Regi: Joel & Ethan Coen

Manus: Joel & Ethan Coen

I rollerna: William H. Macy, Steve Buscemi, Peter Stormare, Frances McDormand, m. fl.

Filmerna säger sig i början vara baserad på verkliga händelser men det är faktiskt bara ett stilgrepp från bröderna Coen. Och det är alltså inte sant.

Synops

Bilhandlaren Jerry Lundegaard anlitar två något klumpiga torpeder som får i uppdrag att kidnappa hans fru för att han behöver pengar. Jerry är i knipa och han vill desperat hitta en lösning. Men såklart går något fel på vägen och det blir mycket värre än någon av dem har tänkt sig.

Regi

Joel och Ethan Coen är regissörer som har bildat en egen skola. Fargo är deras genombrottsfilm och deras signaturblandning av svart humor och våld visas här och den återfinns i alla deras filmer. Filmen har ett bra flow rakt igenom. Karaktärerna är alla välskrivna och bildar tillsammans ett unikt och underhållande karaktär register. Coenbrödernas registil har utvecklats till att de inte behöver följa mallarna när de berättar en historia.De är lite som bandet Kent, de bryr sig inte om vad folk tycker, de har så gott rykte ändå.

Man får känslan av att det är ett öde landskap där människor har långt emellan varandra och har svårt att prata med varandra. De berättar här en historia som man sugs in. Själva handlingen kretsar kring ett antal helt vanliga människor som kämpar med helt vardagliga saker. Det är med andra ord en jordnära story, och det gillar vi.

Skådespeleri

Peter Stormare och Steve Duscemi gör sig strålande som det udda skurkparet. I extramaterialet säger Buscemi att de är ett dysfunktionellt par som dock ändå fungerar och motvilligt samarbetar. Stormares roll är nästan helt tyst och han säger inte mycket. Hans utstrålning är dock skrämmande. Bra gjort Mr Stormare! Buscemi är skvatt galen. Han är rätt person för rollen, och hans roll blev också skriven med honom i åtanke. Han verkar sakna gränser och gör allt för att den tystlåtne Gaear Grimsrud ska börja prata med honom i bilen, vilket inte går så bra, men det blir desto roligare.

Frances MacDormand gör ett fint jobb som polis. Hon har gått all in i rollen och använder dialekten på ett trovärdigt sätt. Hennes karaktär verkar glad och utåtriktad.Jag vill lära överträdarna dina vägar, 
så att syndare omvänder sig till dig.Samtidigt är hon en viljestark och höggravid kvinna som inte tar skit. Hon är snuten som sätter dit skurkarna. I extramaterialet tackar hon sin dialektcoach som hon tyckte gjorde ett utmärkt jobb. Interkationen mellan hon och hennes man är som ett strävsamt gammalt par som har varit gifta i 30 år eller mer. De är mysiga tillsammans och ger publiken trygghet och värme. 

William H. Macy spelar den splittrade Jerry Lundergaard. Hon är allmänt nervig och nervöst lagd. Samtidigt är det en  trevlig person som han spelar. Denna klyvna karaktär lyckas Macy verkligen leverera. Han berättar själv att filmen Fargo förändrade hans liv, och att han ville verkligen ha rollen. Allt som Jerry Lundegaard rör vid verkar misslyckas, han är en loser per definition och detta är ibland smärtsamt att se. Men han ger inte upp och försöker alltid reda upp de röror han hamnat i, och till slut går det ju åt rätt håll. Vi vet att han vill väl egentligen, han bara klantar till det för det mesta.

Produktion

Det är en snöig och öde film, och bröderna Coen låter oss veta detta om och om igen. Det körs också mycket bil i filmen och det understryker de långa avstånd det finns i filmen. Både mellan människor och städer. Det avfyras en del vapen och blod är det också relativt gott om och detta är realistiskt och bra. Men annars är det inte mycket explosioner och datagenererade effekter är det absolut inte tal om. Filmens produktion är avskalad och minimalistisk vilket t.ex märks genom att det är minimalt med filmmusik, vilket är karakteristiskt för Coenbröderna. Man kommer nära handlingen och filmens utveckling.

Budskap

Vi får reda  på att Lundegaard har försatt sig i svårigheter som gör att han behöver pengar snabbt. Vi får aldrig veta vad det rör sig om så gissningsvis är det något mindre hedersvärt. Han lösning på problemet blir som sagt att anlita två skurkar för att kidnappa hans fru. Han hoppas att hennes rika pappa ska betala lösensumman vilket han kommer få en del av. En usel plan som givetvis slutar i katastrof. Resultatet blir fem dödade människor.

Filmen är som sagt en trovärdig story med verklighetstrogna karaktärer. Den skulle med andra ord kunna ha varit en verklig berättelse. Vilket förövrigt är anledningen till att den påstås vara baserad på verkliga händelser. Många anser att Bibeln är irrrelevant. Det finns uppfattningar om att den är verklighetsfrånvänd med perfekta människor som inte har något med verkligheten att göra. Förmodligen är det kristna som bär skuld för detta. Men faktum är att det inte kunde vara längre från verkligheten.

Bibeln är en oerhört ärlig bok vad gäller människans tillstånd. Storyn om en man med ett problem som han försöker lösa på ett dåligt sätt vilket ger katastrofala konsekvenser finns även där. Kung David var Guds utvalda kung för Israel och var ett föredöme på många sätt. Utöver det har han skrivit stora delar av Bibelns bönebok Psaltaren som hjälpt troende i sina böneliv genom århundraden. Är detta då nån som målas upp som perfekt? Nej långt ifrån! Vid ett tillfälle är uppe på sitt tak och får syn på en snygg badande kvinna. Han vänder inte bort blicken utan fortsätter att titta. Lustan växte sig starkare och han bjöd in henne och låg med henne trots att han visste hon var gift. Hon blir gravid. Med andra ord står kung David inför en skandal. 

Vad försöker han då göra? Hans plan blir att låta kvinnans man som var en av hans soldater gå i främsta ledet i ett anfall. I stridigheterna omkommer han. Indirekt mord har begåtts. Dessutom kommer barnet att dö. En dålig plan med katastrofala konsekvenser. Konsekvenserna var dock mer djupa än vad som kunde anas. Följden av att David nu hade en till fru kom att leda till stora familjeproblem och sedermera inbördeskrig i Israel. Generationer senare riket att delas i två delar.

Fargo är en film utan ett riktigt lyckligt slut. Hur är det då med den bibliska berättelsen vi återberättade ovan? Efter kvinnans man dödats kommer profeten Natan för att konfrentera David. Han berättar en liknelse som upprör Davids moraliska sinne. Sedan avslöjar Natan att det är David som är som skurken i liknelsen. Han omvänder sig från det han gjort. Efter denna händelse skriver han bekännelsepsalmen Ps.51. 

"Gud var mig nådig, enligt din godhet, utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet. 
Två mig ren från min missgärning, rena mig från min synd. 
Ty jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig." Ps.51:3-5

I detta långa loppet så har berättelsen ett lyckligt slut. Detta par (David och Batseba) kommer att bilda ett släktträd som kommer att leda fram till Jesus. Gud är inte långt bort från sin upproriska skapelse utan blir en del av den när Han blir människa i Jesus. Han är inte rädd för att smutsa ner händerna för att rädda oss. Jesus lever ett helt och hållet felfritt liv och på korset tar han all Guds rätta vrede mot oss för vår synd och ger oss all sin godhet. Han levde livet vi borde levt och fick straffet som vi skulle ha. Han återuppstår sen från de döda och besegrar så döden, satan och ondska. Han ska komma igen och då ska hela skapelsen bli ny. Så ja, det finns ett lyckligt slut. Vi alla, syndare, kan be med i psalmen vi citerade ovan. Det ger dock konsekvenser, senare i psalmen säger David:

"Jag vill lära överträdarna dina vägar, så att syndare omvänder sig till dig." Ps.51:15

Detta är vad vi vill göra här på bloggen. Att från en syndare till en annan visa på vem som är lösningen. Vår pastor Mark Carlsson tog upp likheten med AA-rörelsen och det kristna livet. Vi får alla säga "Hej jag heter X och jag är en syndare". Så kom till Jesus!

"Hej, jag heter Clas och jag är en syndare"

"Hej, jag heter Kristian och jag är en syndare"

Två Tummar Upp för Fargo!!!
//Jönsson & Svensson

Regi och manus: James Nguyen
I rollerna: Alan Bagh, Whitney Moore, Tippy Hedren m fl. Ett flertal namn i förtexterna är påhittade för att få filmen att se mer proffsig ut än vad den är. Ändå tog denna film fyra år att göra. 

Synops

En dag träffar den framgångsrike försäljaren Rod en klasskompis från high school, den vrålläckra modellen Nathalie. De börjar lära känna varann och Rod det går bra för både Rod och Nathalie i deras respektive karriärer. Men så plötsligt inträffar en fågelinfluensa som gör fåglarna (eller mest örnarna) helt galna och de börjar attackera människor. Rod och Nathalie ger sig ut på en roadtrip för att undkomma de bevingade bestarna, och de stöter på ett och annat miljövänligt budskap och massor av dåligt animerade fåglar som inte låter som örnar. 

Skådespeleri

Ack! Den som vore så blind att han inte såg detta kassa hantverk! Den som jag tycker gör sämst ifrån sig, förutom alla, är Alan Bagh som spelar Rod. Han känns som en träplanka när han viljelöst och utan inlevelse rapar upp sina repliker. Ett exempel är när Nathalie kommer ut ur badrummet endast iförd underkläderna och frågar vad han tycker. Helt utan inlivelse eller någon slags känsla så säger han:

"You look fine."

Detta är faktiskt den enda filmen då vi behövt ta till en skämskudde och det var just vid detta tillfälle. 

Regi

Skådespelarna ska dock inte klandras för dåliga repliker, även om de levereras med oehört låg klass. De dåliga replikerna har ett smärtsamt komiskt värde.

"Look, there is dead people over there, let's look for survivors."

Mycket känns random och allmänt ur sin plats. Det mest störande är det uppenbara klimatbudskapet. Vi har inget problem med klimatbudskap i sig men när det klistras in konstant visar det hur bristfällig kompetens personen som skrivit manuset har. Regin håller mycket dålig standard om den nu ens finns i denna film.

Produktion

Argh!!!! Först av allt! Ljudet! Utrustningen som de har använt är amatörmässig. Ibland dränks repliker av bakgrundsljud som t.ex trafik eller vågor. Oftast klipps bakgrunsljudet bort precis när nån ska säga något. Detta ger ett hackigt intryck. Även kamerarbetet är amatörmässigt. Soljlus gör stundtals att man inte ser något. Vi är inga experter på detta men en grundläggande aspekt av att hantera en kamera är att lära sig hantera motljus. Det finns flera scener där skådespelaren befinner sig mitt i bilden, med blicken riktad rakt fram, och det är ett stort misstag när det gäller bildkomposition, så mycket vet vi.

Scenografin är vedervärdig. När de försöker filma en scen när karaktärerna undersöker en bil vid en övergiven väg så åker det förbi bilar helat tiden i bakgrunden. De ska vi som tittare uppenbarligen bortse ifrån. 

Sen kommer vi lägre än botten. Fågeleffekterna är plågsamma att tänka på. Det är animationer som är hämtade från Quake II eller något annat dataspel från slutet av 90-talet. Fåglarna är inte detaljerade och verkar förlamade överallt utom i fötterna och vingspetsarna. De rör sig på ett klumpigt sätt och dör ibland genom att helt enkelt krocka med dörrar och bilar. De ser inklippta ut ovanpå filmrullen och vid flera tilfällen rör de sig samtidigt som att kameran flyttas. Detta tar nog priset som de sämsta effekterna hittills på Två Tummar. Den slår även The Room i vedervärdighet, eftersom de ändå försökte göra en seriös film där (heja Tommy Wiseau, det går nog bättre nästa gång!)

Budskap

Vad har vi här? Den globala uppvärmningen gör så att fåglarnas flyttmönster blir rubbat. Detta leder i sin tur att de angriper människor. Det går inte att undvika att filmen har ett klimatbudskap. En obekväm sanning lyfts fram som en bra film av en av karaktärerna. Givetvis en replik leverarad helt random och allmänt kasst. Kort sagt så är det som filmen vill ha sagt att den globala uppvärmningen är dålig. Vi borde ta hand om vår planet.

Enligt Bibeln får människan ett uppdrag efter att hon har blivit skapad:

"Gud välsignade dem och sade till dem: Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!" 1 Mos 1:28

Nu kanske vissa reagerar med att denna vers är en legitimering av att skövla jorden. Fast det är ett missförstånd som säger mer om vår attityd till härskande och auktoriteter. När Bibeln talar om ledarskap så är det aldrig tal om förtryckande diktatur. Ledarskap är förenat med tjänande. Detta är viktigt att ha med sig när man läser versen ovan. Vi är satta som Guds viceregenter i Hans skapelse. Det krävs nog ingen teologiexamen för att förstå att det innebär ett ansvarstagande. I en bibelkommentar som heter Believer's Bible Commentary kommenterar författaren denna vers:

"God gave man a mandate to subdue creation and have dominion over it - to use it but not abuse it. The modern crises in the earth's environment are due to man's greed, selfishness, and carelessness." - William MacDonald

Nu kan man givetvis ha olika åsikter om hur mycket vi påverkar klimatet och vad som är långsiktigt bäst för skapelsen. Vi tänker inte gå in på några sådana diskussioner utan vi nöjer oss med att konstatera att vi har fått en fantastisk skapelse att förvalta och borde göra ett mycket bättre jobb vad gäller det.

Två tummar ner för Birdemic  - shock and terror (2010). 

// Jönsson & Svensson

Regi: Sam Mendes

Manus: Neal Purvis, Robert Wade och John Logan

I rollerna: Daniel Craig, Judi Dench, Javier Bardem, Ralph Fiennes, Naomie Harris, Bérénice Marlohe.

Baserat på karaktärer skapade av Ian Fleming

Synops

Efter ett misslyckat uppdrag att återfinna en lista på agenter som infiltrerat olika terroristnätverk tros Bond vara död. Dock har han snarare gått under jorden. Efter ett terroristattentat mot MI 6 i London återvänder han dock till tjänst.  Han får i uppdrag av M hitta hackaren som verkar känna MI 6 väl. Som det brukar vara i bondfilmer blir det en jakt runt världen.

Skådespeleri

Daniel Craig lossar lite på slipsknuten den här gången och drar lite fler skämt än tidigare. Humorn är ändå oerhört torr som en lufttorkad serranoskinka och såklart brittisk. Han gör en strålande Bond som är back to basic samtidigt som han gör något eget. Han har inte lika stora förväntningar på sig den här gången eftersom de blev infriade med råge i samband med de förra filmerna Casino Royale och Quantum of Solace. 

Skurken Silva, som spelas av en blonderad Javier Bardem, lånar eventuellt en del från bröderna Coens finfina No country for Old Men, där Bardem spelar en psykopat med gasproblem. Han är mer skrämmande i den rollen eftersom han inte pratar lika mycket som i den här. Dock gör han en skrämmande tolkning med den obligatoriska långa monologen första gången han och Bond träffas.

Ola Rapace skymtar också förbi som lönnmördaren Patrice. Han gör ett fint jobb, och ser bra ut i snagg! Grattis till rollen Mr Rapace!

Regi

Det förekommer många blinkningar och referenser till de gamla filmerna. T.ex så är filmens klimax på gården Bond växte upp på i Skottland. Där bör alla som gillar Bond haja till! Den första Bond spelades ju av skotten Sean Connery. Mycket bra! En annan snygg tillbakablick är att Bond plockar fram en gammal bil att fly i tillsammans med M. Ut ur garaget tar han en Austin Martin (passagerarsätet går att skjuta ur), vilket ledde till jubel i biosalongen. I slutändan lyckas filmen knyta an till de äldre filmerna. MI 6 är inkvarterade i ett gammalt högkvarter, Bond presenteras för sekreteraren Moneypenny och han har återigen en manlig chef. Det är snyggt gjort men samtidigt fruktansvärt ologiskt eftersom det är nutid. 

Det är oerhört intensiv action men jag (Kristian) ser tydligt gång på gång att Bond filmerna fortfarande ligger ljusår bakom Jason Bourne trilogin. Det ser man inte minst på den intensiva jakten ovanför taken på en basar i Istanbul; här skulle Bournefilmerna skildra det ännu mer närgående. 

En av tjusningarna med äldre bondfilmer är att de utspelade sig under kalla kriget då agenter och hemligheter och uppdrag i skuggorna var ytterst aktuellt. M säger under ett förhör att fienden numera inte är stater utan enskilda individer och överstatliga organisationer. Det känns dagsaktuellt. Nackdelen med många av de bondfilmer som gjordes under 90-talet var att de enbart var överdrivna actionfilmer. Tjusningen med Bond är att de är spännande agentfilmer som har en koppling till samtiden, allt detta med något överdrivet som t.ex en bov med undervattensbas. Detta har Sam Mendes lyckats med. Filmen har ett tätt tempo men också mycket dialog. På något sätt lyckas filmen ha en retrokänsla samtidigt som den är i nutid. 

Produktion

Det är absolut inget att klaga på i produktionen, men det som ligger i fokus är karaktärernas utveckling. Scenografin är där bara för att skapa en bakgrund och för att vara en miljö för dramatiken. Scenografin är varierande som sig bör i en bondfilm. Jag (Kristian) har inte mycket att tillägga. Regissören Sam Mendes har tidigare gjort flera tunga dramafilmer som American Beauty, Revolutionary Road och Road to Perdition. Alla utmärkta dramafilmer. Han har som sagt lyckats skapa en retrokänsla i nutiden.

Budskap

Efter det misslyckade uppdraget att återta listan över agenter så lever Bond något som egentligen verkar vara ett lyxliv. Han befinner sig i ett varmt klimat i ett strandparadis. Han har tjejer och dricka i överflöd. Ändå är han inte tillfredsställd med tillvaron. Han är plågad över ha misslyckats i sitt uppdrag och att han inte rest sig från det. Han lever inte enligt med vem han är. Till slut återvänder han till aktiv tjänst och skurken blir besegrad, dock till ett högt pris.  

Hur långt är då Bond redo att gå? Vi får se att han är redo att gå långt i sitt agentuppdrag. Stundtals kan det verka som om M fattar felaktiga beslut. Dock litar Bond på M vilket i slutändan gör att uppdraget blir slutfört. Men hur bra koll har M egentligen? Har hon hela bilden kontinuerligt? Detta är filmen bra på att ifrågasätta och är dess huvudtema. När MI 6 blir attackerat kommer Bond oförutsett tillbaka och anmäler sig till tjänst. Han litar fullständigt på M och vet att hon alltid har tagit hand om honom. Men den nye Bondskurken Silva sätter frågetecken vid detta. Är M så oskyldig och maktfullkomlig som hon verkar? Frågan är vad tilliten ska baseras på? Bond vet att han kan lita på M för att hon är chefen med överblicken. Hon vet vilka beslut som är viktiga för helheten. Även om det är svåra beslut. 

Så tillit och att vara sann mot den man är verkar vara två viktiga teman för filmen. Vad har vi då att säga om detta? 

"Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, 
så längtar min själ efter dig, o Gud 
Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. 
När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte? 
Mina tårar är min mat dag och natt, 
ty ständigt säger man till mig: "Var är nu din Gud?" 
Detta vill jag tänka på när jag utgjuter min själ: 
Jag gick i folkhopen, vandrade med den till Guds hus 
under jubelrop och tacksägelse, en högtidsfirande skara.

Varför är du så bedrövad, min själ, 
och så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud. 
Jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

Min Gud, min själ är bedrövad i mig. 
Därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, 
på Misars berg. 
Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall. 
Alla dina svallande böljor går fram över mig.

Om dagen sänder HERREN sin nåd och om natten är hans sång hos mig, 
en lovsång till min livs Gud. 
Jag vill säga till Gud, min klippa: "Varför har du glömt mig, 
varför måste jag gå sörjande, ansatt av fiender?" 
Det är som krossade man benen i min kropp, 
när mina ovänner hånar mig och ständigt säger till mig: 
"Var är nu din Gud?"

Varför är du så bedrövad, min själ, 
och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, 
ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud." (Ps 42)

En tumme upp och en tumme skeptisk till Skyfall!!! 
//Jönsson & Svensson

Regi: Quentin Dupieux.

Manus: Quentin Dupieux.

I rollerna: Stephen Spinella, Roxane Mesquida och Wings Hauser med flera

Detta är alltså en film om ett mordiskt däck. Den första däckaren vi kör på Två Tummar. Hoppas ni inte däckar eller för att använda utrikiska, hope you wo'nt get tired.

Synops

Bildäcket Robert vaknar till liv ute i öknen i närheten av en amerikansk landsväg utan någon anledning. Ganska snart upptäcker han att han har destruktiva telepatiska krafter, och han är inte sen med att börja använda dem utan anledning. Under tiden som filmen utspelas föjer en grupp människor handlingen med hjälp av kikare utan anledning. Vi får lära oss att filmen inte har någon orsak utan är ett hommage, en hyllning, till "utan anledning".

Regi

Quentin Dupieux är en fransman som har tagit hjälp av ena halvan av den franska housegruppen Justice med att skriva musiken till filmen. Musiken utmärker sig inte så mycket, men det är upplägget som man blir lite förvånad över. Greppet med att ha en grupp åskådare som får "titta" på filmen samtidigt med oss andra ger en metadimension till det hela. Det betyder att vi har att göra med en film som vet om att den är en film. Nästan på en gång bryter skådespelarna den så kallade "fjärde väggen" och talar direkt in i kameran om vad som händer. Det är väldigt kul och många absurda scener spelas upp. På något subtilt och centraleuropeiskt sätt så blir det roligt, även om det är en ganska mörk och svart humor. 

Skådespeleri

Skådisarna gör faktiskt ett bra jobb. De som är åskådare har alla karaktärer även om de inte är karaktärer i filmen i sig. Det som sker mellan dem är som en bi-handling med sin egna karaktärsutveckling. Överlag spelar de andra skådespelarna inte över som skulle kunna vara risken i en film om ett mordiskt däck. De spelar som om det vore på riktigt. Stephen Spinella sticker ut. I filmen är han en polis men han ägnar sig även att hoppa ut ur sin roll och kommentera filmen utifrån. Det gör han på sätt som behåller spänningen för oss som tittar. Filmen är verkligen absurd men skådespelarna utför sina roller på ett sätt som matchar absurditeten. 

Produktion

Fotot bidrar till den seriösa känslan. Valet av öknen som skådeplats bidrar till meningslösheten som filmen vill förmedla. I vissa scener är däcket radiostyrt. I andra är det handhållet. Inget att klaga på där och inte så mycket mer att nämna. Överlag är filmen avskalad och minimalistisk. Återigen förmedlar det meningslöshet.

Budskap

Det framgår tydligt att meningslöshet är filmens budskap. Enligt filmen är vår tillvaro absurd och utan mening eller syfte. Filmens första monolog avslutas med orden:

"Ladies, gentlemen, the film you are about to see today is an hommage to the "no reason" - that most powerful element of style."

Detta är vad som kallas nihilism. Det innebär förnekelse av allting. Ett känt exempel är att meningen med livet är 42 enligt "Liftarens guide till galaxen". I en nihilistisk pjäs av Samuel Beckett som heter Breath uttrycks meningslösheten tydligt. På en scen ligger en massa sopor. När scenen lyses upp hörs ett skri och en inandning. Sedan släcks det ner och man hör en utandning. Det var hans syn på mänskligt liv. Allt i filmen är meningslöshet på samma sätt. Det finns inget syfte med åskådarna och sedan dödas alla utom en av. De förgiftas av karaktärerna i filmen för att få ett slut på den. Inget är på riktigt när ingen ser. När ingen ser är ingenting på riktigt. Stephen Crane skriver i en dikt om en man som jagar horisonten. Lika vettigt som det är att göra det ansåg han det vara att finna en absolut sanning. 

Vad ska då vi då säga om en sån här deprimerande livsåskådning. Först av allt vill vi säga att den är naturalism dragen till sin spets. Det är tre broar som går från naturalism till nihilism. 

1. Verkligheten har kommit till genom nödvändighet och slump = ingen frihet

* Vi människor kommer bara ur slump utan orsak

* Slumpen är irrationell och således blir även vår tillvaro irrationell

2. Okunskapens stora moln = ingen kunskap

* CS Lewis beskrev det så här:

"If all that exists is Nature, the great mindless interlocking event, if our own deepest convictions are merely the by-product of an irrational process, the clearly there is not the slightest ground for suppossing that our sense of fitness and our consequent faith in uniformity tell us anything about reality external to ourselves."

* Kort sagt, om allt är orsakat av en slump hur kan vi då lita på våra intryck av tillvaron?

3. Är och bör = ingen grund för etik och moral

* Om allt är en slump så försvinner grunden för vår moral

* Hur kan man säga något om rätt och fel när det inte finns någon grund för det?

Vad som även försvinner om allt är slump är faktiskt även meningen med allting. Så om naturalismen är sann så svaret på meningen med livet: "No reason". Nihilism alltså. 

Detta är ingen livsåskådning man kan leva med. De som dragit den till sin spets har antingen hamnat på institution eller begått självmord. Vi lever som om det fanns mening, moral och en möjlighet att ta till sig kunskap utifrån. Detta pekar på att nihilismen inte håller. 

"People cannot live with it because it denies what every fiber of their waking being calls for - meaning, value, significance, dignity, worth" - James W. Sire

Vad är då vårt svar på allt detta? Jo att Gud och endast Gud ger en grund för mening, moral, värde och vår förmåga att lita på vår möjlighet att ta in kunskap. Faktum är att filmen skjuter sig själv i foten. Den uttrycker att det inte finns någon mening eller orsak, men den är ju skapad med syftet att visa att det inte finns någon mening eller orsak.

 Därmed visar den att det faktiskt finns mening och syfte. På de nivån är filmen ytterst underhållande och intellektuellt stimulerande eftersom den uppmuntrar till sådana här tankebanor. Vi hoppas att ni ska komma till den slutsatsen att livet har värde, mening och syfte. Nedan är två citat som visar på detta:

"The chief end of man is to glorify God and enjoy Him forever" - Westminister Catechism

"God is most glorified in us when we are most satisfied in him" - John Piper

Två Rullande Tummar Upp för Rubber (2010)!!!
//Jönsson & Svensson