Regi: Danny Boyle
Manus: Alex Garland
I rollerna: Cillian Murphy, Naomie Harris, Brendan Gleeson, Megan Burns

Något att spana under scenen när Jim går i det övergivna London är bilar och personer som rör sig. Filmteamet har gjort ett nästintill perfekt jobb att få London att se övergivet ut men bara nästintill. I slutet av filmen hörs det radioprat i flygplanet. Språket som talas är finska och det som sägs är ”kan ni skicka en helikopter?”. 

Synops

Ett antal djurrättsaktivister bryter sig in i en forskningsstation i Storbritannien med syfte att släppa ut ett antal schimpanser. Föga anar de att de kommer att släppa loss ett oerhört smittsamt virus, rage-viruset. Samtidigt som detta sker råkar cykelkuriren Jim ut för en trafikolycka. 28 dagar senare vaknar han upp och märker att London verkar vara helt övergivet...

Skådespeleri

Cillian Murphy är ytterst kompetent skådespelare. I början av filmen är han ju helt själv vilket gör det knepigt att agera. Hans agerande utstrålar förfäran och förvirring. Vi känner vad han känner när han går omkring i ett övergivet London. Snyggt jobbat Mr. Murphy, inte underligt du fick en roll i de nya batman-filmerna.

Naomie Harris är toppen som Selena. Hon ser verkligen bad-ass ut och ger oss en hårdkokt rollprestation. Hennes karaktärsutveckling går från hård och cynisk till en mjukare och ljusare syn på tillvaron som överlevare. Bra!

Regi

Första delen av filmen när Jim vaknar upp på sjukhuset är helt suverän. Filmen håller fortsätt hög klass när han träffar på andra överlevande. Dialogerna och interaktionen med de andra karaktärerna lämnar inget övrigt att önska. 

Filmen dalar dock i andra delen när de överlevande träffar på överlevande soldater. Det visar sig snart att dessa är riktiga douchebags. Vi tycker inte Danny Boyle lyckas riktigt med denna delen. Först av allt känns det uttjatat att militären skulle vara badguys och för det andra tappar filmen stämning. Det blir nästan ett antiklimax. Slutet har likheter med stämningen i slutet av Apocalypse now och det blir sannerligen väldigt apokalyptiskt. Tyvärr dalar som sagt både manuset och regin mot slutet och blir mer löst sammanhållen och det blir svårt att uppfatta vad som egentligen händer. Dock gör skådespelarna sitt jobb så att resultatet blir inte att filmen som helhet blir dålig.

Produktion

Scenen av det övergivna London är oerhört välgjort. Denna delen av filmen är fruktansvärt obehaglig. Det är mästerligt gjort. Något så bekant och hemmavant görs främmande och fientligt. Många detaljer bidrar till känslan av att något vedervärdigt inträffat. Musiken som lagts in sitter som en smäck!

De infekterade då? Ytterst obehagliga. De har delvis baserat viruset på ebola. Boyle har lyft zombiegenren till nya höjder. Inte bara är de snabba, de är obehagliga i största allmänhet. De är mycket bra sminkade och är koreograferade till ha ett ryckigt rörelsemönster. Sammanfattningsvis kan sägas att de är skräckinjagande. Också klipptekniken när de infekterade filmas är ryckig och impulsiv och det gör att de uppfattas som ännu mer irrationella. 

Filmen bjuder på många ovanliga kameravinklar; visuellt ögongodis för filmälskaren i dig. Boyles varumärke brukar vara väldigt visuell estetik (t.ex. The Beach, Trainspotting). Man undrar om det är man själv som har tagit någon substans istället för personerna i filmen. Man ser huvudpersonerna indirekt i speglar och reflektioner och det märks att de har tänkt igenom kameraarbetet. Smaskigt värre för den som har ett öga för sådant. 

Budskap

Filmen kom när galna kosjukan fortfarande var högaktuell. Då köpte ju ingen brittiskt kött utan ön var som i karantän. Sedan dess har media eskalerat sina rapporter om epidemier och nu kommer det nästan årligen en rapport om en ny farlig sjukdom. Allt som oftast visar detta sig dock vara överdrivet. Det som däremot stämmer är att i vårt rörliga västerländska samhälle skulle en oerhört smittsam och snabbt spridande sjukdom relativt snabbt kunna leda till en global pandemi. Vilket är en skrämmande tanke. 28 dagar senare blir på så sätt en påminnelse om hur sårbart vårt samhälle är. 

Personerna i filmen bär på olika syn på överlevande och det är det som vi vill sätta fokus på här. Hur hanterar de den oerhörda katastrofen som ägt rum? Hur rör de sig framåt? Hur ser de på framtiden?

”Plans are pointless. Surviving is as good as it gets.” - Selena

Selena är en hård överlevare. Hon vet hur man gör rent praktiskt för att överleva och hon är mycket handlingskraftig. Det har gjort henne förhärdad för andra aspekter av livet såsom behovet av andra människor. Hon är skeptisk till samarbeta med Frank och Hanna då de säkerligen kommer att sakta ner henne. Jim är dock inte lika tveksam. Långsamt kommer han att börja mjuka upp henne. Gänget beslutar sig för att ge sig ut för att följa en radioinspelning från överlevande soldater. De gör det tillsammans för att som Hanna säger så behöver de varandra. 

De möter som sagt upp soldaterna och saker verkar hoppfullt. Soldaternas befäl, Major Henry West har dock en riktigt cynisk inställning. Det kommer uppdagas att han har mörka strategier för att få sin grupp att överleva situationen. Han syn på katastrofen är följande:

”This is what I've seen in the four weeks since infection. People killing people. Which is much what I saw in the four weeks before infection, and the four weeks before that, and before that, and as far back as I care to remember. People killing people. Which to my mind, puts us in a state of normality right now.” - Henry

En av de andra soldaterna uttrycker att saker snart kommer återgå till det normala, vilket sägs oerhört naivt. Ytterligare en annan soldat kontrar med att om smittan utplånar mänskligheten så är det en återgång till det normala, då människan existerat endast så kort tid. Denne soldat hävdar även bestämt att resten av världen överlevt men placerat hela brittiska ön i karantän. 

En konflikt uppstår och Jim lyckas få ut Selena och Hanna. De flyr till en bergsstuga och gömmer sig där tills alla smittade svälter ihjäl. De är tillsammans och det verkar ge dem en positiv syn på saker. 

I Bibeln finns en hel bok som heter Klagovisorna. Denna kom till när Jerusalem invaderats av sina fiender och blivit totalt förstörd. En stor katastrof helt enkelt. En kris inte bara rent mänskligt utan även identitetsmässigt för Israel som Guds utvalda folk. Hur kunde detta få ske? Vi skulle kunna ha en massiv utläggning kring detta ämne. Det vi vill få fram är främst detta är att Klagovisorna uttrycker både förtvivlan och hopp. De är varken cyniska eller naiva. De uttrycker ett hållbart förhållningssätt för livet och dess olika faser.

”Jag sade: ’Det är slut med min livskraft 

och mitt hopp till HERREN.’

Tänk på mitt elände och min hemlöshet, 

malörten och giftet! 

Ständigt tänker min själ på det och är bedrövad i mig. 

Detta tar jag till hjärtat, därför har jag hopp:

HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss, 

ty det är inte slut med hans barmhärtighet. 

Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. 

HERREN är min del, det säger mig min själ, 

därför står mitt hopp till honom.

HERREN är god mot dem som väntar på honom, 

mot den själ som söker honom. 

Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från HERREN.” - Klag 3:18-26

En av de mest emotionella scenerna i filmen är när Jim, Mark och Selena tar sig till Jims hem. Jim hittar sina föräldrar döda i sin säng. För att inte bli smittade av rage-viruset har de valt att avsluta livet med sömnpiller. På en bild av Jim har de skrivit en sista hälsning till honom.

"With endless love, we left you sleeping. Now we're sleeping with you. Don't wake up."

Bakgrundsmusiken då är en psalm som heter "Abide with me" (Bliv hos mig kvar på svenska). Den skrev av en man vid namn Henry Francis Lyte. Han skrev den när han låg allvarligt sjuk i tuberkolus och dog tre veckor efter att den blev färdig. Sedan dess har psalmen blivit uppskattad att ha vid begravningar. Den psalmen är ett eko av samma förtröstan som vi finner i klagovisorna. Den kristnes förtröstan är inte baserat på vår förträflighet och styrka utan att vi tillhör universums suveräne kung, Jesus, som med sin död och uppståndelse besegrat satan, synd, ondska och död. Vi låter den psalmen bilda slutvinjett på detta inlägg. 

"Abide with me; fast falls the eventide;

The darkness deepens; Lord with me abide.
When other helpers fail and comforts flee,
Help of the helpless, O abide with me.

Swift to its close ebbs out life's little day;
Earth's joys grow dim; its glories pass away;
Change and decay in all around I see;
O Thou who changest not, abide with me.

I need Thy presence every passing hour.
What but Thy grace can foil the tempter's power?
Who, like Thyself, my guide and stay can be?
Through cloud and sunshine, Lord, abide with me.

I fear no foe, with Thee at hand to bless;
Ills have no weight, and tears no bitterness.
Where is death's sting? Where, grave, thy victory?
I triumph still, if Thou abide with me.

Hold Thou Thy cross before my closing eyes;
Shine through the gloom and point me to the skies.
Heaven's morning breaks, and earth's vain shadows flee;
In life, in death, O Lord, abide with me."

Två Infekterade Tummar Upp för 28 Dagar Senare (2002)!!!

//Jönsson & Svensson

Regi: George A. Romero

Manus: George A.  Romero, John Russo

I rollerna: Duane Jones, Judith O’Dea, Karl Hardman, Marilyn Eastman, Keith Wayne, Judith Ridley m.fl

Filmen utspelar sig som sagt på landsbygden utanför Pittsburgh och är första filmen som utspelar sig i Pittsburgh (enligt Imdb). Detta är Romeros debutfilm och är en av de mest framgångsrika självständiga (independent) filmer som gjorts. Efter den var många från Hollywood som ville att han skulle göra en uppföljare till denna men han väntade ända tills 1978 med att göra det.

Synops

John och Barbera är på väg till sin pappas grav. Plötsligt blir de överfallna av en man som beter sig mycket underligt. Barbara kommer undan och tar skydd i ett hus. Hon möter snart andra överlevande. Via radio och en tv uppdagas en fasanfull katastrof. De döda kommer till liv och överfaller de levande och äter dem! Dock kanske det inte är faran utanför huset som är farligast...

Skådespeleri

Duane Jones som Ben är den bästa av skådespelarna. Han gör sin roll med bravur och han får oss att känna sympati med honom. Karl Hardman som Harry gör också en minnesvärd insats som den urspårade Harry Cooper. Hans insats får oss att avsky hans karaktär. Han är en av de mer ”onda” karaktärerna. De övriga gör också bra insatser men dessa två sticker ut mest då deras roller är varandras motsatser. Som lite trivia kan vi nämna att de blev faktiskt goda vänner.

Regi

Detta är orginalet av zombiefilmer! Den har gett upphov till den moderna myten om zombier, Zombiefilmer som gjorts innan handlade mest om haitiska zombies. Alltså de som förslavats via droger och/eller ockulta ritualer. Romero satte standarden för zombieepedmin såsom den ser ut numera i populärkulturen. Den är legendarisk. Storyn är enkel och välskriven. Framförallt är det ett relationsdrama och Romero har fått ihop en bra grupp av karaktärer. Enkelheten i manuset är klockrent och bidrar till en känsla av att man är närvarande med karaktärerna.

Produktion

Filmen är exempel på när svartvitt är att föredra. Eftersom teamet hade så liten budget underlättade faktiskt det svartvita för dem, t.ex är blodet chokladsås.  Utöver det bidrar det till stämningen. I kombination med den enkla men effektiva musiken får man kalla kårar. Kamerateamet gör en hel del snygga vinklar i huset, vi ser en av personerna i ett rummet och vi ser ut i ett annat rum hur en zombie är på väg in. Vilket inte karaktärerna ser. Det är många fasta vinklar där kameran står still och man bara ser zombierna långsamt komma närmre, vilket får blodet att isa....

Tittaren är på samma plats som karaktärerna och vet lika lite om det som händer som de gör. Vi får inte reda på något om vad som sker i omvärlden förutom via vad karaktärerna hör på radio och tv. Detta ger en tät, ruggig och nästan verklighetstrogen känsla. Hur många har inte funderat över hur de skulle reagera om det utbröt en zombieepidemi? 

För att sammanfatta, denna film visar att ibland är ”less is more”.

Budskap

Filmen har sagts vara en kommentar om rasism och rasmotsättning i USA på 60-talet. Detta baseras på att många av karaktärerna vill Ben illa. Den slutar som sagt med att han misstas för en zombie och blir skjuten (av vita poliser). Romero har dock hävdat att Duane fick rollen som Ben då han var den bästa skådespelaren. Vad filmen framförallt handlar om är samarbete eller snarare vår oförmåga till det. Karaktärernas oförmåga att lyssna på varandra och enas blir deras nederlag. Kommunikation och svårigheten att kommunicera är också ett tema. Zombierna skulle kunna vara en symbol för kommunister, Sovjet, eller något annat vagt definierat hot. Det är i slutändan vi själva som är vår egen fiende.

”Vi lever inte i frid med andra därför att vi inte lever i frid med oss själva, och vi lever inte i frid med oss själva därför att vi inte lever i frid med Gud.” - Thomas Merton

Filmen lyfter på ett slående sätt fram brustenheten i mellanmänskliga relationer. Den visar hur svårt vi kan ha att enas och göra det bästa möjliga. Den visar hur svårt vi kan ha att stanna upp och lyssna på att alla kan ha en poäng. Harry har ju en poäng att källaren är lättast att försvara men Ben har ju en poäng i att den inte har en flyktväg. Tom försöker medla och ser bådas poänger men det är meningslöst. De verkar ha enats när de har en plan att ta sig ifrån huset. Bristande självkontroll från Judys sida leder dock till katastrof. Klyftan i gruppen förvärras än mer efter detta. Behov av gemenskap sitter djupare än bara ett överlevnadsbehov, det är en central och djup del av vår mänsklighet. 

Vi kristna tror att Gud är tre personer i en. Fader, Son och Helig Ande. Det är inte tre gudar utan tre personligheter i ett väsen. Det låter mystiskt och det är ju inte så förvånande då det är Gud det rör sig om. Vi kan säga att Gud är gemenskap i sig själv. Gud är helt fristående från skapelsen och behöver den inte. Han skapade inte oss för att Han hade ett behov av gemenskap eller utlopp av kärlek. Allt det tillgodoser Han i sig själv. Han väljer att skapa hela universum och oss människor som Hans avbild enbart för att Han vill det. 

”If this world was made by a triune God, relationships of love are what life is really all about.” - Tim Keller

Som vi tyvärr alla har erfarit så har vi fallit långt bort från detta. Gud har dock valt att rädda sin fallna skapelse. I Jesus Kristus försonas människor och Gud. Guds rätta och goda vrede mot synden fick sitt utlopp i Jesus offerdöd. Som Pastor Mark Driscoll brukar uttrycka det så behöver vi inte döda varandra för vår synd eftersom Jesus redan dött för den. Det finns en lösning på vårt trasiga situation, det är inte att bita ihop och klämma fram en fred. Även om ”värdsliga” lösningar kan göra gott för samhället så går det inte på djupet. 

”Om vi inte förlåter, bekämpar vi varandra; och nu då världen har lagrat tillräckligt mycket vapen för att kunna förinta varje människa på jorden många gånger om, blir barmhärtigheten plötsligt otroligt praktisk. Förlåtelse är första steget mot att lösa krigets problem - krig mellan nationer, krig mellan familjer, och krig mellan individer.” - Peter Kreeft

Två Ghoul Tummar Upp för Night of the Living Dead (1968)!!!

//Jönsson & Svensson

Regi & manus: Tommy Wirkola, Stig Frode Henriksen

I rollerna: Jeppe Laursen, Charlotte Frogner, Stig Frode Henriksen, Vegar Hoel, Lasse Valdal, Evy Kasseth Rösten, Jenny Skavlan

Nazistzombierna i filmen är delvis inspirerade av ett odött väsen i fornnordisk mytologi (draugen) som svartsjukt vaktar gravar och deras skatter. 
I slutstriden ska ni kolla på Roy. Han har beväpnat sig med en hammare och skära. När han springer mot dem håller han tillhyggena så de bildar sovjetsymbolen. Symbolik!

Synops

Ett gäng norska läkarstudenter ger sig iväg till en stuga i norska fjällen under ett påsklov. Vad de inte vet är att en djup ondska ruvar där. De blir förvarnade av en nordnorsk äldre man som har ett läskigt sätt att bjuda in sig själv på fika. De tror inte på honom, men efter ett tag kommer de underfund om motsatsen.

Skådespeleri

De norska ungdomarna spelas av norska unga skådespelare som vi egentligen inte känner till, men det är bara en fördel. Det skriks kopiöst och alla karaktärerna känns ganska grunda och dumma, som sig bör i skräck- och splatterfilmer av den här kalibern. Så vi har inget att anmärka på. De verkar ha haft kul under inspelningen och de trivs i varandras sällskap. De är medvetna att de spelar i en norsk nazistzombiefilm och att det inte ska vara seriöst för fem öre. Detta utan att det blir överspelat eller löjligt, hotet är hotfullt och man blir rädd ( i alla fall Kristian). De gör en bra insats och alla har säkert lovande karriär framför sig. Vi ser dem gärna i fler filmer. 

Regi

Premissen är ju en typisk skräckfilm. Ungdomar som åker iväg till en plats för att festa men de möts av något obehagligt. En story som använts så mycket att en film som använder det konceptet knappast har något att erbjuda. Fast Död Snö är mycket självmedveten på detta område. Karaktärerna skämtar i början om hur många likheter deras start av resan liknar början på skräckfilmer. Den har en god dos ironi rakt igenom. 

Ett exempel är att en av karaktärerna är en obotlig filmnörd. En av de andra säger till honom att måste tona ner nördandet om han vill få ligga under resan. Det visar sig dock att en av de snygga tjejerna (spelad av Jenny Skavlan) också är en filmnörd. Nördarna är de enda som får till det under filmen. Ytterligare ett exempel är i slutstriden. En av karaktärerna blir bitna av nazistzombierna. I desperation amputerar han armen med en motorsåg för att undvika bli smittad. Direkt efteråt hoppar dock en nazistzombie upp underifrån ur snön och biter honom mellan benen. Sen tittar han på motorsågen igen...men gör inget. 

Filmen lyckas använda ett ordinärt koncept på ett fräscht och roligt sätt. Den är skratt rakt igenom. Well done!

Produktion

Vi bjuds på många läckra naturbilder på de norska fjällen. Kameraarbetet lyckas visa upp den vackra norska naturen. I övrigt varierar kameraarbetet en hel del. Det är en del scener med handhållen kamera. Framförallt när de visar hur det ser ut från olika personers synvinkel. 

Make-up effekter och blod/tarmar/inälvor/sår och sånt är väldigt bra gjort och görs överdrivet men det behövs i splatterrulle. Nazizombiernas hud verkar läderartad och gammal. Deras kläder visar också tecken på slitage. Det är högsta klass där det ska vara det och det gillar vi! Det ser verklighetstroget ut och det ska det göra.

Vi vill speciellt nämna slutstriden. Två killar kommer ut ur skjulet beväpnade med diverse tillhyggen och en motorsåg. På andra sidan av ett fält kommer en stor hord av nazistzombier rusandes mot dem. De springer för att anfalla. Vi bjuds nu på en hejdundrande splatterfest till tonerna av ”Min dag” av Åge Aleksandersen. En klämkäck trallvänlig norsk visa. Klimaxet är när killarnas kompis återvänder på sin snöskoter med en  tysk tung kulspruta som han hittat i nazistzombiernas grotta. Mycket jubel under denna scen! 

Budskap
Filmen väljer som sagt det klassiska mönstret för en skräckfilm med ett gäng festsugna ungdomar. De är upptagna med sig själva och njutande. De uppvisar en stark ”fånga dagen” attityd. Den högsta dygden visar sig vara det tillfälliga njutandet och lusten. De blir en karikatyr över dagens samhälle. Det egna njutandet, förverkligandet och snällheten är upphöjt till våra kardinaldygder.

”Men varför har vi reducerat alla dygder att vara snäll? Därför att vi har reducerat allt det goda till en enda sak, det som snällheten bidrar till: njutning, välbefinnande och tillfredsställelse. Vi har reducerat oss själva till njutningslystna djur.” - Peter Kreeft

Detta hänger också samman med att vi dagen västerlänska civilisation har avsagts oss objektiva moraliska värderingar. Vi ser moralkoder som något förlegat och moralistiskt. Då detta i praktiken inte går att leva med har vi reducerat det till snällhet och välbefinnande. Vi gillar att diskutera etik och moral men att säga sig peka på sanning är inte populärt. Märkligt nog har detta lett oss till att se oss själva som moraliskt överlägsna forna tiders människor. Förvisso har nutidens teknologi genomfört avsevärda förbättringar för mänskligheten och vårt mående men att tro att vi är bättre än historiens människor är absurt. Detta är vad man kan kalla kronologiskt snobberi. Detta ser vi också här i Död Snö. Ungdomarna skrattar åt den gamla mannen som kommer att varna dem för ondskan som finns på fjället. Mannens tro på en objektiv ondska hånas som vidskepelse. En hållning som snart (bokstavligen) kommer att bita ungdomarna i baken. 

”Det finns endast två framkomliga vägar ut ur vårt unika experiment med att leva utan några objektiva värderingar: att vända om eller att gå under” - Peter Kreeft

Vi vill såklart inte säga att allt var bättre förr. Det kan absolut vara ett misstag att säga att tiderna var mer moraliska förr. I vissa avseende kanske men på andra sätt kanske inte. Peter Kreeft uttrycker det som att vi är bättre än vår filosofi och våra förfäder sämre än sin.   Vi kan snarare vara i fara just för att vi tror oss vara moraliska. Vår etik som vi har blir som ett vaccin mot insikten att vi faktiskt behöver omvändelse. 

Unikt för vår tid är dock förnekandet av objektiva moraliska värderingar, moralen har blivit subjektiv. Det hela brister dock när vi blir konfronterade med absolut ondska. Ett objektivt ont leder ju till att det bör finnas ett objektivt gott. Frågan blir då, vad är grunden för det objektiva? Det kan ytterst sett inte vara grundat i människan eller ett kollektivt konsensus. Intressant är hur olika kulturer uppvisat snarlik etik och moral. Olika religionsgrundare kan ha liknande uttalanden om etik. Peter Kreeft visar hur de antika grekernas filosoferande om dygder till viss del överensstämmer med vad Bibeln lär. Detta är för att grekerna observerat den mänskliga naturen.

”Den mänskliga naturen, vars formgivare är Gud och inte Platon, kan lära känna dem. Det var Platon som först formulerade dem, men vad han gjorde för dygderna vara bara vad Newton gjorde för rörelsen: han upptäckte dess egna inneboende grundlagar och skrev ner dem” - Peter Kreeft

Moral och etik i den mänskliga naturen pekar alltså mot Gud. Det är viktigt att poängtera att att leva dygdigt i sig inte hjälper oss i vårt grundläggande problem även om det skulle göra vårt samhälle och vår värld gott att leva så. 

”Det finns, naturligtvis, en sjukdom som är mycket djupare rotad i oss och som är ärftlig. Den kallas för ‘arvssynden’ och för att bli fri från den krävs det ett mycket mer djupverkande botemedel än det som filosofin har att erbjuda” - Peter Kreeft

Bibeln är inte bara Guds fullkomliga uppenbarelse om moral och att leva ett dygdigt liv. Det är absolut det men mycket mer än så. Det berättar om Guds räddningsplan för oss. Det är den Kreeft skriver om i citatet ovan. Kort och gott handlar det om Jesus. 

”Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.” - Ef 2:4-10

Två Frusna Tummar Upp för Död Snö (2009)!!!

//Jönsson & Svensson