Regi: Xavier Beauvois, i rollerna: Lambert Wilson, Michael Lonsdale, Oliver Rabourdin med flera

Synops

Då denna film är verklighetsbaserad så anser vi inte behöva varna för spoilers men de gör vi ändå. Under algeriska inbördetkriget på mitten av 90-talet hamnar ett gäng franska munkar mitt i konflikten. Vi får följa bröderna under denna turbulenta tid. Slutligen kidnappas de av islamistiska terrorister och hålls som gisslan. De återsåg aldrig friheten utan blev avrättade. 

Skådespelare

Det första som kan sägas att inte alla skådespelare har franska namn men alla talar anmärkningsvärt bra franska. Dock  ska det nämnas att åtminstonde en har fransk ursprung. Övriga med engelska namn skulle mycket väl kunna vara från Kanada. Filmen består av mycket dialog och stillsamhet. Det gör det svårt att bedöma insatserna men vi anser att det överlag känns stelt. Det är allvarsamt, konstnärligt och poetiskt.

Regi

Regin känns stel, ungefär som Clas rygg för tillfället är. Vi noterar en del handhållen kamera i de mer dramatiska situationerna men annars är det mycket av stilla liv och fina naturbilder. Det händer inte värst mycket och det kanske förklaras av att tystnad var en central del i den orden som munkarna tillhörde. Det är många scener som vi tycker känns felplacerade och meningslösa men det är väl såhär det är med djupa, konstnärliga filmer. Även om vi vill tycka om den så faller den oss inte riktigt i smaken; handlingen engarerar inte, det känns som den aldrig riktigt börjar. Den pågår från början till slut. 

Foto/Scenografi

Vi nämnde tidigare förekomsten av handhållen kamera i de mer dramatiska scenerna. Utöver det är det många naturbilder med vackra berg och vattendrag i filmen. Det verkar vara ett fint ställe att ha ett kloster på. Fotot är oerhört finstämt och man kommer nära inpå munkarnas dagliga liv och gemenskap, och det är möjligtvis där som filmen har något att komma med. 

Budskap

Filmen handlar uppenbarligen om saker som gemenskap och trofasthet. Skaparna verkar också vilja få fram poänger som att kärleken övervinner allt och att det finns hopp i förtvivlan. Det verkar även framföras tankar i linje med att islam och kristen tro utan är likvärdiga. Där tar vi vårt avstamp. Islam förkunnar att varje människa har en moralisk vågskål och att man ska se till att den ligger på plus för att ha något hopp om frälsning. Vilken motsats det är mot kristen tro! En av munkarna säger att när han förklarar förälskelse att han mötte en större kärlek. Bibeln säger:

"Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder." 1 Joh 4:10 

Nu betyder detta inte att enda sättet att gensvara på denna kärlek är att gå i kloster. Absolut inte! Sanningen är att man kan verka god och from till det yttre och ändå gå miste om frälsningen. Man förtjänar inte frälsningen, man får den. Så här sa en engelsk pastor på 1800-talet:

"‎We shall never find happiness by looking at our prayers, our doings, or our feelings; it is what Jesus is, not what we are, that gives rest to the soul." -C-H Spurgeon

Utifrån denna tro kommer sedan kärleken och tjänandet. Munkarna betjänar sin stad. De ägnar sig åt att driva sjukhus, ge rådgivning och bidra till samhällets välstånd. När de pratar med en av de ledande personerna i byn så säger den att byn grundades på klostret. På grund av sitt handlande får munkarna respekt och folk ser dem som genuina och trovärdiga. De lyder denna bibliska uppmaning:

"Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er." Jer 29:7

Detta sas till israels folk då de fördes i exil till Babylon. Men den bakomliggande tanken är alltjämt värd att ta till sig för oss kristna. Vi kan dock se att munkarna brister i en aspekt, de talar inte om tron. De agerar på ett föredömligt sätt i sitt omgivande samhälle och dess folk. Det är synd att de inte talar då de förvaltar ett sådant befriande och radikalt budskap. Vi säger inte att man ska tala på ett störande och påträngande sätt. Huvuddelen av det folk ser är ens agerande. Det får dock aldrig bli en ursäkt till att inte öppna munnen.

När den fredliga bubblan brister när terrorister kommer till stan så uppstår oenighet bland bröderna. De är osäkra på om de ska stanna kvar i klostret. Vi får följa deras diskussioner och vad som blir till oenighet. Ju mer tiden går desto mer övertygade blir de att det vore rätt stanna. Detta kulimerar i ett nattvardsfirande med efterföljande måltid. En måltid som faktiskt blir deras sista. Är detta en slump eller något filmskaparna gjorde medvetet? Vi lutar åt det senare. Vad innebär då det? Jo, du är inbjuden till måltiden. Måltiden som startades av Jesus och som symboliserar att människor kan bli försonade med Gud och sina medmänniskor. Så kom till bordet och låt dig forsonas med Gud och människor!

Två Tummar NER (uttråkade är de också) för Gudar och Människor!
//Jönsson & Svensson