Detta inlägg kommer troligtvis bli något kortare. Vi har kommit fram till att skriva om Jesu himmelsfärd. Det är ett ämne som hamnar lite i skuggan av korsfästelsen och uppståndelsen. Även fast det är abstrakt så är det inte oviktigt. Det hela handlar alltså om hur Jesus lämnar vår värld och lämnar tid och rum helt och hållet. Till vår hjäp har vi tagit artiklar på bloggarna http://www.desiringgod.org och http://thegospelcoalition.org. Det är ett starkt bejakande av mänskligheten och vårt fysiska liv. I sin fysiska kropp tas Jesus upp till himmlen. Vid Hans återkomst kommer himlen tas ned på jorden för att upprätta vår fysiska tillvaro. Så glöm alla flummiga och icke-fysiska föreställnignar om himlen och evigheten. 

I och med sin himmelsfärd visar Jesus att hans jordiska uppdrag är slutfört och att Han bestiger sin tron. Det bekräftar att Hans uppdrag slutfördes framgångsrikt och Han visar sig värdig att bestiga sin tron. 

"Though often overlooked, the ascension completes Jesus’s earthly mission and signifies his enthronement as heavenly king. Jesus has completed his Father’s mission and he now rules with all authority and intercedes with all sympathy as our mediator and high priest." - Brian Tabb

Många svåra ord där kanske men förhoppningsvis ska vi klara ut det hela. Jesus flummar inte runt i himmlen utan regerar som Kung! Därför handlar Jesu himmelsfärd om vad Jesus gör nu. Kröningar av kungligheter kan hjälpa oss att förstå detta till viss del. Det ska dock sägas att Jesus till skillnad från våra kungligheter är Gud från all evighet i all evighet. 

Gud Sonen, Gud Fadern och Gud Helige Ande har i all evighet existerat i gemenskap som ett väsen. Detta är mystiskt såklart och något vi tyvärr måste lämna oförklarat. I och med sin himmelsfärd Jesus återförenas med sin Fader igen. Från himlen sänder Jesus Den Helige Ande till sitt folk för att utrusta oss för vår tjänst. Det var när de kristna som indvider och kyrkan som helhet utrustades med Den Helige Ande som tillväxten påbörjades. I detta skede lever vi än idag.

Vidare är Jesus i kraft av sitt fullbordade perfekta offer på korset vår medlare inför Gud Fadern. Han som är båda Gud och människa är bron mellan mänskligheten och Gud. Slutligen innebär Jesu himmelsfärd att Han faktiskt ska komma tillbaka. Då kommer han inte enkelhet utan som segerrik och strålande Kung. Jesus är krönt som Kung och vid sin återkomst kommer Hans rike fullkomligt befästas och all ondska kommer att fördrivas.

"När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron." - Hebr 12:1-2

I vårt livslopp har vi alltså blicken fäst på Kung Jesus på sin tron. Vi ser på Honom och Hans verk. Det påminner om oss vad som är mest centralt. Faktumet i vad Jesus gjort och att Han nu regerar bör gjuta mod i oss. Därför vill vi ha ett Jesus-fokus på bloggen!

Två Tummar genom Clas
//Jönsson utan Svensson

Ps. Detta var ett svårt inlägg att skriva men vi ville inte hoppa över det. Om det känns rörigt eller inte har en röd tråd så vet du varför. Blev det mycket teologi som lämnats oförklarad så är det samma skäl. Förhoppningsvis skall många frågetecken som uppkommit klarna när inlägget om Jesu-återkomst läggs ut. 

Den officiella musikvideon till låten Mine Field.

Skivbolag: Star Song Records

Bakgrund

Året var 1986 när det kristna bandet Petra blev av med sin sångare Greg X. Volz. Han ville spendera mer tid med familjen och tyckte att turnerandet tog för mycket tid. Grundaren och gitarristen Bob Hartman fruktade att det inte skulle finnas någon framtid alls för bandet. Tills han frågade vännen John Schlitt om han ville provsjunga för bandet. Schlitt hade tidigare varit sångare i det profana bandet Head East och hade absolut inga planer på att syssla med musik någonsin mer. Han kände till bandet och tyckte att albumet Washes Whiter Than (1979) var något av det bästa genren hade att erbjuda just då. Så han tackade ja. Bandet bildades 1973 i Fort Wayne, Indiana av Bob Hartman, och var ett av de tidigaste kristna rockbanden. I början var det Bob Hartman själv som sjöng, men det ändrades snabbt när han rekryterade Greg X. Volz, som väl är mest känd för att ha tackat NEJ till att bli sångare för bandet REO Speedwagon!

I och med Schlitts entré som sångare fick bandet en hårdare image och texterna skiftade till att vara mer fundamentalistiskt kristna, från att tidigare ha varit mer poetiska. Skivorna This Means War! (1987)  och On Fire! (1988) har samma militäriska tema: att det kristna livet består av en andlig strid mot onda makter, och vi bör hålla elden brinnande i våra hjärtan så att vi inte tröttnar. Om vi låter Gud leda oss kommer han visa rätt väg. Precis som i låten ”Mine Field” 

It’s a mine field/ You better follow him through/God knows the way, you better stick like glue/It’s a mine field/Better stay on his heels/Cause the enemy kills and the enemy steals/So keep your head down and keep your eyes peeled/Cause life is/Life is a mine field

När den här skivan kom ut trodde lyssnarna att Petra skulle gå mot heavy metal hållet. Så blev det inte riktigt. Albumet efter detta är Petra Praise: the rock cries out (1989), en av de första moderna lovsångsskivorna.

Men tillbaka till skivan. Detta är Kristians personliga favoritalbum med Petra. Och det är verkligen ett hårt rockande sound, mer gitarrorienterat än tidigare. Tidigare var bandets hela sound Greg X. Volz’ röst, och därför lät skivorna med honom ganska likadant. Men med Schlitt utforskade man hårdrockande tongångar, och man ändrade därför soundet för varje skiva, inte bara för att man måste, men för att skilja sig ut från mängden. Kanske även för att Schlitts röst var av en helt annan karaktär än Volz.  Back to the street, This Means War! och On Fire! är mycket olika till sin karaktär. This Means War är oerhört syntig och kall, och på Allmusic.com skriver de att Petra bevisade att man kan rocka hårt utan att sabba frisyren.  Gemensamt för dem alla är att de innehåller alla Petras klassiska 80-talshittar, som de fortsatte att spela på alla sina konserter.

Budskapet

Vad har On Fire! då för andligt budskap till oss? Man kan säga som så att det handlar om att vara brinnande för Gud. Det handlar om andlig väckelse och förnyelse. De stora hitsen är All Fired Up, Hit you where you live, Counsel of the Holy och First Love, en av många väl genomförda ballader, där Schlitt får visa sin ömma sida. Man fortsätter i spåret från This Means War! där man målade upp bilden av det andliga livet som ett regelrätt krig: den onde är vår fiende, och våra vapen är bönen och den andliga vapenrustningen. Petra fortsätter att understryka detta med On Fire! Det är även viktigt att vara radikal och gå i Herrens fotspår.  Och det är ju ett tidlöst budskap som man inte får glömma.  Jag vet inte om Petra fick någon kritik för att deras texter hade blivit mer fundamentalistiska, men den stora massan verkade inte bry sig om detta. Petra var verkligen i ropet under en lång tid – de blev alltmer populärare under varje år av det underbara 80-talet, och nådde en kreativ topp med albumet Beyond Belief från 1990. Det var när arenarocken blev mindre populär i mitten av 90-talet, som bandet hade svårt att hitta en ny musikalisk kostym. Deras lineup var relativt stabil under tiden 1988-1993, och det är den lineupen som brukar kallas The Dream Team: John Schlitt på sång, Bob Hartman på gitarr, John Lawry på keyboards och Ronny Cates på bas. Under denna tid skapade också bandet några av sina mest klassiska album: Beyond Belief, Unsween Power, This Means War!  och så klart skivan som detta inlägg handlar om.

On Fire! var det albumet jag (Kristian) tyckte bäst om av alla Petras album från 1980-talet, så därför blev jag själaglad när min familj flyttade till Norge 1999 för att gå bibelskola. I den kristna bokhandeln där hittade jag… vadå? Jo, alla Petras album från 80-talet på cd! Det var en glädjens dag och jag minns att jag testade mitt bankkort för första gången genom att köpa On Fire! på cd.

Petra's new album, On Fire!, is about spiritual revival and renewal. it's a manual that challenges the young Christian to be ablaze with the consuming fire of total love for God. On Fire! teaches and applies intense devotion to God. Your life will be changed in these ways as you allow the message of On Fire! to burn in your heart.

Varje sång innehåller instruktioner till den unge kristne som utmanar oss att hålla den andliga elden brinnande i våra hjärtan och verkligen hänge oss åt att älska Gud. Ja, på detta sätt uttryckte man sig när albumet släpptes. Låten First Love handlar om att behålla den första kärleken man hade till Jesus ifrån första början när man blev frälst:

First Love, First Love my soul longs after you/First Love my first love I want my heart to stay so true/Because you first loved me Jesus/ you will always be/you will always be my first love

Hur ofta har vi inte känt så här, som kristna? Jag (Kristian) återkommer alltid till Petra, vad jag än lyssnar på för musik, och jag känner alltid att jag blir andligt uppbyggd och påmind om andliga sanningar. Det är därför jag kan rekommendera att ni läsare tar er en stund och kollar in Petra på Spotify. En bra infosida om Petra är www.guidetopetra.com med en massa recensioner och nyheter om Petra. Den använde jag otroligt mycket när det begav sig, under det sena 1990-talet. Jag såg dem live på första gången 1998, och andra gången 2003. De har besökt Sverige femtioelva gånger. Senaste gången gav de en konsert i Kungsporten i Huskvarna under sin avskedsturné 2005. Jag ångrade djupt att jag inte fick se dem in action en gång till. De är ett grymt bra liveband, och låter ännu tajtare live än på skiva. Det är helt otroligt. Petra var under sina aktiva år mer än ett band, de var en kristen institution, som alltid har funnits. 2005 spelade de in sin sista avskedskonsert i Nashville, Tennessee, och gav ut skivan Farewell. Sen var det, otroligt nog, tack och adjö.

MEN den klassiska sättningen från 80talet (med Greg X Volz, Bob Hartman, John Slick, Mark Kelly och Louie Weaver vid trumskinnen) har varit på turné och kallat sig Classic Petra - de besökte faktiskt Gullbrannafestivalen i Halmstad relativt nyligen! De gav ut både en studioskiva, Back to the rock, och en liveskiva. Det är absolut inte sista gången denna rockdinosaurie drar sin sista suck!

Två Tummar genom Kristian

//Svensson utan Jönsson

Regi: Carl Rinsch.

Regi: Det är mycket få repliker i kortfilmen, men det känns som de få ord som sägs representerar mycket. Den gjordes i en serie av kortfilmer för elektronikproducenten Philips, där samma repliker utbytes i alla filmerna.

Skådespeleri:

Budbäraren: Vi antar först att han är god, men efter att vi ser att han tar livet av den rike, får vi en annan bild av honom. Vad han ska göra med enhörningen kan vi bara gissa, men den måste ju vara värdefull.

Tjänarroboten: den som först är enhörningens beskyddare.

Paketet: Sägs innehålla en enhörning, och om den är så sällsynt som det verkar är det inte konstigt att roboten ber om ursäkt mot slutet när han inte kan skydda den längre. Han blir nedskjuten och släpper som sagt metallådan i floden.  Det är ett öppet slut, där en pojke hittar lådan igen, och förhoppningsvis får vi tro att han kan skydda enhörningen.

Produktion:

Animeringen är snyggt gjord. Den sticker ut och är skickligt gjord för att vara ett hemmasnickeri.  Oklart om det ÄR ett hemmasnickeri, den är nämligen gjord på uppdrag av Philips.Kontrasten mellan högteknologi och sovjetisk totalitär öststat är mycket intressant, för att den visar hur fattig befolkningen är medan de rika och militären kan unna sig denna teknologi.

Vi bjuds i The Gift på en typiskt dystopisk futuristisk miljö. Samtidigt som den är futuristisk påminner den starkt om en sovjetisk öststat. Kombination som är väl utförd. Stadsbilden är grå och nedgången. De futuristiska elementen förstärker en känsla av en övervakande polisstat. Alla dessa är väl använda i den dystopiska subgenren. En lite speciell sak är att den utspelar sig i Ryssland. Det är inte ofta filmer gör det, ska vi bara nämna – men det finns faktiskt några kända som gör det: Nattens väktare, Day Watch och Polisskolan: Uppdrag i Moskva (1994).

Budskap:

Gåvan, paketet, i filmen, är mycket värdefull och vi ser att flera är villiga att offra livet för den. Det verkar dessutom som makten är angelägen om att få tag på lådan, förmodligen för att förhindra att den sprids vidare. Detta är ett vanligt grep i den dystopiska genren där huvudpersonen får tag på ett föremål eller insikt som makten inte vill ska spridas vidare. Oftast visar detta som de försöker hålla undan det som kan innebära slutet för dem (1984 är ett undantag som vi kanske kan återkomma till). På ett sätt påminner handlingen om ”1984” av George Orwell och liknande dystopiska romaner, där människors fria vilja kuvas och folket istället ses som en enda homogen enhet med likadana värderingar.  Det är tydligt att polismakten har getts stora befogenheter, kanske för stora.  Men i slutet brukar alltid det goda segra, höll jag på att säga. Det finns vissa undantag. Ibland får faktiskt överheten sista ordet. Ett lysande exempel är Brazil, i regi av Terry Gilliam från 1985. I regissörens version är slutet mycket mörkare än filmbolaget ville. Återigen får nog också 1984 ses som det mest kända exemplet av att överheten får sista ordet. Med risk för att ha fel kan vi nog gissa att det var 1984 som satte standarden för dystopiska berättelser. Det finns även en annan mycket känd dystopisk roman vid namn Du sköna nya värld av Aldous Huxley, som brukar jämföras med 1984. Men om vi får sista ordet är 1984 bättre. Det är däremot inte filmen, såklart släppt 1984. Eurythmics medverkade med filmmusik, och John Hurt medverkade också med sin skådespelartalang.

Men tillbaka till The Gift. Lådan symboliserar, som vi ser det, en viktig insikt eller hemlighet som säkert många vill lägga vantarna på. Vad denna låda symboliserar är nog upp till tittaren själv. Så därför gör vi en ”fuling” och säger att den symboliserar det mest dyrbara vi på Två Tummar kan tänka oss, nämligen att bli frälst av Guds nåd.

Frälsningen är likt ”The Gift” också en värdefull gåva, även om den är immateriell. Jesus sa:

”Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.” - Matt 13:44

Det finns mycket att säga om vad Jesus menar med denna liknelse och det finns mycket att säga om hur den kan misstolkas. Men den centrala poängen är att när man väl får grepp om himmelriket är det en gåva värd så oerhört mycket att man kan offra allt, liv och hem, för den. Vad menar då Jesus med himmelriket i detta sammanhang? Han menar inte någon fluffig, flummig tillvaro efter döden. Han syftar nog inte ens bara på en bra tillvaro efter döden. Nej, det han är menar med himmelriket är Guds räddning och upprättelse av sin skapelse. En viktig och central del av denna räddning är vår personliga räddning som inträffar i det här livet, håller på hela livet när Gud verkar i oss till befrielse och slutligen uppnår den perfektion när vi en dag reser oss ur vår grav. Vilken gåva!

”Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” - Rom 6:23

Två gift:iga Tummar Upp för The Gift (2010)!!!

//Jönsson & Svensson

Jajemän! Vi är tillbaka med ett inlägg om Jesu uppståndelse. Som vi konstaterade i det förra inlägget är tron på Jesu uppståndelse ytterst central i den kristna tron. Så central att om Jesus inte uppstod från de döda så faller hela tron! I vårt inlägg om det The Passion of The Christ så la vi fram för att tro på uppståndelse. Men eftersom uppståndelsen är så pass central vill vi i detta inlägg återkomma till det intellektuella försvaret av tron. Till vår hjälp kommer vi ta boken "Vilken Jesus ska jag tro på?" av författaren och journalisten Lee Strobel. Lee har skrivit boken som ett svar på olika mer eller mindre seriösa invändningar som väckts mot tron på Bibelns Jesus som förts fram de senaste åren. I de olika kapitlena intervjuar Lee olika experter som får bemöta olika invändning. I kapitlet vi kommer använda oss av tar av hjälp av filosofie doktor Michael Licona för att bemöta invändningar mot just uppståndelsen.

Licona har tillsammans med professor Gary Habermas skrivit boken "The Case for the Resurrection of Jesus". De indentifierar där fem faktum som alla seriösa forskare skriver under på, även de mer skeptiska. Dessa faktum är således så pass fast grundade att de kan anses oantastliga. De är:

1. Jesus dödades genom korsfästelse

Detta är inte bara något som Bibeln säger, även samtida icke-kristna källor bekräftar detta. Chansen att överleva en korsfästelse var extremt små. De romerska bödlarna visste vad de gjorde och de var duktiga på sitt jobb. Romerska historiker som Tacitus och Cicero anmärker hur grymt korsfästelse var.

2. Jesu lärjungar trodde att han uppstod och visade sig för dem

Att de första lärjungarna trodde att de mött Jesus som uppstånden kan ingen insatt seriös historiker förneka. Vi har olika källor till detta som ligger nära händelserna i tid. Utöver det förutsätts det av de tidigaste tidiga kristna författarna att de första lärjungarna mötte Jesus efter hans död. Dessutom berättar historien för oss att lärjungarna förkunnade tron på Jesu som uppstånden trots att de riskerade dödsstraff. Ändå berättar Bibeln för oss att de gömde sig och var rädda efter Jesu död.

3. Omvändelsen av församlingsförföljaren Paulus

Paulus omvändelse står det om både i Bibeln och kyrkohistorien. Källorna berättar att Paulus fick lika och slutligen dö för sin tro. Det var alltså en kostsam omvändelse för honom. Hans radikala omvändelse från förföljare av till en förkämpe för den kristna tron kräver en förklaring. Den bästa förklaringen utgör att han upplevde sig möta Jesus.

4. Den skeptiske Jakob, Jesu halvbror, blir omvänd

Bibeln berätttar det pinsamma i att Jesu egen halvbror Jakob inte trodde på hans förkunnelse till en början. Det berättas dock senare i Bibeln att han blev en ledare inom kyrkan. Att han var kristen bekräftas av den judiske historikern Josefus. Sedemera blev han även martyr, även det bekräftat av såväl kristna som ickekristna källor. Vad skulle kunna övertala någon att tro att ens egen bror är Gud i mänsklig gestalt? Att få möta honom efter han dött vore verkligen något övertygande!

5. Jesu grav var tom

Händelserna vi talar om ägde rum i Jerusalem. Alltså en större stad med ett administrativt centra. Det hade alltså varit lätt för myndigheter som ville stoppa kristna tron att uppsöka graven och ta fram hans lik. Vad vi istället ser är att lärjungarna anklagas för att ha stulit kroppen. Det indikerar att även tron motståndare medger att graven var tom. Att lärjungarna skulle ha stulit kroppen är rent nonsens med tanke på vad de sedemera fick genomlida. Bibeln låter dessutom kvinnor vara vittnen till uppståndelsen. Skulle man år 30 uppdikta en historia skulle man låta män vara vittnen eftersom de sågs som trovärdigare vittnen.

Vi behöver ha en förklaring som alla dessa fem fakta stämmer överens med. Det har på senare tid framförts att Jesu grav har hittats. Det första som ska sägas är att Jesus var ett relativt vanligt namn på denna tid så att hitta en grav med namnet Jesus är inget att bli förvånad över. Det är dessutom en förklaring som inte stämmer med fakta två till fem. Hade Jesu lik funnits tillgängligt hade man kunnat stoppa den kristna tron. Paulus hade aldrig blivit omvänd och Jakob inte omvänd. Lärjungarna hade dessutom inte trovärdigt kunna förkunna hans uppståndelse som de gjorde. 

"Om man ifrågasätter att Jesus visade sig efter påsken, så har man fortfarande den tomma graven. Skapar man teorier om att Jesu kropp flyttats till en okänd plats, så ställs man ändå inför den revolutionerade förvandlingen hos lärjungarna, Paulus och Jakob. Teorin om hallucination skulle kanske fungera med Petrus, men inte med Paulus, Jakob eller hela grupper av människor. Alternativa scenarier, som på avstånd skulle kunna tyckas trovärdiga, föll sönder vid en närmare granskning." - Lee Strobel

Jesu fysiska uppståndelse från de döda ger en förklaring åt dessa fem faktum. Implikationerna av att Jesus uppstått är oerhörda som vi såg i det förra inlägget. Då har vi att göra med en man som är både Gud och människa som har överbryggat klyftan mellan oss och Gud! 

Två Tummar genom Clas
//Jönsson utan Svensson

På grund av att de två tummarna (Clas och Kristian) nu bor på olika orter, har vi bestämt att bredda bloggens fokus, och inte bara skriva om filmer, men även berättelser i andra former, som exempelvis sånger. Detta är Kristians starka kort, och här berättar han lite om U2, deras album Pop, och sången Wake up Dead Man. Varning för starkt språk i videon!

Låten Wake up dead man av U2 ligger på ett numera okänt och bortglömt album som heter Pop. Det släpptes i mars 1997 och med detta album fortsatte gruppen de musikaliska experiment de påbörjat på Achtung Baby (1991) och fortsatt på Zooropa (1993). Bandets manager Paul McGuinness hade hastigt bokat in en stor turné, kallad Popmart, och därför blev det bråttom att ”klara skivan”, som det heter. Resultatet blev lite halvdant, tycker kritikerna, och det är sant att vissa av låtarna inte är helt lyckade.

 Det har ofta debatterats, samtidigt som man nämner U2 i kristna sammanhang, i fall de är ett kristet band eller inte. Den debatten ska vi hålla oss utanför i det här inlägget. Vi ska fokusera på budskapet i just denna låt, och samtidigt kasta lite ljus över U2’s experimentella era.  

Det är en sorts psalm, eller klagovisa. Den som sjunger verkar vid första intrycket vara en mycket avtrubbad människa, som sett mycket av livet, men ändå har tilliten till Gud kvar. ”Jesus/ I’m waiting here boss/I know you’re looking out for us/but maybe your hands aren’t free” På de flesta av sångerna får man verkligen koncentrera sig för att höra vad som sjungs, eftersom Bonos röst dränks av hårdhänt electrodub och diverse trumbeats. En minst sagt spretig ljudbild. Sångaren ställer fler frågor än han får svar på, och om denna sång ska ha någon funktion så är det kanske att väcka tankar. Det är en avtrubbad människa som sjunger, som tror att Jesus har ändrat planerna om sin återkomst:

Jesus, were you just around the corner/Did You think to try and warn her?/or are you working on something new?/If there’s an order in all of this disorder/is it like a tape recorder?/can we rewind it just once more/

Mitt i låten är det ett väldigt tvetydigt stick  om att lyssna till sina egna ord, att lyssna över det kaos som den här världen är, men vad man ska lyssna efter är mycket oklart. Det är kanske att få veta vad det är för mening med livet? Den som sjunger är mycket ensam i världen och vill ha hjälp av Jesus. Det han också samtidigt säger är att världen är i kaos, och han använder något starkare ord än vi själva skulle använda. Ett återkommande tema på Pop är att man letar efter något att fylla ”that God-shaped hole” med.  Fraser som ”save my soul” och  ”she’s not waiting for a saviour to come” gör det klart att det handlar om människans sökande efter mening, och hur vi letar på helt fel ställen efter det. Detta är ett genomgående tema på denna skivan. Tyvärr, får man väl säga, dränker ljudbilden mycket av Bonos sång, och han sjunger inte riktigt tydligt heller, men det är det jag (Kristian) finner så fascinerande med detta album. Man får verkligen spetsa öronen. Lyssna genom electrobeats och de loopande gitarrerna.

 Kritikernas åsikt är att Pop inte känns lika nyskapande som Achtung Baby, och den är kanske också en produkt av sin tid, när ravepartyn var på Aftonbladets löpsedlar och Fatboy slim hade sin storhetstid med Rockafeller Skank och andra hits. U2 hade inte mycket tid på sig, och trummisen Larry Mullen Jr. kunde inte delta i början, han måste vila upp sig från en ryggskada. Så resten av bandet började spela in material, med lite elektroniska trummor.  Producenten Brian Eno försökte övertyga bandet att vänta på Mullen, och Mullen har sagt att han blev upprörd över att de började spela in utan honom. 

Pop is inflected with the desire for a higher power to save the world from its jaded spiral of decay and immorality, which is why the group's embrace of dance music never seems joyous -- instead of providing an intoxicating rush of gloss and glamour, it functions as a backdrop for a plea of salvation.
 - Stephen Thomas Erlewine, allmusic.com

Skillnaden mellan Achtung Baby och Pop var att Achtung skildrade hur det var att vara människa i en trasig värld, med allt vad det innebär av lust, begär, planer och ambitioner. Igenkänningsfaktorn är hög, och nästan alla låtarna är numera klassiker i U2’s repertoar.  På Pop ber man ofta till Gud att han ska sända sina änglar och rätta till allting. Precis som Erlewine skriver här ovanför, känns det inte lika lustfyllt eftersom man använder detta för att framföra ett frälsande budskap.

 Wake up Dead kan i sin essens ses som en bön till Jesus, ett rop på hjälp, som ropas av en avtrubbad människa.  Detta att U2 vänder sig till Gud så tydligt talade till albumets nackdel, enligt kritikerna.  Att skivan stressades fram hjälpte inte till direkt. Vissa av låtarna känns väl lite passé för dagens lyssnare, och kanske de flesta av U2 fans helst vill glömma Pop – kanske de redan har det  - precis som October från 1982, som är deras mest uttalat kristna album. Pop hamnar ofta i skuggan av milstolpen Achtung Baby, men för den här tummens del är det en personlig favorit med en fascinerande ljudbild och många starka låtar. Trots att U2 inte "klarade skivan". 

En tumme upp för Wake up Dead Man/ Pop (1997)! 

// Svensson utan Jönsson

Detta inlägg kommer inte vara en recension utan kommer att ge en kort reflektion och sedan frågor till er läsare. Nästan ett interaktivt inlägg alltså. Vi välkomnar att ni svarar och invänder i kommentarfältet här eller på våran facebook-sida (http://www.facebook.com/TvaTummarFilmblogg). 

The Truman Show är en komedi där Jim Carrey är i sitt esse. På senare år har vi fått se Jim Carrey framgångsrikt tackla lite tyngre draman. Hans talanger för flera genrer får vi även se i denna film. The Truman Show är satir på dokusåpor och reality tv-program. Regisören Peter Weir lyckas även göra satir på tv-tittarna, vilket är ett härligt in-your-face grepp. När filmen slutar så frågar en tittare till en annan om de ska om det finns något annat på tv. Truman är lever alltså ovetandes om att hela hans liv är ett tv-program som livesänds världen över. Det enda som är på riktigt är alltså Truman själv, vilket gör att han har ett synnerligen symboliskt namn!

"Was nothing real?" -Truman
"You were real. That's what made you so good to watch..." - Christof

Lyckas filmen här fånga något djupt mänskligt? Längtan efter autenticitet och äkthet. Är den längtan en förklaring till att vi söker efter autenticitet genom t.ex reality tv eller biografier? Frågan är vad vår äkthetslängtan kommer av. På något sätt verkar vi alla dras mot något högre. Truman själv upptäcker stegvis att hans värld inte är äkta. Till slut tar han mod till sig och kommer slutligen till insikt om sanningen. Vi vill göra gällande att målet för vår längtan av äkthet ligger utanför oss själva, utanför hela mänskligheten. Ska det vara en äkta och hållbar äkthet är det där den kan finnas. I vår mening för äkthetslängtan oss till Gud som är sanningen och äktheten själv. 

Vart kommer den mänskliga längtan efter autencitet och äkthet ifrån?

Kan vårt behov av äktenhet och autencitet tillgodoses? Isåfall av vadå och hur?

Vad tycker du om vårt resonemang om att äkthetslängtan banar vägen till Gud? 

Förutom att filmen belyser vår längtan efter äkthet och att den har en god dos syrlig satir av tv och media så har den även ett filosofiskt djup. Närmre bestämt berör filmen epistemologi. Woah! Nu börjar vi namedroppa filosofiska termer. Epistemologi är kort och gott kunskapen om kunskap. I sitt tillrättalagda liv i Seahaven inträffar konstiga saker för Truman. Dessa händelser förbryllar honom och han söker svar. 

"He's no longer preoccupied with a sense of adventure. Though he doesn't realize it for some time, Truman's ultimate ambition is to escape into reality." - R. Douglas Geivett

Driven av nyfikenhet är starten för Trumans sanningssökande. En upptäckarvilja som inte lyckats kuvas. Truman är intresserad av sanningen även om den kan göra ont. Människan är en nyfiken varelse som vill söka sanningen även om inte alla alltid vill tro på det som visar sig vara sant. Sanningen kan vara obekväm och smärtsam men förblir dock sanningen. Vad har sanningen för grund? Vi vill återigen göra samma argumentation av grunden för sanningen inte kan vara ett mänskligt påfund för då hade den inte varit objektiv. Vi anser att Gud utgör den yttersta garanten för sanning.

Hur kan vi (om vi ens kan) finna kunskap om sanningen?

Finns det grundläggande sanningar? Och hur får vi i så fall kunskap om dem?

Hur kan vi veta vad som är sant?

Är det ett rimligt resonemang att Gud utgör yttersta garanten för kunskap och sanning sanning?

Vi ser fram emot att höra av er läsare! Antingen här på bloggen, på vår facebook-sida eller vår mail tvatummar@gmail.com.

//Jönsson utan Svensson

Nu är det förmodligen rätt uppenbart att detta inlägg kommer handla om Jesu uppståndelse. Vi kommer i detta inlägg utgå endast från ett enda bibelord. Det är ett bibelord är hämtat från ett brev som Paulus skrev till en församling i Korint. Bland andra saker tar han upp att det finns de i församlingen som förnekar de dödas uppståndelse. Paulus går in i argumentation med dem och kopplar ihop de dödas uppståndelse med Jesu uppståndelse.

"Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor." - 1 Kor 15:12-19

Låt oss nu i tur och ordning se vad som sägs.

1) Har Jesus inte uppstått faller hela den kristna tron!

Paulus skräder inte orden och uttrycker sig drastiskt. Fast han har helt rätt. Jesus sa upprepade gånger att han skulle uppstå (vilket lärjungarna inte hajade). Men har han inte uppstått så talade han osanning eller så hade han fel. Oavsett vad så kan man då inte längre tro att Jesus var Gud i mänsklig gestalt som kom för att dö för våra synder. Det är kärnan i kristna tron. Därför är uppståndelsen den springande punkten. Återigen hänvisar vi till vårt inlägg om "The Passion of the Christ" där vi går igenom grundläggande argumentation för uppståndelse. Men eftersom uppståndelsen är en dealbreaker eller dealmaker så kommer vi återkomma till detta ämne.

2) Begått svåra synder mot Gud

Om vi kristna gått runt och berättat att Gud blivit människa och levt ibland för oss för att sedan dö för oss och det visar sig inte stämma, vad tycker då Gud om det? Det vi har ägnat oss åt då är att ha talat lögner om Gud och förlett folk. För Gud som är sanningen själv blir det ett stort brott att sprida falskhet om honom. 

3) Vi är kvar i våra synder

Om Jesus inte var det perfekta offret för våra synder då är vår position fortfarande inför Gud oförlåtna och orenade syndare. Vi bär alltjämt på skulden för våra brott, eftersom den vi trodde var lösningen inte var det. All befrielse och förvandling från synd som utlovats och skett i Jesu namn är en chimär eller som bäst att vi bara ryckt upp oss utan att ha ändrats på riktigt.  

4) Hoppet för avlidna kristna är ute

Vi kristna har hoppet om att en dag själva få resa oss ur vår grav då Jesus gått före oss. Han kommer uppväcka oss. Fast stämmer inte detta vad händer då med vårt hoppet? 

5) Vi är de mest beklagansvärda människor

Med allt detta ovan beaktat, vad säger detta oss som tror på det? Om Jesus inte uppstått vad fåniga vi kristna är! Allt vi tror och ägnar oss åt faller ihop. Då är det bara att beklaga sig över oss. 

Förstår ni hur viktigt det då är med uppståndelsen? Det står mycket på spel. Paulus soppar inte det under mattan utan går all in med vad som står på spel. Men Paulus avslutar passagen ovan med: 

"Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa." - 1 Kor 15:20-21

Låt oss se vad det betyder om vi vänder på Paulus argumentation ovan. Har Kristus uppstått så är vår tro meningsfull! Har Kristus uppstått står vi som sanna vittnen inför Gud! Har Kristus uppstått är vi befriade från syndens skuld och kraft! Har Kristus uppstått har vi hopp för avlidna kristna och således hopp inför vår egen död! Har kristus är vi knappast mest beklagansvärda utan mest välsignade människor!

Har Jesus Kristus uppstått så är det oerhört stort! Det innebär att döden inte har sista ordet. Jesus är den första att uppstå (förstligen) och så ska de som tillhör Jesus också få uppstå. Synden som vi förde in i världen med alla dessa konsekvenser upphäver Jesus och tar bort. Vi låter inlägget faktiskt sluta så här!

Kristus är sannerligen uppstånden!