Regi och manus: George A. Romero

I rollerna: David Emge, Ken Foree, Scott H. Reiniger och Gaylen Ross med flera.

Skräckregissören Dario Argentos band The Goblins stod för hela soundtracket (förutom det som täcks av stock music) och som tack fick Argento göra en europeisk klippning av filmen, som kallas The Argento Cut. Filmen finns i oerhört många versioner men de mest kända är The Director’s cut, Romero version och Argento cut. Statisterna som ställde upp i filmen fick 20 dollar, en lunchlåda och en Dawn of the Dead t-shirt som tack.

Synops

Två SWAT-poliser, en pilot och en journalist blir överrumplade av en zombieinvasion och flyr i en helikopter. De hittar en shoppinggalleria där de gör sig hemmastadda. De upptäcker snart att zombierna inte har tappat sin shoppinglust i och med att de blev odöda...

Skådespeleri

Skådespeleriet känns väldigt B, ungefär på samma nivå som i Night of the Living Dead (1968). Skådespelarna i Day of the Dead är bäst, enligt Kristian men det kommer vi till i ett senare inlägg. Clas föredrar dock de i Night men detta kan vara för att vi har färre karaktärer och därmed möjligheter till karaktärsfördjupning. Här i Dawn så är det många statister som gör rätt sunkiga insatser.

Bland de fyra huvudrollsinnehavarna är det Peter, spelad av Ken Foree, och Roger, gestaltad av Scott H. Reiniger som ger det mest positiva intrycket. Gaylen Ross spelar en stark kvinna Franny, som vill klara sig själv och inte skriker en endaste gång under filmens gång. Romero bad henne skrika vid ett tillfälle men hon sa nej och menade att hennes karaktär var en stark kvinna. David Emge som spelar Stephen, också kallad Flyboy, är urusel på att skjuta och är inte lika karismatisk som till exempel Ken Foree eller Scott H. Reiniger. De bästa skådisarna är Foree och Reiniger, de gör ett fint radarpar. De andra två känns lite styltiga och levererar inte riktigt levande karaktärer, men det kan ju bero på att de är chockade över hela situationen och bearbetar det på ett annat sätt än de mer vapenvana karaktärerna.

Regi
Filmen börjar kaotiskt. Romero försöker göra sitt bästa att skildra kaoset på en TV-station under pågående zombieinvasion. Han lyckas dock rätt dåligt. Det är ett rörigt gytter av dåliga statister. Inga bra början alls. Det är rörigt i början men det är kanske meningen, men det är statisternas insatser som man verkligen bör klaga på. Folk springer hit och dit och ingen är överens om vad som bör göras, alla ropar bara sina åsikter mot varandra och hoppas att den som ropar högst är den som får bestämma.

Filmen blir bra först när våra huvudkaraktärer kommer till shoppingcentret. Därifrån är filmen ömsom actionfylld och ömsom långsam. Romero lyckas förmedla en känsla av meningslöshet och apati genom att växla ner tempot avsevärt. Här har folk lyckats hitta kommenterar till vårt konsumtionssamhälle och det har vi anledning att återkomma till. Karaktärsutvecklingen är helt ok men vi vår inte samma närvaro som i Night. Vi får god tid på oss att lära känna alla karaktärerna och det gynnar filmen, även om vi som tittare blir lite rastlösa i dessa extremt långsamma partier, när de håglöst stirrar på sin spegelbild eller sminkar sig omsorgsfullt men till ingen nytta.

Produktion
Urk säger vi bara! För zombierna alltså. Sminkteamet har misslyckats fatalt. Vad är då som är en sån katastrof? Jo, de är helt blåa! Urk! Vilket misslyckande att zombierna är misslyckade i en zombiefilm. Statisterna sköter sin ”zombie shuffle” till belåtenhet men det är sminket som gör att vi inte blir övertygade.

I övrigt håller produktionen en god kvalité för att vara en independentfilm med låg budget. Att det mesta av filmen utspelar sig i en galleria gynnar filmens miljöer och ger många möjligheter till varierade scener. Det vore ju en av de ställena man bör ha tillgång till under en zombieinvasion, eftersom det finns både mat och kläder att tillgå, och förmodligen ingen som kan ta betalt för det. Vilket också våra hjältar drar nytta av.

Detta var under en tid då fristående filmmakare fortfarande kunde få en syl i vädret och få sina filmer sedda, relativt kända och distribuerade. Vi vet inte om det är så idag. Nu är kanske konkurrensen ännu hårdare från andra medier eftersom youtube möjliggjort det för alla med en kamera att lägga upp hemmagjorda filmer på youtube, på gott och ont.

Budskap

”Livet går inte i repris. Lev nu!” - okänd

Många tycker väl detta är citat är klokt och försöker leva därefter. Vi släpper loss vår passion. vi släpper loss det på relationer, sex, välgörenhet, resande, mat och shopping. Shopping står i fokus här i Dawn of the Dead.

”Stephen, I'm afraid. You're hypnotized by this place. All of you! You don't see that it's not a sanctuary, it's a prison! Let's just take what we need and get out of here!” - Frannie

Kritiken som filmen har mot det moderna konsumtionssamhället är att det kan ta sig ytterligheter av att vara hjärndött. Där konsumenterna glider runt i konsumtion likt zombierna i shoppingcentret drivna av endast passion. Är detta då ett inlägg där vi vill göra gällande att passioner är felaktiga och bör dövas? Nej! 

”As far as he [Pascal - vår anm] was concerned, seeking one’s own happiness is not a sin; it is a simple given in human nature” - John Piper

Alla söker vi glädje. Vi vill inte bara göra gällande att denna passion är något helt korrekt utan även att vår passion är för svag. Framförallt är den riktad åt fel håll. Som ni läsare gissat är det Gud vi anser vad ska eftertrakta ha att passion för. Inte så att Han blir medlet för njutning. Han är slutmålet för vårt sökande i livet. Vi ska söka att ha vår fulla tillfredsställelse i Gud. Det handlar om att söka det högsta goda, Gud själv och Hans ära.

”If God contain the fullness of all good things in himself like an inexhaustible fountain, nothing beyond him is to be sought by those who strike after the highest good and all the elements of happiness” - John Calvin

Nu kanske nån invänder att vi vi gör njutningen till vår passion och gud högre än Gud. Så är det inte utan det handlar om att finna tillfredsställelse och allt vi söker i den Evige.

”...glädje i HERREN är er starkhet.” - Neh 8:10

Den irländska psalmen Be Thoue My Vision från 500-talet har en vers som klockrent sätter fingret på att ha Gud som sin främsta skatt.

"Riches I heed not, nor man's empty praise:
Be thou mine inheritance now and always;
Be thou and thou only the first in my heart;
O Sovereign of Heaven, my treasure thou art."

Vissa kanske tycker det verkar som vi förespråkar en världsfrånvänd filosofi här. Så är det inte i heller! Bibeln säger inte bara att Gud förespråkar det som är rätt utan att ha gläds i det. Så ska vi göra också. 

”When a person delights in the display of the gloriuos grace of God, that person will want to see as many displays of it as possible in other people” - John Piper

Alltså att söka sin fulla tillfredsställelse och glädje i Gud leder till att man vill se denna flöda ut till andra. Detta kan föra in en på tuffa livsvägar och även lidande. Därför är det så centralt att det är i Gud vi har vår passion. Då vet vi att vi kommer få den högsta glädjen senare, i det nya livet. Detta kräver en rätt radikal omvandling av ens liv. Relationer, sex, välgörenhet, resande och shopping är inte dåliga ting. De kan tvärtom vara goda ting men som högsta ting är de värdelösa då de inte har evig glädje. Målet och meningen med våra liv tycker vi sammanfattas bra så här:



”The chief end of man is to glorify God and enjoy Him forever” - Westminiser Catechism



Ära Gud och njuta av Honom! Det innebär alltså att vi får leva så att universums skapare får ära. Som i en kärleksrelation får vi söka Honom för att njuta av Honom. Låter det flummigt? Då kan vi förklara kort hur det sker, genom Bibeln, kristna gemenskapen, bönen, nattvarden, gudstjänsten och tjänandet av andra i ord och handling. Som ni märker så går det ihop att ära Gud och njuta av Honom. Det är precis det vi vill få fram. Detta kanske inte är ett enkelt liv men det är ett liv med passion, mål och mening. Detta är ett liv som när det slutar egentligen inte slutar. 

"Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden. Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt. Ty de som är fjärran från dig går under, du förgör alla som trolöst sviker. Att vara i Guds närhet är lycka för mig. Jag tar min tillflykt till Herren, Herren, för att kunna tala om alla dina gärningar." - Ps 72:25-2

En dag ska vi få vakna upp ur vår grav och på grund av Jesu försoningsverk på korset fullt ut få njuta av gemenskapen med Gud och varandra. Det finns många bilder av detta i Bibeln, varav en är en festmåltid. Du är bjuden! Även om vi i detta liv bara fått en försmak av detta så kan vi med säkerhet säga att det blir en festmåltid med mycket större passion och glädje än den som Fran och Stephen hade i filmen.

 
En Tumme Upp och En Svagare Tumme Upp för Dawn of the Dead (1978)!!!
//Jönsson & Svensson

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regi: John IrwinManus: Gary M. Devore och Norman WexlerI rollerna: Arnold Schwarzenegger, Kathryn Harrold, Darren McGavin, Sam Wanamaker m.fl. Arnold berättade i en intervju till filmen att han fick chansen att bära moderna och fina kläder. Tidi...

Regi: Willard Huyck. I rollerna: Lea Thompson, Tim Robbins, Jeffery Jones, Ed Gale, m.fl. Howard the Duck är otroligt nog en Marvel-serie. Den här filmen var den allra första Marvel-filmatiseringen. Den är den sista filmen som regissören Willar...

Regi: Rodrigo Cortés Manus: Chris Sparling I rollerna: Ryan Reynolds och resten är endast röstskådisar Trivia: Filmen spelades in i kronologisk ordning under 17 dagar i en studio i Barcelona.   Synops Ryan Reynolds spelar lastbilschauf...

Regi: Mark Forster. Manus: Matthew Michael Carnahan m.fl. & Max Brooks (bokförfattaren)I rollerna: Brad Pitt, Mireille Enos, Daniella Kertesz m.fl.Trivia: Författaren Max Brooks har offentligt sagt att filmen inte har så mycket med boken att göra ...

Regi: Robert Zemeckis
Manus: Robert Zemeckis, Bob Gale I rollerna: Michael J Fox, Lea Thompson, Christopher Lloyd med flera Trivia: Detta är första filmen i en trilogi men Christopher Lloyd (Doc Brown) ville göra en fjärde där de åker till a...