Regi: Joseph Sargent

Manus: Peter Benchley & Michael De Guzman

I rollerna: Lorraine Gary, Lance Guest & Michael Caine

Trivia: Lorraine Gary återvänder som Ellen Brody. Detta var hennes första film på åtta år och blev även hennes sista. Även Roy Scheider erbjöds att få återvända som sin roll. Han avböjde dock. Han porträtt kan dock ses på polisstationen i Amity och i flashbacks till första filmen.

Synops

Den yngsta av Brody sönderna avlider i en hajattack. För att komma bort från allt så åker moder Ellen till Bahamas där hennes äldste son jobbar. Där träffar hon en charmerande man spelad av Michael Caine. Det verkar som vistelsen i Bahamas blir en paradisvistelse. Hajen är dock tillbaka för att utkräva hämnd på familjen Brody.

Skådespeleri

Michael Caine gör ett bra jobb och är charmig som vanligt. Även Lorraine Gary gör väl bra ifrån sig. De andra däremot gör inget vidare intryck och uppfattas mest som klichéer av sina karaktärer. Vid det här laget har man sett så mycket hajar i tidigare filmer, och den här hajen imponerar inte. Stackars Michael Caine kunde inte ta emot en Oscar han fick för han  höll på att filma detta bottennapp, och han fick en Razzie award för denna. 

Regi

En haj med ett vendetta. Det säger väl allt. Vi får inte reda på om det är samma haj som återskapar sig själv i varje film eller om det är en familj. Utförandet av detta konceptet är dock utfört ytterst dåligt. Inga förklaringar ges till varför hajen är på hämndtåg. Att hajen dessutom följer med Ellen ner till Bahamas från Amity är bara fånigt. Hur lyckades hajen med det? Bokade charterflyg och klädde ut sig? Dåligt manus. Ganska platta karaktärer. Ingen dialog värd att tala om.

Produktion

Hajen ser, kanske onödigt att säga, oerhört konstgjord och stel ut. Den ryter till och med, något som inte riktiga hajar gör. I allmänhet gör den här hajen saker som andra hajar aldrig skulle göra. Soundtracket plågas av 80-talssyntar mixat med det klassiska Hajentemat, men stora delar av produktionen luktar 80-tal, och det är inte en bra sak. 

Budskap

Vi fick i början av denna serie ett förslag av en läsare från andra sidan Atlanten att koppla något till profeten Jona i Bibeln. Ni vet, snubben som blev svald av en fisk/val. Det kommer nu. Jona fick i uppdrag att predika för staden Nineve. Han ville dock inte göra det då han helt enkelt inte tyckte om folket där. Så han beslöt sig för att fly åt motsatt håll. Gud skickade dock fisken/valen som svalde honom och således kom han ändå till Nineve. I filmserien har vi en haj eller hajfamilj som ligger i fejd med familjen Brody. När hajen kommer med ett vendetta så väljer Ellen att fly. Hajen kommer dock ikapp henne och hon tvingas ändå möta sitt uppdrag att ha en uppgörelse med hajen. I och med uppgörelsen med hajen gör hon också upp med sitt smärtsamma förflutna. I Jona läser vi:

”Och han [Jona, vår anm] bad till Herren och sade: ‘Herre, var det inte det jag sade, medan jag ännu var i mitt land! Därför ville jag förekomma det genom att fly till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att du ångrar det onda.” - Jona 4:2

Oavsett vad vi flyr ifrån eller vad vi bär på för förflutet så är Herren nådig och långmodig mot oss. Detta visar sig tydligast i Jesu verk på korset. Ända dit sträcker sig Guds kärlek för oss. I sin helt självutgivande kärlek så räddar han oss.

”Kriteriet på äkta kärlek är att den fortsätter att ge också när den inte längre självklart får något tillbaka.” - John Ortberg

Två Tummar Ner för Hajen IV/The Revenge (1987)!!!

//Jönsson & Svensson