På grund av att de två tummarna (Clas och Kristian) nu bor på olika orter, har vi bestämt att bredda bloggens fokus, och inte bara skriva om filmer, men även berättelser i andra former, som exempelvis sånger. Detta är Kristians starka kort, och här berättar han lite om U2, deras album Pop, och sången Wake up Dead Man. Varning för starkt språk i videon!

Låten Wake up dead man av U2 ligger på ett numera okänt och bortglömt album som heter Pop. Det släpptes i mars 1997 och med detta album fortsatte gruppen de musikaliska experiment de påbörjat på Achtung Baby (1991) och fortsatt på Zooropa (1993). Bandets manager Paul McGuinness hade hastigt bokat in en stor turné, kallad Popmart, och därför blev det bråttom att ”klara skivan”, som det heter. Resultatet blev lite halvdant, tycker kritikerna, och det är sant att vissa av låtarna inte är helt lyckade.

 Det har ofta debatterats, samtidigt som man nämner U2 i kristna sammanhang, i fall de är ett kristet band eller inte. Den debatten ska vi hålla oss utanför i det här inlägget. Vi ska fokusera på budskapet i just denna låt, och samtidigt kasta lite ljus över U2’s experimentella era.  

Det är en sorts psalm, eller klagovisa. Den som sjunger verkar vid första intrycket vara en mycket avtrubbad människa, som sett mycket av livet, men ändå har tilliten till Gud kvar. ”Jesus/ I’m waiting here boss/I know you’re looking out for us/but maybe your hands aren’t free” På de flesta av sångerna får man verkligen koncentrera sig för att höra vad som sjungs, eftersom Bonos röst dränks av hårdhänt electrodub och diverse trumbeats. En minst sagt spretig ljudbild. Sångaren ställer fler frågor än han får svar på, och om denna sång ska ha någon funktion så är det kanske att väcka tankar. Det är en avtrubbad människa som sjunger, som tror att Jesus har ändrat planerna om sin återkomst:

Jesus, were you just around the corner/Did You think to try and warn her?/or are you working on something new?/If there’s an order in all of this disorder/is it like a tape recorder?/can we rewind it just once more/

Mitt i låten är det ett väldigt tvetydigt stick  om att lyssna till sina egna ord, att lyssna över det kaos som den här världen är, men vad man ska lyssna efter är mycket oklart. Det är kanske att få veta vad det är för mening med livet? Den som sjunger är mycket ensam i världen och vill ha hjälp av Jesus. Det han också samtidigt säger är att världen är i kaos, och han använder något starkare ord än vi själva skulle använda. Ett återkommande tema på Pop är att man letar efter något att fylla ”that God-shaped hole” med.  Fraser som ”save my soul” och  ”she’s not waiting for a saviour to come” gör det klart att det handlar om människans sökande efter mening, och hur vi letar på helt fel ställen efter det. Detta är ett genomgående tema på denna skivan. Tyvärr, får man väl säga, dränker ljudbilden mycket av Bonos sång, och han sjunger inte riktigt tydligt heller, men det är det jag (Kristian) finner så fascinerande med detta album. Man får verkligen spetsa öronen. Lyssna genom electrobeats och de loopande gitarrerna.

 Kritikernas åsikt är att Pop inte känns lika nyskapande som Achtung Baby, och den är kanske också en produkt av sin tid, när ravepartyn var på Aftonbladets löpsedlar och Fatboy slim hade sin storhetstid med Rockafeller Skank och andra hits. U2 hade inte mycket tid på sig, och trummisen Larry Mullen Jr. kunde inte delta i början, han måste vila upp sig från en ryggskada. Så resten av bandet började spela in material, med lite elektroniska trummor.  Producenten Brian Eno försökte övertyga bandet att vänta på Mullen, och Mullen har sagt att han blev upprörd över att de började spela in utan honom. 

Pop is inflected with the desire for a higher power to save the world from its jaded spiral of decay and immorality, which is why the group's embrace of dance music never seems joyous -- instead of providing an intoxicating rush of gloss and glamour, it functions as a backdrop for a plea of salvation.
 - Stephen Thomas Erlewine, allmusic.com

Skillnaden mellan Achtung Baby och Pop var att Achtung skildrade hur det var att vara människa i en trasig värld, med allt vad det innebär av lust, begär, planer och ambitioner. Igenkänningsfaktorn är hög, och nästan alla låtarna är numera klassiker i U2’s repertoar.  På Pop ber man ofta till Gud att han ska sända sina änglar och rätta till allting. Precis som Erlewine skriver här ovanför, känns det inte lika lustfyllt eftersom man använder detta för att framföra ett frälsande budskap.

 Wake up Dead kan i sin essens ses som en bön till Jesus, ett rop på hjälp, som ropas av en avtrubbad människa.  Detta att U2 vänder sig till Gud så tydligt talade till albumets nackdel, enligt kritikerna.  Att skivan stressades fram hjälpte inte till direkt. Vissa av låtarna känns väl lite passé för dagens lyssnare, och kanske de flesta av U2 fans helst vill glömma Pop – kanske de redan har det  - precis som October från 1982, som är deras mest uttalat kristna album. Pop hamnar ofta i skuggan av milstolpen Achtung Baby, men för den här tummens del är det en personlig favorit med en fascinerande ljudbild och många starka låtar. Trots att U2 inte "klarade skivan". 

En tumme upp för Wake up Dead Man/ Pop (1997)! 

// Svensson utan Jönsson

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regi: John IrwinManus: Gary M. Devore och Norman WexlerI rollerna: Arnold Schwarzenegger, Kathryn Harrold, Darren McGavin, Sam Wanamaker m.fl. Arnold berättade i en intervju till filmen att han fick chansen att bära moderna och fina kläder. Tidi...

Regi: Willard Huyck. I rollerna: Lea Thompson, Tim Robbins, Jeffery Jones, Ed Gale, m.fl. Howard the Duck är otroligt nog en Marvel-serie. Den här filmen var den allra första Marvel-filmatiseringen. Den är den sista filmen som regissören Willar...

Regi: Rodrigo Cortés Manus: Chris Sparling I rollerna: Ryan Reynolds och resten är endast röstskådisar Trivia: Filmen spelades in i kronologisk ordning under 17 dagar i en studio i Barcelona.   Synops Ryan Reynolds spelar lastbilschauf...

Regi: Mark Forster. Manus: Matthew Michael Carnahan m.fl. & Max Brooks (bokförfattaren)I rollerna: Brad Pitt, Mireille Enos, Daniella Kertesz m.fl.Trivia: Författaren Max Brooks har offentligt sagt att filmen inte har så mycket med boken att göra ...

Regi: Robert Zemeckis
Manus: Robert Zemeckis, Bob Gale I rollerna: Michael J Fox, Lea Thompson, Christopher Lloyd med flera Trivia: Detta är första filmen i en trilogi men Christopher Lloyd (Doc Brown) ville göra en fjärde där de åker till a...