är viktigt att poängtera att att leva dygdigt i sig inte hjälper oss i vårt grundläggande problem även om det skulle göra vårt samhälle och vår värld gott att leva så. 

”Det finns, naturligtvis, en sjukdom som är mycket djupare rotad i oss och som är ärftlig. Den kallas för ‘arvssynden’ och för att bli fri från den krävs det ett mycket mer djupverkande botemedel än det som filosofin har att erbjuda” - Peter Kreeft

Bibeln är inte bara Guds fullkomliga uppenbarelse om moral och att leva ett dygdigt liv. Det är absolut det men mycket mer än så. Det berättar om Guds räddningsplan för oss. Det är den Kreeft skriver om i citatet ovan. Kort och gott handlar det om Jesus. 

”Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.” - Ef 2:4-10

Två Frusna Tummar Upp för Död Snö (2009)!!!

//Jönsson & Svensson

Regi: Andrew Adamson

Manus: Ann Peacock, Andrew Adamson, Christopher Markus, Stephen McFeely

Baserat på en bok av C.S Lewis

I rollerna: Georgie Henley, James McAvoy, Tilda Swinton, Jim Broadbent, William Moseley

Filmen är till största del filmad i kronologisk ordning, något som faktiskt är ovanligt. I filmen gjordes försök att använda riktiga vargar. Dessvärre fick ett par ersättas med datoranimerade vargar. De riktiga tyckte det var så kul att få göra sitt jobb att de viftade på svansen vilket ju inte direkt gör dem skräckinjagande.

Synops

De fyra syskonen Pevensie blir evakuerade från London ut på engelska landsbygden under andra världskriget. Av en tillfällighet hittar yngsta systern Lucy en garderob som gömmer en ingång till det förtrollade landet Narnia, komplett med vinter året runt och en elak vit häxa. Snart är de djupt engagerade i att befria Narnia från den vita häxans hemska regim.

Skådespeleri

Georgie Henley som Lucy är en av syskonen som sticker ut mest. Vilket ju är rättvist då hon är det yngsta av syskonen, hon upptäcker Narnia först, och boken är trots allt en barnbok. Det finns en viktig poäng här som vi ska återkomma till under budskap. De övriga syskonen gör en solid insats. Liam Neeson gör rösten till Aslan och det är formidabelt val. Dels är Neeson en suverän skådis men också för att hans mörka röst kan vara både auktoritär och varm. Det finns ingen som egentligen brister i sin insats. Tilda Swinton som den vita häxan är också något som man bör titta efter.

Regi

Filmen visar stor respekt för materialet som boken ger. De håller sig till den huvudsakliga storyn av boken men lägger till en hel del utfyllnad. Det ges en del utrymme för syskonens äventyr när de blir jagade av vargar och andra karaktärer av mindre nobel natur, och såklart det stora episka slaget på slutet, som känns igen från Lord of the Rings-trilogin, där det fajtades dubbelt så mycket. Men filmen döljer inte det kristna budskapet, som kommer fram även om gott om tid ges åt att utveckla historien och åt action. Andrew Adamson har tidigare gjort bland annat Shrekfilmerna och vet hur man gör en fantasyfilm, och det är ett bra val. Dock gör inte filmen lika stort intryck som Harry Potter eller LOTR. Det märks att filmen vill göra en sådan filmatisering men den kanske försöker lite för mycket. Det betyder inte att det är en dålig film, tvärtemot.

Produktion

För effekter står WETA-workshops, alltså de som gjorde samma uppdrag i LOTR. De är ytterst kompetenta i att bygga modeller och rekvisita för filmer. De är snyggt gjorda och fyllda av detaljer. Detta gör att världen känns verklig och trovärdig. Allt ifrån vapen till masker är gjorda med finkänslighet. Det är en hel del CGI och andra dataeffekter i filmen. Dessa är dock använda på rätt sätt. De är där för att förstärka filmen. T.ex faunerna är utklädda människor men specialbyxor som en dator sedan lägger getben på dem. Detta tycker vi om. Mycket omsorg och arbete har lagts ner på produktionsarbetet. 

Miljöerna är mycket vackra och precis som i LOTR bjuds vi på många naturvyer. Man sugs in i miljöerna och CS Lewis bok blommar verkligen ut. Filmen är oerhört snyggt klippt. Övergångarna mellan scenerna är toppen! Flera som är extraordinära. 

Budskap

“Some day you will be old enough to start reading fairy tales again.”  - CS Lewis

Så sa alltså narniaförfattaren CS Lewis. Han var professor i medeltids- och renässanslitteratur med kopplingar till både Oxford och Cambridge. Han har skrivit mängder med intellektuell och akademisk litteratur samt en del skönlitteratur. Ändå anser han dock att fenomenet saga är något kraftfullt. Han har insett något kraftfullt i det barnsliga. Det är inte omogenhet det är tal om utan det är barnslig lekfullhet och tillit. CS Lewis har alltså använt mediet barnsaga för att förmedla något viktigt, hans kristna tro. Att Narnia har ett kristet innehåll är inte svårt att se. Ta detta citat från Aslan:

”If the Witch knew the true meaning of sacrifice, she might have interpreted the deep magic differently. That when a willing victim who has committed no treachery, is killed in a traitor's stead, the stone table will crack, and even death itself would turn backwards.” - Aslan

Detta är det vi skrivit om så ofta. Det fantastiska Gud har gjort för oss. CS Lewis får fram det på ett vackert och tilltalande sätt. Att det är gjort i formen av en barnbok förstärker faktiskt berättelsen som ska berättas. Jesus sa:

”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” - Mark 10:15

Det är viktigt att inte applicera det vi ser som negativt med barnslighet på detta citat. Det är inte tal om omogenhet eller något sådant. Det handlar om den förtröstan som barn kan uppvisa. Det är kanske därför Lewis låter barn vara bokens hjältar och att den är skriven som barnbok. Denna barnsliga förtröstan är inte något som slänger ut förnuftet. Det är inte vad Jesus säger och inte heller något Lewis menar. När syskonen samtalar med professorn om att både Lucy och Edmund varit i Narnia så pratar Peter och Susan om hur omöjligt det är. Dock vet de att Lucy brukar tala sanning och Edmund ljuga. Alltså när han säger att han bara låtsats ha varit i Narnia med Lucy så kan man anta det var en lögn. Om Lucy inte brukar ljuga och hon inte är galen så är professorns slutsats att de logiskt sett borde tro på Narnia. Filmen är full av sådana klockrena inslag. Vårt tips till er läsare är att skaffa er en annan bok av CS Lewis och läsa hur han visar att den kristna tron i allra högsta grad är intellektuellt hållbar. 

Denna film är en mycket hoppfull film. Vintern är på väg bort! Aslan kommer! Vita häxan ska besegras! Detta gör att filmen också är en utmärkt julfilm. Hoppet som filmen är baserad på är verkligt! 

”In Christ alone, who took on flesh

Fullness of God in helpless Babe

This gift of love and righteousness

Scorned by the ones He came to save

Til on that cross as Jesus died

The wrath of God was satisfied

For every sin on Him was laid

Here in the death of Christ I live, I live

There in the ground His body lay

Light of the world by darkness slain

Then bursting forth in glorious Day

Up from the grave He rose again”

Bland alla julklappar denna jul så är vår önskan och bön att ni läsare ska upptäcka denna fantastiska gåva av nåd som Gud har gett oss, förlåtelse och evigt liv. Gud är trofast och vi kan lita på Honom med en barnslig förtröstan. Vi kan som Lucy gå in i garderoben för vi vet att Narnia finns. Hon gör det med en barnslig glädje och det är en förebild för oss att följa. Det kristna livet innebär mycket mognad men denna barnslighet får vi alltid bevara. 

”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.” - Gal 3:26

Så slutligen vill vi önska er alla en sak men för det ska vi ta till ett citat från filmen:

”Long live Aslan! And merry Christmas!” - Father Christmas

Två Juliga Tummar Upp för Narnia - Häxan och Lejonet!!!

//Jönsson & Svensson

Regi: Roger Allers, Rob Minkoff

Manus: Brenda Chapman med ett team på 27 pers!

Röstroller: Matthew Broderick, James Earl Jones, Jeremy Irons, Moira Kelly, Nathan Lane & Emie Sabella

När Timon & Pumba introducerar ätandet av insekter för Simba så har en av insikterna musse-öron. Karaktärernas namn är ord på Swahili, ett tips att kolla upp.

Synops

Lejonet Simba, tronföljaren till sin far Mufasa, växer upp i Lejonriket med kompisen Nala och kungens tjänare Zazu. Kungens bror Scar visar sig snabbt ha en mörkare sida och genomför en kupp och tar över tronen från Mufasa, Simbas far. Simba måste fly och träffar Timon och Pumbaa, en surikat och ett vildsvin som lever  ett bekvämt liv i djungeln. Simba får reda på hur det står till i Lejonriket och beger sig tillbaka för att ta tillbaka tronen från Scar.

Skådespeleri

Här är det ju tal om röstskådespeleri. Först av allt måste sägas att våra åsikter går isär. Kristian föredrar filmen på svenska (eftersom han har sett den på svenska när han var liten) och Clas på engelska. Detta säger dock något viktigt om filmen. Animatörerna har varit ytterst kompetenta i att göra så att filmen blir lyckad att översätta. I båda översättningarna har de samlat en ensemble av skådespelare vars röster passar deras karaktärer. De har inte legat på latsidan utan tagit filmen på allvar. 

Regi

Detta är en film med en oerhörd solid story och manus. Inte bara är det nostalgi att se den utan den funkar även som en vuxenfilm. Storyn är episk och skulle lika gärna kunna vara hämtad från något historiskt drama á la Shakespeare. Den handlar om ett kungarike där kungen bror dödar kungen och fördriver arvingen för att själv ta makten. Sedan handlar storyn om hur arvingen måste göra upp med sitt förflutna och lämna exilen och återta sin tron. Tunga grejer. Den är faktiskt löst baserad på Hamlet. Clas har läst Hamlet för ett antal år sedan och tycker Lejonkungen är en fantastisk variant på den berättelsen.

Produktion

Mycket research ligger bakom filmen och man får en helhetskänsla av den. Det är en känsla av att det här verkligen är Afrika och det är En värld full av liv och Hakuna matata. Det är vältecknat och bakgrunderna är det heller inget fel på. Djuren ser ut som djur, utom att de även kan prata. Animatörerna använde riktiga djur som modeller och det märks verkligen.

Musiken är välproducerad och gjord av Elton John och Tim Rice, och de fick några välförtjänta hittar och även Oscarsnomineringar efter fimen eftersom Lejonkungen blev ett sådant fenomen. Hans Zimmer har varit boss för hela filmmusiken och han visar verkligen att han är kompetent. Mycket kul att han tagit sitt jobb på allvar och inte fjantat till det bara för att det är en barnfilm. Han har strävat efter ha ge filmen en stark afrikansk touch vilket är mycket lämpligt. I övrigt hjälper musiken att förmedla känslor. Hur lyckas då det? Det är bara att se på vilket genomslag soundtracket fick så har du ditt svar.

Budskap

Filmen handlar mycket om identitet och hur man ska hantera sitt förflutna. Filmskaparna har haft som avsikt att ta upp tunga ämnen på ett barns nivå. Ändå lyckas den gå hem över åldersgränserna. Det visar hur väl de har lyckats. Alla bär vi på de svåra frågorna och hur vi ska hantera det förflutna. Alla bär vi på ett ryggsäck med tunga saker för vår bakgrund. Hur föreslår filmen vi hanterar det? 

”Oh yes, the past can hurt. But the from way I see it, you can either run from it, or... learn from it.” - Rafiki

Detta är en klockren livsprincip. Vi tycker den är väl värd att fundera över och ta till sig. Den är visdom som många har lärt sig genom livet och finns i Bibeln. För den kristne gäller denna princip på ett stort plan. Vi tillhör Guden som är universums suveräna kung. 

”Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv.” - 1 Mos 50:20

”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.” - Rom 8:28

Vi formas av våra förflutna men kan inte låt dem dominera oss. Det vi däremot kan göra är att ta de lärdomar som finns och röra oss framåt. I berättelsen finns som sagt även identitet som ett tema. 

”You have forgotten who you are and so have forgotten me.” - Mufasa

Denna replik fångar en stor del av vår mänskliga identitet, vår andliga vilsenhet. Vi har alla lämnat Gud och på så sätt lever vi ett tillstånd som inte var tanken. Mänskligheten som helhet och alla individer är skapade till Guds avbild. När vi vände Honom ryggen förlorade vi dem viktigaste delen av vår identitet. Historien slutar däremot inte där. När vi vände Gud ryggen så kom Han till oss. Han blev människa i Jesus för att leva det liv borde ha levt och dö den död vi förtjänade. Sedan uppstod han från de döda och besegrade satan, ondskan och döden. 

”Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.” - Ef 2:6-11

I advent firar vi ju att detta att Jesus kom och utifrån det är det en fest av förväntan över Hans återkomst. När Simba återtog sitt kungarike så blev allt återskapat och levande igen. Precis så ska det bli vid Jesu återkomst. Det har redan påbörjat men inte fullbordats. 

”Öknen och ödemarken skall glädja sig, hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja. Den skall blomstra skönt och fröjda sig, ja, fröjda sig och jubla. Libanons härlighet skall ges åt den, Karmels och Sarons prakt. De skall få se HERRENS härlighet, vår Guds majestät. Stärk kraftlösa händer, styrk vacklande knän. Säg till de försagda: "Var starka, frukta inte!" Se, er Gud kommer med hämnd, vedergällning kommer från Gud. Han kommer själv och frälsar er. Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Den lame skall hoppa som en hjort, den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skall bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken.” - Jes 35:1-6

Två Rytande Tummar Upp för Lejonkungen (1994)

//Jönsson & Svensson

Regi: Jonathan Dayton, Valerie Faris

Manus: Michael Arndt

I rollerna: Abigail Breslin, Greg Kinnear, Paul Dano, Alan Arkin, Toni Collette, Steve Carell

På grund av ekonomin så tog filmen fem år att göra. Fem identiska VW-Skåpbilar användes under produktionen.

Synops

Familjen Hoover är inte som alla andra familjer. Morfar Edwin gillar att använda svärord inför barnen och säger vad han vill eftersom han är gammal. Han har blivit utslängd från ett ålderdomshem eftersom han började med heroin. Mamman Sheryl försöker bara att få allt att flyta så smärtfritt som möjligt, och hennes bror Frank har nyligen försökt begå självmord på grund av olycklig - homosexuell  - kärlek. Brodern Dwayne har ingått ett absolut tystnadslöfte för att han vill bli pilot. Pappan Richard är en självhjälpsguru vars niostegstrappa inte verkar överensstämma med verkligheten. Och hela denna familj beger sig mot Kalifornien när de får veta att yngsta medlemmen Olive har blivit uttagen till skönhetstävlingen Little Miss Sunshine. 

Regi

Det är hela tiden en svart humor närvarande som gör att familjens öden och äventyr känns mindre tragiska än de egentligen känns. Det är en stor dos drama men också en liten bit komedi för att jämna ut det hela. Det blir som en roadmovie som mestadels utspelas i en gammal gul VW-skåpbil med en egen personlighet.

Skådespeleri

Det är framförallt sammansvetsningen av skådespelarna som imponerar. De inte bara spelar en dysfunktionell familj utan ÄR en dysfunktionell familj. Det är en ensemblefilm där alla skådespelare bidrar till helheten. Abigail Breslin som Olive visar sig vara en mycket kompetent barnskådis. Steve Carell som morbror Frank är utmärkt. Carell spelar ofta i galna komedier där han använder ett mycket uttrycksfullt kropp- och mimikspråk. Så även i denna film där han även lyckas bredda sitt känslogalleri. Han är nedtonad i början men blir sedan mer och mer uttrycksfull. Paul Dano som den tystlåtna Dwayne imponerar då han under största delen av filmen inte har några repliker. 

Produktion

Filmen är som sagt en roadtrip och därför är den till stor del begränsad till VW-skåpbilen. Kameran märks dock aldrig av utan smälter in i bilen. Kameraarbetet känns naturligt. Överlag är produktionen ganska enkel vilket passar in i denna film. Det finns en snygg symbolik när familjen ser ut att splittras. Dwayne har sprungit infrån VW-Skåpbilen och sitter och deppar på ett fält. Inga kan trösta honom och få tillbaka honom men då kommer Olive och kramar honom. Då bestämmer han sig för att komma tillbaka. När de går tillbaka syns i bakgrunden en reklamskylt med texten ”United We Stand”.

Budskap

Samtliga karaktärer i denna film är med ett engelskt uttryck ”really messed up”. Ännu värre blir det när de slås samman. Familjen Hoover är verkligen grovt dysfunktionell. Under filmens lopp förvärras det ännu mer. Pappa Richard är en självhjälpsguru i positivt tänkande och försöker marknadsföra sitt koncept ”Nine Steps of Success”. Han får dock inte sitt bokdeal. Hans hängivenhet för sitt koncept för familjen till kanten av konkurs. Mamma Sheryl försöker desperat hålla samman familjen men får själv flera sammanbrott. Morbrodern Frank visar sig vara i ännu sämre läge än när han presenterades. Han har förlorat jobbet, fått sitt hjärta krossat och försökt begå självmord. Den depressive Dwayne går all-in för sin dröm att bli testpilot. Under resans gång visar det sig dessvärre att han är färgblind. Drömmen är således förstörd. Farfar Edwin dör på grund av sitt osunda leverne - narkotikabruk. Den enda som verkar någorlunda ok är Olive. Skönhetstävlingen visar sig dock vara fruktansvärd när de väl kommer till den. Det hela slutar med att hon blir utestängd och förhindras  att någonsin mer delta i skönhetstävlingar i Kalifornien. Det verkar helt enkelt som familjen inte bara är ”really messed up” utan att alla är förlorare. Trots detta verkar de vara vinnare. De är vid filmens slut sammansvetsade till en familj - en riktig familj. 

”Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv skall bli synligt i vår kropp. Ty vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv skall uppenbaras i vår dödliga kropp. Så verkar döden i oss, och livet i er. Men då vi har samma trons ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag, så tror också vi, och därför talar vi. Ty vi vet att han som uppväckte Herren Jesus skall uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. Allt sker för er skull, för att nåden genom att komma allt fler till del skall få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.” 2 Kor 4:8-15

Det kristna livet är långt ifrån enkelt. Det kan innebära att man får vara en ”förlorare”. Det kan innebära krossade och ouppnådda drömmar. Det kan innebära förnedring och död. Fast det finns en enorm vinst i det livet. Här och nu är livet att leva till Guds ära och andras nytta. Bibeln kan uttrycka det som att mitt i alla svårigheter vinner vi en härlig seger. 

Frank och Dwayne befinner sig ute på en pir och har ett förtroligt samtal. Dwayne säger att han vill hoppa över alla jobbiga delar av livet. Frank börjar berätta om författaren Marcel Proust som han undervisar om. 

”...he [Proust] gets down to the end of his life, and he looks back and decides that all those years he suffered, Those were the best years of his life, 'cause they made him who he was. All those years he was happy? You know, total waste. Didn't learn a thing.” - Frank

Detta är verkligen en sanning värd att ha med sig. Precis som ovan bibelcitatet sa ovan så påstås alltså att lidande kan vara oerhört meningsfullt i slutändan. Ännu mer så för de kristne. Inte att lidandet blir lättare eller inte känns svårt utan att man får ett perspektiv på sitt liv. Genom de lidanden som familjen Hoover möter så blir de en familj igen. Det kristna hoppet är inte bara ett hopp om ”a pie in the sky when you die.”. Det är förvandling, upprättelse och glädje här och nu, och sedan kommer det få erfaras helt och fullt i himlen.

"Han helar dem som har förkrossade hjärtan, deras sår förbinder han." Ps.147:3

Två Resande Tummar Upp för Little Miss Sunshine (2006)!!!

//Jönsson & Svensson

Regi: Michael Curtiz

Manus: Julius J. Epstein, Philip G. Epstein, Howard Koch, Murray Burnett och Joan Alison

I rollerna: Humphrey Bogart, Ingrid Bergman, Paul Henreid, Claude Reins, Conrad Veidt, Peter Lorre m.fl

Filmen gjordes under pågående världskrig. Därför kunde de ej filma nattscener vid flygplatser. De gjorde det då i studio och använde sig av perspektivfoto för att ge intrycket av att vara på en flygplats. En teknik som används än idag, t.ex har det gjorts i Alien. En annan följd av att den spelades in under pågående krig är vilka som skulle spela tyskarna. Det blev tyska judar som flytt till USA.

Synops

Andra världskriget rasar. Flyktingar flyr undan kriget och många har siktet inställt på Amerika. För många väntar en farlig resa som tar dem till Nordafrika och till Casablanca och förhoppningsvis en resa till Portugal för att kunna ta sig till Amerika. Casablanca som styrs av Vichy-Frankrike, Nazitysklands lydstat över den del av Frankrike som inte är ockuperat. I Casablanca driver amerikanen Rick Blaine ett kafé/bar, som inte sticker ut hakan för någon. En dag kommer paret Lazlo och Ilsa till hans bar. Lazlo är ledaren för Europas samtliga motståndsrörelser. Han känner många och tyskarna vill hindra honom från att lämna Casablanca. Ilsa och Rick har ett förflutet tillsammans, och detta blir mer och mer tydligt och dramatiskt under filmen. Ska Rick ta hänsyn till det eller hellre göra det rätta?

Skådespeleri

Casablanca är en film med ypperligt skådespeleri. Det är minst sagt stiligt. Humphrey Bogart spelar den cyniske Rick galant. Hans inre konflikt och smärta kommer fram. Han är en antihjälte som helst vill bli lämnad ifred. Ingrid Bergman verkligen skiner, kameran älskar henne och hon är verkligen strålande vacker i varje scen. Verkligen en stolthet för Sverige! Paul Henreid som den gode Lazlo gör ett fint jobb, men han sticker inte ut och bleknar lite bredvid Bogart och Bergman. Claude Rains som den korrupte polischefen framstår som både inställsam och sliskig, bra jobbat Claude. Måste varit roligt att spela den rollen, en skurkroll som man minns. Conrad Veidt spelar den tyske Major Strasser. En mycket ondskefull roll. Han gör den bra även om den kanske är lite klyschig. Sammantaget är det Bogart och Bergman man minns mest, Bogart för hans slitna, avtrubbade inställning till livet, och Bergman för hennes skönhet och förtvivlan mellan två män som hon älskar.  

Regi

Manuset är tätt och håller spänningen uppe i mycket dialog. Det är inte för intet som många av replikerna i filmen blivit historiska. Kristian väntade sig att höra repliken ”Play it again, Sam” från Bogart. Men icke. Den verkar bara existera i det förnäma rykte som den här filmen har. Det pratas konstant i den här filmen! Det är inte ofta det är tyst. När folk inte pratar spelar Sam på pianot så det svänger ordentligt.  En av de absolut bästa scenerna är när tyskarna tagit över pianot i baren och har allsång - Die Wacht Am Rhein. Lazlo går till husbandet och säger åt dem att spela Marseljäsen. Hela baren hakar på i sången och överröstar tyskarna.  

Produktion

Miljöerna och kostymerna sitter där de ska. Det märks att filmen är en studioproduktion eftersom man ser att det är inomhus även om det är en utomhusscen. Men storyn och manuset håller tittaren fängslad och gör att man inte bryr sig så mycket om småsaker som inomhus eller utomhusscener.

Budskap

Casablanca är historia om en frihetskämpe som efter att ha fått ett brustet hjärta blir en cyniker. Men som sedan blir kämpe igen. Hur lätt är det inte att falla in i cynism och stänga av världen utanför? Att glida ifrån kan ske lätt. Detta gäller även i det kristna livet. Att bli ljummen och bekväm kan verka som en framkomlig väg. Perioder av tillbakagång kan drabba alla kristna. Dock är Gud alltid trofast!

”Jag vill hela dem från deras avfall, jag vill älska dem av fri vilja, ty min vrede har vänt sig ifrån dem. ” Hos 14:5

Att Gud överger aldrig dem som tillhör Honom är skrivet över hela Bibeln. Därför är den kristne helt och hållet trygg. Enligt Bibeln finns det inget som heter att komma bort från Gud, för Gud kan aldrig lämna oss, han kan inte förneka sig själv.

”Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.

Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” Rom 8:35-39

För den avstannade kristne gäller alltså att resa sig, hoppa upp i sadeln igen och likt Rick återuppta den goda kampen. För den kristne som är på rätt ställe är detta en uppmuntran att fortsatta leva den kristna livet med styrkt till kropp och själ. För den icke-kristne står erbjudandet fast att få tillhöra Gud, att bli en del av hans armé och familj. Gud är trofast!

Två Snyftiga Tummar Upp för Casablanca (1942)!!!
//Jönsson & Svensson 

Regi: Petter Naess
Manus: Johan Bogaeus, av en bok av: Erlend Loe

I rollerna: Trond Fausa Aurvåg, Marian Saastad Ottesen, Peter Stormare

Synops

Huvudpersonen lägger märke till att en kvinna som heter Marianne börjar komma till honom oftare och bara pratar. Innan han vet ordet av är de tillsammans och njuter av tvåsamheten. Det går både upp och ner och vi får följa dem - i Norge och utomlands. Snart visar det sig dock att allt inte är så fantastiskt som det verkade i början. Relationen till Marianne visar bli allt annat än vad den först verkade.

Skådespeleri

Skådespelarna finner sig utmärkt väl i filmens absurda tempo och resonemang. Det är en sann njutning att se huvudpersonen, som vi aldrig får veta namnet på, dras med i Mariannes impulsiva beslut och tankegångar. De två huvudskådespelarna gör sina vitt skilda roller bra och samspelet dem emellan får filmen att lyfta. Hans komlicerade känslor blir dock värre när han träffar en härlig kvinna i Paris. När Marianne senare bedrar honom så spelar skådespelaren ut ilska och frustration på ett mycket bra sätt.  Med ditt menar vi att vi som tittar själva tar del av samma känslor. Skådespelaren lyckas förmedla en känslomässig bergochdalbana på ett sätt som gör att man känner igen sig. Bra jobbat Trond. Peter Stormares biroll förtjänar att nämnas. Han sköter sig bra, även om det märks att han talar norska på ett svenskt vis, så kallad svorsk.

Regi

Manuset har ett snabbt tempo som ibland går i över i att vara surrealistiskt. Det är däremot ingen nackdel, tvärtom! Det lyckas fånga de känslor av att vara fast i ett begränsande förhållande, befrielsen i att komma ur det och den befriande kärleken. Petter Naess som regissören heter vågar göra okonventionell norsk film och det behöver vi mer av i Sverige. Bort med det tunga allvaret, in med surrealistisk humor!

Produktion

Sceneriet är enkelt och effektivt. Vi bjuds på en mängd olika kameravinklar. En del symbolik också när det gäller rekvisita, bakgrunder, kläder och liknande. Det fungerar väldigt bra. Vi lär känna huvudpersonen bäst, och dennes frustration med att förstå och relatera till Marianne, som är en oerhört komplicerad individ. 

Budskap

Kärlek till Marianne verkar till en början underbar och upplyftande men visar sig vara fängslande och begränsande. Kärleken till den nya kvinnan huvudpersonen träffar i Paris blir däremot befriande och bejakande. Det blir ett förhållande där han blir det han verkligen är. Den befriande kärleken upprättar alltså. En lärdom från filmen är alltså att inte allt för snabbt välja att bli huvudlöst förälskad. Det som först verkar gott kanske inte är det, allt är inte guld som glimmar. Detta gäller också i allra högsta grad även i det andliga livet. Det finns en kärlek som står över allt annat. En som inte bara är falska löften som tillslut fängslar en. Utan en kärlek som vinner oss till sig. En kärlek som befriar och gör oss till dem som vi verkligen är. 

”Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom Honom. Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.” 1 Joh 4:9-11

Nu börjar vi närma oss jul då vi firar detta att Gud blev människa i Jesus Kristus. Därför kommer vi här på Två Tummar ta oss filmer som på ett eller annat sätt kan knytas an till temat upprättelse. Denna film visar oss en glimt av hur upprättande kärlek ser ut. Hur mycket större är då inte Guds kärlek?

Två Tummar Upp för Tatt av Kvinnen!!!
//Jönsson & Svensson

Regi: Joel & Ethan Coen

Manus: Joel & Ethan Coen

I rollerna: William H. Macy, Steve Buscemi, Peter Stormare, Frances McDormand, m. fl.

Filmerna säger sig i början vara baserad på verkliga händelser men det är faktiskt bara ett stilgrepp från bröderna Coen. Och det är alltså inte sant.

Synops

Bilhandlaren Jerry Lundegaard anlitar två något klumpiga torpeder som får i uppdrag att kidnappa hans fru för att han behöver pengar. Jerry är i knipa och han vill desperat hitta en lösning. Men såklart går något fel på vägen och det blir mycket värre än någon av dem har tänkt sig.

Regi

Joel och Ethan Coen är regissörer som har bildat en egen skola. Fargo är deras genombrottsfilm och deras signaturblandning av svart humor och våld visas här och den återfinns i alla deras filmer. Filmen har ett bra flow rakt igenom. Karaktärerna är alla välskrivna och bildar tillsammans ett unikt och underhållande karaktär register. Coenbrödernas registil har utvecklats till att de inte behöver följa mallarna när de berättar en historia.De är lite som bandet Kent, de bryr sig inte om vad folk tycker, de har så gott rykte ändå.

Man får känslan av att det är ett öde landskap där människor har långt emellan varandra och har svårt att prata med varandra. De berättar här en historia som man sugs in. Själva handlingen kretsar kring ett antal helt vanliga människor som kämpar med helt vardagliga saker. Det är med andra ord en jordnära story, och det gillar vi.

Skådespeleri

Peter Stormare och Steve Duscemi gör sig strålande som det udda skurkparet. I extramaterialet säger Buscemi att de är ett dysfunktionellt par som dock ändå fungerar och motvilligt samarbetar. Stormares roll är nästan helt tyst och han säger inte mycket. Hans utstrålning är dock skrämmande. Bra gjort Mr Stormare! Buscemi är skvatt galen. Han är rätt person för rollen, och hans roll blev också skriven med honom i åtanke. Han verkar sakna gränser och gör allt för att den tystlåtne Gaear Grimsrud ska börja prata med honom i bilen, vilket inte går så bra, men det blir desto roligare.

Frances MacDormand gör ett fint jobb som polis. Hon har gått all in i rollen och använder dialekten på ett trovärdigt sätt. Hennes karaktär verkar glad och utåtriktad.Jag vill lära överträdarna dina vägar, 
så att syndare omvänder sig till dig.Samtidigt är hon en viljestark och höggravid kvinna som inte tar skit. Hon är snuten som sätter dit skurkarna. I extramaterialet tackar hon sin dialektcoach som hon tyckte gjorde ett utmärkt jobb. Interkationen mellan hon och hennes man är som ett strävsamt gammalt par som har varit gifta i 30 år eller mer. De är mysiga tillsammans och ger publiken trygghet och värme. 

William H. Macy spelar den splittrade Jerry Lundergaard. Hon är allmänt nervig och nervöst lagd. Samtidigt är det en  trevlig person som han spelar. Denna klyvna karaktär lyckas Macy verkligen leverera. Han berättar själv att filmen Fargo förändrade hans liv, och att han ville verkligen ha rollen. Allt som Jerry Lundegaard rör vid verkar misslyckas, han är en loser per definition och detta är ibland smärtsamt att se. Men han ger inte upp och försöker alltid reda upp de röror han hamnat i, och till slut går det ju åt rätt håll. Vi vet att han vill väl egentligen, han bara klantar till det för det mesta.

Produktion

Det är en snöig och öde film, och bröderna Coen låter oss veta detta om och om igen. Det körs också mycket bil i filmen och det understryker de långa avstånd det finns i filmen. Både mellan människor och städer. Det avfyras en del vapen och blod är det också relativt gott om och detta är realistiskt och bra. Men annars är det inte mycket explosioner och datagenererade effekter är det absolut inte tal om. Filmens produktion är avskalad och minimalistisk vilket t.ex märks genom att det är minimalt med filmmusik, vilket är karakteristiskt för Coenbröderna. Man kommer nära handlingen och filmens utveckling.

Budskap

Vi får reda  på att Lundegaard har försatt sig i svårigheter som gör att han behöver pengar snabbt. Vi får aldrig veta vad det rör sig om så gissningsvis är det något mindre hedersvärt. Han lösning på problemet blir som sagt att anlita två skurkar för att kidnappa hans fru. Han hoppas att hennes rika pappa ska betala lösensumman vilket han kommer få en del av. En usel plan som givetvis slutar i katastrof. Resultatet blir fem dödade människor.

Filmen är som sagt en trovärdig story med verklighetstrogna karaktärer. Den skulle med andra ord kunna ha varit en verklig berättelse. Vilket förövrigt är anledningen till att den påstås vara baserad på verkliga händelser. Många anser att Bibeln är irrrelevant. Det finns uppfattningar om att den är verklighetsfrånvänd med perfekta människor som inte har något med verkligheten att göra. Förmodligen är det kristna som bär skuld för detta. Men faktum är att det inte kunde vara längre från verkligheten.

Bibeln är en oerhört ärlig bok vad gäller människans tillstånd. Storyn om en man med ett problem som han försöker lösa på ett dåligt sätt vilket ger katastrofala konsekvenser finns även där. Kung David var Guds utvalda kung för Israel och var ett föredöme på många sätt. Utöver det har han skrivit stora delar av Bibelns bönebok Psaltaren som hjälpt troende i sina böneliv genom århundraden. Är detta då nån som målas upp som perfekt? Nej långt ifrån! Vid ett tillfälle är uppe på sitt tak och får syn på en snygg badande kvinna. Han vänder inte bort blicken utan fortsätter att titta. Lustan växte sig starkare och han bjöd in henne och låg med henne trots att han visste hon var gift. Hon blir gravid. Med andra ord står kung David inför en skandal. 

Vad försöker han då göra? Hans plan blir att låta kvinnans man som var en av hans soldater gå i främsta ledet i ett anfall. I stridigheterna omkommer han. Indirekt mord har begåtts. Dessutom kommer barnet att dö. En dålig plan med katastrofala konsekvenser. Konsekvenserna var dock mer djupa än vad som kunde anas. Följden av att David nu hade en till fru kom att leda till stora familjeproblem och sedermera inbördeskrig i Israel. Generationer senare riket att delas i två delar.

Fargo är en film utan ett riktigt lyckligt slut. Hur är det då med den bibliska berättelsen vi återberättade ovan? Efter kvinnans man dödats kommer profeten Natan för att konfrentera David. Han berättar en liknelse som upprör Davids moraliska sinne. Sedan avslöjar Natan att det är David som är som skurken i liknelsen. Han omvänder sig från det han gjort. Efter denna händelse skriver han bekännelsepsalmen Ps.51. 

"Gud var mig nådig, enligt din godhet, utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet. 
Två mig ren från min missgärning, rena mig från min synd. 
Ty jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig." Ps.51:3-5

I detta långa loppet så har berättelsen ett lyckligt slut. Detta par (David och Batseba) kommer att bilda ett släktträd som kommer att leda fram till Jesus. Gud är inte långt bort från sin upproriska skapelse utan blir en del av den när Han blir människa i Jesus. Han är inte rädd för att smutsa ner händerna för att rädda oss. Jesus lever ett helt och hållet felfritt liv och på korset tar han all Guds rätta vrede mot oss för vår synd och ger oss all sin godhet. Han levde livet vi borde levt och fick straffet som vi skulle ha. Han återuppstår sen från de döda och besegrar så döden, satan och ondska. Han ska komma igen och då ska hela skapelsen bli ny. Så ja, det finns ett lyckligt slut. Vi alla, syndare, kan be med i psalmen vi citerade ovan. Det ger dock konsekvenser, senare i psalmen säger David:

"Jag vill lära överträdarna dina vägar, så att syndare omvänder sig till dig." Ps.51:15

Detta är vad vi vill göra här på bloggen. Att från en syndare till en annan visa på vem som är lösningen. Vår pastor Mark Carlsson tog upp likheten med AA-rörelsen och det kristna livet. Vi får alla säga "Hej jag heter X och jag är en syndare". Så kom till Jesus!

"Hej, jag heter Clas och jag är en syndare"

"Hej, jag heter Kristian och jag är en syndare"

Två Tummar Upp för Fargo!!!
//Jönsson & Svensson

Regi och manus: James Nguyen
I rollerna: Alan Bagh, Whitney Moore, Tippy Hedren m fl. Ett flertal namn i förtexterna är påhittade för att få filmen att se mer proffsig ut än vad den är. Ändå tog denna film fyra år att göra. 

Synops

En dag träffar den framgångsrike försäljaren Rod en klasskompis från high school, den vrålläckra modellen Nathalie. De börjar lära känna varann och Rod det går bra för både Rod och Nathalie i deras respektive karriärer. Men så plötsligt inträffar en fågelinfluensa som gör fåglarna (eller mest örnarna) helt galna och de börjar attackera människor. Rod och Nathalie ger sig ut på en roadtrip för att undkomma de bevingade bestarna, och de stöter på ett och annat miljövänligt budskap och massor av dåligt animerade fåglar som inte låter som örnar. 

Skådespeleri

Ack! Den som vore så blind att han inte såg detta kassa hantverk! Den som jag tycker gör sämst ifrån sig, förutom alla, är Alan Bagh som spelar Rod. Han känns som en träplanka när han viljelöst och utan inlevelse rapar upp sina repliker. Ett exempel är när Nathalie kommer ut ur badrummet endast iförd underkläderna och frågar vad han tycker. Helt utan inlivelse eller någon slags känsla så säger han:

"You look fine."

Detta är faktiskt den enda filmen då vi behövt ta till en skämskudde och det var just vid detta tillfälle. 

Regi

Skådespelarna ska dock inte klandras för dåliga repliker, även om de levereras med oehört låg klass. De dåliga replikerna har ett smärtsamt komiskt värde.

"Look, there is dead people over there, let's look for survivors."

Mycket känns random och allmänt ur sin plats. Det mest störande är det uppenbara klimatbudskapet. Vi har inget problem med klimatbudskap i sig men när det klistras in konstant visar det hur bristfällig kompetens personen som skrivit manuset har. Regin håller mycket dålig standard om den nu ens finns i denna film.

Produktion

Argh!!!! Först av allt! Ljudet! Utrustningen som de har använt är amatörmässig. Ibland dränks repliker av bakgrundsljud som t.ex trafik eller vågor. Oftast klipps bakgrunsljudet bort precis när nån ska säga något. Detta ger ett hackigt intryck. Även kamerarbetet är amatörmässigt. Soljlus gör stundtals att man inte ser något. Vi är inga experter på detta men en grundläggande aspekt av att hantera en kamera är att lära sig hantera motljus. Det finns flera scener där skådespelaren befinner sig mitt i bilden, med blicken riktad rakt fram, och det är ett stort misstag när det gäller bildkomposition, så mycket vet vi.

Scenografin är vedervärdig. När de försöker filma en scen när karaktärerna undersöker en bil vid en övergiven väg så åker det förbi bilar helat tiden i bakgrunden. De ska vi som tittare uppenbarligen bortse ifrån. 

Sen kommer vi lägre än botten. Fågeleffekterna är plågsamma att tänka på. Det är animationer som är hämtade från Quake II eller något annat dataspel från slutet av 90-talet. Fåglarna är inte detaljerade och verkar förlamade överallt utom i fötterna och vingspetsarna. De rör sig på ett klumpigt sätt och dör ibland genom att helt enkelt krocka med dörrar och bilar. De ser inklippta ut ovanpå filmrullen och vid flera tilfällen rör de sig samtidigt som att kameran flyttas. Detta tar nog priset som de sämsta effekterna hittills på Två Tummar. Den slår även The Room i vedervärdighet, eftersom de ändå försökte göra en seriös film där (heja Tommy Wiseau, det går nog bättre nästa gång!)

Budskap

Vad har vi här? Den globala uppvärmningen gör så att fåglarnas flyttmönster blir rubbat. Detta leder i sin tur att de angriper människor. Det går inte att undvika att filmen har ett klimatbudskap. En obekväm sanning lyfts fram som en bra film av en av karaktärerna. Givetvis en replik leverarad helt random och allmänt kasst. Kort sagt så är det som filmen vill ha sagt att den globala uppvärmningen är dålig. Vi borde ta hand om vår planet.

Enligt Bibeln får människan ett uppdrag efter att hon har blivit skapad:

"Gud välsignade dem och sade till dem: Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!" 1 Mos 1:28

Nu kanske vissa reagerar med att denna vers är en legitimering av att skövla jorden. Fast det är ett missförstånd som säger mer om vår attityd till härskande och auktoriteter. När Bibeln talar om ledarskap så är det aldrig tal om förtryckande diktatur. Ledarskap är förenat med tjänande. Detta är viktigt att ha med sig när man läser versen ovan. Vi är satta som Guds viceregenter i Hans skapelse. Det krävs nog ingen teologiexamen för att förstå att det innebär ett ansvarstagande. I en bibelkommentar som heter Believer's Bible Commentary kommenterar författaren denna vers:

"God gave man a mandate to subdue creation and have dominion over it - to use it but not abuse it. The modern crises in the earth's environment are due to man's greed, selfishness, and carelessness." - William MacDonald

Nu kan man givetvis ha olika åsikter om hur mycket vi påverkar klimatet och vad som är långsiktigt bäst för skapelsen. Vi tänker inte gå in på några sådana diskussioner utan vi nöjer oss med att konstatera att vi har fått en fantastisk skapelse att förvalta och borde göra ett mycket bättre jobb vad gäller det.

Två tummar ner för Birdemic  - shock and terror (2010). 

// Jönsson & Svensson