Regi: Willard Huyck.
I rollerna: Lea Thompson, Tim Robbins, Jeffery Jones, Ed Gale, m.fl

Howard the Duck är otroligt nog en Marvel-serie. Den här filmen var den allra första Marvel-filmatiseringen. Den är den sista filmen som regissören Willard Huyck gjorde.  Slutligen blev filmen nominerad till sju Golden Raspberry Awards 1986.  Den "vann" fyra, vilket inte är smickrande. The Razzies delar ut utmärkelser till filmer de tycker är årets sämsta.

Synops

Ankan Howard lever ett bekvämt liv i en värld helt befolkad av ankor. En kväll blir han av oförklarlig anledning transporterad till Jorden. Efter att ha blivit vän med den lokala rocksångerskan Beverly (Lea Thompson) och hennes band försöker han ta sig tillbaka. En galaktisk rymdvarelse försöker hindra honom.

Skådespeleri

Tim Robbins. I sin första roll som överexcentrisk labbasistent och blivande forskare, tycker jag (Kristian) att han tar i väl mycket. Det är charmigt till en början men blir bara tröttsamt efter hand. Lea Thompson gör en helt okej insats som Howards kärleksintresse. Hon ger en dos kärlek och hetta till handlingen, och visar även att hon kan spela gitarr och sjunga riktigt bra.
Jeffrey Jones, som spelar Dr Jenning, gömmer sig bakom enastående smink under nästan hela filmens speltid. Han är dock rolig, den galaktiska överherren har en ondskefull och svart humor.

Produktion

Det är Industrial Light and Magic som står för effekterna i denna rulle. Med andra ord så håller de riktigt bra. ILM är mästare på att göra bra specialeffekter och de gjorde detta innan dataanimationernas tid. Det vi har att klaga på är filmens klippning, för det finns ett par enstaka men väldigt märkbara tabbar. Dessa tabbar i klippningen gör att det ibland upplevs som om det hoppar mitt i en scen. Ett dåligt slarvfel som inte borde ha kommit förbi produktionsstadiet. George Lucas var exekutiv producent, som ju har stått bakom Star Wars och Indiana Jones. Han anlitade Phil Tippett, som gjort stop motion animationer i Robocop 2, och en hel del andra stora effektdrivna filmer. Med andra ord visste de som blev anlitade för specialeffekterna, vad de höll på med.

Budskap

Filmen inleds med en monolog.

"Cosmos, countless worlds upon worlds, worlds without end. In these galaxies every possible reality is possible. What is reality in one world is mere fantasy in all others. Here all is real and all is illusion."

Kort sagt verkar filmen inleda med ett postmodernt scenario. Tanken att ingen objektiv eller övergripande sanning finns. Med detta som bas slängs vi sedan in i en story om kärlek, kamp mot ondska och tal om syfte. Detta pekar på att hållningen att ingen sanning finns är ohållbar då sanningen behöver användas för att föra ett sådant resonemang. I denna kamp skadas Howard allvarligt till den punkt han befaras vara död.

"This world didn't treat you very well but you saved it." - Beverly

Detta för oss till den person som sade sig vara vägen, sanningen och livet, nämligen Jesus Kristus. Om honom sades 700 år innan hans tillblivelse:

"Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun." -Jes 53:2-7

Sökandet efter sanning är ett viktigt sökande. Det vi och denna blogg med emfas vill hävda är att svaret finns hos Jesus.

En tumme ner och en tumme tveksam för Howard the Duck (1986). (Om Kristian ser hängig ut beror det på att han troligen har haft influensa.)

//Jönsson & Svensson