Detta inlägg kommer inte vara en recension utan kommer att ge en kort reflektion och sedan frågor till er läsare. Nästan ett interaktivt inlägg alltså. Vi välkomnar att ni svarar och invänder i kommentarfältet här eller på våran facebook-sida (http://www.facebook.com/TvaTummarFilmblogg). 

The Truman Show är en komedi där Jim Carrey är i sitt esse. På senare år har vi fått se Jim Carrey framgångsrikt tackla lite tyngre draman. Hans talanger för flera genrer får vi även se i denna film. The Truman Show är satir på dokusåpor och reality tv-program. Regisören Peter Weir lyckas även göra satir på tv-tittarna, vilket är ett härligt in-your-face grepp. När filmen slutar så frågar en tittare till en annan om de ska om det finns något annat på tv. Truman är lever alltså ovetandes om att hela hans liv är ett tv-program som livesänds världen över. Det enda som är på riktigt är alltså Truman själv, vilket gör att han har ett synnerligen symboliskt namn!

"Was nothing real?" -Truman
"You were real. That's what made you so good to watch..." - Christof

Lyckas filmen här fånga något djupt mänskligt? Längtan efter autenticitet och äkthet. Är den längtan en förklaring till att vi söker efter autenticitet genom t.ex reality tv eller biografier? Frågan är vad vår äkthetslängtan kommer av. På något sätt verkar vi alla dras mot något högre. Truman själv upptäcker stegvis att hans värld inte är äkta. Till slut tar han mod till sig och kommer slutligen till insikt om sanningen. Vi vill göra gällande att målet för vår längtan av äkthet ligger utanför oss själva, utanför hela mänskligheten. Ska det vara en äkta och hållbar äkthet är det där den kan finnas. I vår mening för äkthetslängtan oss till Gud som är sanningen och äktheten själv. 

Vart kommer den mänskliga längtan efter autencitet och äkthet ifrån?

Kan vårt behov av äktenhet och autencitet tillgodoses? Isåfall av vadå och hur?

Vad tycker du om vårt resonemang om att äkthetslängtan banar vägen till Gud? 

Förutom att filmen belyser vår längtan efter äkthet och att den har en god dos syrlig satir av tv och media så har den även ett filosofiskt djup. Närmre bestämt berör filmen epistemologi. Woah! Nu börjar vi namedroppa filosofiska termer. Epistemologi är kort och gott kunskapen om kunskap. I sitt tillrättalagda liv i Seahaven inträffar konstiga saker för Truman. Dessa händelser förbryllar honom och han söker svar. 

"He's no longer preoccupied with a sense of adventure. Though he doesn't realize it for some time, Truman's ultimate ambition is to escape into reality." - R. Douglas Geivett

Driven av nyfikenhet är starten för Trumans sanningssökande. En upptäckarvilja som inte lyckats kuvas. Truman är intresserad av sanningen även om den kan göra ont. Människan är en nyfiken varelse som vill söka sanningen även om inte alla alltid vill tro på det som visar sig vara sant. Sanningen kan vara obekväm och smärtsam men förblir dock sanningen. Vad har sanningen för grund? Vi vill återigen göra samma argumentation av grunden för sanningen inte kan vara ett mänskligt påfund för då hade den inte varit objektiv. Vi anser att Gud utgör den yttersta garanten för sanning.

Hur kan vi (om vi ens kan) finna kunskap om sanningen?

Finns det grundläggande sanningar? Och hur får vi i så fall kunskap om dem?

Hur kan vi veta vad som är sant?

Är det ett rimligt resonemang att Gud utgör yttersta garanten för kunskap och sanning sanning?

Vi ser fram emot att höra av er läsare! Antingen här på bloggen, på vår facebook-sida eller vår mail tvatummar@gmail.com.

//Jönsson utan Svensson