Regi: Kurt Wimmer, i roller: Christian Bale, Emily Watson, Tave Diggs

Synops:
Equilibrium utspelar sig efter tredje världskriget. En ny världsordning har då tagit makten och inga krig eller mord finns mera. Vi följer John Preston, en högt uppsatt "Klerk" som är den nya ordningens specialpolis. I denna nya ordning finns nämligen inte människors känslor längre, det är rentutav olagligt att känna någonting. Laglydiga medborgare tar med jämna intervaler ett serum emot känslor. Mitt uppe i karriären får John sina tvivel över denna maktordning.

Skådespeleri:
Christian Bale gör ett bra jobb med att spela den återhållsamme klerken John Preston. Han brukar ju gå in väldigt mycket i sina roller och alltid satsa hundra procent, och denna gången är det inget undantag. Han klarar av att visa ett kontrollerat yttre samtidigt som tvivlen bubblar under ytan. Filmen verkar vid första anblick ta mycket inspiration från Matrix, med en egen kampsportsvariant bland annat. Skillnaden är att Christian Bale kan ha mer än ett ansiktsuttryck, till skillnad från andra skådespelare (inga namn nämnda). Taye Diggs känner jag (Kristian) inte till sedan tidigare, men han tillför den gnutta humor som den här rullen så desperat behöver. Emily Watson gör ett helt ok jobb med att spela stark kvinna med förmågan att väcka tvivel hos Preston. Dessutom skymtar vi Sean Bean i början, och då blir man påmind om  hans oneliner "One does not simply walk into Mordor" från Sagan om Ringen. Den övriga ensemblen verkar vara allsköns europeiska och brittiska skådespelare, och de bidrar till den sterila känsla man får av att se den här filmen.

Regi:
Manuset är ett hyfsat typiskt dystopimanus med allt vad det innebär. För er som inte har koll på denna subgenre kan vi rekommendera er att läsa 1984 eller Fahrenheit 451. Vi får vår huvudperson presenterad snabbt och effektivt och vändning kommer också rätt fort. Utan att vara bara action har filmen ett högt tempo. Vår kritik är att det mot slutet blev lite väl många tvists, på ett sådant sätt så trovärdigheten tappas och en vakenhet krävs. Klimaxactionscenen är dock riktigt kick-ass. Christian Bale mejar ner fiendesoldater för glatta livet på ett adrenalinfyllt sätt. 

Foto/scenografi:
Skaparna av filmen har sneglat både Sovjet och Nazityskland. Det märks tydlig i arkitekturen i staden som filmen utspelar sig i Libria. Flaggan är suspekt likt den från Nazityskland. I områdena utanför staden är allt slitet och det ger en postapokalyptisk stämmning. Filmen har en orginell utsmyckning av fiendesoldaterna, det ser ut som de har motorcyckelhjälmar på sig. Miljöerna är gråa och trista vilket lämpar sig i en film som utspelar sig i en totalitär stat. Influenser från 1984 märks i de stora TV-skärmar som konstant sänder tal från ledaren Fader.

Budskap:
För att komma tillrätta med människans eviga krigande beslutar sig makthavarna att kapa oss från våra känslor. Det är känslorna som är sjukdomen och krigandet är symtomet lyder motiveringen. Ändock blir samhället ingen utopi utan tvärtom en dystopi. I historien har alla mänskliga strävanden efter perfekta samhällen misslyckats. Vi verkar vara inkapabla att skapa ett totalt gott samhälle. Jesus sa: "Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser." (Matt 15:19). Det är alltså inte bara ondskan utanför oss som är ett problem utan den inuti oss. Den verkar inte heller vara begränsad till enda område av oss själva. Denna onska har sin rot i dett uppror hela mänskligheten är delaktiga i mot Gud. Tragiskt nog är det upproret också vår flykt från den perfekta tillvaron. Det var rentutav så att det var vi som sabbade den. Ända sedan dess längtar vi alla på ett eller annat sätt tillbaka till paradistillvaron. Hur vi än försöker så klarar vi inte av ta oss tillbaka dit. Men de goda nyheterna är Gud valt att återställa allt till sin ordning. I sin jordiska verksamhet talade Jesus mycket om det kommande Gudsriket, ja som redan höll på att bryta in. I sin försonande korsdöd avlägsnar Han straffet för de som tillhör Honom och i sin uppståndelse besegrar Han döden. Nu lever vi i tiden som brukar kallas "redan nu men ändå inte". Vi får smaka vad som komma skall även om det är i begränsad skala. Vad är det då som ska komma? "Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu står Guds tabernakel (tält = närvaro) bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta." (Upp 21:3-4) Då och endast då ska vi få njuta av det paradis vi alla längtar efter.
   
Två Tummar Skeptiskt för Equilibrium!
//Jönsson & Svensson

PS: VI HAR NUMERA ÄVEN EN FACEBOOK-GRUPP, SÖK PÅ TVÅ TUMMAR FILMBLOGG