Regi: James Mangold. Manus: Johnny Cash, Gil Dennis och James Mangold. I rollerna: Joaquin Phoenix, Reese Witherspoon, Ginnifer Goodwin, med flera.

Nu tar vi oss an Walk the Line, som bygger på Johnny Cash självbiografi Man in Black. En väldigt häftigt detalj är att det är skådisarna som står för sjungandet! Det tog fyra år för producenterna att säkra rättigheterna till Cash bok, och sen tog det fyra år till att få filmen gjord. Filmen visades på Folsom Prison 28 år efter Cash legendariska spelning där. Cash godkände att Joaquin Phoenix spelade honom, och June Carter Cash gav grönt ljus till att Witherspoon skulle spela henne. Förbered er på ett citatspäckat inlägg.

Synops 

Filmen bygger som sagt på Cash självbiografi, och följer honom från barndomen till genombrottet som countrysångare. Den fortsätter med att berätta om hans stormiga liv och vägen ut ur missbruk och förtvivlan.

Skådespeleri

Joaquin Phoenix lyckas göra Johnny Cash trovärdig. Han gör rollen mångdimensionell och har har en plågad blick som om han har tunga bördor. Detta är enastående att klara av, för det är en svår roll och Phoenix gör ett fantastiskt jobb med att porträttera Cash som olycklig och brusten musiker. Att turnera på 50-talet var absolut inte lättare än det är idag. Han oscarnominerades för sin insats men fick den tyvärr inte.  Reese Witherspoon som June Carter blev däremot oscarsbelönad. Fullkomligt välförtjänt! Hon dominerar när scenerna som hon är med i. Hon leverar rollen med liv, energi och charm. Hon har verkligen gått in för att spela June och lyckas!

Alla andra skådisar då? Ingen gör en dålig insats. Ginnifer Goodwin som Vivian (Cash första fru) gör ett bra jobb som hustrun som blir förbisedd och hjärtekrossad. Hon drabbas av sin makes inre kaos och hennes respons gör hans tillvaro värre. Hon spelar ut bitterhet och besvikelse så att det blir trovärdigt. Robert Patrick spelar Cash pappa som kanske svartmålas mer än vad verkligheten var. Porträtterandet görs dock riktigt bra. Angående Junes föräldrar skriver Cash så här i sin självbiografi:

"De var godsinta kristna människor, toleranta och vänliga. De var mycket viktiga för min överlevnad och mitt tillfrisknande från de värsta åren av mitt liv." -Johnny Cash Självbiografin

Framkommer detta av Sandra Ellis Lafferty och Dan Beene skådespelade? Om det gör! Sandra utsrålar moderlig ömhet och vishet. Dan utstrålar trygghet och beskydd. Man blir rörd av insatsen då de kör bort knarklagaren från Cash hus. De har inte mycket screentime men den tid de har fyller de ut maximalt!

Foto/Scenografi

Man kan notera att filmteamet använt handhållna kameror vid scenerna där Cash framträder, för att inte ge en glamorös bild av turnélivet. Kameran går obehagligt nära och man ser hur svettig Cash är och hur han stirrar på publiken eller de övriga bandmedlemmarna. Man får en fin 50- och 60-talskänsla tack vare kläder och fordon, och även frisyrer och rekvisita, som tvättfat och möbler. Det märks att man har lagt ner mycket jobb på att få det tidstroget och det syns väl också. Man kan inte undgå att bli berörd av den här filmen, den är oerhört bra. 

Regi

I starten av filmen kan den upplevas hoppig och nästan snabbspolande. Vidare förenklar filmen stundtals Cash liv. Den hoppar nästan över hans omvändelse som ägde rum vid ett självmordsförsök. En rätt stor sak att hoppa över. Det som dock kommit med har gjorts riktigt bra. Replikerna är välskrivna och har man läst självbiografin kan man se vad som inspirerat visa repliker och scener. Walk the line lyckas verkligen kommunicera känslor med råge. De känslorna som kommuniceras resonerar väl med innehållet i boken. Så på det sättet är det en bra filmatisering.

Budskap

Clas har lyssnat på en undervisning om filmen som tar upp att Cash liv har blivit Hollywoodiserat i filmen. Med detta menar vi att lösningen på Cash liv sägs vara: få ett bra självförtroende och rätt tjej så kommer dina problem att lösas. Den kommentaren om filmen må vara sann till viss del. Ändock framkommer det hur avgörande kristna tron blev för Cash. Både i hans tillfrisknande och livsgärning. När Cash har krachat totalt så säger han att han är ingenting. I hans självbiografi skriver han:

"Jag hade ingen lust att se en morgon till. Jag hade slösat bort mitt liv. Jag hade glidit så långt från Gud och varje stabiliserande kraft i mitt liv att jag kände att det inte fanns något hopp för mig."

Det var i denna situation Cash beslöt sig för att ta sitt liv genom att gå vilse i Nickajackgrottan. Ett massivt grottsystem som krävt många liv. Grottorna skulle dessutom snart fyllas med vatten. Cash fortsätter:

"Den absoluta frånvaron av ljus var passande, eftersom jag vid det tillfället befann mig längre ifrån Gud än jag någonsin gjort. Mitt seperation från Honom, som var den djupaste och mest förödande av de olika sorters ensamhet jag kännt under mitt liv, verkade till slut vara fullständig."

Det är vid denna tidpunkt som det vänder för Cash. Det var inga övernaturliga ljus eller uppenbarelser bara en insikt att det inte var upp till honom att besluta är hans liv skulle ta slut. Hans liv tillhörde Gud. Cash börjar gå dit näsan pekar och vinddraget drar. Han hittar ut! Där stod hans mor och June med korg mat. Modern som varit i Kalifornien hade känt att något var fel och att hon var tvungen att söka upp Cash.

"När vi körde tillbaka till Nashville berättade jag för min mor att Gud hade räddat mig från självmord. Jag berättade att jag var redo att överlämna mig till Honom och att göra vad som än krävdes för att komma bort från drogerna. Jag ljög inte."

Cash liv blev inte spikrakt efter detta men något nytt hade hänt. Hans liv fick en annan inriktigt. När han tillfrisknat så fick även hans karriar en annan riktning. Han turnérade på fängelser och skrev sånger om sociala orättvisor. Han deltog även som musiker på evangelisten Billy Grahams kampanjer. 

"Gud har gjort mer än att bara tala till mig. Han hade avslöjat sin vilja för mig genom andra människor, familj och vänner. Den största lyckan i mitt liv var att jag inte längre kände mig separerad från Honom. Nu är Han min rådgivare, min klippa att stå på."

Vi skulle kunna stanna här men vi känner oss inte klara. Vi vill kommentera en anledning till Cash popularitet. Hur unga och gamla kan uppskatta hans musik. Hur hårda fångar kunde beröras av hans musik även om han själv aldrig suttit av ett fängelsestraff. Vi kan sammanfatta det med två ord. Genuinitet och äkthet. 

"Or... would you sing somethin' different. Somethin' real. Somethin' *you* felt. Cause I'm telling you right now, that's the kind of song people want to hear. That's the kind of song that truly saves people. It ain't got nothin to do with believin' in God, Mr. Cash. It has to do with believin' in yourself" - Sam Phillips

Detta citat ger uttryck för den hollywoodism vi nämnde ovan och är diskutabelt. Fast det sätter fingret på något viktigt. Hur ofta blir inte kristna anklagade för att vara falska hycklar som inte känner till verkligheten? Istället för att känna in det verkliga lidande folk kan ha tar vi på en falsk glättig Jesus-mask och säger: "Allt är väl, gå i frid, ha tro så löser det sig". Fast så ska det inte vara! Att sätta på en falsk glättig mask är att bryta det nionde budet att inte ljuga. Dessutom är det falsk teologi att säga att stor tro är lika med ett liv utan lidande.

Aposteln Paulus (som Cash förövrigt skrev en bok om - the man in white) levde ett stormigt liv med fängelsevistelser, misshandel, skeppsbrott, övergivenhet och martyrdöd. Ändå skriver han ett brev om att glädja sig! (Filipperbrevet) Vad innebär det? Mitt i all storm så finns ett evigt hopp att fästa sig vid. Nämnligen tillhör du Jesus kan inte ens döden skilja dig från Honom.

När Cash i filmen säger att han inte är något får han ett svar från June. Det vill vi avsluta med som en hälsning till er läsare. Det är en oerhört viktigt sanning att ta till sig:

"You are not nothing!" -June Carter

Två svartklädda Tummar upp för Walk The Line!

//Jönsson & Svensson 

Regi: Ruben Fleischer, Manus: Rhett Reese, Paul Wernick. I rollerna: Jesse Eisenberg, Woddy Harrelson, Emma Stone, Abigail Breslin.

Denna film som var inspirerad av Shaun of the Dead spelades in på 42 dagar. 

Synops

Trots att vi inte får reda på några namn på karaktärerna (förutom ett i slutet) är detta framförallt en karaktärsdriven film. Vi får följa nörden och mesen Columbus och hans återberättande av en zombieinvasion. Han är både berättare och huvudperson. På väg till sitt föräldrahem möter han upp med osannolika bekantskaper. Det är den hårdkokte Tallahassee som dock blir en god vän. Deras vägar korsas sen av Wichita och hennes syster Little Rock. Filmen tar ett par omvägar men hamnar till slut på ett tivoli där filmens klimax utspelar sig.

Skådespeleri

Skådisarnas insatser tycker vi är klockrena. Det är samspelet i gruppen som gör det och att de lyckas utveckla sina karaktärer under filmens gång. Woody Harrelson gör ett roligt porträtt som den vapengalne Tallahassee, vars enda svaghet är godsaken Twinkies. Wichita (Emma Stone) och Abigail Breslin (Little Rock) är inte vad de ser ut att vara från början. Columbus (Jesse Eisenberg) återberättar det hela med en distans och cynism som är beundransvärd, nästan. Karaktärerna blir inte endimensionella utan man ser att de har både svagheter och styrkor och detta höjer betyget. 

Regi

Zombieland är en komedi som stundtals är något mörk och cynisk. Detta genomförs med bravur vilket höjer underhållsningsvärdet. Ta t.ex de två följande replikerna av Columbus.

"Its amazing how quickly things can go from bad to total shitstorm"

"The first time i let a girl into my life and she tries to eat me" 

Kort sagt filmen har repliker som är oerhört citerbara. Dessutom är karaktärerna välskrivna vilket vi redogjort ovan. Den utvecklingsbana som karaktärerna tar i filmen är vad den egentligen handlar om. Man fäster sig faktiskt vid alla fyra och vid slutet av filmen så skulle man vi kunna tänka oss åka roadtrip med dem genom Zombieland.

Foto/Scenografi

Vi gillar det snygga användandet av slow motion i den här filmen. Det är dels under förtexterna men även på vissa andra ställen i filmen. Columbus "överlevnadsregler" dyker smidigt upp som nyckelord när han pratar om dem och det hjälper till att visualisera dessa regler. Det är en del jumpscares, och fast Kristian har sett den här filmen förut så hoppade han till ändå. Det måste nämnas att det förekommer en hel del gore, och där har filmmakarna tagit i ganska rejält, så låt inga små barn se denna film. 

Budskap

Ett par av Columbus överlevnadsregler skulle kunna tolkas som vad filmen vill förmedla. Framförallt är det två som står ut. Dessa är:

1) "Time to nut up or shut up"

2) "Enjoy the little things"

Dessa duger fint som de är så vi skulle kunna stoppa här. Men som ni vet har vi lite av en fadäs för lite längre blogginlägg. Så dessa förtjänar givetvis att kommenteras.

Vi börjar med den första. Den vill förmedla att ibland måste man fatta mod och ta tjuren vid hornen. "Man up" med andra ord. Var en man! Så här säger Bibeln: 

"Vaka, stå fasta i tron. Var manliga och starka. Låt allt hos er ske i kärlek." - 1 Kor 16:13-14

Givetvis gäller uppmaning till styrka i tron alla kristna men vi anser att det finns ett specifikt manligt mod. Vad handlar då det om? Handlar det om att var macho som Tallahassee? Eller som en player på jakt efter krogragg? Eller om en översittarattityd? Nej, inget av dem. Inte heller handlar det om mjäkighet eller mesighet. 

"Vad är sann maskulinitet? Det är intensitet, drivkraft, beslutsamhet och längtan. Det är tårar, skratt, sårbarhet och andlighet. Det är balans och helhet." - Bill Hybels

Så Columbus uttrycker en viktig sanning i filmen. Han går från mjäkighet till tydlighet, mod och beskyddande. I boken "Att söka äktheten" som vi precis citerade så poängterar Bill att sann manlighet kräver att man är man nog att erkänna sitt behov av gemenskap med Gud. Det missar däremot Columbus men vi hoppas att ni läsare inte ska missa det.

Slutligen, "enjoy the little things". Var nöjd och tacksam för det goda du har. Det är verkligen hälsosamt. Vi är absolut inte emot att förbättra sin situation. Inte heller säger vi att man ska vara nöjd med missförhållanden eller liknande. Vi är absolut för att ha visioner och driva igenom dem. Fast ibland kan vi ta sikte på stora ting och längta efter ett osunt överflöd av någonting eller någon. Detta gör att man då missar de goda gåvor som Gud ger en. I värsta fall blir hamnar vi i situationen där vi behandlar Gud som en automat som ska leverera vad vi nu tror att vi vill ha. Det är tokigt! Den konstanta hets efter mer, mer och ännu mer leder till lån och skuldsättningar. Den senaste finanskrisen hade ju delvis sin grund i oansvariga belåningar vilket hade sin rot i konsumtionshets. Att det då finns TV-predikanter som säger att bara du har tro kommer Gud garanterat ösa lyxbilar över dig. Detta är verkligen tokigt!

"En liten stund med Jesus, o, vad den jämnar allt och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt. När jag är trött av vägen och allt som möter mig, en liten stund med Jesus, och allt förändrar sig."

Sammanfattningsvis alltså, visionera men odla också en förnöjd attityd och lev ditt liv så att Jesus får äran. 

Två (Blodstörstiga) Tummar Upp för Zombieland!

//Jönsson & Svensson

Regi: Tommy Wiseau. Producent: Tommy Wiseau. Manus: Tommy Wiseau. I rollerna: Tommy Wiseau, Juliette Danielle, Greg Sostero.

Den här filmen sägs ha finansierats genom att regissören importerade och sålde koreanska läderjackor. The Room sägs vara den sämsta filmen som någonsin har gjorts. Det är också den enda filmen där Kristian har pausat och kommenterat hur dålig en scen var, för att sedan se den igen. Den har fått kultstatus genom att den visas på "midnight screenings", där publiken kastar plastskedar mot filmduken och kastar fotbollar mellan varandra. Oförklarligt? You bet!  

Synops 

Johnny och Lisa  är på ytan det perfekta paret, men bakom kulisserna är de på väg ifrån varandra. Lisa förför Johnnys bästa kompis Mark som till slut villigt går med på det. Detta handlar filmen om. En mängd bifigurer dyker oförklarligt upp här och där. Det tar vi upp lite senare. 

Skådespeleri

Låt oss säga så här: den bästa skådisen är en hund som sitter på en disk i en blomsterbutik. Resten av insatserna är totalt patetiska. Du kommer få bättre skådespel från en plywoodskiva! Maken till slöa skådisar har jag knappast sett. Testa att läsa följande replik med släpig och sömnig röst:

"I did not hit her, I did not! I didn't hit her. Oh, Hi Mark! Whats new with you?"

Grattis du kan nu få en topplacering om en uppföljare någonsin görs.

Regi

Manuset är minst sagt märkligt ibland. Praktexemplet är i början. Johnny och Lisa ska ha en passionerad stund tillsammans. Plötsligt dyker grannens tonårsgrabb upp och har kuddkrig med dem. Sen säger han att han tycker om att titta på dem när de bett honom att gå (för deras stund ska bli ännu hetare). Awkward! Låt oss säga ett par ord om dessa sexscener. För det första är de onödigt utdragna men dessutom är skådisarna helt oengagerade i filmen. Scenerna känns krystade och framtvingade, det finns ingen personkemi mellan varken Johnny, Lisa eller Mark. 

Många karaktärer dyker bara upp i ett rum och man vet inte vilka de är eller vad de har att göra i filmen. Det är slarvigt, och det finns så många lösa trådar! Till exempel: blomsterbutiken där Johnny går in, den kommer aldrig tillbaka, och inte heller Johnnys psykologvän Peter. Men scenen som fick Kristian att pausa var när killarna spelade kastade med amerikansk fotboll iförda frack. Varför var de klädda i frack? Vad betydde scenen? Ingen vet.

Foto/scenografi

Vi kan verkligen konstarera att filmen utspelar sig i San Francisco, eftersom det vimlar av stadsbilder mellan scenerna. Ofta är dessa ganska onödiga, speciellt då samma bild återkommer flera gånger. Filmen fotograferades samtidigt i 35 mm och high definition video, eftersom Tommy Wiseau blev förvirrad av formaten. Det är dock inget man lägger märke till. Kamerarbetet är faktiskt ganska tråkigt.

Budskap (spoilers!!!)

Vad kan vi då få ut av en sån här kalkon? Jo, tre praktiska applikationer och en större allmän fråga. Vi ska gå ifrån gängse praxis och börja i ändan med praktiska applikationer.

Lisa försöker förföra Mark som dock inser hur fel det vore. Han inser att dels vore själva handlingen fel men också att det skulle få långtgående konsekvenser. Han försöker dra sig ur men verkar ändå vilja låta sig förföras. Han stannar kvar för länge i samma rum som henne. Lärdom 1: Fly medan du kan!

Mark trillar alltså dit och har sex med sin bäste väns fästmö. Sedan har han mage att skylle ifrån sig. Han hävdar helt och hållet att det är hennes fel. Sedan börjar han dock släta över och rationalisera vad de gjort. Lärdom 2: Se även din del och ditt ansvar!

Filmen slutar i tragedi. Marks och Johnnys vänskapsrelation slås i spillror. Johnny som upplever att hans liv gått i kras tar sitt liv. Lärdom 3: Det som kan verka så lustfyllt kan få långtgående konsekvenser, alla förlorar.

Det är verkligen fel på alla i denna film! Karaktärerna är fyllda av skitsnack, lögner, dubbelmoral, otrohet, bitterhet och allmän kärlekslöshet. De drar sig inte för att dra ner andra i smutsen för egen vinning. De som borde utgöra kärleksfulla stöd slätar över problem och svårigheter. En av filmens återkommande repliker är just "dont worry about it". Det sägs aldrig uppmuntrande utan alltid överslätande. Alltså en ganska verklig beskrivning av människor. Vad är då motivationen bakom detta? Det är den egna viljan.

"Doesn't everybody look out for number one? Don't I deserve the best?" - Lisa

Det hela handlar helt enkelt om mig, mig, mig. Detta är en av de största lögnerna idag. Följ ditt hjärta och allt blir bra! Vi trycker upp tidningar som heter Egoboost och vi vältrar oss i hur bra vi är. Men Jesus sa:

"Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap." - Mark 7:21-22

Tro nu inte att vi förordar självförakt. Det är lika illa som självförverkligandet. Där skon klämmer är prefixet själv. Våra hjärtan är vända innåt åt oss själva. Vad finns det då för hopp? Jo detta:

"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

Så vi lögnare, bedragare och indirekt mördare har ett hopp. Det är Jesus och endast Jesus.

Två (skrattande) Tummar ner för Tommy Wiseaus The Room (2003) 

//Jönsson & Svensson