Direktlänk till inlägg 8 december 2012
Regi: Michael Curtiz
Manus: Julius J. Epstein, Philip G. Epstein, Howard Koch, Murray Burnett och Joan Alison
I rollerna: Humphrey Bogart, Ingrid Bergman, Paul Henreid, Claude Reins, Conrad Veidt, Peter Lorre m.fl
Filmen gjordes under pågående världskrig. Därför kunde de ej filma nattscener vid flygplatser. De gjorde det då i studio och använde sig av perspektivfoto för att ge intrycket av att vara på en flygplats. En teknik som används än idag, t.ex har det gjorts i Alien. En annan följd av att den spelades in under pågående krig är vilka som skulle spela tyskarna. Det blev tyska judar som flytt till USA.
Synops
Andra världskriget rasar. Flyktingar flyr undan kriget och många har siktet inställt på Amerika. För många väntar en farlig resa som tar dem till Nordafrika och till Casablanca och förhoppningsvis en resa till Portugal för att kunna ta sig till Amerika. Casablanca som styrs av Vichy-Frankrike, Nazitysklands lydstat över den del av Frankrike som inte är ockuperat. I Casablanca driver amerikanen Rick Blaine ett kafé/bar, som inte sticker ut hakan för någon. En dag kommer paret Lazlo och Ilsa till hans bar. Lazlo är ledaren för Europas samtliga motståndsrörelser. Han känner många och tyskarna vill hindra honom från att lämna Casablanca. Ilsa och Rick har ett förflutet tillsammans, och detta blir mer och mer tydligt och dramatiskt under filmen. Ska Rick ta hänsyn till det eller hellre göra det rätta?
Skådespeleri
Casablanca är en film med ypperligt skådespeleri. Det är minst sagt stiligt. Humphrey Bogart spelar den cyniske Rick galant. Hans inre konflikt och smärta kommer fram. Han är en antihjälte som helst vill bli lämnad ifred. Ingrid Bergman verkligen skiner, kameran älskar henne och hon är verkligen strålande vacker i varje scen. Verkligen en stolthet för Sverige! Paul Henreid som den gode Lazlo gör ett fint jobb, men han sticker inte ut och bleknar lite bredvid Bogart och Bergman. Claude Rains som den korrupte polischefen framstår som både inställsam och sliskig, bra jobbat Claude. Måste varit roligt att spela den rollen, en skurkroll som man minns. Conrad Veidt spelar den tyske Major Strasser. En mycket ondskefull roll. Han gör den bra även om den kanske är lite klyschig. Sammantaget är det Bogart och Bergman man minns mest, Bogart för hans slitna, avtrubbade inställning till livet, och Bergman för hennes skönhet och förtvivlan mellan två män som hon älskar.
Regi
Manuset är tätt och håller spänningen uppe i mycket dialog. Det är inte för intet som många av replikerna i filmen blivit historiska. Kristian väntade sig att höra repliken ”Play it again, Sam” från Bogart. Men icke. Den verkar bara existera i det förnäma rykte som den här filmen har. Det pratas konstant i den här filmen! Det är inte ofta det är tyst. När folk inte pratar spelar Sam på pianot så det svänger ordentligt. En av de absolut bästa scenerna är när tyskarna tagit över pianot i baren och har allsång - Die Wacht Am Rhein. Lazlo går till husbandet och säger åt dem att spela Marseljäsen. Hela baren hakar på i sången och överröstar tyskarna.
Produktion
Miljöerna och kostymerna sitter där de ska. Det märks att filmen är en studioproduktion eftersom man ser att det är inomhus även om det är en utomhusscen. Men storyn och manuset håller tittaren fängslad och gör att man inte bryr sig så mycket om småsaker som inomhus eller utomhusscener.
Budskap
Casablanca är historia om en frihetskämpe som efter att ha fått ett brustet hjärta blir en cyniker. Men som sedan blir kämpe igen. Hur lätt är det inte att falla in i cynism och stänga av världen utanför? Att glida ifrån kan ske lätt. Detta gäller även i det kristna livet. Att bli ljummen och bekväm kan verka som en framkomlig väg. Perioder av tillbakagång kan drabba alla kristna. Dock är Gud alltid trofast!
”Jag vill hela dem från deras avfall, jag vill älska dem av fri vilja, ty min vrede har vänt sig ifrån dem. ” Hos 14:5
Att Gud överger aldrig dem som tillhör Honom är skrivet över hela Bibeln. Därför är den kristne helt och hållet trygg. Enligt Bibeln finns det inget som heter att komma bort från Gud, för Gud kan aldrig lämna oss, han kan inte förneka sig själv.
”Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.
Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” Rom 8:35-39
För den avstannade kristne gäller alltså att resa sig, hoppa upp i sadeln igen och likt Rick återuppta den goda kampen. För den kristne som är på rätt ställe är detta en uppmuntran att fortsatta leva den kristna livet med styrkt till kropp och själ. För den icke-kristne står erbjudandet fast att få tillhöra Gud, att bli en del av hans armé och familj. Gud är trofast!
Två Snyftiga Tummar Upp för Casablanca (1942)!!!
//Jönsson & Svensson
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 | 16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
|||
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|