Två Tummar

Alla inlägg under maj 2012

Regi: Kurt Wimmer, i roller: Christian Bale, Emily Watson, Tave Diggs

Synops:
Equilibrium utspelar sig efter tredje världskriget. En ny världsordning har då tagit makten och inga krig eller mord finns mera. Vi följer John Preston, en högt uppsatt "Klerk" som är den nya ordningens specialpolis. I denna nya ordning finns nämligen inte människors känslor längre, det är rentutav olagligt att känna någonting. Laglydiga medborgare tar med jämna intervaler ett serum emot känslor. Mitt uppe i karriären får John sina tvivel över denna maktordning.

Skådespeleri:
Christian Bale gör ett bra jobb med att spela den återhållsamme klerken John Preston. Han brukar ju gå in väldigt mycket i sina roller och alltid satsa hundra procent, och denna gången är det inget undantag. Han klarar av att visa ett kontrollerat yttre samtidigt som tvivlen bubblar under ytan. Filmen verkar vid första anblick ta mycket inspiration från Matrix, med en egen kampsportsvariant bland annat. Skillnaden är att Christian Bale kan ha mer än ett ansiktsuttryck, till skillnad från andra skådespelare (inga namn nämnda). Taye Diggs känner jag (Kristian) inte till sedan tidigare, men han tillför den gnutta humor som den här rullen så desperat behöver. Emily Watson gör ett helt ok jobb med att spela stark kvinna med förmågan att väcka tvivel hos Preston. Dessutom skymtar vi Sean Bean i början, och då blir man påmind om  hans oneliner "One does not simply walk into Mordor" från Sagan om Ringen. Den övriga ensemblen verkar vara allsköns europeiska och brittiska skådespelare, och de bidrar till den sterila känsla man får av att se den här filmen.

Regi:
Manuset är ett hyfsat typiskt dystopimanus med allt vad det innebär. För er som inte har koll på denna subgenre kan vi rekommendera er att läsa 1984 eller Fahrenheit 451. Vi får vår huvudperson presenterad snabbt och effektivt och vändning kommer också rätt fort. Utan att vara bara action har filmen ett högt tempo. Vår kritik är att det mot slutet blev lite väl många tvists, på ett sådant sätt så trovärdigheten tappas och en vakenhet krävs. Klimaxactionscenen är dock riktigt kick-ass. Christian Bale mejar ner fiendesoldater för glatta livet på ett adrenalinfyllt sätt. 

Foto/scenografi:
Skaparna av filmen har sneglat både Sovjet och Nazityskland. Det märks tydlig i arkitekturen i staden som filmen utspelar sig i Libria. Flaggan är suspekt likt den från Nazityskland. I områdena utanför staden är allt slitet och det ger en postapokalyptisk stämmning. Filmen har en orginell utsmyckning av fiendesoldaterna, det ser ut som de har motorcyckelhjälmar på sig. Miljöerna är gråa och trista vilket lämpar sig i en film som utspelar sig i en totalitär stat. Influenser från 1984 märks i de stora TV-skärmar som konstant sänder tal från ledaren Fader.

Budskap:
För att komma tillrätta med människans eviga krigande beslutar sig makthavarna att kapa oss från våra känslor. Det är känslorna som är sjukdomen och krigandet är symtomet lyder motiveringen. Ändock blir samhället ingen utopi utan tvärtom en dystopi. I historien har alla mänskliga strävanden efter perfekta samhällen misslyckats. Vi verkar vara inkapabla att skapa ett totalt gott samhälle. Jesus sa: "Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser." (Matt 15:19). Det är alltså inte bara ondskan utanför oss som är ett problem utan den inuti oss. Den verkar inte heller vara begränsad till enda område av oss själva. Denna onska har sin rot i dett uppror hela mänskligheten är delaktiga i mot Gud. Tragiskt nog är det upproret också vår flykt från den perfekta tillvaron. Det var rentutav så att det var vi som sabbade den. Ända sedan dess längtar vi alla på ett eller annat sätt tillbaka till paradistillvaron. Hur vi än försöker så klarar vi inte av ta oss tillbaka dit. Men de goda nyheterna är Gud valt att återställa allt till sin ordning. I sin jordiska verksamhet talade Jesus mycket om det kommande Gudsriket, ja som redan höll på att bryta in. I sin försonande korsdöd avlägsnar Han straffet för de som tillhör Honom och i sin uppståndelse besegrar Han döden. Nu lever vi i tiden som brukar kallas "redan nu men ändå inte". Vi får smaka vad som komma skall även om det är i begränsad skala. Vad är det då som ska komma? "Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel (tält = närvaro) bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta." (Upp 21:3-4) Då och endast då ska vi få njuta av det paradis vi alla längtar efter.
   
Två Tummar Skeptiskt för Equilibrium!
//Jönsson & Svensson

PS: VI HAR NUMERA ÄVEN EN FACEBOOK-GRUPP, SÖK PÅ TVÅ TUMMAR FILMBLOGG
 


Regi: Mike Hodges. I rollerna: Sam J. Jones, Melody Anderson och Max von Sydow.

Denna film gjorde inte så bra ifrån sig på bio, men har senare fått enorm kultstatus. 


Synops:
Den amerikanske fotbollsstjärnan Flash Gordon är på ett flygplan med den vackra Dale Arden(loveintrest för Flash). Planet krachar och de båda hamnar på en rymdraket tillsammans med den galne med godhjärtade vetenskapsmannen Hans Zarkov. Tillsammans reser de till planeten Mongo för att där stoppa den onda Kejsaren Ming. Vad som följer är en klassisk saga där hjälten måste besegra ondskan, befria folket och få sin hjärter dam. Vägen dit är såklart ett hissnande äventyr.

Skådespeleri:

Max von Sydow spelar kejsar Ming och är i högform, som överspelande envåldshärskare med storhetsvansinne. Sam J. Jones, som spelar Flash Gordon, kändes lite som en pappkartong bland de andra kulisserna i filmen. Melody Anderson gjorde en livfull insats som Dale Arden, och Timothy Dalton som Prins Barin och Brian Blessed som Prins Vultan är också värda att nämnas. Speciellt måste ni hålla ett öga på Brian Blessed' osannolika överspel i varenda scen! Övergripande är det Dale Arden som ger det bästa intrycket. De andra skådisarna gör sitt jobb på ett humoristiskt överspelande sätt ,som Ornelia Muti som den förföriska men blåögda dottern till kejsar Ming. Skådisarna är väl medvetna om att de medverkar i en filmatisering av en seriestripp från 1930-talet och gör detta på ett underhållande sätt. 


Kamera/foto:

Givetvis kryllar det av modeller och miniatyrer i den här filmen, vilket mycket charmigt med tanke på hur gammal den är. Vi påminns om hur det gick till att göra film förr i tiden. Sminkningen ter sig till en början plastig och skådespelarna ser ut som actionfigurer (som G.I Joe exempelvis). Detta, tillsammans med den oerhört färggranna scenografin och kostymerna, bidrar till att påminna om att det bygger på en serie. 
Kostymerna är hela tiden oerhört överdrivna och over the top, och det gränsar hela tiden till det komiska. Man undrar hur skådespelarna kan ta sig själva på allvar när de går klädda på det viset. Det påminner om en matinéfilm, och det är ett äventyr i samma anda. 


Regi:

Filmen är rapp i tempot och det går fort fram i svängarna. Filmmakarna verkar ha haft oerhört skoj under produktionen. Många oneliners och citeringsvänliga repliker ("Go, Flash, Go!"  "Gordon's alive??"). Manuset är skrivet med sånt tempo och själva historien är så medryckande att man inte lägger märke till det.


Budskap:

Filmer med en hjälte går ju nästan alltid att läsa in ett kristet budskap i. Denna är inget undantag, Flash kallas för "The Savior of the Universe" och han slåss mot universums orättmäktige härskare. Folket har länge levt under  kejsar Mings förtryck och några ser honom som enda alternativet. Men Prins Barin (Timothy Dolton) inser att "There is a greater thing in the universe than Mings law". Detta större är inte att maktfullkomligt härska utan ge liv. Kejsar Ming inser vilken makt Flash har. Så han erbjuder honom stor makt, att få härska jorden. Samma sak berättar Bibeln att satan frestade Jesus med, men Han sa nej. Istället gick Han den hårda vägen för att befria oss. Den vägen gick via en oförtjänt korsdöd och grav. Men i det blev Han den största segraren av alla. Bibeln säger: "Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem." (Kol 2:13-15) Så, varje gång du ser en superhjältefilm, kom ihåg detta, att det finns en större Hjälte. Men Han är inte bara Hjälten med stort H utan även Vännen med stort V. Det är om Honom som denna filmblogg ytterst sett handlar om. Så om du som läsare glömmer allt annat på denna blogg, minns dessa två sanningar:
1. Jag är en stor syndare
2. Kristus är en större frälsare
Han är den hjälte vi alla behöver. 

Två Tummar Upp för Flash Gordon!  

//Jönsson & Svensson  

regi och manus: Gregory Connors

I förra inlägget var vi glada, entusiastiska och nöjda över ha sett en bra film. Men nu finns ingen glädje, ingen entusiasm och inget nöje. Framförallt ingen bra film!

Filmen The Dark Lurking är en sån där direkt-till-dvd-produkt som man lätt missar på grund av dålig marknadsföring. I
fallet med den här filmen är det förmodligen rätt gjort att ha förbisett den. En australisk regissör, som vi på Två Tummar aldrig har hört om, har gjort denna avskyvärda styggelse till film.

Synops:
Alternativa titeln är Alien VS Zombies. Där har ni också det som kan vara det enda som är bra med denna film. Då kan man ju spontant tro att det är en film med Ridley Scotts aliens och zombies. Skulle en sån film
kunna vara bra? Kanske inte högkvalité men om en sån film väl utförd skulle vara maximal underhållning. Men denna film är inte väl utförd. Det är inte aliens och det är knappt zombies utan någon annan typ av monster (det verkar vara sjukdomsrelaterat och de äter människor men där upphör eventuella likheter). Det handlar om åtta överlevande på en framtida forskningsstation som måste försvara sig mot monster. Och i detta fall inga aliens eller zombies så långt ögat når, men som sagt någon annan typ av monster.

Skådespeleri:
Ytterst kasst. Man skrattar bokstavligen åt hur träiga skådespelarna är, och bristen på inlevelse hos alla i ensemblen. En av karaktärernas namn är en hyfsat tydlig referens till Alien-filmerna, men den är inte överdrivet tydlig. Soldaternas ledare har en väldigt bred australiensisk brytning vilket faktiskt får honom att låta badass. Han dör dessvärre men lyckligtvis så får vi ha kvar en annan australiensisk soldat.

 
Kamera/foto:
Skaparna har gjort försök till spännande, klaustrofobiska miljöer.  Detta får godkänt. Det är en forskningsanläggning där något gått fel, det är den stämning som man får. Kunde gjorts bättre men ett försök till insats har gjorts. Maskerna och sminket är välgjort. Jag kan acceptera att nutida vapen används i en film som ska utspela sig i framtiden. Men tjocka 90-tals skärmar som man tydligt ser skulle kunna vara köpt på ett loppis eller hämtade på en
skrot sabbar den futuristiska känslan.

Fotot inleder väldigt förvirrande, skakig kamera, blinkande ljus. Man förstår inte vad folk flyr från och vad som skjuts på. Detta är ett försök att göra coolt foto men resultat är att man bli desorienterad. Stundtals ägnar sig kameramannen åt att zooma ut och in på den gräns att det nästan blir komiskt.

Regi:
Inget att hurra över. Under all kritik. Följer en vanlig sci-fi mall och denna misslyckas regissören med. Säger en del om hans talang. Vissa dialoger är fruktansvärt kassa! Som när en av överlevarna trots att de inte är på en säker plats invänder mot att ta sig ut ur anläggningen. Eller när en av soldaterna går runt ett hörn och en av överlevarna säger “Han lämnade oss”. Sen vill de korkade idioterna stanna i en lufttrumma när soldaterna vill förbi ett vapenförråd. Vi har inget emot att regissören skriver karaktärer som är dumma, inte heller har vi emot att det finns karaktärer som beter sig orationellt under pressade situationer. Men här blir resultatet att man önskar att karaktärerna ska dö snart och filmen ska ta slut.

Budskapet:
Stoppa inte skit i DVD-spelaren!

 

Två tummar NER för The Dark Lurking (Alien VS Zombies)
//Jönsson & Svensson

Presentation


Denna blogg drivs av två filmtokiga kristna bröder. Vi skriver om populärkultur och hur det kan relatera till den kristna tron. Främst så är våra inlägg att vi tittar på och talar om film.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards