Regi: Ruben Fleischer, Manus: Rhett Reese, Paul Wernick. I rollerna: Jesse Eisenberg, Woddy Harrelson, Emma Stone, Abigail Breslin.

Denna film som var inspirerad av Shaun of the Dead spelades in på 42 dagar. 

Synops

Trots att vi inte får reda på några namn på karaktärerna (förutom ett i slutet) är detta framförallt en karaktärsdriven film. Vi får följa nörden och mesen Columbus och hans återberättande av en zombieinvasion. Han är både berättare och huvudperson. På väg till sitt föräldrahem möter han upp med osannolika bekantskaper. Det är den hårdkokte Tallahassee som dock blir en god vän. Deras vägar korsas sen av Wichita och hennes syster Little Rock. Filmen tar ett par omvägar men hamnar till slut på ett tivoli där filmens klimax utspelar sig.

Skådespeleri

Skådisarnas insatser tycker vi är klockrena. Det är samspelet i gruppen som gör det och att de lyckas utveckla sina karaktärer under filmens gång. Woody Harrelson gör ett roligt porträtt som den vapengalne Tallahassee, vars enda svaghet är godsaken Twinkies. Wichita (Emma Stone) och Abigail Breslin (Little Rock) är inte vad de ser ut att vara från början. Columbus (Jesse Eisenberg) återberättar det hela med en distans och cynism som är beundransvärd, nästan. Karaktärerna blir inte endimensionella utan man ser att de har både svagheter och styrkor och detta höjer betyget. 

Regi

Zombieland är en komedi som stundtals är något mörk och cynisk. Detta genomförs med bravur vilket höjer underhållsningsvärdet. Ta t.ex de två följande replikerna av Columbus.

"Its amazing how quickly things can go from bad to total shitstorm"

"The first time i let a girl into my life and she tries to eat me" 

Kort sagt filmen har repliker som är oerhört citerbara. Dessutom är karaktärerna välskrivna vilket vi redogjort ovan. Den utvecklingsbana som karaktärerna tar i filmen är vad den egentligen handlar om. Man fäster sig faktiskt vid alla fyra och vid slutet av filmen så skulle man vi kunna tänka oss åka roadtrip med dem genom Zombieland.

Foto/Scenografi

Vi gillar det snygga användandet av slow motion i den här filmen. Det är dels under förtexterna men även på vissa andra ställen i filmen. Columbus "överlevnadsregler" dyker smidigt upp som nyckelord när han pratar om dem och det hjälper till att visualisera dessa regler. Det är en del jumpscares, och fast Kristian har sett den här filmen förut så hoppade han till ändå. Det måste nämnas att det förekommer en hel del gore, och där har filmmakarna tagit i ganska rejält, så låt inga små barn se denna film. 

Budskap

Ett par av Columbus överlevnadsregler skulle kunna tolkas som vad filmen vill förmedla. Framförallt är det två som står ut. Dessa är:

1) "Time to nut up or shut up"

2) "Enjoy the little things"

Dessa duger fint som de är så vi skulle kunna stoppa här. Men som ni vet har vi lite av en fadäs för lite längre blogginlägg. Så dessa förtjänar givetvis att kommenteras.

Vi börjar med den första. Den vill förmedla att ibland måste man fatta mod och ta tjuren vid hornen. "Man up" med andra ord. Var en man! Så här säger Bibeln: 

"Vaka, stå fasta i tron. Var manliga och starka. Låt allt hos er ske i kärlek." - 1 Kor 16:13-14

Givetvis gäller uppmaning till styrka i tron alla kristna men vi anser att det finns ett specifikt manligt mod. Vad handlar då det om? Handlar det om att var macho som Tallahassee? Eller som en player på jakt efter krogragg? Eller om en översittarattityd? Nej, inget av dem. Inte heller handlar det om mjäkighet eller mesighet. 

"Vad är sann maskulinitet? Det är intensitet, drivkraft, beslutsamhet och längtan. Det är tårar, skratt, sårbarhet och andlighet. Det är balans och helhet." - Bill Hybels

Så Columbus uttrycker en viktig sanning i filmen. Han går från mjäkighet till tydlighet, mod och beskyddande. I boken "Att söka äktheten" som vi precis citerade så poängterar Bill att sann manlighet kräver att man är man nog att erkänna sitt behov av gemenskap med Gud. Det missar däremot Columbus men vi hoppas att ni läsare inte ska missa det.

Slutligen, "enjoy the little things". Var nöjd och tacksam för det goda du har. Det är verkligen hälsosamt. Vi är absolut inte emot att förbättra sin situation. Inte heller säger vi att man ska vara nöjd med missförhållanden eller liknande. Vi är absolut för att ha visioner och driva igenom dem. Fast ibland kan vi ta sikte på stora ting och längta efter ett osunt överflöd av någonting eller någon. Detta gör att man då missar de goda gåvor som Gud ger en. I värsta fall blir hamnar vi i situationen där vi behandlar Gud som en automat som ska leverera vad vi nu tror att vi vill ha. Det är tokigt! Den konstanta hets efter mer, mer och ännu mer leder till lån och skuldsättningar. Den senaste finanskrisen hade ju delvis sin grund i oansvariga belåningar vilket hade sin rot i konsumtionshets. Att det då finns TV-predikanter som säger att bara du har tro kommer Gud garanterat ösa lyxbilar över dig. Detta är verkligen tokigt!

"En liten stund med Jesus, o, vad den jämnar allt och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt. När jag är trött av vägen och allt som möter mig, en liten stund med Jesus, och allt förändrar sig."

Sammanfattningsvis alltså, visionera men odla också en förnöjd attityd och lev ditt liv så att Jesus får äran. 

Två (Blodstörstiga) Tummar Upp för Zombieland!

//Jönsson & Svensson

Regi: Tommy Wiseau. Producent: Tommy Wiseau. Manus: Tommy Wiseau. I rollerna: Tommy Wiseau, Juliette Danielle, Greg Sostero.

Den här filmen sägs ha finansierats genom att regissören importerade och sålde koreanska läderjackor. The Room sägs vara den sämsta filmen som någonsin har gjorts. Det är också den enda filmen där Kristian har pausat och kommenterat hur dålig en scen var, för att sedan se den igen. Den har fått kultstatus genom att den visas på "midnight screenings", där publiken kastar plastskedar mot filmduken och kastar fotbollar mellan varandra. Oförklarligt? You bet!  

Synops 

Johnny och Lisa  är på ytan det perfekta paret, men bakom kulisserna är de på väg ifrån varandra. Lisa förför Johnnys bästa kompis Mark som till slut villigt går med på det. Detta handlar filmen om. En mängd bifigurer dyker oförklarligt upp här och där. Det tar vi upp lite senare. 

Skådespeleri

Låt oss säga så här: den bästa skådisen är en hund som sitter på en disk i en blomsterbutik. Resten av insatserna är totalt patetiska. Du kommer få bättre skådespel från en plywoodskiva! Maken till slöa skådisar har jag knappast sett. Testa att läsa följande replik med släpig och sömnig röst:

"I did not hit her, I did not! I didn't hit her. Oh, Hi Mark! Whats new with you?"

Grattis du kan nu få en topplacering om en uppföljare någonsin görs.

Regi

Manuset är minst sagt märkligt ibland. Praktexemplet är i början. Johnny och Lisa ska ha en passionerad stund tillsammans. Plötsligt dyker grannens tonårsgrabb upp och har kuddkrig med dem. Sen säger han att han tycker om att titta på dem när de bett honom att gå (för deras stund ska bli ännu hetare). Awkward! Låt oss säga ett par ord om dessa sexscener. För det första är de onödigt utdragna men dessutom är skådisarna helt oengagerade i filmen. Scenerna känns krystade och framtvingade, det finns ingen personkemi mellan varken Johnny, Lisa eller Mark. 

Många karaktärer dyker bara upp i ett rum och man vet inte vilka de är eller vad de har att göra i filmen. Det är slarvigt, och det finns så många lösa trådar! Till exempel: blomsterbutiken där Johnny går in, den kommer aldrig tillbaka, och inte heller Johnnys psykologvän Peter. Men scenen som fick Kristian att pausa var när killarna spelade kastade med amerikansk fotboll iförda frack. Varför var de klädda i frack? Vad betydde scenen? Ingen vet.

Foto/scenografi

Vi kan verkligen konstarera att filmen utspelar sig i San Francisco, eftersom det vimlar av stadsbilder mellan scenerna. Ofta är dessa ganska onödiga, speciellt då samma bild återkommer flera gånger. Filmen fotograferades samtidigt i 35 mm och high definition video, eftersom Tommy Wiseau blev förvirrad av formaten. Det är dock inget man lägger märke till. Kamerarbetet är faktiskt ganska tråkigt.

Budskap (spoilers!!!)

Vad kan vi då få ut av en sån här kalkon? Jo, tre praktiska applikationer och en större allmän fråga. Vi ska gå ifrån gängse praxis och börja i ändan med praktiska applikationer.

Lisa försöker förföra Mark som dock inser hur fel det vore. Han inser att dels vore själva handlingen fel men också att det skulle få långtgående konsekvenser. Han försöker dra sig ur men verkar ändå vilja låta sig förföras. Han stannar kvar för länge i samma rum som henne. Lärdom 1: Fly medan du kan!

Mark trillar alltså dit och har sex med sin bäste väns fästmö. Sedan har han mage att skylle ifrån sig. Han hävdar helt och hållet att det är hennes fel. Sedan börjar han dock släta över och rationalisera vad de gjort. Lärdom 2: Se även din del och ditt ansvar!

Filmen slutar i tragedi. Marks och Johnnys vänskapsrelation slås i spillror. Johnny som upplever att hans liv gått i kras tar sitt liv. Lärdom 3: Det som kan verka så lustfyllt kan få långtgående konsekvenser, alla förlorar.

Det är verkligen fel på alla i denna film! Karaktärerna är fyllda av skitsnack, lögner, dubbelmoral, otrohet, bitterhet och allmän kärlekslöshet. De drar sig inte för att dra ner andra i smutsen för egen vinning. De som borde utgöra kärleksfulla stöd slätar över problem och svårigheter. En av filmens återkommande repliker är just "dont worry about it". Det sägs aldrig uppmuntrande utan alltid överslätande. Alltså en ganska verklig beskrivning av människor. Vad är då motivationen bakom detta? Det är den egna viljan.

"Doesn't everybody look out for number one? Don't I deserve the best?" - Lisa

Det hela handlar helt enkelt om mig, mig, mig. Detta är en av de största lögnerna idag. Följ ditt hjärta och allt blir bra! Vi trycker upp tidningar som heter Egoboost och vi vältrar oss i hur bra vi är. Men Jesus sa:

"Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap." - Mark 7:21-22

Tro nu inte att vi förordar självförakt. Det är lika illa som självförverkligandet. Där skon klämmer är prefixet själv. Våra hjärtan är vända innåt åt oss själva. Vad finns det då för hopp? Jo detta:

"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." - Joh 3:16

Så vi lögnare, bedragare och indirekt mördare har ett hopp. Det är Jesus och endast Jesus.

Två (skrattande) Tummar ner för Tommy Wiseaus The Room (2003) 

//Jönsson & Svensson

Detta är en kultsplatterfilm, så det är en del blod i trailern. Känsliga tittare är härmed varnade.

Regi: Stuart Gordon. Löst baserat på en historia av H.P Lovecraft, manus: Dennis Paoli och William Norris bl.a. 

I rollerna: Jeffrey Combs, Bruce Abbot och Barbara Crampton.

Synops

Den lovande läkarstudenten Cain verkar ha en ljusnande framtid framför sig. Läkarstudierna går utmärkt och han trivs med det. Dessutom är han galet förälskad i sin vackre flickvän Meg som är lika galet förälskad tillbaka. Dessutom har en en galen katt. Livet verkar med andra ord perfekt. Då får han en märklig ny klasskamrat som också blir hans inneboende. Klasskamraten, Herbert West, har utvecklat ett serum för att återuppliva hjärndöda människor. Snart är de båda indragna i något mycket läskigare och mer bloddrypande än de först trodde. 

Skådespelare

Jeffrey Combs, som spelar Herbert West, verkar som klippt och skuren för rollen. Han får också alla typiska "galen vetenskapsman"-repliker. Det är många som gillar den här filmen för att han är med, och för att den är så galet blodig,men det är en annan sak. David Gale, som spelar Wests ärkefiende och vill åt hans formel för återupplivning, gör också en huvudlöst rolig insats. Dessa två stjäl showen lite men de andra skådespelarna gör ett bra jobb. Extra guldstjärnor till de som spelar återupplivade människor. De bidrar till den svarta humorn.

Regi

Re-Animator är alltså en splatterkomedi med svart humor i likhet med t.ex Braindead och Evil Dead. Det förbrukas mängder med teaterblod. Ett exempel är när en återupplivad människa får en kirurgsåg körd rakt igenom sig. Replikerna är välskrivna med mycket humor. West har precis dödat sin ärkefiende och sen återupplivat honom, detta berättar han för Cain. Då utspelas följande dialog:

West: "I had to kill him." 

Cain: "Is he dead!?"

West: "Eh, not anynore"

Filmens klimax är absurt komiskt och knyter an historietrådarna väl. Överlag så är filmen välskriven och håller ett högt tempo rakt igenom. Den fransar inte ut i kanterna utan håller sig till sin story. Inget Hitchcock-manus kanske men definitivt underhållande. På tal om Hitchcock så påminner filmmusiken extremt mycket om Bernard Herrmanns musik till Psycho, som vi recenserade för ett tag sen. Den håller nerverna på helspänn, och får Kristian att hoppa högt vid jumpscares. Skillnaden är att när musiken precis kommer till sitt klimax så kommer träblåsinstrument in och spelar någon fånig melodi och det gör det hela ganska komiskt. Både filmen och filmmusiken har glimten i ögat. Filmmusiken har för övrigt släppts på Cd med "bara" 3000 exemplar, och nu kan man få tag i den på Amazon för den som känner sig hågad. 

Scenografi/foto

Man lägger märke till att filmen utspelas på få platser och samma platser återanvänds ofta. Alla scener känns viktiga för att berätta historien utom kanske den i början, men den sätter också standarden för hur mycket blod det blir, och efter detta tror vi de flesta är förberedda på att det är just en sådan typ av film, med splatter, som det heter. Mängden blod som används är löjligt stor vilket gör att man inte kan ta filmen på allvar, och det är säkert inte meningen heller. Till exempel är blir det komiskt när ett huvud slängs mot en vägg och blodet sprutar med härligt kladdiga ljudeffekter.

Budskap

Läkarvetenskapen söker efter att förlänga livet, det verkar ligga i människans natur att vilja besegra döden. Det vore ju faktiskt fantastiskt om sjukvården kan återuppliva de som gått i hjärndöden. Fast oavsett om vi uppnår det vetenskapliga stadiet så är det ofrånkomligt att vi kommer att dö.

Nu är det nog ingen som blir förvånad om att vi skriver att det finns faktiskt en person som besegrat döden, Jesus. Det finns många som vill framföra skäl till att det inte skett. Vi kommer lägga fram ett motargument (av många möjliga). När Jesus tillfångatogs så spreds hans lärjungar för vinden och var allmänt skrajsna. Detta nämns i Bibeln och i andra antika historiska källor. Det är alltså fullt trovärdigt att säga att så faktiskt skede. Historien slutar dock som bekant inte där. Plötsligt började lärjungarna predika, med fara för sitt eget liv. Deras budskap tog det romerska riket med storm och inom 300 år hade det blivit stadsreligion i det romerska riket. Det är en ganska kort period när Facebook och Twitter inte fanns. Poängen är alltså att kyrkans framväxt behöver en förklaring och den bästa är Jesus uppståndelse från de döda. Det är för övrigt väldigt osannolikt att han var skendöd eftersom:

1. De romerska bödlarna var experter på sitt jobb och riskerade själva svåra straff om de misslyckades

2. Lärjungarna reagerade med förvåning och förskräckelse när de träffade Jesus, inte som om han var svårt skadad

3. Hur kan en person som överlevt korsfästning slita av sina tunga bindlar och rulla bort en stor stenbumling och sen gå omkring såsom inget hade hänt.

Detta är bara en del av vad vi kristna kallar apologetik, dvs intellektuellt försvar av den kristna tron, besök till exempel www.credo.nu för artiklar i ämnet.

Nåväl. Vad har då detta med mig att göra? Och med filmen för den delen? Alla som läst bloggen vet nog att vi vill få ut budskapet att Jesus död och uppståndelse var ett offer för det som skiljer oss från Gud, allt dåligt som vi gjort, sagt, tänkt, velat och är. Eftersom vi hamrat mycket på detta ska vi nu gå in på ett annat spår. 

Andligt sett ligger vi alla som i ett bårhus. Att vi är skiljda från Gud har gjort att vi är andligt döda och väntar även på en total död. Fast de som tillhör Jesus har blivit andligt uppväckta och väntar på evigt liv i en ny skapelse. 

"I hate when people refer to faith in Jesus as a crutch. Nope! A crutch is for a limp. I was dead and needed a resurrection." - Louie Giglio

Det är verkligen ett upplivande! Till skillnad från Wests serum i filmen så är detta ytterst effektivt. De som West upplivar blir något sämre än innan, de blir hjärndöda, våldsamma och inte längre sig själva. Den återupplivning som Jesus genomför är att den som blir kristen blir en ny skapelse. Detta är en försmak av vad som komma skall. I denna värld får de kristna kämpa med två olika sidor i sig själva, den gamla och den nya naturen. Men vi vet att i slutändan kommer det bli ett gott slut. Nu är detta en spekulation men förmodligen en god sådan. När Jesus väcker oss upp ur vår grav kommer vi inte skrika av fasa som i filmens återuppväckande. Utan det kommer bli det mest fantastiska någonsin! Exakt hur det kommer arta sig kan vi inte säga förutom just det att det kommer bli helgrymt! Missa det inte! :)

Två Tummar Upp för Re-Animator (1985)!
//Jönsson & Svensson

Regi: Michael Apted. Manus: Steven Knight.  I rollerna: Ioan Gruffudd, Albert Finney och Michael Gambon, m.fl

Synops

Den brittiske parlamentsledarmoten William Wilberforce, kristen och idealist, kämpar för att avskaffa slaveriet inom det brittiska imperiet på 1700-talet. Under tiden möter han kraftigt motstånd från andra i parlamentet. 

Skådespelare

Ioan Gruffudd spelar den idealistiske William Wilberforce, och han gör ett bra jobb där han agiterar mot slavhandeln.  En annan som sticker ut på ett underhållande sätt är Rufus Sewell som spelar Thomas Clarkson, en handlingens man som gör att man får dra på smilbanden ibland. Det är dem man kommer ihåg, men resten av skådespelarna tycker jag (Kristian) gör kanske det bästa de kan men filmen känns ändå ganska seg och tråkig. Men det är min åsikt. Clas tycker skådisarna sköter sig bra, inget att klaga på men heller inget utöver det vanliga förutom Ioan som leverar sina repliker engagerat och med passion. 

Regi

Där våra åsikter skiljer sig åt är i scenerna där slaveriet debatteras fram och tillbaka. Kristian tycker inte det är så inspirerande att höra på långa politiska utläggningar fram och tillbaka om slaveriets vara eller icke vara, medan Clas tycker det är spännande. Clas tycker även att manuset är välskrivet. Hela storyn känns förenklad, de försöker täcka in mycket historia på två timmars speltid och då är det risk att man inte ser till detaljerna. 

Scenografi/foto

Det märks att filmteamet har lagt ner mycket resurser på scenografin, och man tar vara på de brittiska omgivningarna. Det förekommer också fullriggade slavskepp, kyrkor och parlament i parti och minut. Det regnar nästan alltid i Londonscenerna, och till en början är det stämningsfullt men sen får man fuktskador. Det är förvisso underligt att det måste regna i varje scen i London, men som tur har ju filmen ett viktigare budskap än så. Färgsättningen är fin och kostymerna kan man inte klaga på. 

Budskap

Filmen verkar betona både tro och aktivism. William Wilberforce var utöver avskaffandet av slaveriet engagerad i en mängd olika frågor. Det framkommer även i filmen. Vad som även framkommer är att hans djupa motivation och drivkraft var hans kristna tro. Även detta framkommer i filmen t.ex genom att vi får se William ha en nästan barnsligt tillgiven bönestund. Denna tro som hans vän pastorn och psalmförfattaren John Newton säger:

"Although my memory's fading, I remember two things very clearly. I'm a great sinner and Christ is a great Savior."

Filmens betoning på aktivism uttrycks starkt i en diskussion mellan William och hans vän Pitt. Pitt säger att vissa saker är omöjliga men att de som är unga inte inser det utan gör det ändå. Filmen är full av uppmaningar att "Do! Do! Do!" Frågan man då kan ställa sig är hur man förenar en sådan handlingsbetoning med nåde och trosbetoningen i citatet ovan.

"Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek." Gal 5:6

En pastor som heter Tim Keller säger så här "We are saved by faith alone but not by a faith that stands alone". Alltså man blir räddad endast av tron på Jesus och våra egna gärningar spelar ingen roll. Däremot är det en förvadlande tro. Det innebär inte att alla kristna bör bli politiska aktivister. William brottas i början av filmen vad han ska göra av sin tro. Ska han vara politisk aktiv eller tjäna Gud? Svaret han kommer fram till blir: "Båda två samtidigt!"

Filmen är dock inte naiv när det kommer till engagemang för en bättre värld. William blir varnad för och får erfara att han inte kommer att komma ifrån ren och hel. William plågades av hälsoproblem och perioder av känslan av att ha misslyckats. Här vill vi rikta oss till dig som på olika sätt är engagerad i olika frågor, speciellt de tyngre frågorna där förändring verkar ske långsamt. Detta är för dig som engagerar dig för minoriteter i förtryckarstater, för dig som kämpar för oföddas människovärde, för dig som kämpar mot svält, för dig som kämpar för rättvis handel, för dig som tar dig an de svagaste på hemmaplan. Ja, det riktar sig till alla er i medmänniskans tjänst. Kämpa vidare! Trots motstånd, misslyckanden och ohälsa kämpade William vidare. Han fick se både slavhandeln och slaveriet avskaffas. Du kanske inte får se din sak gå i mål men kämpa vidare! Som John Newton säger till William när han beskrivit vilken hård kamp det kommer bli:

"But do it! For God's sake do it!"

Slutligen vill vi avsluta detta inlägget med det tragiska konstaterandet att slaveriet lever vidare i nya former. Otalet människor skeppas omkring i människohandeln runt världen. Detta måste få ett slut! Människor som skeppas runt som handelsvaror är förjävligt. Nämen, en svordom på en kristen blogg? Nej, saker ska kallas för vad det är. Vi ska ge er ett konkret tips. Lyssna på Elise Lindqvists sommarprat i P1 eller se programmet "Ängel på Malmskillnadsgatan". Ge sen en peng till S:t Claras arbete. Lyckas du hitta en organisation som du föredrar så kör på det. Men se detta som en officiell Två Tummar utmaning att ge något för att fullfölja Wilberforce gärning. 

"Blow the slaveships out of the water!" - John Newton

En tumme upp och en tumme skeptiskt för Amazing Grace (2006) 

// Jönsson & Svensson

Regi: Xavier Beauvois, i rollerna: Lambert Wilson, Michael Lonsdale, Oliver Rabourdin med flera

Synops

Då denna film är verklighetsbaserad så anser vi inte behöva varna för spoilers men de gör vi ändå. Under algeriska inbördetkriget på mitten av 90-talet hamnar ett gäng franska munkar mitt i konflikten. Vi får följa bröderna under denna turbulenta tid. Slutligen kidnappas de av islamistiska terrorister och hålls som gisslan. De återsåg aldrig friheten utan blev avrättade. 

Skådespelare

Det första som kan sägas att inte alla skådespelare har franska namn men alla talar anmärkningsvärt bra franska. Dock  ska det nämnas att åtminstonde en har fransk ursprung. Övriga med engelska namn skulle mycket väl kunna vara från Kanada. Filmen består av mycket dialog och stillsamhet. Det gör det svårt att bedöma insatserna men vi anser att det överlag känns stelt. Det är allvarsamt, konstnärligt och poetiskt.

Regi

Regin känns stel, ungefär som Clas rygg för tillfället är. Vi noterar en del handhållen kamera i de mer dramatiska situationerna men annars är det mycket av stilla liv och fina naturbilder. Det händer inte värst mycket och det kanske förklaras av att tystnad var en central del i den orden som munkarna tillhörde. Det är många scener som vi tycker känns felplacerade och meningslösa men det är väl såhär det är med djupa, konstnärliga filmer. Även om vi vill tycka om den så faller den oss inte riktigt i smaken; handlingen engarerar inte, det känns som den aldrig riktigt börjar. Den pågår från början till slut. 

Foto/Scenografi

Vi nämnde tidigare förekomsten av handhållen kamera i de mer dramatiska scenerna. Utöver det är det många naturbilder med vackra berg och vattendrag i filmen. Det verkar vara ett fint ställe att ha ett kloster på. Fotot är oerhört finstämt och man kommer nära inpå munkarnas dagliga liv och gemenskap, och det är möjligtvis där som filmen har något att komma med. 

Budskap

Filmen handlar uppenbarligen om saker som gemenskap och trofasthet. Skaparna verkar också vilja få fram poänger som att kärleken övervinner allt och att det finns hopp i förtvivlan. Det verkar även framföras tankar i linje med att islam och kristen tro utan är likvärdiga. Där tar vi vårt avstamp. Islam förkunnar att varje människa har en moralisk vågskål och att man ska se till att den ligger på plus för att ha något hopp om frälsning. Vilken motsats det är mot kristen tro! En av munkarna säger att när han förklarar förälskelse att han mötte en större kärlek. Bibeln säger:

"Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder." 1 Joh 4:10 

Nu betyder detta inte att enda sättet att gensvara på denna kärlek är att gå i kloster. Absolut inte! Sanningen är att man kan verka god och from till det yttre och ändå gå miste om frälsningen. Man förtjänar inte frälsningen, man får den. Så här sa en engelsk pastor på 1800-talet:

"‎We shall never find happiness by looking at our prayers, our doings, or our feelings; it is what Jesus is, not what we are, that gives rest to the soul." -C-H Spurgeon

Utifrån denna tro kommer sedan kärleken och tjänandet. Munkarna betjänar sin stad. De ägnar sig åt att driva sjukhus, ge rådgivning och bidra till samhällets välstånd. När de pratar med en av de ledande personerna i byn så säger den att byn grundades på klostret. På grund av sitt handlande får munkarna respekt och folk ser dem som genuina och trovärdiga. De lyder denna bibliska uppmaning:

"Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er." Jer 29:7

Detta sas till israels folk då de fördes i exil till Babylon. Men den bakomliggande tanken är alltjämt värd att ta till sig för oss kristna. Vi kan dock se att munkarna brister i en aspekt, de talar inte om tron. De agerar på ett föredömligt sätt i sitt omgivande samhälle och dess folk. Det är synd att de inte talar då de förvaltar ett sådant befriande och radikalt budskap. Vi säger inte att man ska tala på ett störande och påträngande sätt. Huvuddelen av det folk ser är ens agerande. Det får dock aldrig bli en ursäkt till att inte öppna munnen.

När den fredliga bubblan brister när terrorister kommer till stan så uppstår oenighet bland bröderna. De är osäkra på om de ska stanna kvar i klostret. Vi får följa deras diskussioner och vad som blir till oenighet. Ju mer tiden går desto mer övertygade blir de att det vore rätt stanna. Detta kulimerar i ett nattvardsfirande med efterföljande måltid. En måltid som faktiskt blir deras sista. Är detta en slump eller något filmskaparna gjorde medvetet? Vi lutar åt det senare. Vad innebär då det? Jo, du är inbjuden till måltiden. Måltiden som startades av Jesus och som symboliserar att människor kan bli försonade med Gud och sina medmänniskor. Så kom till bordet och låt dig forsonas med Gud och människor!

Två Tummar NER (uttråkade är de också) för Gudar och Människor!
//Jönsson & Svensson

Eftersom det inte finns någon trailer fick det bli en fan-made.
Regi: Olle Hellbom. Efter en bok av Astrid Lindgren. I rollerna: Staffan Götestam, Lars Söderdahl, Allan Edwall, Per Oscarsson, m. fl.

Synops

Bröderna Lejonhjärta är en film som kanske vi alla känner till. Men bara för ordningens skull berättar vi ändå vad den handlar om. Medan 9-årige Karl "Skorpan" Lejon är sjuk berättar hans bror Jonatan om landet Nangijala, ett magiskt land bortom stjärnorna, en sorts paradistillvaro på många sätt. Kort därefter kommer både Skorpan och Jonatan till Nangijala där de måste kämpa mot den onde fursten Tengil och hans förtryckande styre i Törnrosdalen. Filmen är dels inspelad i Århus i Danmark, dels på Island och dels vid körsbärsträden i Kivik i Skåne. 

Skådespelare

Eftersom den här filmen har något av en särställning bland barnfilmer är det lite svårt att recensera den neutralt. Men det vi kan säga är att skådespelarna anstränger sig för att hålla filmen så troget Astrid Lindgrens förlaga som möjligt. Speciellt Staffan Götestam gör en stabil och bra insats som Jonatan Lejonhjärta. Jag (Kristian) har inte hört om honom varken förr eller senare, men det är det inte den här rollen som satte honom på kartan, och alla minns honom som han som spelade Jonatan Lejonhjärta? Även Allan Edwall gör en sympatisk prestation som Skorpans "farfar" Mattias. Mycket av hans humor får oss tittare att dra på munnen, och det påminner även en del om den sorts humor som Astrid Lindgren hade. 

Kort sagt så gör skådespelarna sitt bästa men även miljöerna berättar sin del av historien genom att vara ödsliga, lantliga eller innehålla väldigt mycket klippor.

Regi

Bra, välskriven och spännande är de kärnfulla ord Clas yttrar när jag frågar honom om vad han tyckte om regin. Han, och även jag, tycker det känns lite illa valt att en av frihetshjältarna heter Orvar, precis som 40-talisterna som ibland brukar kallas för "jätteproppen Orvar", som stoppar upp arbetsmarknaden för oss andra, eller Stånk-Orvar, som sålde korvar i en Lindeman sketch av Hasse Alfredson och Tage Danielsson. Kristian hade lite svårt för de plötsliga hopp som ibland skedde i klippningen, som säkert stämde men som han var lite oförberedd på. Frågan om liv och död tas upp på ett omtänksamt sätt, med tanke på att det är en barnfilm. Det märks att Astrid inte tyckte att barn var bakom flötet utan hon kunde tala klarspråk med dem om detta. Det överförts väl till film och manus. Eftersom detta är universella frågor fungerar detta även för en vuxen publik. För övrigt kan Braveheart slänga sig i väggen när den jämförs med denna frihetsfilm!

Foto/Scenografi

Vi tycker att det är snyggt att filmen börjar i sepiaton för att senare gå över i färg. Kostymerna och frisyrerna på bröderna andas omiskännligt 70-tal, tyvärr, kan en del säga. Andra kan tycka att det är charmigt. Inspelningsplatserna är sanslöst vackra och skiftar mellan  de blommande körsbärsträden och ogästvänliga vulkanlandskap på Island. Tengilsoldaterna är sjukt snyggt gjorda anser Clas, och det som gör det är deras enhetliga och mörka kläder. Stämmningen är verkligen att de är hotfulla ockupationssoldater. Att filmen har haft en gedigen budget märks, den var för sin tid den dyraste familjefilmen i Sverige. Slutstriden är välkoreograferad och känns intensiv. Något som kan förvåna i en svensk film. 

Budskap

Som vi tidigare sagt så tar filmen upp de stora ämnen som döden och livet efter detta. Men vi ska börja i en helt annan ände, nämnligen vuxenblivande och mod. 

"Det finns saker man måste göra trots att det är farligt, annars är man inte en människa utan bara en liten lort." - Jonatan

Det är uppenbart att detta är ett av filmens underteman då det är ofta återkommande. Att växa upp och möta faror är en central del av mänskligt liv. Det handlar om att möta ensamhet, yttre faror och liknande. Hur sådant hanteras under uppväxtåren påverkar livet framöver. Utan att vara skolad i utvecklingspsykologi så verkar Astrid ha varit medveten om detta. Hon har säkerligen en ambition att fostra den yngre generationen i livsmod. 

"Vaka, stå fasta i tron. Var manliga och starka!" - 1 Kor 16:13

Dessa ord skriver Paulus till en kristen församling med syfte att fostra dem i mod. Vad baseras då ens mod på? I filmen säger Jonatan följande till Karl:

"Bli inte rädd nu Skorpan, kom ihåg att du heter Lejonhjärta."

Där ligger modet fast grundat i efternamnet. Precis så är det för den kristne. I vår samhörighet med Jesus Kristus har varje kristen den stämpeln på sig. Ordet kristen betyder faktiskt "liten Kristus". Så fatta mod du som är kristen, kom ihåg att du är en liten Kristus! Gör det som skrämmer dig fastän du är rädd. Det är mod. 

Frihet är även det ett centralt tema. Det är också en av de universiella frågorna. Alla kulturer i alla tider har haft legender, sagor och berättelser som uttrycker en frihetslängtan. Bibeln bejakar denna frihetslängtan. Vår värld och tillvaro är ockuperad av en främmande makt. Precis som Tengil Törnrosdalen, intog den makten världen med falska löften om att vara en befriare. "Gör uppror och bli som Gud, bli fria från Honom" ljög satan för människor. Och vi lydde honom. Som de trogna läsarna vet så tror vi faktiskt på en befrielse. En befrielse som hänger på att Jesus kom och dog för vår skull. Hans stora segerrop är när han på korset ropade:

"Det är fullbordat!" Joh 19:30

Vi som är kristna lever i hoppet om denna frihet. Det som satte igång upproret mot Tengil var en vit duva. I kristen symbolik står en vit duva för Den Helige Ande. Gud själv som drar icke-kristna till sig och tar sin boning i den kristne. Nu är detta jättestort ämne. Kortfattat kan man säga att Den Helige Ande ger oss försmaken på den kommande friheten. Precis som den flygande duvan i filmen förebådade friheten för folket i Törnrosdalen. Filmen slutar på ett mycket vackert sätt, på en gravsten står det att de båda bröderna vilar i väntan på uppståndelsens morgon. Det är vår framtida frihet:

"Sjung du min dal, 
med brinnande röst, 
tyst dina heta sånger. 
Sjung markens gräs 
och susa vart träd 
sakta om dagen som kommer. 
Sjung källa och flod 
sjung stenar och gräs, 
ge oss till tröst era sånger. 
Och sjung du min dal 
och brinn i din tro 
på frihetens dag som kommer."

Två Tummar Upp för Bröderna Lejonhjärta! (FREEEEEEEDDDOOOOMMM!!!)
/Jönsson & Svensson

Psycho (1960) regi: Alfred Hitchcock. Manus: Joseph Stefano efter en roman av Robert Bloch. I rollerna: Anthony Perkins, Janet Leigh och Vera Miles m.fl. 

Synops

Sekreteraren Marion Crane kommer över en större summa pengar som hon stjäl från sin arbetsgivare. Hon beger sig ut på flykt, byter bil och gör ett ödesdigert stopp vid Bates Motel. När hon inte dyker upp efter en vecka börjar hennes syster och hennes pojkvän att leta efter henne tillsammans med en privatdetektiv. 

Skådespelare

Det finns en fördom om äldre filmer att skådespeleriet är sämre, men Psycho är i en helt egen klass. Anthony Perkins   som motellägaren Norman Bates är den jag (Kristian) minns bäst efter första genomtittandet. Det är inte en film man glömmer i första taget. Clas anser att man känner med alla huvudpersonerna från början, de vinner tittarens sympati, men man inser ganska snart att det är något allvarligt fel med Norman Bates. 

Insatserna är överlag väldigt bra och övertygande, och själva filmen är mer en deckare än en skräckfilm, även om den har vissa element som kan kvala in som skräckfilm. 

Regi

Det märks att Hitchcock har talang. Storyn är välskriven och känns tät. Efter filmen känner man sig tillfredsställd över att ha sett ett sådant mästerverk. Dialogerna sitter som de ska och bidrar alla till att få filmen att gå frammåt. Ingen av dialogerna eller scenerna känns som onödig utfyllnad. Det stora twisten i sluten utvecklas på ett spännande sätt. När man ser om filmen märker man av subtila hintar om vad som kommer att avslöjas framöver. Psycho har en hög nivå av kuslighet när Marion kommer till motellet och filmen har endast två-tre "jump-scares". Det är bra filmskapande!

Foto/Scenografi

Scenografin och fotot är en fröjd för ögat. Hitchcock använder sig mycket av kameravinklar och det är ganska ovanligt i film nuförtiden. Också ljuset skiftar för att ge ledtrådar om det är en hotfull scen eller en "vanlig". Detta är förstås vanligt i film men här görs det konsekvent och effektivt. Det svartvita fotot bidrar till ruggigheten när det regnar, och kontrasterna blir även mer synliga. 

Budskap

Ett snyggt grepp är att Marion i början av filmen har vita kläder på sig men när hon bestämt sig för att sno pengarna har hon svarta kläder på sig. Nedsvartad av sin gärning påbörjas hennes flykt som får fasansfullt slut. Även Norman Bates flyr från hemska gärningar. Han flyr rakt in i ett vansinne med starka psykotiska drag. Detta är ett av mäsklighetens fundamentala problem. Vi flyr. Detta har vi gjort ända sen vi vände Gud ryggen. Bibeln uppmanar oss att göra något helt annat:

"Smaka och se att Herren är god, salig är den människa som flyr till Honom." (Ps. 34:9)

Att Hitchcock är en skicklig historieberättare råder det inget snack om. Anledningen till det är att han är skapad till Guds avbild; Gud, som är den främsta Berättaren. Bibeln är historien om skapelsen, vårt uppror mot Gud och  Hans räddningsplan för oss. Trots vårt uppror får vi fly till Gud. Fly från vårt egna uppror. Han är god och den som tillhör Honom utlovas evigt liv.

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från   de döda, skall du bli frälst." (Rom. 10:10)

Två Tummar upp för Psycho (1960) (fast läskig)

// Jönsson & Svensson 

Regi: Marc Rothemund, Manus: Fred Breinersdorfer

Synops (varning för spoilers)
Detta är en verklighetsbaserad film som är skriven med hjälp av bland annat förhörs protokoll. 
Filmen utspelar sig i Nazityskland under andra världskriget. I fokus för filmen står en tysk motståndsrörelse, "Vita rosen". Vi får följa den 21 år gamla Sophie Scholl och hennes bror Hans samt deras vänner. De blir påkomna med att sprida flygblad med propagande mot nazisterna och deras sätt att styra landet. Större delen av filmen består av förhör av Sophie. Processen mot gruppen blir kort och snabb. De döms efter en skenrättegång till döden med omedelbar verkan (gissningsvis beordrat från högre instans). 

Skådespelare
Eftersom filmen handlar så pass mycket om Sophie hänger mycket av filmen på Julia Jentsch som spelar henne. Hon agerar på ett trovärdigt och genuint sätt som gör att man lätt kan glömma bort att det faktiskt är en skådespelare. Det märks att samtliga skådespelare tar filmen på allvar och agerar därefter. Nazisterna framställs inte i ett gott sken, uppenbarligen, med undantag av förhörsledaren som tar intryck och verkar lyssna på några av Sophies idéer.

Framförallt verkar hennes integritet och ståndaktighet som imponerar på honom. Detta kommer fram subtilt och pekar på en stark rollprestation. Även jag (Kristian) lade märke till att hon i förhören inte visar sina sanna känslor inför ledaren utan står rakryggat för sin åsikt, något som imponerar även på mig. Tack vare att skådespelarna är för oss okända så sticker de inte ut utan är befriade att vara sin roll. 

Regi
Det vittnar om en väl utförd regi att lyckas med att filmens nästan enbart består av förhörsdialog men ändå inte bli stentrist. Inga repliker känns överflödiga utan regin är väldigt koncentrerad. Man får intrycket av att den konstnärliga friheten nyttjats ytterst sparsamt. Regin förmår att väcka många känslor. Vi kan känna ångesten och hopplösheten av att dras inför förhör och se hur bevisen byggs upp mot en. Sakta men säkert förstår man att dödsdomen är oundviklig.

Fast i allt detta så finns det hopp vilket förmedlas väl via att Sophies kristna tro inte skuggats över. Filmen är såklart inte uttalat kristen men när den berättar Sophies historia så måste henne tro belysas (mer om det under rubriken budskap).

Foto/scenografi

Scenografin ser väldigt tidstrogen ut och filmmakarna har gjort ett fullgott jobb med att få till en helhetlig look. Nazisternas bilar ser grå och trista ut, det enda som är någorlunda färgglatt är himlen och nazistsymbolerna. Eftersom det mesta av scenerna är inomhus skulle man kunna tro att det är en drös med mörka scener där inget syns, men ljussättningen är faktiskt föredömlig och man ser tydligt skådespelarnas ansiktsuttryck och den tydliga press de går igenom.

Scenerna vid universitetet ser majestätiska ut och man har fokuserat på att framställa lärosätet som ett enormt stort och skräckinjagande ställe. Allt som allt har man lagt ner mycket tid och kraft på foto och scenografi och det förhöjer ju filmupplevelsen. Sedan kan bilden bli ännu bättre beroende på vilken tv man har, men det är ju upp till var och en och hur kräsen man är. 

Budskap
Denna film har oerhört mycket att lyfta fram och prata om. Hopp i mörker. Att stå upp för det som är rätt oavsett vad som händer. Hjältemod fastän alla verkar vara emot en. Rättvisa, framförallt slutgiltlig sådan. Vi kommer fokusera på två saker. Först av allt, Sophies ståndaktighet och hur hon uthärdar situationen. För den andra så kommer vi ta upp ämnet med slutgiltlig rättvisa. 

Sophie framstår som ett stort föredöme i sitt mod och i sin integritet. Hon befinner sig i en minst sagt skräckfylld situation. Tanken att befinna sig i en totalitär stat och bli gripen för förräderi kan få vem som helst att skaka, speciellt när man vet att dödsdomen kan falla. I bibeln finns en liknande historia om integritet. En kille som heter Daniel och hans vänner befinner sig i Babylon. Kungen där tänker beordra alla att falla ner och tillbe en staty. På plats är då Daniels tre vänner som vägrar göra detta. Kungen hotar dem med att de kommer slängas i en brinnande ugn. De svarar:

"O, kung, vi tänker inte dyrka någon annan gud. Slänger du oss i elden ska du veta att vår Gud är mäktig att rädda oss. Skulle Han välja att inte göra det så tänker vi ändå inte tillbe din gudastaty." (Vår parafras av Daniel 3:16-18)

De blev mirakulöst räddade ur elden. Men det blev inte Sophie. Hon är långt från ensam. Som kristen är hon del av en lång historia av människor som uppvisat kompromisslöshet och integritet. Fast mitt i allt elände så är det långt ifrån mörker. När Sophie dras ut till avrättning så säger hon:

"Solen skiner än!"

Det finns ett likartat livsöde i den kristna historien, Paulus. Mannen som förföljde kristna men sen blev omvänd och fick bli en stor ledare (apostel). Bibeln nämner inget om det men det finns andra historiska källor som pekar på att han fick dö martyrdöden i Rom. Vid många tillfällen fick han sitta i fängelse och utstå misshandel. Ett av dessa tillfällen författade han ett brev från fängelset. Där skrev han så här:

"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: Gläd er." (Fil 4:4)

Var både Paulus och Sophie helt verklighetsfrånvända? Eller var de sadomachochister? Att prata om glädje i denna situation känns ju synnerligen korkat och helt galet. Eller kan det vara så att både Paulus och Sophie fångat en djupare glädje. Det är verkligen inte tal om en påklistrad glättighet som du ser läbbigt glättiga TV-Evangelister slemma ut ur TV-skärmen. Absolut inte. Sophie ber när hon slängs i fängelse att Gud inte ska vända ifrån sig från henne. I cellen innan dödsdomen hänger ett krucifix och det gör det även i avrättningsrummet. Jesus är med henne genom allt och i allt. Det sista hon säger till sina föräldrar är att de kommer att ses i evigheten. Återigen ska vi citera Paulus. Så här skriver han i ett annat brev. 

"Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.* Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." (Rom 8:35-39)

Filmen har också rättvisa som ett starkt tema. När förhörsledaren pratar om livsodugliga människor så säger Sophie att de fäller en dom endast Gud har rätt att fälla. Den dialogen utgör en utmaning till oss än idag. I t.ex Danmark föds det knappt några barn med Downs Syndrom, de blir bortaborterade. När rättegången närmat sig sitt slut så lyckas syskonen Scholls föräldrar ta sig in. De avvisas barskt men pappan hinner säger att det finns en annan rättvisa. Något sedan syskonen Scholl stämmer in i:

"Snart kommer ni att stå där vi står" - Sophie, "Idag hänger ni oss, imorgon är det er tur." - Hans

Detta är något vi stämmer in i. Så rätt de fick. Men det gäller också varje orätt som begås i världen. Oavsett om den blir straffad här och nu eller inte. Detta bekänner vi i trosbekännelsen varje söndag, att Jesus ska komma tillbaka för att döma levande och döda. Är det då inte kört för oss alla? Nej, aldrig någonsin:

"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus" (Rom 8:1)

Två Tummar UPP för Sophie Scholl!!!
//Jönsson & Svensson