Direktlänk till inlägg 1 december 2012
Regi: Petter Naess
Manus: Johan Bogaeus, av en bok av: Erlend Loe
I rollerna: Trond Fausa Aurvåg, Marian Saastad Ottesen, Peter Stormare
Synops
Huvudpersonen lägger märke till att en kvinna som heter Marianne börjar komma till honom oftare och bara pratar. Innan han vet ordet av är de tillsammans och njuter av tvåsamheten. Det går både upp och ner och vi får följa dem - i Norge och utomlands. Snart visar det sig dock att allt inte är så fantastiskt som det verkade i början. Relationen till Marianne visar bli allt annat än vad den först verkade.
Skådespeleri
Skådespelarna finner sig utmärkt väl i filmens absurda tempo och resonemang. Det är en sann njutning att se huvudpersonen, som vi aldrig får veta namnet på, dras med i Mariannes impulsiva beslut och tankegångar. De två huvudskådespelarna gör sina vitt skilda roller bra och samspelet dem emellan får filmen att lyfta. Hans komlicerade känslor blir dock värre när han träffar en härlig kvinna i Paris. När Marianne senare bedrar honom så spelar skådespelaren ut ilska och frustration på ett mycket bra sätt. Med ditt menar vi att vi som tittar själva tar del av samma känslor. Skådespelaren lyckas förmedla en känslomässig bergochdalbana på ett sätt som gör att man känner igen sig. Bra jobbat Trond. Peter Stormares biroll förtjänar att nämnas. Han sköter sig bra, även om det märks att han talar norska på ett svenskt vis, så kallad svorsk.
Regi
Manuset har ett snabbt tempo som ibland går i över i att vara surrealistiskt. Det är däremot ingen nackdel, tvärtom! Det lyckas fånga de känslor av att vara fast i ett begränsande förhållande, befrielsen i att komma ur det och den befriande kärleken. Petter Naess som regissören heter vågar göra okonventionell norsk film och det behöver vi mer av i Sverige. Bort med det tunga allvaret, in med surrealistisk humor!
Produktion
Sceneriet är enkelt och effektivt. Vi bjuds på en mängd olika kameravinklar. En del symbolik också när det gäller rekvisita, bakgrunder, kläder och liknande. Det fungerar väldigt bra. Vi lär känna huvudpersonen bäst, och dennes frustration med att förstå och relatera till Marianne, som är en oerhört komplicerad individ.
Budskap
Kärlek till Marianne verkar till en början underbar och upplyftande men visar sig vara fängslande och begränsande. Kärleken till den nya kvinnan huvudpersonen träffar i Paris blir däremot befriande och bejakande. Det blir ett förhållande där han blir det han verkligen är. Den befriande kärleken upprättar alltså. En lärdom från filmen är alltså att inte allt för snabbt välja att bli huvudlöst förälskad. Det som först verkar gott kanske inte är det, allt är inte guld som glimmar. Detta gäller också i allra högsta grad även i det andliga livet. Det finns en kärlek som står över allt annat. En som inte bara är falska löften som tillslut fängslar en. Utan en kärlek som vinner oss till sig. En kärlek som befriar och gör oss till dem som vi verkligen är.
”Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom Honom. Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.” 1 Joh 4:9-11
Nu börjar vi närma oss jul då vi firar detta att Gud blev människa i Jesus Kristus. Därför kommer vi här på Två Tummar ta oss filmer som på ett eller annat sätt kan knytas an till temat upprättelse. Denna film visar oss en glimt av hur upprättande kärlek ser ut. Hur mycket större är då inte Guds kärlek?
Två Tummar Upp för Tatt av Kvinnen!!!
//Jönsson & Svensson
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 | 16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
|||
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|