Regi och manus: George A. Romero

I rollerna: Lori Cardille, Terry Alexander, Joe Pilato, Sherman Howard och Gregory Nicotero m.fl

Från början hade Romero planerat för en större vision för den här filmen, där forskare bodde i en fästning ovan jord och blev beskyddade av militären som levde under jord. Den inkluderade också en mindre armé med ”dresserade” zombies. Romero berättar i en dokumentär på specialutgåvan att han först brukar skriva ett stort långt manus där han inte ger sig några begränsningar, och sedan börjar skära ner på det i takt med att budgeten begränsas.

Synops

Några överlevande lever i en bunker under en zombieinvasion. Gruppen består av några soldater och forskare. De är sammansatta av regeringen för att komma på en lösning på zombie-epidemin. Gruppen har tappat kontakten med andra fästen och spekulerar nu i om de är ensamma kvar. Ju mer tiden går, desto mer outhärdlig blir gemenskapen i bunkern, medan de odöda flockas utanför. I centrum i filmen står den hårdkokta kvinnan Sarah. Vem kan hon lita på när gruppen börjar spricka?  

Skådespeleri

Återigen går våra åsikter isär här, Clas föredrar Night of the Living Dead av Romeros filmer. Vi är dock ense om att ryktet om att denna film har mycket överspelande är helt sann.

Lori Cardille spelar den hårdhudade tjejen Sarah. Utan tvekan är hon filmens bästa skådespelare. Hon lyckas spela hård utan att överspela och hennes mjuka sidor kommer fram naturligt. 

Terry Alexander och Jarlath Conroy spelar radarparet John och McDermott. De gör ett strålande jobb som ett radarpar. De är två färgstarka karaktärer som är väl spelade. 

Övriga skådis är rätt sunkiga och slätstrukna. De har dock en viss charm som bidrar till en fröjdefull b-films känsla.

Regi

Romero fick inte så fria tyglar som han ville och han hade rätt stora visioner för Day of the Dead. Resultatet blev en mindre genomgripande film, den känns inte lika omfattande. Han verkar dock ha gjort det bästa av situationen. Det är en gedigen ensemble karaktärer han har satt samman i en situation där det råder oklarheter om vad som är uppdraget för gruppen. Det finns en underliggande ton av svart humor i gruppens oförmåga att samarbeta. Den mörka humorn får sin fulla blom i Dr.Logans experimenterande med de levande döda som blir allt mer absurda ju längre filmen går. 

Produktion

Filmen har en smått legendarisk början. Sarah sitter i ett rum och hon går fram emot en vägg. Plötsligt kommer det utan en massa zombiearmar ur väggen. Hon vaknar till och vi inser att vi började filmen mitt i en mardröm. Det kan tyckas konstigt då det inte leder någonstans. Men det sätter tonen på ett fint sätt. Den första riktiga scenen i filmen är hur några av våra överlevare landar med en helikopter i en till synes övergiven stad. Till ekot av deras rop efter andra överlevande får vi se bilder från stan och det kaos som ägt rum. En vindpust blåser förbi och en tidning landar mot en kant och i stora, svarta olycksbådande bokstäver lyder förstesidesrubriken ”The dead walk!”. Plötsligt kryllar det av zombies och våra överlevare kan inte annat än att bege sig iväg med helikoptern. Denna del är mycket väl utförd. Den övergivna stan bär tydliga märken av att något fruktansvärt ägt rum. Även om det kanske inte är medvetet har säkert 28 dagar senare tagit lärdom av denna scen.

Filmen i övrigt utspelar sig i huvudsak i bunkern och grottorna. Sceneriet är snyggt och ruggigt. Ändå blir det inte uttråkande. Vi får en del scener i tunnlarna av grottan som är mycket bra. Ljussättningen är här helt suverän. Mycket mörker och skuggor bidrar till en spännande känsla. Det här kan vara filmens mest spännande del. Våra karaktärer har inga vapen och springer omkring i en mörk labyrint samtidigt som stönandet av zombierna ekar genom gångarna.

Zombierna är snyggt sminkade och ser ut som levande döda, en klar förbättring från Dawn of the Dead. Alltså har Day of The Dead de bästa sminkeffekterna av Romeros tre klassiska filmer. Enligt vår åsikt är detta den mest våldsamma och blodigaste av de alla. Romero ville flytta gränserna redan med Night of the Living Dead och han har verkligen flyttat fram gore-gränserna i och med Day of the Dead. Mycket skickligt utfört är det faktiskt. Tack vare Tom Savinis verklighetstrogna sminkeffekter. Det är inte tal om humoristisk gore som vi kan se i t.ex Braindead. 

Budskap
Gruppen som vi följer är likt gruppen i Night of the Living Dead en grupp som med seriösa problem att samarbeta. Denna grupp är dock annorlunda. Den består inte av en grupp civilister som träffar på varandra i ett hus under pågående zombieinvasion. Nej, detta är en sammansatt grupp av soldater och forskare samt två tekniker till helikoptern. Till sitt förfogande har de en rejäl bunker. Deras utgångspunkt är alltså god. I bunkern finns goda möjligheter att förvara förnödenheter och kanske även odla ny mat och samla/rena vatten. Bunkern verkar dessutom vara omöjlig för zombier att ta sig in i. Så även om gruppen börjar få ont om ammunition och vetenskaplig utrustning så har de en bra start. Utöver det så skulle gruppens samlade kompetens ge en god chans för gruppen att överleva zombieinvasionen. Fast, ändå så är deras tillvaro inte så bra.

”We're in a desperate situation here! We need each other. Can't we just get along?” - Sarah

Gruppen lider av allvarliga problem i förmågan att lyssna på varandra. Soldaterna är endast intresserade av snabba resultat och forskarna vill ha nya zombier att experimentera med. De två civilister som bemannar helikoptern vill helst bara överleva, gärna på en söderhavsö. De olika fraktionerna spretar alla åt varsitt håll vilket gör att gruppen börjar spricka i sömmarna för att sedan brista. De är en sammansatt grupp som satts samman utan ett konkret uppdrag. De har inget mål att sikta på och sträva mot tillsammans trots sina olikheter. De har inget ledarskap med helhetssyn. Avsaknaden av mål och helhetssyn får alla att vara som yra höns. Yra höns med muskler och vapen. Yra höns med förmåga att göra skada.

”Maybe if we tried working together we could ease some of the tensions. We're all pulling in different directions.” - Sarah

”That's the trouble with the world, Sarah darlin'. People got different ideas concernin' what they want out of life.” - John

Vi sliter och drar åt olika håll. Det främsta problemet är kanske inte främst olika viljor utan just att man sliter och drar. Precis som våra problem främst kanske inte är olika intressen eller mål, vi ska ju inte vara en färglös, grå homogen massa. 

”What’s really wrong with the world? Why can the world be such a miserable place? Why is there so much strife between nations, races, tribes, classes? Why do relationships tend to fray and fall apart? Jesus is saying: We are what’s wrong. It’s what comes out from the inside. It’s the self-centeredness of the human heart.” - Tim Keller

Denna sanning brukar ofta framkomma tydligt i zombiefilmer, generellt är det vanligt i hela den postapokalyptiska genren. Karaktären Carnegie i The Book of Eli är ett superbt exempel på detta. Detta kan göra att dessa filmer ofta uppfattas som rätt mörka. Vilket är en korrekt observation då de på ett eller annat sätt exponerar det mänskliga hjärtat. Vi vill inte säga vi bara är onda, men ondska finns impregnerad i varenda del av vårt mänskliga väsen. Lyckligtvis lever vi ett land där det finns en rättsstat och polisväsende. Det gör att vår ondska inte får sitt fulla utlopp. 

Utöver finns vårt samvete kvar även om det är rubbat och skadat. Vad får oss att tro allt detta? Dels är det via Bibelns undervisning om vårt mänskliga tillstånd men också genom att skåda ut i världen, i historien och våra egna hjärtan. Ta till exempel när Rom föll eller när Nazityskland kollapsade. Kaos, stölder, mord och allehanda otrevligheter. Det blir de med tillräcklig styrka som har någon form av oorganiserat godtyckligt skräckvälde över alla andra. Om och om igen visar oss historien destruktiviteten i det mänskliga hjärtat. Detta får oss säkert att låta som dystergökar. Vi vill ändå föra fram detta då det är vad vi tror är sanningen. Fast det är bara halva sanningen. Nu kommer resten av sanningen:

”If God is loving and good, he must be angry at evil - angry enough to do something about it.” - Tim Keller

Det hela sanningen inbegriper en nådefull Gud som är aktivt involverad i sin stökiga skapelse för att ställa den tillrätta. Det är på grund av Hans nåd som saker inte är värre än vad det är. Det finns fortfarande godhet och kärlek. 

”Vem märker själv hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister. Bevara också din tjänare för fräcka människor, låt dem inte ha makt över mig, så blir jag fullkomlig och fri från svår överträdelse. Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig, Herre, min klippa och min återlösare” - Ps 19:13-15

Det där är slutvinjetten och klimaxet på en psalm i Bibeln som handlar om att vi kan se Guds storhet i naturen och hur rätta Guds bud är. Detta för oss in en bön av syndabekännelse. Notera uppbyggnaden. Det börjar med en bön om hjälp från intre hot, ”fräls mig från mig själv”. Sedan om en bön om yttre hot, om att motstå frestelser och möta förföljelser på ett gott sätt. Det hela avslutas med en kort lovprisning och en bön om att ens egna liv ska få bli en lovprisning. 

David har skrivit psalmen är fullt förvissad om att Gud är hans klippa och återlösare (ungefär befriare). Därför vågar han vända sig till Gud med all sin ondska. David trodde på Guds löften om en befriare, löften vi sett uppfyllda. Det finns en plats där ondskan har blivit konfronterad och gått förlorande ur striden. Den platsen är Jesu kors. All vår ondska lades på den enda människa som kan ta titeln god så att vi som inte är goda kan få räknas som goda. Det, kära läsare, är historiens största och bästa nyheter! Med sin död så dödade Jesus Döden. Med sitt eget liv krossade Han Döden. Genom sin uppståndelse vändes Döden upp och ner och mötte sitt nederlag. Han återför de yra hönsen under sina vingar. Han försonar människor med sig själv och med varandra.

"Come, my Way, my Truth, my Life :
Such a Way, as gives us breath :
Such a Truth, as ends all strife :
And such a Life, as killeth death." - George Herbert

En Tumme Upp och En Svag Tumme Upp för Day of Dead (1985)!!!

//Jönsson & Svensson

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regi: John IrwinManus: Gary M. Devore och Norman WexlerI rollerna: Arnold Schwarzenegger, Kathryn Harrold, Darren McGavin, Sam Wanamaker m.fl. Arnold berättade i en intervju till filmen att han fick chansen att bära moderna och fina kläder. Tidi...

Regi: Willard Huyck. I rollerna: Lea Thompson, Tim Robbins, Jeffery Jones, Ed Gale, m.fl. Howard the Duck är otroligt nog en Marvel-serie. Den här filmen var den allra första Marvel-filmatiseringen. Den är den sista filmen som regissören Willar...

Regi: Rodrigo Cortés Manus: Chris Sparling I rollerna: Ryan Reynolds och resten är endast röstskådisar Trivia: Filmen spelades in i kronologisk ordning under 17 dagar i en studio i Barcelona.   Synops Ryan Reynolds spelar lastbilschauf...

Regi: Mark Forster. Manus: Matthew Michael Carnahan m.fl. & Max Brooks (bokförfattaren)I rollerna: Brad Pitt, Mireille Enos, Daniella Kertesz m.fl.Trivia: Författaren Max Brooks har offentligt sagt att filmen inte har så mycket med boken att göra ...

Regi: Robert Zemeckis
Manus: Robert Zemeckis, Bob Gale I rollerna: Michael J Fox, Lea Thompson, Christopher Lloyd med flera Trivia: Detta är första filmen i en trilogi men Christopher Lloyd (Doc Brown) ville göra en fjärde där de åker till a...