Regi: Richard Donner

Manus: Mario Puzo, David Newman, Leslie Newman och Robert Benton.
Stålmannen skapad av Jerry Siegel och Joe Shuster.
I rollerna: Marlon Brando, Gene Hackman, Christopher Reeve, Margot Kidder, Glenn Ford, Terrence Stamp, m.fl
Superman Returns (2006) har väldigt många ”blinkningar” till den här filmen. Den mest framgångsrika av de fyra Superman-filmerna. Filmmusiken och Supermantemat är skrivna av John Williams, och återanvändes i de övriga filmerna.

Synops
Vetenskapsmannen Jor-El skickar sin ende son  Kal-El till Jorden när planeten Krypton hotas av undergång. Han växer upp i mellanvästern och flyttar till Metropolis, börjar jobba på dagstidningen Daily Planet, träder fram som superhjälten framför alla: Stålmannen.

Skådespeleri
Gene Hackman gör alltid bra ifrån sig i alla filmer han är med i. Han spelar Lex Luthor och ger honom en dos lekfull elakhet blandat med skurkaktig genialitet och storhetsvansinne. Marlon Brando ger också en solid tolkning som den rationellt tänkande Jor-El.

Christopher Reeve ska vi inte glömma, han är verkligen född att spela Stålmannen/Clark Kent och han fick sitt stora genombrott med denna film. Han medverkar igen i tre andra filmer om Stålmannen. När han är Clark Kent så är han den vänliga men något klumpiga och blyga nörden. När han är Stålmannen är han en helylle hjälte. Artig, vänlig och hjälpsam, givetvis också en god patriot. Detta gör Reeve med glimten i ögat vilket passar filmen som handen i handsken. Rollen görs seriöst men inte på för stort allvar om ni hajar.

Margot Kidder tycker vi gör en oerhört bra och nyanserad insats som Lois Lane, hon är precis så viljestark och driven som man ser henne i serierna. Förutom dessa stora roller är också de små rollerna perfekt rollsatta. Det är en sådan film där allt stämmer, och allmänheten omfamnar resultatet genom att gå och se den igen och igen. 1979 gick rekordmånga svenskar på bio, och det var då den här filmen hade premiär i Sverige.

Regi

Tack vare Richard Donners vision av den här superhjälten som ikonisk, episk och en symbol för sanning, rättvisa och the American way, är den här filmen på samma sätt episk, ikonisk och man målar med breda penseldrag, så att säga, tills man kommer till Metropolis. Då blir tempot snabbare. Det är också tack vare Geoffrey Unsworths fantastiska foto som filmen fungerar så bra på det planet. Ett välskrivet manus av Mario Puzo och Leslie och David Newman, bland annat, gör sitt till.

Detta är den ultimata Stålmannenfilmen, och en perfekt inledning till Stålmannens universum. Stålmannen är en helylle hjälte på gränsen till att det blir tramsigt. Dock är manuset precis som Reeves skådespeleri gjort med glimten i ögat och dessutom välskrivet. Detta ger filmen en skön matinéäventyrsfilmskänsla. Som den typ av film är denna världsklass. Som ett bevis på det kan vi se kultstatusen som filmen njuter av.

Produktion
Det är ingen CGI eller 3D animering här inte. Superman – the movie gjordes under en tid då gamla metoder fortfarande användes, och några nya uppfanns för att få Stålmannen att flyga. Dessa tekniker har förfinats i våra dagar, om man jämför med hur det ser ut i Superman Returns (2006). Det är en del miniatyrer och modeller och man ser att de verkligen har lagt mycket arbete på att få det fint, men ett tränat öga ser ändå att det är modeller. Det ger ändå den här filmen en viss charm, och den välskrivna historien tycker vi överskuggar vissa brister i det tekniska.

Budskap

I nästan allt mänskligt historieberättande utgörs storyn av en konflikt eller en brustenhet som måste lösas. Lösningarna kan variera. Detta gäller även i filmens värld. I filmer som t.ex Armageddon och Independence Day är det karaktärerna själva som tillsammans utgör räddarna. Oftast kan vi inte själva lösa situationen utan behöver en hjälte. Även här finns det variationer. Hjältar kan komma inifrån och vara en av oss. Här är Batman ett strålande exempel. Han bär samma trasighet och ondska som oss alla, han är mänsklig. Tydligast blir detta i Christopher Nolans trilogi. Batman har inte ens några superkrafter utan förlitar sig på egen styrka och utrustning i kampen mot den yttre ondskan. Vi får även se Batman i kamp med sin egen inte ondska. Och visst är Batman en Kristusgestalt. I den första av Nolans filmer blir Batman ett ideal för något gott. I den andra blir han en syndabock. I den tredje blir han ett offer för att Gotham ska kunna leva. Trots detta är Batman en vanlig människa.

Vad som även förekommer är hjältar som kommer från någon annanstans, in i situationen, och inte delar karaktärernas bekymmer och kamp. Arnolds terminator i Terminator 2 är ett exempel på en sådan hjälte. En hjälte utifrån finns också i westernfilmer. En hjälte rider in utifrån till byn i behov av hjälp. Även detta är en Kristuslikhet, en hjälte som kliver in i vår värld och blir en räddare.

Men det finns ett tredje alternativ. En hjälte som kommer utifrån men samtidigt är en av oss och kommer inifrån. Detta är Stålmannen i allra högsta grad.

“Live as one of them, Kal-El, to discover where your strength and your power are needed. Always hold in your heart the pride of your special heritage. They can be a great people, Kal-El, they wish to be. They only lack the light to show the way. For this reason above all, their capacity for good, I have sent them you... my only son.” – Jor-El

Detta gör att Stålmannen, i våra ögon är en av de tydligaste, om inte den tydligaste Kristusgestalten i populärkulturen. Teologiskt brukar man säga att Jesus var 100% Gud och 100% människa. Han var Gud i mänsklig gestalt. Han kom dock inte bara för att visa vägen. Han ÄR vägen till Gud. Han är förvisso lärare och vägvisare men betydligt mer än så. Stålmannen-filmen överskattar mänsklig godhet. Jesus kom inte för att vi är goda utan snarare för att vi inte är det.

”Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.” – Jes 53:1-6

I Superman Returns hotas mänskligheten av hotfull framväxande kontinent. Denna tar Stålmannen på axlarna för att kasta bort den. Då den består av kryptonit  är det oerhört smärtsamt för Stålmannen och till och med dödligt. När han faller ner till jorden igen håller han ut armarna som han vore korsfäst. Den filmen stannar dock inte där. Han får ju liv igen! Att Stålmannen är en Kristusgestalt är ofrånkomligt!

Åter till Stålmannen-filmen vi skriver om. I ett montage när Stålmannen visar sig för världen ser vi hur han räddar en liten flickas katt från ett träd för att därefter räddar presidenten när hans flygplan är på väg att störta. Stålmannen visar att Jesus Kristus är en frälsare för både hög och låg!

Två SuperTummar Upp för Superman - the movie (1978)!!!

//Jönsson & Svensson

Regi: Eric Till

Manus: Camille Thomasson och Bert Gavigan

I rollerna: Joseph Fiennes, Alfred Molina, Jonathan Firth, Sir Peter Ustinov, Bruno Ganz, m.fl

Det finns tyvärr inte så mycket trivia att skriva här. Det är Peter Ustinovs (från Spartacus) sista film.

Synops

Vi följer Martin Luthers liv från att han blir munk med konstant dåligt samvete över att inte duga till inför Gud. Till sist överrumplas han av nåden i Guds evangelium. Snart upptäcker han att kyrkan inte är i samklang med evangeliet. När Luther väljer att stå fast i sin nyväckta tro får det större konsekvenser än han någonsin kunnat ana.

Skådespeleri

De har lyckats få bra skådespelare till denna biografiska film, där de stora namnen är Joseph Fiennes (Ralph Fiennes bror), Alfred Molina (Dr Octopus i Spider-Man 2) och Bruno Ganz (Die Untergang, Der Baader Meinhof Komplex). De gör ett bra jobb, kanske främst Fiennes som gör ett engagerat och passionerat porträtt av Luther som plågas av dåligt samvete och den ondes attacker. Det är förvånansvärt spännande.

Regi

Filmen har som ambition att få in mycket material på relativt kort utrymme. Det gör att filmen i början kan upplevas som ”hoppig”. Dock får den fart relativt snabbt och är då en spännande och intressant film. Det är bra jobbat att få en typisk ”pratfilm” med dialoger och monologer till ett spänningsmoment. 

Luther har fått kritik för att den enbart skönmålar Luther och missar hans bristfälliga sidor. Hans uppmuntran till furstar att slå ner bondeupproret hastas förbi och hans ökända antisemitism nämns inte alls. Detta är faktiskt tråkigt. Det faktum att Luther hade sådana sidor är en lärdom för oss. Han var på dessa områden en man av sin tid och blind för hur fel det var. Ändå är han enligt oss en av kyrkohistoriens stora hjältar. Hans mörka sidor är en påminnelse till oss att vara vaksam på vilket sätt vi är folk av vår tid och okritiskt köper saker som senare generationer kommer att klandra oss för. Detta är en missad möjlighet för filmmakarna att få oss att fokusera på Kristus som ledstjärna. Luther och andra lärare kan vara just viktiga lärare för oss men det är Kristus som är ledstjärnan. Vilket var en del av Luthers verksamhet att lära ut.

Filmmakarna har skrivit in citat från historiska källor i replikerna. För den som är påläst är det skoj att se detta. T.ex är Luthers tal inför domstolen i Worms tagen från historiska källor. Googla på Luthers ”Here I Stand” tal. 

Produktion

Luther är en historisk film av episka mått. Mycket arbete har lagts ner på kostymer och miljöer. Vi slängs in 1500-talets Europa på ett övertygande sätt. Atmosfären och tonen gör att vi tittar känner oss indragna i reformationen. Gamla byggnader och att folk tar sig fram antingen med pilgrimsstav eller till häst förstärker intrycket.

Budskap

”So when the devil throws your sins in your face and declares that you deserve death and hell, tell him this: I admit that I deserve death and hell, what of it? For I know One who suffered and made satisfaction on my behalf. His name is Jesus Christ, Son of God, and where He is there I shall be also!” - Luther (i filmen)

Med detta citat skulle vi kunna vara klara med detta inlägg. Fast givetvis finns det mer att säga om detta. Luther är en påminnelse för oss hur Gud kan använda de mest bräckliga och svaga människor på mäktiga sätt. Luther var just en sådan man. Historien lär oss att Luther var en man med svag hälsa, både fysisk och psykiskt. Han led av diverse magproblem och fick gikt på äldre dagar. Psykiskt led han av vad som idag skulle kallas kronisk depression och han hade idag kunnat hjälpas av medicinering. Säkerligen eskalerade dessa problem av att få genomföra något så omvälvande som reformationen var. Säkerligen fanns det andliga bekymmer också, Luther skriva ofta hur ansatt han var av mörka andemakter. Som vi tidigare skrivit var Luther en man med mörka sidor. Dock var han en man som hade hoppet  på rätt ställe, i Kristus. Gud använde honom för att få ut sitt budskap och för att Han skulle bli ärad. Det är en uppmuntran för oss. Kanske får vi helande för våra bekymmer i detta liv, kanske inte. Oavsett vad kommer Gud vara med oss och använda oss för Hans namn skull. Vilket ytterst sett är den högsta glädjen för den som hör till Honom. Kristus allena är vår frälsare!

”For I hear not only that the omnipotent God, the creator and maker of all things, is good and merciful, but also that the Supreme Majesty was so concerned for me, a lost sinner, a son of wrath and of everlasting death, that he spared not his own Son but delivered him to the most ignominous death, that, hanging between two thieves, he might be made a curse and sin for me, a cursed sinner, that I might be made just, blessed, a son and heir of God.” - Luther

Denna bild har vi använt tidigare. På korset tar Gud vår synd och ger oss all sin godhet och rättfärdighet. Därför är de som är i Kristus rena och fläckfria och därför utan fällande dom inför Gud som är en helig och rättvis domare. I sin samtid (och även idag) blev anklagelsen mot detta att det ger utrymme för folk att leva som de själva vill. Inte alls!

”When God in his sheer mercy and without any merit of mine has given me such unspeakable riches, shall I not then freely, joyously, wholeheartedly, unprompted do everything that I know will please Him?” - Luther

Vi är absolut räddade av nåd allena genom tron allena! Men som Pastor Tim Keller säger så är det inte en tro som står allena. Tron får konsekvenser i våra liv. Tron leder till frukt. Det kommer Gud se till. Den som tillhör Honom kan vara viss att förändring kommer ske. Förändring som kommer leda oss till handling vilket leder till mer förändring. Allt  genomsyrat av Guds nåd utan vilket vi inte skulle förmå något alls. 

Nu har vi citerat mycket Luther och har avslutningsvis ett citat till. 

”The true Christian pilgrimage is not to Rome or Compostela, but to the prophets, the Psalms, and the Gospels.” - Luther

Skriften allena är vår högsta auktoritet. Det betyder inte att det inte finns underordnade auktoriteter. För tron är kristna lärare, kyrkohistorien, tradition och profetiska tilltal viktiga för oss. Att kasta ut det på grund av ytterligheter är att kasta ut barnet med barnvattnet. Många kan vara skrämda av att lyssna på tilltal på grund av knäppa avarter som har funnits och fortfarande existerar. Man kanske är rädd för villoläror som grundar sig i tilltal, som t.ex mormonkyrkan. Det är dock fel att slänga ut lyssnande för hur Gud talar idag. Det som dock Luther (och Bibeln!) lär oss är att Bibeln är högsta auktoritet och är den främsta måttstocken. 

Likaså är det fel att tro att kyrkohistorien och traditionen inte har något att lära. Att avfärda det är en brist och ett misstag. Några av de allra bästa lärarna i kristenheten är döda. Dock är de just lärare och inte Bibeln. 

Det finns även andra auktoriteter för hur vi ska förstå universum, som t.ex vetenskap. Hur vi förstår universum är dock alltid underordnat att Bibeln lär att Gud är skaparen och upprätthållaren av sitt universum.

Så vi har nu fört fram fyra av reformationens fem allena. Kristus allena är vår frälsare. Vi är frälsta av nåd allena genom tron allena. Skriften allena är vår högsta auktoritet. Vi har även lärt oss att Luther uppmuntrar oss i att svaga brustna människor finner nåd hos Gud och blir använda av Honom. Det för oss till det femte allenat. Detta sker för att Gud allena ska få äran! Gud är för oss för att Han är för sig själv. Vilken underbart fast grund för att Han är för oss!

”Vår Gud är oss en väldig borg!”

Två Lutherska Tummar upp för Luther (2003)!!!

//Jönsson & Svensson

Regi: Brenda Chapman, Steve Hickner och Simon Wells

Manus: Philip LaZebnik och Nicholas Meyer

I rollerna: Val Kilmer, Ralph Fiennes, Michelle Pfeiffer, Sandra Bullock, Jeff Goldblum, Danny Glover, Patrick Stewart, m.fl

Trivia: För att inte filmens riktiga titel skulle avslöjas innan värlspremiären, skickades filmen till biograferna som "Edgar Allan" (POE=Prince of Egypt). Produktionsteamet kommunicerade med runt 600 religionsexperter under filmens skapande, och den är förbjuden i Malaysia och Indonesien.

Synops
Moses växer upp som lovande prins av Egypten, med den kommande faraonen Ramses som närmaste bror. Men så småningom får han reda på sitt ursprung och blir kallad av Gud att leda israeliterna ut ur fångenskapen i Egypten. Mycket sång och musikalnummer följer.

Skådespeleri
Röstskådespeleriet är av yppersta klass: massor med kända amerianska skådespelare har lånat ut sina vältränade och välklingande röster: Val Kilmer, Ralph Fiennes, Michelle Pfeiffer, Steve Martin, Jeff Goldblum. De gör ett utmärkt jobb som i en ”vanlig” spelfilm. Och det är en fin och minnesvärd historia som berättas.

Regi
Först av allt ska sägas att filmteamet tagit sig friheter i sitt källmaterial. Detta uppger de dock i inledningen av filmen men säger även att de bevarat historiens huvuddrag. Vilket stämmer till fullo. Historien berättas snabbt och episkt, med mycket humor i början och ideliga musikalnummer, eftersom det är en familjefilm av episka mått. Flera scener får oss att fysiskt rysa av rörelse. Sångerna är alla välskrivna och passar väl in i berättelsen. Folkets klagosång till Gud när de är i fångeskapen ropar ut förtvivlan och hjälp. Vi har också sången då Gud skickar plågorna över Egypten. En episk sång som verkligen är en kraftmätning. Slutligen har vi sången för uttåget som trosvisst handlar om möjligheten mirakler ger.

Produktion

Filmen är mycket välanimerad och fint ritad. De har haft som ambition att göra läpprörelserna så att de passar för många språk. En mycket imponerande bedrift. Det kommer till sin fulla rätt i ”When you believe” sången. Den finns som ett extramaterial på DVDn där vi får scenen och den växlar mellan alla språken. Musiken är som vi tidigare sagt en av filmens stora behållningar. De förstärker stämningen och storyn. Bra jobbat produktionsteamet!

Budskap

Ett stort tema i filmen är Guds makt och överlägsenhet. I kraftmättningen så är det Gud som till slut segrar för att föra sitt folk till frihet. De egyptiska avgudarna trillar ihop och Egyptens stolthet ligger krossad.

”Ashira l’Adonai ki gaoh gaah (X2). Mi-cha-mo-cha ba-elim adonai. Mi-ka-mo-cha ne-dar- ba-ko-desh. Na-chi-tah v'-chas-d'-cha am zu ga-al-ta (X2)”

 “I will sing to the Lord, for he has triumphed gloriously (X2) Who is like You, oh Lord, among the celestial. Who is like You, majestic in holiness. In Your love, You lead the people You redeemed (X2)”

Vad har då vi att säga om detta? Vad har denna historiska händelse med oss att göra? Jo, den inger hopp. Gud hade lovat att ingripa för att rädda sitt folk! Därför gjorde Han det. Han har lovat att vi som tillhör Jesus ska hållas kvar i Jesus tills vi får se Honom ansikte mot ansikte. Guds löften är värda att lita på. Varför har han då gett dessa löften?

”Inte åt oss, HERRE, inte åt oss utan åt ditt namn ge äran, för din nåds och din sannings skull.” – Ps 115:1

Att Gud räddade sitt folk ut ur Egypten leder efter många hundra år fram till Jesus. Det är faktiskt om Jesus som hela Bibeln handlar om. Moses fick löfte om att det skulle komma en större profet och ledare än honom. Mose fick vara medlare mellan folket och Gud då han mottog lagen. På samma sätt är Jesus den perfekta medlaren mellan människor och Gud då Han är både människa och Gud. Jesus är även det perfekta offret för synd som ofta illustreras som ett lamm. Därför är även den räddande symboliken lammets blod hade i uttåget ur Egypten en foreshadowing för Jesus.

”Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste” – Hebr. 10:19

Det allra heligaste är Guds närvaro. Där hör vi egentligen inte hemma som skyldiga, fallna syndare. Men där får vi vara på grund av vad Jesus gjort. Hans offerdöd absorberade Guds rätta straffdom mot oss. Det talas om att han renar oss och gör oss helt fläckfria. Därför kan vi frimodigt få vara i Guds närvaro.

Filmen slutar med att frasen från första sången upprepas. ”Deliver us!”. Det är inget fåfängt rop i tomma intet. Det finns nämligen en räddare, Jesus Kristus.
 

Två tummar upp för The Prince of Egypt!!!
//Jönsson & Svensson