Regi: Ridley Scott
Manus: Dan O’Bannon, Ronald Shussett
I rollerna: Sigourney Weaver, Veronica Cartwright, Harry Dean Stanton, John Hurt, Ian Holm, Yaphet Kotto

Titeln var egentligen tänkt att vara ”Space beast”, bra att det ändrades! När 20th Century Fox fick reda på att Ridley Scott skulle regissera så dubblade de filmens budget på en gång. 

Vi har alltså ett Alien-maraton under oktober. Varje lördag i oktober kommer det att läggas ut ett inlägg om en film i Alien-serien. Passande så här i Halloween tider. Här ska sägas att vi har fått inspiration från film och tv-spelsnörden James Rolfe: http://cinemassacre.com. Varje oktober kör han någon serie med korta videoblogg-recensioner av något skräckrelaterat - det kallas ”Monster Madness”.

Synops

På väg hem till Jorden från ett rutinuppdrag i rymden fångar fraktfartyget ”Nostromo” upp en nödsignal från en okänd planet. De landar och försöker undersöka vad saken gäller, men väl där ute upptäcker Ripley (som sedan blir filmens huvudperson) att signalen är en varning snarare än ett rop på hjälp. Men då börjar det redan bli försent... 

Regi

Regissör är Ridley Scott, relativt okänd sedan innan.  Han hade regisserat en film innan, The Duelists (1977) men var redan en väletablerad reklamfilmsregissör. Hans fokus på detaljer i den här filmen är beundransvärt. Från utformningen av stordatorn Mother, med dess helvita interiör och blinkande dioder, till den rostiga, läckande oljeriggen som verkar sjunga på sin sista vers både en och två gånger. Rök pyser ut och varningslamor blinkar. En av besättningsmedlemmarna föreslår vid ett tillfälle att det är ”dry dock time”, tid för skeppet att sättas i torrdocka. James Rolfe jämför filmen med en spökhusfilm fast i rymden såklart. Tanken där är att huvudpersonerna är inlåsta i ett begränsat utrymme tillsammans med något okänt och hotfullt. Vi kan också ana en viss inspiration av ubåtsfilmer i och med de klaustrofobiska utrymmena.

Skådespeleri

Ridley Scott undanhöll med flit från skådespelarna delar av information om vad som skulle ske vid inspelningen av scenerna. Detta ledde till många spontana reaktioner från skådespelarna. Det ger ett äkta intryck när de är rädda på riktigt. Ett exempel på detta är den kända scenen där Kane hostande hamnar på matbordet. Tidigare har han haft en varelse som täckt hans ansikte. Det som händer där på bordet är att en varelse trycker sig ut ur hans bröstkorg i en makaber födelsescen. Detta var en vändning skådespelarna inte väntade sig, alltså blir chocken av besättningen inte så konstlad. Kort sagt så gör skådespelarna ett bra jobb. Även om John Hurts karaktär Kane dör rätt tidigt hinner vi se att Hurt är en kompetent skådespelare. 

Sigourney Weaver gör ett fint jobb som sammanbiten och tuff kvinna, och detta beror på att hon troligen ville göra sitt allra bästa eftersom det var hennes första filmroll någonsin. Tidigare hade hon haft ett par teaterroller. Hon spelar ingen vanlig flyende screamqueen utan är en karaktär som har huvudet på skaft mitt i all rädsla. Weaver lyckas förmedla närvaro och gör att vi som tittare blir en del av besättningen. 

Tack vare att man får uppfatta att besättningen verkligen trivs med varandra, hinner man få sympati för allihop, och det är en stor styrka. 

Produktion

Alien är en film med mycket klaustrofobi. Miljöerna är oerhört välgjorda och det märks att teamet försökt skapa en trovärdig atmosfär. Återigen känner man igen miljöerna från ubåtsfilmer när de är ombord på sitt skepp. Planeten de landar på känns genuint hotfull och ogästvänlig, men samtidigt finns det ett element av igenkänning. Teamet som har ordnat med scenografin har verkligen gjorts för att suga in oss tittare i filmen. Mycket bra! Ryktet säger att Ridley Scott själv filmade en hel del scener med handhållen kamera, och detta bidrar ännu mer till känslan av instängdhet,  och att man kryper innanför huden på karaktärerna. Skådespelarna har bekräftat att film setet var väldigt klaustrofobiskt och det hade såklart en effekt på deras insatser. 

Fotot är på en gång både betagande och samtidigt dokumentärt. Oerhört fina vyer av den främmande planeten och rymdskeppet sätts i skarp kontrast till de oerhört trånga och svettiga scenerna i slutet av filmen. Den här filmen är ju omgiven med en välförtjänad kultstatus, eftersom den gav en ny, fräsch synvinkel på konceptet ”monsterfilm i rymden”. Den fick tre uppföljare och det är dessa vi kommer att ta upp under denna månad. 

I korthet vill vi också givetvis nämna själva Alien. Konceptet är alltså: ur ett ägg kommer en varelse som kramar sig fast vid ansiktet som sedan lägger ägg i magen på sitt offer. Sedan kläcks det ut ur sin värd. Den lilla varelsen växer sig sedan fullvuxen. Detta är helt klart ett unikt koncept. Det är främmande och vidrigt vilket ger ett skrämmande intryck. Samtidigt är parasiter inte helt okända och den fullvuxna Alien har reptilliknande egenskaper vilket ger varelsen trovärdighet. 

Budskap

När vi letat runt på internet om vad som är skrivet om Alien finner vi många som tar upp att den innehåller sexuella anspelningar. Det hittas på många olika platser i filmen.

Den hotfulla och ödeläggande kraften som Alienvarelsen använder sig av kan liknas vid de starka sexuella drifterna. De som har varit med om detta vet med säkerhet att de är svåra att tygla och det krävs stora mängder självbehärskning för att inte ”trampa i klaveret”. 

Filmen som helhet anspelar inte på destruktiv sexualitet, men det är en del av det. Det är något som är värt att diskutera. Få skulle invända när vi säger att sexualiteten är en grundläggande aspekt av mänskligt liv. Samtidigt är det inte endast för vår överlevnad utan det är förknippat med intimitet och starka känslor. Då är det tragiskt att det finns något som heter destruktiv sexualitet. En sexualitet som far fram som alien i film och härjar sina offer. En pastor som heter Mark Driscoll som Clas uppskattar mycket sammanfattar tre hållningar som man kan ha till sexualitet varav det tredje är det som vi förordar:

• God - dvs du behandlar sexualiteten som en gud. Det är något som tillfredsställer dina djupaste behov och är meningen med allt. Detta anser vi inte vara utan rimlig förklaring. Finns inte Gud med i bilden är det ju logiskt att tillbe ”det näst bästa” dvs människan. Hamnar människan i den platsen så är det lätt att sexualiteten gör det eftersom det är så stark drift.
• Gross - dvs du anser att sexualitet är helt och hållet vidrigt. Du flyr det som pesten samtidigt som du har svårt att undgå dess dragningskraft.
• Gift - detta är då alternativet som Driscoll och vi förordar. Dvs betrakta sexualiteten som gåva från Gud. Det innebär att man också ger det dess rätta plats. Det menar vi är inom äktenskapet mellan en man och en kvinna.

Filmen har även rädsla som ett stort tema. Det är även den en stark och grundläggande känsla. Rädsla kan många gånger göra gott för oss. Det kan varna för hot eller svåra situationer så att vi kan reagera på ett bra sätt. Samtidigt är rädsla inte bara något som skyddar oss utan är en av de grundläggande bristerna i tillvaron. Vi flyr både Gud och medmänniskor. Kanske kan vi till och med rättfärdiga det på religiösa grunder. Det finns TV-predikanter som hävdar att om du går in i en bilaffär är det bara att sätta dig i bilen och när du får frågan varför så ska du svara: ”Jag provar bara vad Gud kommer att ge mig”. Eller så kan de säga att en sann kristen alltid är lycklig och felfri, aldrig några brister i relationer, ekonomi och hälsa. Så är det givetvis inte. Det är en verklighetsflykt. Men vi bär alla på en existentiell rädsla som i grund och botten är baserad på vår flykt från Gud. På 300-talet sa en man vid namn Augustinus såhär:

”‎"Du, o Gud, har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt till dess det finner vila i dig"

Två Tummar Upp för Alien (1979) - och Kristian har något föremål som trycker ut hans bröstkorg...Vad kan det vara?? 
//Jönsson & Svensson

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regi: John IrwinManus: Gary M. Devore och Norman WexlerI rollerna: Arnold Schwarzenegger, Kathryn Harrold, Darren McGavin, Sam Wanamaker m.fl. Arnold berättade i en intervju till filmen att han fick chansen att bära moderna och fina kläder. Tidi...

Regi: Willard Huyck. I rollerna: Lea Thompson, Tim Robbins, Jeffery Jones, Ed Gale, m.fl. Howard the Duck är otroligt nog en Marvel-serie. Den här filmen var den allra första Marvel-filmatiseringen. Den är den sista filmen som regissören Willar...

Regi: Rodrigo Cortés Manus: Chris Sparling I rollerna: Ryan Reynolds och resten är endast röstskådisar Trivia: Filmen spelades in i kronologisk ordning under 17 dagar i en studio i Barcelona.   Synops Ryan Reynolds spelar lastbilschauf...

Regi: Mark Forster. Manus: Matthew Michael Carnahan m.fl. & Max Brooks (bokförfattaren)I rollerna: Brad Pitt, Mireille Enos, Daniella Kertesz m.fl.Trivia: Författaren Max Brooks har offentligt sagt att filmen inte har så mycket med boken att göra ...

Regi: Robert Zemeckis
Manus: Robert Zemeckis, Bob Gale I rollerna: Michael J Fox, Lea Thompson, Christopher Lloyd med flera Trivia: Detta är första filmen i en trilogi men Christopher Lloyd (Doc Brown) ville göra en fjärde där de åker till a...