Regi: Mel Gibson
Manus: Benedict Fitzgerald och Mel Gibson
I rollerna: Jim Caviezel, Monica Bellucci, Maia Morgenstern m.fl
”Kul att veta”: Jim Caviezel tappade det 68 kg tunga korset över sig och slog axeln ur led. Scenen finns fortfarande i filmen. Mel Gibson tänkte från början släppa filmen utan undertexter, men ändrade sig lyckligtvis.

Synops

Att denna film handlar om Jesu sista timmar är nog svårt att missa. Gibson har använt sig av alla fyra evangelierna från Bibeln plus andra historiska källor för att få ihop sitt filmmanus. I filmen följer vi Jesus från hans gripande till korset och slutligen hans uppståndelse. 

Skådespeleri

Först av allt ska sägas att språken som talas är arameiska, hebreiska och latin. Då det detta är döda språk är det svårt att avgöra hur bra skådespelarna använder dessa språk. Det sker dock utan stapplande och tveksamt -  de pratar till synes flytande. Det verkar inte som att tala döda språk hindrar skådespelarna från att agera. Som en lustig detalj kan vi nämna att det är många italienska statister. De som spelar romerska soldater talar alltså latin och det låter italienskt. 

Filmen är mycket dramatisk och episk och detta smittar av sig på skådespeleriet. 

Regi

Gibson har skrivit en film som rullar på i ett bra tempo samtidigt som den är full av detaljer. Valet av att göra filmen på dåtidens språk är ett fint grepp som ger en känsla av äkthet. Filmen har som bekant en väldigt våldsam sida. Romersk korsfästelse var bör vi påpeka oerhört våldsam och blodig. Det är en filmens plussidor att den inte slätar över varken spöstraffet eller korsfästelsen. Det är brutalt precis som det var. Gibson framför mycket tydligt att detta skedde för vår skull vilket gör det hela smärtsamt att se.

Produktion

Trovärdiga kostymer och miljöer. Kostymerna ser ut att vara omsorgsfullt gjorda och miljön är också trovärdigt återgiven. De olika språken tillför till intrycket. Blodigt och realistiskt. Bra musik. Bra ljussättning

Budskap

Gibson medverkar i filmen i en kort roll. Det är han som håller hammaren som slår in första spiken i Jesu hand. Gibsons poäng med detta var att är att vi alla var delaktiga i Jesu korsfästelse. Långfredagen och Jesu korsfästelse visar vilket skitsnack pratat om "människans inneboende godhet" är! Gud blir människa och vi dödar Honom! Lösningen på våra problem var detta! Att detta var lösningen som krävdes visar hur totalt syndafördärvade vi är. 

Samtidigt är det så att vi inte tog Jesu liv. Han gav det. 

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” - Joh 3:16

Men är inte detta då önsketänkande myter? Den kristna tron är historiskt förankrad och kan därför teoretiskt sett vederläggas. Den ställer sig själv på spel genom att innehålla bokstavliga historiska händelser som sitt centrum. Den mest centrala av dessa är Jesu uppståndelse. Har den inte ägt rum faller hela den kristna tron, något även Bibeln erkänner. Är den å andra sidan sann så är Jesus den han sa sig vara, Gud i mänsklig gestalt. Så låt oss titta på de vanligaste invändningarna mot Jesu uppståndelse.

För det första brukar ofta framföras att Jesus bara var skendöd. Lärjungarna trodde han var död så när han kom till dem senare drog de slutsatsen att han uppstått. Denna invändning faller när man kollar på hur korsfästelsen gick till. Som vi ser i filmen var det en ytterst brutal avrättningsmetod. Den romerska historikern Cicero tyckte det var ”grymt och vidrigt”. Historiska källor berättar för oss att de romerska bödlarna var mycket effektiva. Romersk lag stadgade att en bödel riskerade dödsstraff själv om hans offer överlevde. Bibeln berättar att bödlarna körde upp en lans i sidan av Jesus för att kontrollera att han var död. Då kom det ut blod och vatten. Ett kännetecken på kvävning. Därefter lades Jesus i grav utan medicinsk vård. Att han då skulle kunna gå och dessutom rulla undan stenen för graven är absurd! Slutligen mötte lärjungarna Jesus och trodde han fått liv igen. Inte att han precis undvikit döden.

För det andra kan det ibland påstås att lärjungarna ljög. Detta är galet! Lärjungarna var rädda och gömde sig när Jesus blev gripen. Petrus till och med förnekade honom. Det är en meningslös konspiration då de fick utstå förföljelse. Det var ingen lögn de skulle ha tjänat på. Det vore dessutom en dålig konspiration. Bibeln berättar att kvinnor var de första vittnena till uppståndelsen. Deras vittnesmål räknades inte i samtiden så om man ville hitta på en historia så skulle man låta män vara viktiga vittnen. Slutligen inträffade påskens händelser i Jerusalem där det fanns många kandidater som skulle vilja motbevisa uppståndelsen.

För det tredje påstås ibland att lärjungarna hallucinerade. Detta håller inte då det var många vittnen som såg Jesus. De träffade dessutom Jesus samtidigt och vid flera tillfällen. Mötena med Jesus var dessutom fysiska, lärjungen Tomas fick röra vid hans sår och de åt alla med honom. Dessutom är detta återigen ett alternativ där lärjungarnas motståndare lätt skulle kunna skjuta rörelsen i sank genom att plocka fram Jesu kropp.

För det fjärde är det vanligt att avfärda uppståndelsen helt som myt. Evangelierna är dock inte myter till sin genre utan de är historiska biografier. Evangelierna är dessutom alla skrivna innan år 100. Detta lämnar inte mycket tid för en mytbildning. Precis som den andra invändningen vore det en dålig myt att låta kvinnor vara vittnen till uppståndelsen. Ville man skriva en bra myt på den tiden vore det fördelaktigt att låta män vara vittnen. Detta argument förklarar dessutom inte kyrkans radikala framväxt. Samtida historiker pekar på att det var tron på uppståndelsen som utgjorde startskottet för den kristna tron.

Givetvis kan mer sägas om detta, t.ex vore det lämpligt med en redovisning av evangeliernas trovärdighet. Detta lämnar vi dock för denna gång på grund av platsbrist. Flera invändningar mot uppståndelsen kan säkert framföras, vissa mer sansade än andra. Vi har dock valt de vanligaste här. Alla invändningar kommer dock inte kunna bemötas. Men när man ställer upp alla historiska källor om vad som skedde denna påsk och vad som följde får vi ta ställning till vilket alternativ som är trovärdigast. Vi anser med emfas att om man tar de historiska källorna och kyrkans framväxt pekar på att det rimligaste alternativet är att Jesus faktiskt uppstod från de döda. Det ställer allt upp och ner eller snarare det ställer allt rätt!

”Att tro på Jesu uppståndelse handlar därför inte bara om att bejaka att den har skett. Det handlar om att leva med den levande!”- Stefan Gustavsson

Glad påsk kära läsare! Ta åt er av påskens budskap! Kristus är uppstånden!

Två Tummar upp för The Passion of the Christ!!!

//Jönsson & Svensson

Regi: Uli Edel

Manus: Bernd Eichinger, Uli Edel och Stefan Aust

Baserat på boken er Baader-Meinhof Komplex av Stefan Aust

I rollerna: Martina Gedeck, Moritz Bleibtreu, Johanna Wokalek Jan Josef Liefers, med flera.

Tysklands officiella Oscarsbidrag 2009 för Bästa icke-engelskspråkiga film. Den blev nominerad.

Synops

Filmen skildrar terrorgruppen Röda Arméfaktionen (RAF),  och deras verksamhet i form av attentat, kidnappningar och mord i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. 

Skådespeleri

Det är uteslutande tyska (för oss okända) skådespelare som gestaltar RAF, och de gör solida och naturliga insatser. Karaktärerna är inte totalt svartvita utan har många nyanser som kommer fram successivt under filmens gång, och speciellt när fängelsevistelsen tar fram Meinhofs och Ensslins sämre sidor. Bliebtreu som spelar Andreas Baader gör honom precis så oemotståndlig som man kan tänka sig att sektledare är, och han accepterar inte att saker går fel eller inte går som han vill. Skådespelarna har gjort karaktärerna till sina och det känns som om de har spenderat lång tid på att få allting rätt. Man tycker att de är trovärdiga och logiska. Håll utkik efter Bruno Ganz som polisbefälet Horst Herold! Han ger karaktären den pondus Horst Herold behöver.

Regi

Detta är en mycket politisk film där det talas mycket om kapitalismens undergång och fascismens framfart genom vissa tyska tidningar. De har fångat tidsandan bra, och man blir varse att många handgripligen ville engagera sig i den politiska kampen. Allt sågs genom ett politiskt filter. Det är dessutom en actionfilm. Det är tätt mellan explosioner, vapenhot och flygkapningar. Det är inte fel, vi gillar action. Man ser också att polisen utövar ett brutalt våld mot demonstranter och även de fängslade RAF-medlemmarna, Det man kan invända mot är att terroristlivet skildras som glamoröst och som en form av frihet och ett uppror mot auktoriteter. Men själva våldet skildras rått, brutalt och rakt på.  Däremot kommer eftertexterna väldigt abrupt och filmen slutar lite snöpligt. Vissa säger att man har följt Stefan Austs bok väldigt noga, och att det skulle gå ut över dramaturgin. Vi har inte läst den och kan därför inte säga något om det.

Produktion

Det är en film som utspelar sig på 60 och 70-talet och det ser man genom tidstypiska bilar, frisyrer, kläder och även arkitektur. Här har man verkligen ansträngt sig för att skapa en periodfilm. Till och med Lufthansaplanet som kapas ser ut att vara som klippt och skuret ur en katastroffilm från 70-talet. Mycket arkivmaterial i form av TV-sändningar och gamla urklipp får vi också se och som understryker den tidstypiska känslan. Specialeffekterna är bra och trovärdiga och produktionsmässigt är det en genomarbetad film. Som en användare på Internet Movie Database uttrycker det: "Every cent is on the screen."

Budskap

Det finns olika sätt att bekämpa orättvisor och man kan fråga sig om en ”stadsgerilla” som rånar banker och kidnappar uppsatta personer för etablissemanget verkligen är det bästa sättet. RAF-medlemmarna i filmen verkar nästintill förblindade av politiska motiv: de kämpar mot USA:s inblandning i Vietnam och mot Springerkoncernens för dem provokativa publikationer. Frågan är om man inte hellre ska ta ett steg tillbaka för att få perspektiv på tillvaron och på det man håller på med. Deras vänsterideologi får dem att se stöld som ingenting, speciellt i början av deras verksamhet. Tills de får deras egna bil stulen, då är det inte lika kul längre. Allt eftersom filmen går eskalerar våldet. Den ursprungliga gruppen sitter förvisso i fängelse men deras efterföljare är på fri fot. 

”De som smider onda planer har falskhet i hjärtat, de som främjar frid får glädje.” Ords 12:20

Ska vi vara brutalt ärliga har väl vi alla falskhet i hjärtat. Ordet frid som står ovan är det hebreiska ordet shalóm. Det står för mer än bara avsaknad av stridigheter. Shalóm innefattar frid och fred men framförallt i försoning i en bredare bemärkelse. Shalóm är precis det vi saknar i vår värld. Det var den friden Jesus kom för att stifta, det är därför Han kallas för Fridsfursten. Platsen där Jesus stiftade den fred var inte på revolutionens barrikader utan på sitt kors. Där dog han som ställföreträdare i vårt ställe och Guds rättvisa tillgodoses. I sin uppståndelse besegrade han döden och bekräftade vem han var. Det inträffade som bekant under påskhelgen. En helg som proklamerar Guds kärlek till oss:

”Vi kan vara oälskbara, och ändå är vi inte oälskade” - John Ortberg

Hur ska vi då leva i ljuset av detta? När vi väl tillhör Jesus hur ska det påverka våra liv? Här skulle kanske del en del förvänta sig ett brandtal för bekämpandet av orättvisor och fattigdom i världen med samma indignation som i filmen. Bekämpandet av orättvisor och fattigdom är absolut en central del av det kristna livet. Men det är inte centret. Centret är inte vi och våra påhitt. Centret är Jesus. Tänk er att hela universums historia är en film:

”Från början till slut handlar den här filmen uppenbarligen om Gud. Det är han som är huvudpersonen. Hur kan vi då leva som om den handlar om oss?” - Francis Chan

Två Röda Tummar Upp för The Baader Meinhof Complex

//Jönsson & Svensson

Regi: Ishirô Honda

Manus: Ishirô Honda, Shigeru Kayama & Takeo Murata

I rollerna: Takashi Shimura, Akihiko Hirata, Akira Takarada m.fl

Namnet Godzilla kommer av att kombinera de japanska orden för gorilla och val. (Gojira)

Godzilla är en man i gummidräkt. Efter användning kunde de få ut så mycket som en kopp svett från dräkten.

Synops

Ett japanskt rederi hamnar i kris då fartyg förliser av okänd anledning. Överlevare berättar fruktansvärda berättelser. Strax därefter hemsöks en ö av ett monster som lämnar radioaktiva avtryck efter sig. Slutligen lyckas det fångas på bild. Det är en enorm dinosaurieliknande varelse som verkar ostoppbar. Katastrofen har dock bara börjat. Godzilla är på väg till det japanska fastlandet…

Skådespeleri

Ibland verkar det som om det är mycket överspelande. Här har vi dock svårt att avgöra om det är frågan om kulturella/språkliga skillnader eller om det faktiskt är brister i skådespeleriet. Skådespelarna spelar dock som ett team vilket ju är bra. I slutändan blir det en bra helhet. De som spelar huvudpersonerna är de som står för det bästa i skådespelandet. I tillägg till skådespeleriet kan manuset också verka absurt och utan sammanhang.

Regi

Godzilla är i vissa delar seg och utdragen. I andra delar är den riktigt spännande! Det dröjer en stund innan vi får se Godzilla. Det är en väl avvägd tid. Spänningen behålls utan att det dröjer för länge. När sedan Godzilla anländer till fastlandet och börjar härja runt är det ett schysst tempo. Balansen mellan dialog och action sitter som den ska.

Produktion

Effekterna är minst sagt imponerande! Godzilla är en kille i gummidräkt som trampar runt på modeller. Användandet av modeller är underskattat. Denna film använder det ypperligt väl. Musiken är mycket bra. Det förhöjer känslan som scenerna vill förmedla. Det som framförallt kommer kännas igen är ett spännande och ett olycksbådande tema. Ljussättningen i kombination med att filmen är i svartvit ger en ruggig och ibland kuslig känsla. Ett exempel är när Godzilla satt en hel stad i lågor. Godzillas konturer avtecknas mot elden som flammar i bakgrunden.

Budskap

Godzilla är ett monster som kommit till på grund av människans användande av atombomber. Detta kan synas klyschigt men minns att detta är film som är gjort av det land som blivit utsatt för atombombsanfall. Filmen överlag har en mörk ton när de framför att människan kommer att använda alla vetenskapliga ändamål för destruktiva ändamål.

”Ogata, if the oxygen destroyer is used even once, politicians from around the world will see it. Of course, they'll want to use it as a weapon. Bombs versus bombs, missiles versus missiles, and now a new superweapon to throw upon us all! As a scientist - no, as a human being - I can't allow that to happen! Am I right?”

– Dr. Serizawa

Tyvärr är det väl så att filmen har rätt i detta. Kärnforskningen har potential att upptäcka  säkra, miljövänliga och outtömliga källor för energi. Detta ligger en bit in i framtiden men potentialen finns där. Tyvärr har kärnforskningen som bekant även medfört katastrofala följder. Vår potential till destruktivitet är helt horribelt kraftig.

”Det värsta (förutom onda andar) som någonsin skulle kunna finnas på vår planet – vätebomben – har resulterat i något underbart, något som inga moralister, predikanter, profeter, helgon eller vise män i historien hade kunnat åstadkomma; den har gjort dygdigheten till ett villkor för överlevnad. För att använda sig av den amerikanske författaren W H Audens enkla men fulländade formulering: ’Vi måste älska varandra eller dö’.”
– Peter Kreeft

Detta är ett mycket träffade citat. Vi vill dock inte stanna där. Igenom hela Bibeln återkommer stora löften om att Gud kommer uträtta något som kommer få globala (rent av kosmiska!) konsekvenser. Det är löften som talar om världen ska få bli vad det en gång var. Lyssna till detta löfte:

"Herren Sebaot skall på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med utsökta rötter och gamla viner, ja, med bästa vin, väl klarat." - Jes 25:6

Det talas om ett kommande fredsrike där det ska vara glädje, frid och fest. Detta löfte började förverkligas i och med Jesu liv, död och uppståndelse. Det kommer att fullbordas den dag han kommer tillbaka, den dag då skapelsen ska bli ny. Då krig, död, misär, synd och ondska är bara minnen. En festmåltid kommer det att bli. Så boka en plats genom Guds nåd för du är bjuden. 

Två stampande tummar upp för Godzilla (1954)!

// Jönsson & Svensson

Också känd som L'homme qui voulat vivre sa vie. Trailern är på franska utan text tyvärr.

Regi: Eric Lartigau
Manus: Eric Lartigau, Laurent de Bartillat, Emmanuelle Bercot och Bernard Jeanjean
Baserat på romanen The Big Picture av Douglas Kennedy
I rollerna: Romain Duris, Marina Foïs, Niels Arestrup och Branka Katic, med flera.

På imdb finns ingen trivia för denna film.

Synops
Advokaten Paul Exben har ett till synes lyckligt liv med fru, barn, villa och ett toppenjobb i Paris. Steg för steg anar han att hans fru är otrogen, och under ett bråk råkar han ta livet av sin frus älskare. Frun begär skilsmässa och Paul bestämmer sig för att fly och starta ett nytt liv (som fotograf på en tidning på Balkan) på en annan plats och antar den döde mannens identitet.

Det här låter kanske som en vanlig ostig thriller av låg kvalitet, men det är det faktiskt inte.

Skådespeleri
Romain Duris får mycket tid själv framför kameran och vi att han bär filmen mer eller mindre på sina axlar. Han gör ett känsligt porträtt av en man i kris som både är ledsen och arg efter att hans fru har skilt sig från honom. Han inser också vad han måste göra och det är ett trovärdigt porträtt. De andra karaktärerna lär vi inte känna så väl, och det känns som Niels Arestrup återigen spelar ”överförfriskad pappa” från Mitt hjärtas förlorade slag. Men han bidrar med att ifrågasätta och tvivla på Pauls motiv. Ivana, spelad av Branka Katic, ger direkt intrycket av att vara ett loveinterest som spirar lite smått under filmens gång. Karaktärerna skulle behöva lite mer utveckling i den andra delen av filmen.

Regi
Första delen av filmen är väldigt tajt och spännande, och när Paul väl ger sig ut på flykt vet man inte alls vad som kommer att hända.  Det är en ny aspekt av den här typen av film som inte brukar skildras i vanliga fall. Karaktärerna i den senare delen av filmen behöver som sagt lite mer djup, men i stort är det en förvånansvärt djup film som börjar som en thriller men går vidare till en filosofisk fundering om existentialistiska värden. Den ger mycket mer än man från början kan förvänta sig och det är en trevlig överraskning.

Produktion
Det känns som man har tagit vara på miljön man filmar i. Paul och hans fru bor i en extravagant villa utanför Paris som verkligen ser ut att kosta mycket. När filmen sedan skiftar fokus till forna Jugoslavien får vi se en råare, lantligare bild av omgivningarna och det är bra, helt enkelt! Man har lagt ner mycket arbete på att få till fint foto och det gillar vi. Den franska originaltiteln är ”Mannen som ville leva sitt liv”, och det känns typiskt franskt och poetiskt och man kanske greppar efter lite väl mycket men i stora drag är det en tajt och välskriven film.

Budskap

Vi märker hyfsat omgående att allt inte är väl under ytan i Pauls äktenskap. En klar påminnelse att inte bara se till ytan. Vägen till deras sorgliga tillvaro får vi inte reda på mycket om. Med all sannolikhet har den varit långsam och succesiv. Paul har kanske varit frånvarande som make och pappa. Han har kanske steg för steg försummat relationen till sin fru och sina barn. Här ger filmen en påminnelse om att vi måste arbeta på våra relationer och vara aktiva i det. Viktiga samtalsstunder inträffar sällan spontant utan är något man aktivt måste ta tag i hur jobbigt det än kan vara. Detta verkar dock inte vara filmens huvudtema. Temat verkar snarare vara att fly från verkligheten och hur fåfängt det kan vara.

”Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.” – Ords 5:22

Paul hamnar rejält snett. Han sätter igång en ytterst avancerad plan inte bara för att täcka över det dråp som han begått utan även för att försvinna. Han längtar efter ett nytt liv eller en omstart. Gör vi inte alla det?

”Vem kan säga: "Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd"?” – Ords 20:9

Det finns faktiskt bara en som kan svara ”jag” på den frågan. Det är Jesus. Han levde det liv vi borde ha levt och dog döden vi förtjänade. På korset absorberade han Guds rätta och rättvisa vrede mot oss och dog som vår ställföreträdare. Där besvaras vår längtan efter en ny start!

”Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.” – Ord 28:13

En tumme skeptisk och en tumme upp för Identity of a Killer (2010).

// Jönsson & Svensson

Regi: Krzysztof Kieslowski
Manus: Krzysztof Kieslowski och Krzysztof Piesiewicz
I rollerna: Miroslaw Baka, Krysztof Globisz, Jan Tesar, med flera

Det finns inte mycket trivia att nämna men vi kan säga det att filmens fick en sådan effekt i Polen att dödsstraffet stoppades i fem år (även fast filmen kom ut året efter sista avrättningen i landet).

Synops

Den unge Jacek rånmördar till synes omotiverat en taxichaufför i utkanten av Warsawa. Han blir dömd till döden och en nyligen examinerad advokat, Pjotr, blir indirekt delaktig i att utdela hans dödsdom. Är det verkligen statens sak att utdela ett dödsstraff över en människa?

Regi
Den polska regissören Krzystztof Kieslowski har regisserat den här poetiska filmen som är ett starkt inlägg i debatten mot dödsstraff. Landskapet är nedgånget och typiskt sovjetiskt och det ger en unik inblick hur det var bakom järnridån. Det verkar vara brist på allt: det finns inget te att välja på i cafét utan bara kaffe och kaka. Kieslowski säger inte saker rakt ut för det mesta utan man får gissa sig till att ”den här scenen innehåller säkert en hel del symbolik som man ska förstå”. Det är en film som talar mycket mellan raderna och det gör kanske att varje tittare kommer med sin tolkning. Men tydlig nog är den starka röst den för mot det polska dödsstraffet. Storyn berättas på ett bra sätt. Vi presenteras för våra karaktärer om vartannat och sedan låter filmen deras vägar korsas.

Skådespeleri
I början framställs Jacek nästan bara som busig och elak, men mot slutet visar han ånger och en mer mänsklig sida. Miroslaw Baka gör denna roll riktigt bra. Den nya advokaten Piotr spelas av Krzysztof Globisz som spelar en karaktär som utvecklas. Han förmår spela trovärdigt en advokat som påverkas av verklighetens hårdhet. Överlag är skådespeleriet eftertänksamt, på gränsen till det långsamma. Det blir dock inte tråkigt.

Produktion

Med hjälp av olika kamerafilter i brunt och grönt förhöjs känslan av förfall och nedgång. Miljöerna är tråkiga och skräpiga. Det förmedlar ett sovjet i förfall. Om man så vill kan detta samtidigt symbolisera människans moraliska tillstånd. Musiken i filmen är nedstämd och diskret. Den förstärker filmens dystra känsla. Storyn är så pass gripande att musiken kommer i andra hand. Kristian tänkte inte alls på musikens existens under filmtittandet.

Budskap

” Du skall inte mörda.” – 2 Mos 20:13

Så lyder det sjätte budordet som denna film berör. Därför blir det tydligt att detta är vad vi ska prata om.

”The purport of this commandment is, that since the Lord has bound the whole human race by a kind of unity, the safety of all ought to be considered as entrusted to each.” – John Calvin

Detta är få som invänder mot detta bud och dess giltighet. Det finns i lagstiftningen hos nästan alla kulturer i historien. Att betrakta de som inte anser det fel att ta någons annans liv betraktas som hemska kulturer även i vårt accepterande tidevarv. Vad är då grunden för detta bud? Är det bara något vi ska hålla oss till för det är praktiskt för alla?

”Inga djur är skapade till Guds avbilder, endast människan. […] Människolivet är heligt, ty vi är alla skapade till Guds avbilder.” – Hugo Söderström

Det är på grund att Gud skapat oss till sina avbilder det är så fruktansvärt att ta en annan människas liv. Budet är dock ett förbud mot mord vilket inte inkluderar dråp, dödsstraff eller försvar i krig. Därmed inte sagt att de sakerna är ok. De är förfärliga. Budets respekt för mänskligt liv visar att det är ett ideal att ingen människas liv tas.

Vad innebär då detta för oss? Ingen av oss har ju begått mord. Fast lyssnar man på Jesus så ser vi att vi faktiskt brutit mot detta bud.

”Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.” – Matt 5:21-22

Jesus avslöjar vår inre syndighet för att visa att vår godhet är en yta. Det gör han för att vi ska inse vårt behov av omvändelse och nåd.

”Det är sant att vi i Adam fallit i synd och befinner oss under Guds dom. Det är också sant att vi är så grundligt fördärvade att hela vår natur utgör en outtömlig giftkälla. Men det är lika sant att Gud utgav sin enda Son till att försona all vår synd och att denna försoning gäller för all evighet. Därför är det sant att vi mitt under vår naturs ondska är – i Kristus – rena, rättfärdiga och välbehagliga inför Gud.” – Carl Olof Rosenius

Två mordiska tummar upp för En liten film om konsten att döda (1988)!

//Jönsson & Svensson