Detta är en kultsplatterfilm, så det är en del blod i trailern. Känsliga tittare är härmed varnade.

Regi: Stuart Gordon. Löst baserat på en historia av H.P Lovecraft, manus: Dennis Paoli och William Norris bl.a. 

I rollerna: Jeffrey Combs, Bruce Abbot och Barbara Crampton.

Synops

Den lovande läkarstudenten Cain verkar ha en ljusnande framtid framför sig. Läkarstudierna går utmärkt och han trivs med det. Dessutom är han galet förälskad i sin vackre flickvän Meg som är lika galet förälskad tillbaka. Dessutom har en en galen katt. Livet verkar med andra ord perfekt. Då får han en märklig ny klasskamrat som också blir hans inneboende. Klasskamraten, Herbert West, har utvecklat ett serum för att återuppliva hjärndöda människor. Snart är de båda indragna i något mycket läskigare och mer bloddrypande än de först trodde. 

Skådespelare

Jeffrey Combs, som spelar Herbert West, verkar som klippt och skuren för rollen. Han får också alla typiska "galen vetenskapsman"-repliker. Det är många som gillar den här filmen för att han är med, och för att den är så galet blodig,men det är en annan sak. David Gale, som spelar Wests ärkefiende och vill åt hans formel för återupplivning, gör också en huvudlöst rolig insats. Dessa två stjäl showen lite men de andra skådespelarna gör ett bra jobb. Extra guldstjärnor till de som spelar återupplivade människor. De bidrar till den svarta humorn.

Regi

Re-Animator är alltså en splatterkomedi med svart humor i likhet med t.ex Braindead och Evil Dead. Det förbrukas mängder med teaterblod. Ett exempel är när en återupplivad människa får en kirurgsåg körd rakt igenom sig. Replikerna är välskrivna med mycket humor. West har precis dödat sin ärkefiende och sen återupplivat honom, detta berättar han för Cain. Då utspelas följande dialog:

West: "I had to kill him." 

Cain: "Is he dead!?"

West: "Eh, not anynore"

Filmens klimax är absurt komiskt och knyter an historietrådarna väl. Överlag så är filmen välskriven och håller ett högt tempo rakt igenom. Den fransar inte ut i kanterna utan håller sig till sin story. Inget Hitchcock-manus kanske men definitivt underhållande. På tal om Hitchcock så påminner filmmusiken extremt mycket om Bernard Herrmanns musik till Psycho, som vi recenserade för ett tag sen. Den håller nerverna på helspänn, och får Kristian att hoppa högt vid jumpscares. Skillnaden är att när musiken precis kommer till sitt klimax så kommer träblåsinstrument in och spelar någon fånig melodi och det gör det hela ganska komiskt. Både filmen och filmmusiken har glimten i ögat. Filmmusiken har för övrigt släppts på Cd med "bara" 3000 exemplar, och nu kan man få tag i den på Amazon för den som känner sig hågad. 

Scenografi/foto

Man lägger märke till att filmen utspelas på få platser och samma platser återanvänds ofta. Alla scener känns viktiga för att berätta historien utom kanske den i början, men den sätter också standarden för hur mycket blod det blir, och efter detta tror vi de flesta är förberedda på att det är just en sådan typ av film, med splatter, som det heter. Mängden blod som används är löjligt stor vilket gör att man inte kan ta filmen på allvar, och det är säkert inte meningen heller. Till exempel är blir det komiskt när ett huvud slängs mot en vägg och blodet sprutar med härligt kladdiga ljudeffekter.

Budskap

Läkarvetenskapen söker efter att förlänga livet, det verkar ligga i människans natur att vilja besegra döden. Det vore ju faktiskt fantastiskt om sjukvården kan återuppliva de som gått i hjärndöden. Fast oavsett om vi uppnår det vetenskapliga stadiet så är det ofrånkomligt att vi kommer att dö.

Nu är det nog ingen som blir förvånad om att vi skriver att det finns faktiskt en person som besegrat döden, Jesus. Det finns många som vill framföra skäl till att det inte skett. Vi kommer lägga fram ett motargument (av många möjliga). När Jesus tillfångatogs så spreds hans lärjungar för vinden och var allmänt skrajsna. Detta nämns i Bibeln och i andra antika historiska källor. Det är alltså fullt trovärdigt att säga att så faktiskt skede. Historien slutar dock som bekant inte där. Plötsligt började lärjungarna predika, med fara för sitt eget liv. Deras budskap tog det romerska riket med storm och inom 300 år hade det blivit stadsreligion i det romerska riket. Det är en ganska kort period när Facebook och Twitter inte fanns. Poängen är alltså att kyrkans framväxt behöver en förklaring och den bästa är Jesus uppståndelse från de döda. Det är för övrigt väldigt osannolikt att han var skendöd eftersom:

1. De romerska bödlarna var experter på sitt jobb och riskerade själva svåra straff om de misslyckades

2. Lärjungarna reagerade med förvåning och förskräckelse när de träffade Jesus, inte som om han var svårt skadad

3. Hur kan en person som överlevt korsfästning slita av sina tunga bindlar och rulla bort en stor stenbumling och sen gå omkring såsom inget hade hänt.

Detta är bara en del av vad vi kristna kallar apologetik, dvs intellektuellt försvar av den kristna tron, besök till exempel www.credo.nu för artiklar i ämnet.

Nåväl. Vad har då detta med mig att göra? Och med filmen för den delen? Alla som läst bloggen vet nog att vi vill få ut budskapet att Jesus död och uppståndelse var ett offer för det som skiljer oss från Gud, allt dåligt som vi gjort, sagt, tänkt, velat och är. Eftersom vi hamrat mycket på detta ska vi nu gå in på ett annat spår. 

Andligt sett ligger vi alla som i ett bårhus. Att vi är skiljda från Gud har gjort att vi är andligt döda och väntar även på en total död. Fast de som tillhör Jesus har blivit andligt uppväckta och väntar på evigt liv i en ny skapelse. 

"I hate when people refer to faith in Jesus as a crutch. Nope! A crutch is for a limp. I was dead and needed a resurrection." - Louie Giglio

Det är verkligen ett upplivande! Till skillnad från Wests serum i filmen så är detta ytterst effektivt. De som West upplivar blir något sämre än innan, de blir hjärndöda, våldsamma och inte längre sig själva. Den återupplivning som Jesus genomför är att den som blir kristen blir en ny skapelse. Detta är en försmak av vad som komma skall. I denna värld får de kristna kämpa med två olika sidor i sig själva, den gamla och den nya naturen. Men vi vet att i slutändan kommer det bli ett gott slut. Nu är detta en spekulation men förmodligen en god sådan. När Jesus väcker oss upp ur vår grav kommer vi inte skrika av fasa som i filmens återuppväckande. Utan det kommer bli det mest fantastiska någonsin! Exakt hur det kommer arta sig kan vi inte säga förutom just det att det kommer bli helgrymt! Missa det inte! :)

Två Tummar Upp för Re-Animator (1985)!
//Jönsson & Svensson

Regi: Michael Apted. Manus: Steven Knight.  I rollerna: Ioan Gruffudd, Albert Finney och Michael Gambon, m.fl

Synops

Den brittiske parlamentsledarmoten William Wilberforce, kristen och idealist, kämpar för att avskaffa slaveriet inom det brittiska imperiet på 1700-talet. Under tiden möter han kraftigt motstånd från andra i parlamentet. 

Skådespelare

Ioan Gruffudd spelar den idealistiske William Wilberforce, och han gör ett bra jobb där han agiterar mot slavhandeln.  En annan som sticker ut på ett underhållande sätt är Rufus Sewell som spelar Thomas Clarkson, en handlingens man som gör att man får dra på smilbanden ibland. Det är dem man kommer ihåg, men resten av skådespelarna tycker jag (Kristian) gör kanske det bästa de kan men filmen känns ändå ganska seg och tråkig. Men det är min åsikt. Clas tycker skådisarna sköter sig bra, inget att klaga på men heller inget utöver det vanliga förutom Ioan som leverar sina repliker engagerat och med passion. 

Regi

Där våra åsikter skiljer sig åt är i scenerna där slaveriet debatteras fram och tillbaka. Kristian tycker inte det är så inspirerande att höra på långa politiska utläggningar fram och tillbaka om slaveriets vara eller icke vara, medan Clas tycker det är spännande. Clas tycker även att manuset är välskrivet. Hela storyn känns förenklad, de försöker täcka in mycket historia på två timmars speltid och då är det risk att man inte ser till detaljerna. 

Scenografi/foto

Det märks att filmteamet har lagt ner mycket resurser på scenografin, och man tar vara på de brittiska omgivningarna. Det förekommer också fullriggade slavskepp, kyrkor och parlament i parti och minut. Det regnar nästan alltid i Londonscenerna, och till en början är det stämningsfullt men sen får man fuktskador. Det är förvisso underligt att det måste regna i varje scen i London, men som tur har ju filmen ett viktigare budskap än så. Färgsättningen är fin och kostymerna kan man inte klaga på. 

Budskap

Filmen verkar betona både tro och aktivism. William Wilberforce var utöver avskaffandet av slaveriet engagerad i en mängd olika frågor. Det framkommer även i filmen. Vad som även framkommer är att hans djupa motivation och drivkraft var hans kristna tro. Även detta framkommer i filmen t.ex genom att vi får se William ha en nästan barnsligt tillgiven bönestund. Denna tro som hans vän pastorn och psalmförfattaren John Newton säger:

"Although my memory's fading, I remember two things very clearly. I'm a great sinner and Christ is a great Savior."

Filmens betoning på aktivism uttrycks starkt i en diskussion mellan William och hans vän Pitt. Pitt säger att vissa saker är omöjliga men att de som är unga inte inser det utan gör det ändå. Filmen är full av uppmaningar att "Do! Do! Do!" Frågan man då kan ställa sig är hur man förenar en sådan handlingsbetoning med nåde och trosbetoningen i citatet ovan.

"Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek." Gal 5:6

En pastor som heter Tim Keller säger så här "We are saved by faith alone but not by a faith that stands alone". Alltså man blir räddad endast av tron på Jesus och våra egna gärningar spelar ingen roll. Däremot är det en förvadlande tro. Det innebär inte att alla kristna bör bli politiska aktivister. William brottas i början av filmen vad han ska göra av sin tro. Ska han vara politisk aktiv eller tjäna Gud? Svaret han kommer fram till blir: "Båda två samtidigt!"

Filmen är dock inte naiv när det kommer till engagemang för en bättre värld. William blir varnad för och får erfara att han inte kommer att komma ifrån ren och hel. William plågades av hälsoproblem och perioder av känslan av att ha misslyckats. Här vill vi rikta oss till dig som på olika sätt är engagerad i olika frågor, speciellt de tyngre frågorna där förändring verkar ske långsamt. Detta är för dig som engagerar dig för minoriteter i förtryckarstater, för dig som kämpar för oföddas människovärde, för dig som kämpar mot svält, för dig som kämpar för rättvis handel, för dig som tar dig an de svagaste på hemmaplan. Ja, det riktar sig till alla er i medmänniskans tjänst. Kämpa vidare! Trots motstånd, misslyckanden och ohälsa kämpade William vidare. Han fick se både slavhandeln och slaveriet avskaffas. Du kanske inte får se din sak gå i mål men kämpa vidare! Som John Newton säger till William när han beskrivit vilken hård kamp det kommer bli:

"But do it! For God's sake do it!"

Slutligen vill vi avsluta detta inlägget med det tragiska konstaterandet att slaveriet lever vidare i nya former. Otalet människor skeppas omkring i människohandeln runt världen. Detta måste få ett slut! Människor som skeppas runt som handelsvaror är förjävligt. Nämen, en svordom på en kristen blogg? Nej, saker ska kallas för vad det är. Vi ska ge er ett konkret tips. Lyssna på Elise Lindqvists sommarprat i P1 eller se programmet "Ängel på Malmskillnadsgatan". Ge sen en peng till S:t Claras arbete. Lyckas du hitta en organisation som du föredrar så kör på det. Men se detta som en officiell Två Tummar utmaning att ge något för att fullfölja Wilberforce gärning. 

"Blow the slaveships out of the water!" - John Newton

En tumme upp och en tumme skeptiskt för Amazing Grace (2006) 

// Jönsson & Svensson

Regi: Xavier Beauvois, i rollerna: Lambert Wilson, Michael Lonsdale, Oliver Rabourdin med flera

Synops

Då denna film är verklighetsbaserad så anser vi inte behöva varna för spoilers men de gör vi ändå. Under algeriska inbördetkriget på mitten av 90-talet hamnar ett gäng franska munkar mitt i konflikten. Vi får följa bröderna under denna turbulenta tid. Slutligen kidnappas de av islamistiska terrorister och hålls som gisslan. De återsåg aldrig friheten utan blev avrättade. 

Skådespelare

Det första som kan sägas att inte alla skådespelare har franska namn men alla talar anmärkningsvärt bra franska. Dock  ska det nämnas att åtminstonde en har fransk ursprung. Övriga med engelska namn skulle mycket väl kunna vara från Kanada. Filmen består av mycket dialog och stillsamhet. Det gör det svårt att bedöma insatserna men vi anser att det överlag känns stelt. Det är allvarsamt, konstnärligt och poetiskt.

Regi

Regin känns stel, ungefär som Clas rygg för tillfället är. Vi noterar en del handhållen kamera i de mer dramatiska situationerna men annars är det mycket av stilla liv och fina naturbilder. Det händer inte värst mycket och det kanske förklaras av att tystnad var en central del i den orden som munkarna tillhörde. Det är många scener som vi tycker känns felplacerade och meningslösa men det är väl såhär det är med djupa, konstnärliga filmer. Även om vi vill tycka om den så faller den oss inte riktigt i smaken; handlingen engarerar inte, det känns som den aldrig riktigt börjar. Den pågår från början till slut. 

Foto/Scenografi

Vi nämnde tidigare förekomsten av handhållen kamera i de mer dramatiska scenerna. Utöver det är det många naturbilder med vackra berg och vattendrag i filmen. Det verkar vara ett fint ställe att ha ett kloster på. Fotot är oerhört finstämt och man kommer nära inpå munkarnas dagliga liv och gemenskap, och det är möjligtvis där som filmen har något att komma med. 

Budskap

Filmen handlar uppenbarligen om saker som gemenskap och trofasthet. Skaparna verkar också vilja få fram poänger som att kärleken övervinner allt och att det finns hopp i förtvivlan. Det verkar även framföras tankar i linje med att islam och kristen tro utan är likvärdiga. Där tar vi vårt avstamp. Islam förkunnar att varje människa har en moralisk vågskål och att man ska se till att den ligger på plus för att ha något hopp om frälsning. Vilken motsats det är mot kristen tro! En av munkarna säger att när han förklarar förälskelse att han mötte en större kärlek. Bibeln säger:

"Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder." 1 Joh 4:10 

Nu betyder detta inte att enda sättet att gensvara på denna kärlek är att gå i kloster. Absolut inte! Sanningen är att man kan verka god och from till det yttre och ändå gå miste om frälsningen. Man förtjänar inte frälsningen, man får den. Så här sa en engelsk pastor på 1800-talet:

"‎We shall never find happiness by looking at our prayers, our doings, or our feelings; it is what Jesus is, not what we are, that gives rest to the soul." -C-H Spurgeon

Utifrån denna tro kommer sedan kärleken och tjänandet. Munkarna betjänar sin stad. De ägnar sig åt att driva sjukhus, ge rådgivning och bidra till samhällets välstånd. När de pratar med en av de ledande personerna i byn så säger den att byn grundades på klostret. På grund av sitt handlande får munkarna respekt och folk ser dem som genuina och trovärdiga. De lyder denna bibliska uppmaning:

"Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er." Jer 29:7

Detta sas till israels folk då de fördes i exil till Babylon. Men den bakomliggande tanken är alltjämt värd att ta till sig för oss kristna. Vi kan dock se att munkarna brister i en aspekt, de talar inte om tron. De agerar på ett föredömligt sätt i sitt omgivande samhälle och dess folk. Det är synd att de inte talar då de förvaltar ett sådant befriande och radikalt budskap. Vi säger inte att man ska tala på ett störande och påträngande sätt. Huvuddelen av det folk ser är ens agerande. Det får dock aldrig bli en ursäkt till att inte öppna munnen.

När den fredliga bubblan brister när terrorister kommer till stan så uppstår oenighet bland bröderna. De är osäkra på om de ska stanna kvar i klostret. Vi får följa deras diskussioner och vad som blir till oenighet. Ju mer tiden går desto mer övertygade blir de att det vore rätt stanna. Detta kulimerar i ett nattvardsfirande med efterföljande måltid. En måltid som faktiskt blir deras sista. Är detta en slump eller något filmskaparna gjorde medvetet? Vi lutar åt det senare. Vad innebär då det? Jo, du är inbjuden till måltiden. Måltiden som startades av Jesus och som symboliserar att människor kan bli försonade med Gud och sina medmänniskor. Så kom till bordet och låt dig forsonas med Gud och människor!

Två Tummar NER (uttråkade är de också) för Gudar och Människor!
//Jönsson & Svensson