Regi: Jonathan Dayton, Valerie Faris

Manus: Michael Arndt

I rollerna: Abigail Breslin, Greg Kinnear, Paul Dano, Alan Arkin, Toni Collette, Steve Carell

På grund av ekonomin så tog filmen fem år att göra. Fem identiska VW-Skåpbilar användes under produktionen.

Synops

Familjen Hoover är inte som alla andra familjer. Morfar Edwin gillar att använda svärord inför barnen och säger vad han vill eftersom han är gammal. Han har blivit utslängd från ett ålderdomshem eftersom han började med heroin. Mamman Sheryl försöker bara att få allt att flyta så smärtfritt som möjligt, och hennes bror Frank har nyligen försökt begå självmord på grund av olycklig - homosexuell  - kärlek. Brodern Dwayne har ingått ett absolut tystnadslöfte för att han vill bli pilot. Pappan Richard är en självhjälpsguru vars niostegstrappa inte verkar överensstämma med verkligheten. Och hela denna familj beger sig mot Kalifornien när de får veta att yngsta medlemmen Olive har blivit uttagen till skönhetstävlingen Little Miss Sunshine. 

Regi

Det är hela tiden en svart humor närvarande som gör att familjens öden och äventyr känns mindre tragiska än de egentligen känns. Det är en stor dos drama men också en liten bit komedi för att jämna ut det hela. Det blir som en roadmovie som mestadels utspelas i en gammal gul VW-skåpbil med en egen personlighet.

Skådespeleri

Det är framförallt sammansvetsningen av skådespelarna som imponerar. De inte bara spelar en dysfunktionell familj utan ÄR en dysfunktionell familj. Det är en ensemblefilm där alla skådespelare bidrar till helheten. Abigail Breslin som Olive visar sig vara en mycket kompetent barnskådis. Steve Carell som morbror Frank är utmärkt. Carell spelar ofta i galna komedier där han använder ett mycket uttrycksfullt kropp- och mimikspråk. Så även i denna film där han även lyckas bredda sitt känslogalleri. Han är nedtonad i början men blir sedan mer och mer uttrycksfull. Paul Dano som den tystlåtna Dwayne imponerar då han under största delen av filmen inte har några repliker. 

Produktion

Filmen är som sagt en roadtrip och därför är den till stor del begränsad till VW-skåpbilen. Kameran märks dock aldrig av utan smälter in i bilen. Kameraarbetet känns naturligt. Överlag är produktionen ganska enkel vilket passar in i denna film. Det finns en snygg symbolik när familjen ser ut att splittras. Dwayne har sprungit infrån VW-Skåpbilen och sitter och deppar på ett fält. Inga kan trösta honom och få tillbaka honom men då kommer Olive och kramar honom. Då bestämmer han sig för att komma tillbaka. När de går tillbaka syns i bakgrunden en reklamskylt med texten ”United We Stand”.

Budskap

Samtliga karaktärer i denna film är med ett engelskt uttryck ”really messed up”. Ännu värre blir det när de slås samman. Familjen Hoover är verkligen grovt dysfunktionell. Under filmens lopp förvärras det ännu mer. Pappa Richard är en självhjälpsguru i positivt tänkande och försöker marknadsföra sitt koncept ”Nine Steps of Success”. Han får dock inte sitt bokdeal. Hans hängivenhet för sitt koncept för familjen till kanten av konkurs. Mamma Sheryl försöker desperat hålla samman familjen men får själv flera sammanbrott. Morbrodern Frank visar sig vara i ännu sämre läge än när han presenterades. Han har förlorat jobbet, fått sitt hjärta krossat och försökt begå självmord. Den depressive Dwayne går all-in för sin dröm att bli testpilot. Under resans gång visar det sig dessvärre att han är färgblind. Drömmen är således förstörd. Farfar Edwin dör på grund av sitt osunda leverne - narkotikabruk. Den enda som verkar någorlunda ok är Olive. Skönhetstävlingen visar sig dock vara fruktansvärd när de väl kommer till den. Det hela slutar med att hon blir utestängd och förhindras  att någonsin mer delta i skönhetstävlingar i Kalifornien. Det verkar helt enkelt som familjen inte bara är ”really messed up” utan att alla är förlorare. Trots detta verkar de vara vinnare. De är vid filmens slut sammansvetsade till en familj - en riktig familj. 

”Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv skall bli synligt i vår kropp. Ty vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv skall uppenbaras i vår dödliga kropp. Så verkar döden i oss, och livet i er. Men då vi har samma trons ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag, så tror också vi, och därför talar vi. Ty vi vet att han som uppväckte Herren Jesus skall uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. Allt sker för er skull, för att nåden genom att komma allt fler till del skall få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.” 2 Kor 4:8-15

Det kristna livet är långt ifrån enkelt. Det kan innebära att man får vara en ”förlorare”. Det kan innebära krossade och ouppnådda drömmar. Det kan innebära förnedring och död. Fast det finns en enorm vinst i det livet. Här och nu är livet att leva till Guds ära och andras nytta. Bibeln kan uttrycka det som att mitt i alla svårigheter vinner vi en härlig seger. 

Frank och Dwayne befinner sig ute på en pir och har ett förtroligt samtal. Dwayne säger att han vill hoppa över alla jobbiga delar av livet. Frank börjar berätta om författaren Marcel Proust som han undervisar om. 

”...he [Proust] gets down to the end of his life, and he looks back and decides that all those years he suffered, Those were the best years of his life, 'cause they made him who he was. All those years he was happy? You know, total waste. Didn't learn a thing.” - Frank

Detta är verkligen en sanning värd att ha med sig. Precis som ovan bibelcitatet sa ovan så påstås alltså att lidande kan vara oerhört meningsfullt i slutändan. Ännu mer så för de kristne. Inte att lidandet blir lättare eller inte känns svårt utan att man får ett perspektiv på sitt liv. Genom de lidanden som familjen Hoover möter så blir de en familj igen. Det kristna hoppet är inte bara ett hopp om ”a pie in the sky when you die.”. Det är förvandling, upprättelse och glädje här och nu, och sedan kommer det få erfaras helt och fullt i himlen.

"Han helar dem som har förkrossade hjärtan, deras sår förbinder han." Ps.147:3

Två Resande Tummar Upp för Little Miss Sunshine (2006)!!!

//Jönsson & Svensson

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regi: John IrwinManus: Gary M. Devore och Norman WexlerI rollerna: Arnold Schwarzenegger, Kathryn Harrold, Darren McGavin, Sam Wanamaker m.fl. Arnold berättade i en intervju till filmen att han fick chansen att bära moderna och fina kläder. Tidi...

Regi: Willard Huyck. I rollerna: Lea Thompson, Tim Robbins, Jeffery Jones, Ed Gale, m.fl. Howard the Duck är otroligt nog en Marvel-serie. Den här filmen var den allra första Marvel-filmatiseringen. Den är den sista filmen som regissören Willar...

Regi: Rodrigo Cortés Manus: Chris Sparling I rollerna: Ryan Reynolds och resten är endast röstskådisar Trivia: Filmen spelades in i kronologisk ordning under 17 dagar i en studio i Barcelona.   Synops Ryan Reynolds spelar lastbilschauf...

Regi: Mark Forster. Manus: Matthew Michael Carnahan m.fl. & Max Brooks (bokförfattaren)I rollerna: Brad Pitt, Mireille Enos, Daniella Kertesz m.fl.Trivia: Författaren Max Brooks har offentligt sagt att filmen inte har så mycket med boken att göra ...

Regi: Robert Zemeckis
Manus: Robert Zemeckis, Bob Gale I rollerna: Michael J Fox, Lea Thompson, Christopher Lloyd med flera Trivia: Detta är första filmen i en trilogi men Christopher Lloyd (Doc Brown) ville göra en fjärde där de åker till a...