Två Tummar

Senaste inläggen

Regi: Krzysztof Kieslowski
Manus: Krzysztof Kieslowski och Krzysztof Piesiewicz
I rollerna: Miroslaw Baka, Krysztof Globisz, Jan Tesar, med flera

Det finns inte mycket trivia att nämna men vi kan säga det att filmens fick en sådan effekt i Polen att dödsstraffet stoppades i fem år (även fast filmen kom ut året efter sista avrättningen i landet).


Synops

Den unge Jacek rånmördar till synes omotiverat en taxichaufför i utkanten av Warsawa. Han blir dömd till döden och en nyligen examinerad advokat, Pjotr, blir indirekt delaktig i att utdela hans dödsdom. Är det verkligen statens sak att utdela ett dödsstraff över en människa?

 

Regi
Den polska regissören Krzystztof Kieslowski har regisserat den här poetiska filmen som är ett starkt inlägg i debatten mot dödsstraff. Landskapet är nedgånget och typiskt sovjetiskt och det ger en unik inblick hur det var bakom järnridån. Det verkar vara brist på allt: det finns inget te att välja på i cafét utan bara kaffe och kaka. Kieslowski säger inte saker rakt ut för det mesta utan man får gissa sig till att ”den här scenen innehåller säkert en hel del symbolik som man ska förstå”. Det är en film som talar mycket mellan raderna och det gör kanske att varje tittare kommer med sin tolkning. Men tydlig nog är den starka röst den för mot det polska dödsstraffet. Storyn berättas på ett bra sätt. Vi presenteras för våra karaktärer om vartannat och sedan låter filmen deras vägar korsas.

 

Skådespeleri
I början framställs Jacek nästan bara som busig och elak, men mot slutet visar han ånger och en mer mänsklig sida. Miroslaw Baka gör denna roll riktigt bra. Den nya advokaten Piotr spelas av Krzysztof Globisz som spelar en karaktär som utvecklas. Han förmår spela trovärdigt en advokat som påverkas av verklighetens hårdhet. Överlag är skådespeleriet eftertänksamt, på gränsen till det långsamma. Det blir dock inte tråkigt.

 

Produktion

Med hjälp av olika kamerafilter i brunt och grönt förhöjs känslan av förfall och nedgång. Miljöerna är tråkiga och skräpiga. Det förmedlar ett sovjet i förfall. Om man så vill kan detta samtidigt symbolisera människans moraliska tillstånd. Musiken i filmen är nedstämd och diskret. Den förstärker filmens dystra känsla. Storyn är så pass gripande att musiken kommer i andra hand. Kristian tänkte inte alls på musikens existens under filmtittandet.


Budskap

” Du skall inte mörda.” – 2 Mos 20:13


Så lyder det sjätte budordet som denna film berör. Därför blir det tydligt att detta är vad vi ska prata om.


”The purport of this commandment is, that since the Lord has bound the whole human race by a kind of unity, the safety of all ought to be considered as entrusted to each.” – John Calvin


Detta är få som invänder mot detta bud och dess giltighet. Det finns i lagstiftningen hos nästan alla kulturer i historien. Att betrakta de som inte anser det fel att ta någons annans liv betraktas som hemska kulturer även i vårt accepterande tidevarv. Vad är då grunden för detta bud? Är det bara något vi ska hålla oss till för det är praktiskt för alla?


”Inga djur är skapade till Guds avbilder, endast människan. […] Människolivet är heligt, ty vi är alla skapade till Guds avbilder.” – Hugo Söderström


Det är på grund att Gud skapat oss till sina avbilder det är så fruktansvärt att ta en annan människas liv. Budet är dock ett förbud mot mord vilket inte inkluderar dråp, dödsstraff eller försvar i krig. Därmed inte sagt att de sakerna är ok. De är förfärliga. Budets respekt för mänskligt liv visar att det är ett ideal att ingen människas liv tas.


Vad innebär då detta för oss? Ingen av oss har ju begått mord. Fast lyssnar man på Jesus så ser vi att vi faktiskt brutit mot detta bud.


”Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen. Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.” – Matt 5:21-22


Jesus avslöjar vår inre syndighet för att visa att vår godhet är en yta. Det gör han för att vi ska inse vårt behov av omvändelse och nåd.


”Det är sant att vi i Adam fallit i synd och befinner oss under Guds dom. Det är också sant att vi är så grundligt fördärvade att hela vår natur utgör en outtömlig giftkälla. Men det är lika sant att Gud utgav sin enda Son till att försona all vår synd och att denna försoning gäller för all evighet. Därför är det sant att vi mitt under vår naturs ondska är – i Kristus – rena, rättfärdiga och välbehagliga inför Gud.” – Carl Olof Rosenius

 

Två mordiska tummar upp för En liten film om konsten att döda (1988)!

//Jönsson & Svensson

Av Clas & Kristian Jönsson & Svensson - 23 februari 2013 18:00

Regi: Sergei Eisenstein
Manus: Nina Agadzhanova
I rollerna: Aleksandr Antonov, Vladimir Barsky, Grigori Aleksandrov med flera.

Detta ska ha varit Charlie Chaplins favoritfilm. Skeppet som används i filmen för att föreställa Potemkin hette egentligen Dvenadtsat Apostolov (de tolv apostlarna). Det var ett av dem skepp som sändes ut mot verklighetens Potemkin.


Synops

Året är 1905, Ryssland. Det var då ett land av osannolika orättvisor. I landet rådde utbredd fattigdom samtidigt som landet styrdes av en svinrik och förtryckande monarki. Revolution hänger i luften. På pansarkryssaren Potemkin kokar det över och besättning gör myteri. Vi följer sedan denna verklighetsbaserade händelse.


Skådespeleri
Det här är en stumfilm och skådespelarna spelar ofta över, och spelar mer med kroppen än med tonläge. Det är många miner och höjda ögonbryn och att man skakar på axlarna till exempel, för att visa vad man känner. Det kan man kanske ha en invändning mot om man inte är van vid stumfilm. Och det är inte vi. Det känns således fånigt med uppspärrade ögon och rykande på axlar och menande blickar och liknande. Men det görs förstås för att säga vad skådespelaren känner. Men vi är ändå inte riktigt vana med det och det får vi väl skylla på att vi har sett så många talfilmer.


Regi

Filmen är uppdelad i ett antal akter som styr berättartekniken. Själva berättartekniken har vi inget att klaga på utan storyn serveras för oss på ett bra sätt. Däremot ska sägas att det märks att filmen är en sovjetisk propagandafilm. Det är helt sant att tsardömet var ett förkastligt styre. Fast det blir fånigt i filmen när alla officerare, präster och affärsmän är ondskefulla förtryckare. I kontrast är allt vanligt folk, arbetare, vanliga soldater goda kamrater med hjärtan som kollektivt brinner för revolution.


Produktion

Filmens produktion är faktiskt riktigt imponerande. Det är många snygga kameravinklar. Sceneriet och kulisserna är toppen. Det är många effekter som t.ex i en scen då kaptenen hotar att hänga folk så fadear det in folk som hänger i masterna. Filmen är som bekant svartvit rakt igenom. Förutom då den röda fanan hissas som faktiskt är röd. Det är snyggt och bidrar till filmens revolutionära stämning. På så sätt är det en överraskande modern film. Den använder många grepp som många regissörer har återanvänt och det finns många filmer som hyllar denna film, speciellt tänker jag (Kristian) på barnvagnen som rullar ned för trapporna. En nästan exakt scen finns i De omutbara (1987) och säkert fler filmer. Effekterna är oerhört trovärdiga och det goda folkets lidande under de styrandes tyranni skildras väldigt detaljerat och osminkat. Det bidrar till att många tycker att den här filmen är så gripande.

 

Budskap

Denna film är ofrånkomligen en hyllning till den kommunistiska revolutionen. Observera att det vi nu kommer skriva om politiska ideologier är kraftiga förenklingar och generaliseringar. Vid 1925 var det kommunistiska styret etablerat i Ryssland och denna film gjordes för att hylla forna revolutionsförsök. Det är fullt förståeligt att det ägde rum uppror, upplopp och revolution i 1900-talets Ryssland. Landet är ett bevis för tesen att om man förtrycker ett folk tillräckligt hårt kommer de att revoltera. Man får nog säga att den ryska revolutionen ledde Ryssland ur askan in i elden. De gick från en vedervärdig förtryckande monarki till vad som skulle kunna vara den värsta diktaturen i mänsklighetens historia. Tanken med den kommunistiska revolutionen var ju att diktaturen skulle med tiden försvinna och ersättas av det klasslösa samhället. Här anser vi den största bristen inom kommunismen finns. Enligt kommunismen är människan god innerst inne och om man tar bort negativa sociala strukturer kommer vi att få ett gott samhälle.


”Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren." – Mark 7:21-23


Det är naivt att påstå att människan frivilligt avstår från totalitär makt. Visst har det funnits ”goda” enväldshärskare i vår historia men den typen av styre går alltid galet. Detta gäller således inte bara kommunismen. Övertron på människans godhet finns i många politiska ideologier. Som exempelvis inom liberalismen som anser att om man bara tar bort alla hinder för marknaden kommer vi få ett gott samhälle. I slutändan anser vi att Winston Churchill fick till det klockrent:


”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra.” – Winston Churchill


De politiska ideologiernas strävan och längtan efter en utopi är ett svar på att vi lever i en fallen och trasig värld. Vi kan dock inte åtgärda denna världens brist på egen hand. Vi kan göra goda insatser men världen behöver mer än så. Världen behöver djup och genomgående räddning. Vi längtar alla efter ett lyckligt slut:


”Tolkien goes on to argue that people sense that such stories [lyckliga slut. Vår anm] point to some underlying Reality.” – Tim Keller


Jesus har lovat att komma tillbaka. Då ska paradiset, himlen på jorden etableras. Vi kan förvisso få försmak på det redan nu men det ska etableras fullt ut när han kommer tillbaka. Det är den verklighet Tolkien, Keller och vi pratar om. Vi litar på det för att Jesus har lovat det:


”Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast.” – Hebr 10:23

 

En svag  stum tumme upp och en tveksam stum tumme till Pansarkryssaren Potemkin (1925)

//De stumma Jönsson & Svensson!


Av Clas & Kristian Jönsson & Svensson - 16 februari 2013 19:00


Regi: Edgar Wright

Manus: Simon Pegg, Edgar Wright

I rollerna: Simon Pegg, Kate Ashfield, Nick Frost, Lucy Davis, Dylan Moran, Peter Serafinowicz, Bill Nighy, Penelope Wilton

När vi ser filmens karaktärer se på TV så spelas nyhetsankarna och programledarna sig själva (kanske en subtil vink till Night of the Living Dead där nyhetsuppläsaren var en nyhetsuppläsare på riktigt).

Många av statisterna som flimrar förbi i början av filmen kommer att dyka upp senare som zombies. 

Filmer har oerhört många referenser till zombiefilmer och andra skräckfilmer. Den har även en hel del andra referenser inlagda. Att nämna alla dessa skulle ta ett helt inlägg och det avstår vi från.


Synops

Shaun bor ihop med sina college-vänner Ed & Pete. Pete har blivit en vuxen och proper man. Ed är en slusk. Shaun är tillsammans med Liz som börjar tröttna på hans stagnerade ungkarlsliv så ger hon honom en sista chans. En chans som han sumpar totalt och han blir dumpad. Shaun och Ed super sig fulla på favoritpuben The Winchester. Under natten spirds zombiesmittan i London. Shaun vaknar upp och inser att han måste ta tag i sitt liv!

Så med denna presentation är vi redo att skriva om filmen.  Vi kommer följa våra karaktärer så kommer det vara en del grovt språk. Därför kommer ni nu få se en kristen blogg med svordomar. You’re welcome!


Skådespeleri

Nick Frost och Simon Pegg har även varit med i Hot Fuzz och Paul, som är satirer på polisfilmer samt science fiction filmer. Det är inte bara de som bär hela filmen utan hela kompisgänget med Liz och mamman Barbara,  och paret Dianne och David. Men det är Shaun och Ed som står för de mesta av skämten och situationskomiken.  Skådespeleriet är överdrivet, over the top, men även när det gäller helgjutet och trovärdigt i de få allvarliga scener som finns. Alltid bidrar till att göra detta till en suverän komedi!


Regi

Filmen dräller av pikar och referens till andra zombiefilmer. De är mycket smart placerade och utförda. Mycket bra! Ett exempel är mot slutet av filmen då vi från TVn hör att teorin att zombieinvasionen orsakats av infekterade apor har avfärdats. Men en av de tydligaste är ju denna:


”WE'RE COMING TO GET YOU, BARBRA!” - Ed


Filmskaparna är mästare på att göra filmen snygg och smart. Simon och Nick var båda sedan tidigare etablerade komiker i Storbritannien. Det är ingen simpel parodi. Utan gjord med kärlek för t.ex Romeros filmer. De lyckades så bra att de båda fick statistroller i Romeros Land of the Dead (2005). Shaun bläddrar mellan kanalerna på TV och missar nyheterna om zombieinvasionen. Dock bildar zappandet meningar som ger oss tittare nyheten. 


"[Shaun is channel hopping; Channel 4 News]

Krishnan Guru-Murthy: Though no one official is prepared to comment, religious groups are calling it Judgement Day. There's...

[VH1, playing "Panic" by The Smiths]

Morrissey: – Panic on the streets of London...

[ITV News]

Newsreader: – as an increasing number of reports of...

[Football]

Commentator: – serious attacks on...

[Five News]

Newsreader: – people, who are literally being...

[Nature documentary, leopards eating a gazelle]

Narrator: – eaten alive.

[Sky News]

Jeremy Thompson: Witnesses' reports at best are sketchy, but one unifying detail seems to be that the attackers in many instances appear to be...

[T4]

Vernon Kaye: – dead excited to have with us here a sensational chart topping...


Filmen är mycket smart skriven och detaljerad. Uppmärksamhet krävs! Mycket händer i bakgrunden och det är många detaljer. Mycket välskriven film alltså! Ingen larvig parodi utan det är just en brittisk romantisk komedi med zombies!


Produktion

Fotot är snyggt. Det finns även många detaljer rent filmiskt. Med andra ord ska man ha både ögon och öron öppna när man ser denna film. Mycket kreativitet har lagts ner på att skapa denna fantastiska blandning av genrer. Det gott om jumpscares och roliga kameravinklar. Zombierna är oerhört välgjorda. De lämnar inget övrigt att önska.   


Budskap

Vad fyller vi egentligen livet med? Hur ser vår vardag ut? Hur ser vår syn på arbete ut? Är livet som att vara levande död genom vardagen längtandes efter helgen? Sedan visar  sig helgen också vara rätt monoton och meningslös?


”If I don't do something, I'm going to end up going into that pub every night for the rest of my life like the rest of those sad old fuckers, drinking myself to death and wondering what the hell happened.” - Liz


Shaun är verkligen en tonåring (engelska: adolescent) i manskropp. Inte för att moralisera över TV-spel eller att hänga på puben men Shaun är omogen. Det märks främst i hans attityd till sitt jobb. Hans jobb ser han bara som en sysselsättning för pengar som han måste tråka sig igenom. Tanken med jobb är dock att ära Gud. Shauns sätt att hantera relationen till Liz är även den omogen. Han glider bara med och tar inget ansvar för relationen. Slutligen är Shaun omogen i förhållande till sina föräldrar. Han har inte försonats med sin styvfar och han har en relation till sin mamma som inte är vuxen. Hans liv har stagnerat! Ska vi leva ett liv av stagnation eller helig glöd?


”Att leva ett andligt liv innebär inte att leva ett passivt liv, för det andliga livet är en positiv kraft där våra dygder får växa till mognad och fulländning, till en harmoni utan inbördes motsägelser.” - Påve Shenouda III


Hela hans liv kraschar när Liz dumpar honom. Medan han sover ruset av gårdagens pubrunda översvämmas London av en zombieinvasion. Han drar till affären, helt innesluten i sin egen värld, och missar totalt vad som hänt och händer runt honom. Hans liv är så monotont och han är så bakfull att han inte märker att det är zombier överallt.


Shaun beger sig ut för att styra upp sitt liv. Han konfronterar sina misstag och sitt livs sunkighet. Han konfronterar även sin egen ovishet och växer upp under de timmar som filmen utspelar sig snabbare än vad han gjort de senaste åren. Mot slutet är han beredd att ge sitt liv för Liz för att försvara henne när de tillsammans ska ge sig ut och kämpa mot zombierna som övermannat puben. Han har dock fortfarande mycket att jobba med. Liz och Shaun lever ett slackerliv som är snäppet bättre än tidigare. Hur ska vi då styra upp våra liv? Vem bestämmer vad som är dåraktigt och vist? Rätt och fel? Som kristna tror vi på en objektiv standard rotad i Gud. Är vi då bättre än andra?


”Christians don’t become perfect but they do get they’re lifes resorted and they can’t do it themselves. They rely on God.” James Harleman


Det är Gud som förvandlar oss. När han ger någon frälsande nåd som kommer förvandlande nåd att följa. Det är Guds verk i oss som vi får delta i. En process som på teologiska kallas för helgelse. Den innebär ansträngning och kamp. Det är dock inte för att förtjäna Guds nåd utan på grund av att den givits till oss oförtjänt. Det är nåden omsatt i kamp. 


”As we tackle the disciplines of a godly man, we must remember it is a matter of grace from beginning to end.” - R. Kent Hughes


Några avslutande ord till sist: man kan se det kristna livet som en sorts uppvaknande. Ett omvänt zombieblivande. Innan vi kristna mötte Gud var vi andliga zombier, andligt döda. 


”Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder.” -Ef. 2:1


Men Gud har som sagt  gjort oss levande genom att Jesus dog för oss på korset och vi har fått nytt liv genom Honom. Oh, vilket fint slut!
 

Två Tummar Upp för Shaun of the Dead (2004)!!!
//Jönsson & Svensson

Av Clas & Kristian Jönsson & Svensson - 9 februari 2013 18:00

Regi och manus: George A. Romero

I rollerna: Lori Cardille, Terry Alexander, Joe Pilato, Sherman Howard och Gregory Nicotero m.fl

Från början hade Romero planerat för en större vision för den här filmen, där forskare bodde i en fästning ovan jord och blev beskyddade av militären som levde under jord. Den inkluderade också en mindre armé med ”dresserade” zombies. Romero berättar i en dokumentär på specialutgåvan att han först brukar skriva ett stort långt manus där han inte ger sig några begränsningar, och sedan börjar skära ner på det i takt med att budgeten begränsas.


Synops

Några överlevande lever i en bunker under en zombieinvasion. Gruppen består av några soldater och forskare. De är sammansatta av regeringen för att komma på en lösning på zombie-epidemin. Gruppen har tappat kontakten med andra fästen och spekulerar nu i om de är ensamma kvar. Ju mer tiden går, desto mer outhärdlig blir gemenskapen i bunkern, medan de odöda flockas utanför. I centrum i filmen står den hårdkokta kvinnan Sarah. Vem kan hon lita på när gruppen börjar spricka?  


Skådespeleri

Återigen går våra åsikter isär här, Clas föredrar Night of the Living Dead av Romeros filmer. Vi är dock ense om att ryktet om att denna film har mycket överspelande är helt sann.


Lori Cardille spelar den hårdhudade tjejen Sarah. Utan tvekan är hon filmens bästa skådespelare. Hon lyckas spela hård utan att överspela och hennes mjuka sidor kommer fram naturligt. 


Terry Alexander och Jarlath Conroy spelar radarparet John och McDermott. De gör ett strålande jobb som ett radarpar. De är två färgstarka karaktärer som är väl spelade. 


Övriga skådis är rätt sunkiga och slätstrukna. De har dock en viss charm som bidrar till en fröjdefull b-films känsla.


Regi

Romero fick inte så fria tyglar som han ville och han hade rätt stora visioner för Day of the Dead. Resultatet blev en mindre genomgripande film, den känns inte lika omfattande. Han verkar dock ha gjort det bästa av situationen. Det är en gedigen ensemble karaktärer han har satt samman i en situation där det råder oklarheter om vad som är uppdraget för gruppen. Det finns en underliggande ton av svart humor i gruppens oförmåga att samarbeta. Den mörka humorn får sin fulla blom i Dr.Logans experimenterande med de levande döda som blir allt mer absurda ju längre filmen går. 


Produktion

Filmen har en smått legendarisk början. Sarah sitter i ett rum och hon går fram emot en vägg. Plötsligt kommer det utan en massa zombiearmar ur väggen. Hon vaknar till och vi inser att vi började filmen mitt i en mardröm. Det kan tyckas konstigt då det inte leder någonstans. Men det sätter tonen på ett fint sätt. Den första riktiga scenen i filmen är hur några av våra överlevare landar med en helikopter i en till synes övergiven stad. Till ekot av deras rop efter andra överlevande får vi se bilder från stan och det kaos som ägt rum. En vindpust blåser förbi och en tidning landar mot en kant och i stora, svarta olycksbådande bokstäver lyder förstesidesrubriken ”The dead walk!”. Plötsligt kryllar det av zombies och våra överlevare kan inte annat än att bege sig iväg med helikoptern. Denna del är mycket väl utförd. Den övergivna stan bär tydliga märken av att något fruktansvärt ägt rum. Även om det kanske inte är medvetet har säkert 28 dagar senare tagit lärdom av denna scen.


Filmen i övrigt utspelar sig i huvudsak i bunkern och grottorna. Sceneriet är snyggt och ruggigt. Ändå blir det inte uttråkande. Vi får en del scener i tunnlarna av grottan som är mycket bra. Ljussättningen är här helt suverän. Mycket mörker och skuggor bidrar till en spännande känsla. Det här kan vara filmens mest spännande del. Våra karaktärer har inga vapen och springer omkring i en mörk labyrint samtidigt som stönandet av zombierna ekar genom gångarna.


Zombierna är snyggt sminkade och ser ut som levande döda, en klar förbättring från Dawn of the Dead. Alltså har Day of The Dead de bästa sminkeffekterna av Romeros tre klassiska filmer. Enligt vår åsikt är detta den mest våldsamma och blodigaste av de alla. Romero ville flytta gränserna redan med Night of the Living Dead och han har verkligen flyttat fram gore-gränserna i och med Day of the Dead. Mycket skickligt utfört är det faktiskt. Tack vare Tom Savinis verklighetstrogna sminkeffekter. Det är inte tal om humoristisk gore som vi kan se i t.ex Braindead. 


Budskap
Gruppen som vi följer är likt gruppen i Night of the Living Dead en grupp som med seriösa problem att samarbeta. Denna grupp är dock annorlunda. Den består inte av en grupp civilister som träffar på varandra i ett hus under pågående zombieinvasion. Nej, detta är en sammansatt grupp av soldater och forskare samt två tekniker till helikoptern. Till sitt förfogande har de en rejäl bunker. Deras utgångspunkt är alltså god. I bunkern finns goda möjligheter att förvara förnödenheter och kanske även odla ny mat och samla/rena vatten. Bunkern verkar dessutom vara omöjlig för zombier att ta sig in i. Så även om gruppen börjar få ont om ammunition och vetenskaplig utrustning så har de en bra start. Utöver det så skulle gruppens samlade kompetens ge en god chans för gruppen att överleva zombieinvasionen. Fast, ändå så är deras tillvaro inte så bra.


”We're in a desperate situation here! We need each other. Can't we just get along?” - Sarah


Gruppen lider av allvarliga problem i förmågan att lyssna på varandra. Soldaterna är endast intresserade av snabba resultat och forskarna vill ha nya zombier att experimentera med. De två civilister som bemannar helikoptern vill helst bara överleva, gärna på en söderhavsö. De olika fraktionerna spretar alla åt varsitt håll vilket gör att gruppen börjar spricka i sömmarna för att sedan brista. De är en sammansatt grupp som satts samman utan ett konkret uppdrag. De har inget mål att sikta på och sträva mot tillsammans trots sina olikheter. De har inget ledarskap med helhetssyn. Avsaknaden av mål och helhetssyn får alla att vara som yra höns. Yra höns med muskler och vapen. Yra höns med förmåga att göra skada.


”Maybe if we tried working together we could ease some of the tensions. We're all pulling in different directions.” - Sarah

 

”That's the trouble with the world, Sarah darlin'. People got different ideas concernin' what they want out of life.” - John


Vi sliter och drar åt olika håll. Det främsta problemet är kanske inte främst olika viljor utan just att man sliter och drar. Precis som våra problem främst kanske inte är olika intressen eller mål, vi ska ju inte vara en färglös, grå homogen massa. 


”What’s really wrong with the world? Why can the world be such a miserable place? Why is there so much strife between nations, races, tribes, classes? Why do relationships tend to fray and fall apart? Jesus is saying: We are what’s wrong. It’s what comes out from the inside. It’s the self-centeredness of the human heart.” - Tim Keller


Denna sanning brukar ofta framkomma tydligt i zombiefilmer, generellt är det vanligt i hela den postapokalyptiska genren. Karaktären Carnegie i The Book of Eli är ett superbt exempel på detta. Detta kan göra att dessa filmer ofta uppfattas som rätt mörka. Vilket är en korrekt observation då de på ett eller annat sätt exponerar det mänskliga hjärtat. Vi vill inte säga vi bara är onda, men ondska finns impregnerad i varenda del av vårt mänskliga väsen. Lyckligtvis lever vi ett land där det finns en rättsstat och polisväsende. Det gör att vår ondska inte får sitt fulla utlopp. 


Utöver finns vårt samvete kvar även om det är rubbat och skadat. Vad får oss att tro allt detta? Dels är det via Bibelns undervisning om vårt mänskliga tillstånd men också genom att skåda ut i världen, i historien och våra egna hjärtan. Ta till exempel när Rom föll eller när Nazityskland kollapsade. Kaos, stölder, mord och allehanda otrevligheter. Det blir de med tillräcklig styrka som har någon form av oorganiserat godtyckligt skräckvälde över alla andra. Om och om igen visar oss historien destruktiviteten i det mänskliga hjärtat. Detta får oss säkert att låta som dystergökar. Vi vill ändå föra fram detta då det är vad vi tror är sanningen. Fast det är bara halva sanningen. Nu kommer resten av sanningen:


”If God is loving and good, he must be angry at evil - angry enough to do something about it.” - Tim Keller


Det hela sanningen inbegriper en nådefull Gud som är aktivt involverad i sin stökiga skapelse för att ställa den tillrätta. Det är på grund av Hans nåd som saker inte är värre än vad det är. Det finns fortfarande godhet och kärlek. 


”Vem märker själv hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister. Bevara också din tjänare för fräcka människor, låt dem inte ha makt över mig, så blir jag fullkomlig och fri från svår överträdelse. Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig, Herre, min klippa och min återlösare” - Ps 19:13-15


Det där är slutvinjetten och klimaxet på en psalm i Bibeln som handlar om att vi kan se Guds storhet i naturen och hur rätta Guds bud är. Detta för oss in en bön av syndabekännelse. Notera uppbyggnaden. Det börjar med en bön om hjälp från intre hot, ”fräls mig från mig själv”. Sedan om en bön om yttre hot, om att motstå frestelser och möta förföljelser på ett gott sätt. Det hela avslutas med en kort lovprisning och en bön om att ens egna liv ska få bli en lovprisning. 


David har skrivit psalmen är fullt förvissad om att Gud är hans klippa och återlösare (ungefär befriare). Därför vågar han vända sig till Gud med all sin ondska. David trodde på Guds löften om en befriare, löften vi sett uppfyllda. Det finns en plats där ondskan har blivit konfronterad och gått förlorande ur striden. Den platsen är Jesu kors. All vår ondska lades på den enda människa som kan ta titeln god så att vi som inte är goda kan få räknas som goda. Det, kära läsare, är historiens största och bästa nyheter! Med sin död så dödade Jesus Döden. Med sitt eget liv krossade Han Döden. Genom sin uppståndelse vändes Döden upp och ner och mötte sitt nederlag. Han återför de yra hönsen under sina vingar. Han försonar människor med sig själv och med varandra.


"Come, my Way, my Truth, my Life :
Such a Way, as gives us breath :
Such a Truth, as ends all strife :
And such a Life, as killeth death." - George Herbert

    

En Tumme Upp och En Svag Tumme Upp för Day of Dead (1985)!!!

//Jönsson & Svensson


Av Clas & Kristian Jönsson & Svensson - 2 februari 2013 18:00

Regi och manus: George A. Romero

I rollerna: David Emge, Ken Foree, Scott H. Reiniger och Gaylen Ross med flera.

Skräckregissören Dario Argentos band The Goblins stod för hela soundtracket (förutom det som täcks av stock music) och som tack fick Argento göra en europeisk klippning av filmen, som kallas The Argento Cut. Filmen finns i oerhört många versioner men de mest kända är The Director’s cut, Romero version och Argento cut. Statisterna som ställde upp i filmen fick 20 dollar, en lunchlåda och en Dawn of the Dead t-shirt som tack.


Synops

Två SWAT-poliser, en pilot och en journalist blir överrumplade av en zombieinvasion och flyr i en helikopter. De hittar en shoppinggalleria där de gör sig hemmastadda. De upptäcker snart att zombierna inte har tappat sin shoppinglust i och med att de blev odöda...


Skådespeleri

Skådespeleriet känns väldigt B, ungefär på samma nivå som i Night of the Living Dead (1968). Skådespelarna i Day of the Dead är bäst, enligt Kristian men det kommer vi till i ett senare inlägg. Clas föredrar dock de i Night men detta kan vara för att vi har färre karaktärer och därmed möjligheter till karaktärsfördjupning. Här i Dawn så är det många statister som gör rätt sunkiga insatser.


Bland de fyra huvudrollsinnehavarna är det Peter, spelad av Ken Foree, och Roger, gestaltad av Scott H. Reiniger som ger det mest positiva intrycket. Gaylen Ross spelar en stark kvinna Franny, som vill klara sig själv och inte skriker en endaste gång under filmens gång. Romero bad henne skrika vid ett tillfälle men hon sa nej och menade att hennes karaktär var en stark kvinna. David Emge som spelar Stephen, också kallad Flyboy, är urusel på att skjuta och är inte lika karismatisk som till exempel Ken Foree eller Scott H. Reiniger. De bästa skådisarna är Foree och Reiniger, de gör ett fint radarpar. De andra två känns lite styltiga och levererar inte riktigt levande karaktärer, men det kan ju bero på att de är chockade över hela situationen och bearbetar det på ett annat sätt än de mer vapenvana karaktärerna.


Regi
Filmen börjar kaotiskt. Romero försöker göra sitt bästa att skildra kaoset på en TV-station under pågående zombieinvasion. Han lyckas dock rätt dåligt. Det är ett rörigt gytter av dåliga statister. Inga bra början alls. Det är rörigt i början men det är kanske meningen, men det är statisternas insatser som man verkligen bör klaga på. Folk springer hit och dit och ingen är överens om vad som bör göras, alla ropar bara sina åsikter mot varandra och hoppas att den som ropar högst är den som får bestämma.


Filmen blir bra först när våra huvudkaraktärer kommer till shoppingcentret. Därifrån är filmen ömsom actionfylld och ömsom långsam. Romero lyckas förmedla en känsla av meningslöshet och apati genom att växla ner tempot avsevärt. Här har folk lyckats hitta kommenterar till vårt konsumtionssamhälle och det har vi anledning att återkomma till. Karaktärsutvecklingen är helt ok men vi vår inte samma närvaro som i Night. Vi får god tid på oss att lära känna alla karaktärerna och det gynnar filmen, även om vi som tittare blir lite rastlösa i dessa extremt långsamma partier, när de håglöst stirrar på sin spegelbild eller sminkar sig omsorgsfullt men till ingen nytta.


Produktion
Urk säger vi bara! För zombierna alltså. Sminkteamet har misslyckats fatalt. Vad är då som är en sån katastrof? Jo, de är helt blåa! Urk! Vilket misslyckande att zombierna är misslyckade i en zombiefilm. Statisterna sköter sin ”zombie shuffle” till belåtenhet men det är sminket som gör att vi inte blir övertygade.


I övrigt håller produktionen en god kvalité för att vara en independentfilm med låg budget. Att det mesta av filmen utspelar sig i en galleria gynnar filmens miljöer och ger många möjligheter till varierade scener. Det vore ju en av de ställena man bör ha tillgång till under en zombieinvasion, eftersom det finns både mat och kläder att tillgå, och förmodligen ingen som kan ta betalt för det. Vilket också våra hjältar drar nytta av.


Detta var under en tid då fristående filmmakare fortfarande kunde få en syl i vädret och få sina filmer sedda, relativt kända och distribuerade. Vi vet inte om det är så idag. Nu är kanske konkurrensen ännu hårdare från andra medier eftersom youtube möjliggjort det för alla med en kamera att lägga upp hemmagjorda filmer på youtube, på gott och ont.


Budskap

”Livet går inte i repris. Lev nu!” - okänd



Många tycker väl detta är citat är klokt och försöker leva därefter. Vi släpper loss vår passion. vi släpper loss det på relationer, sex, välgörenhet, resande, mat och shopping. Shopping står i fokus här i Dawn of the Dead.


”Stephen, I'm afraid. You're hypnotized by this place. All of you! You don't see that it's not a sanctuary, it's a prison! Let's just take what we need and get out of here!” - Frannie


Kritiken som filmen har mot det moderna konsumtionssamhället är att det kan ta sig ytterligheter av att vara hjärndött. Där konsumenterna glider runt i konsumtion likt zombierna i shoppingcentret drivna av endast passion. Är detta då ett inlägg där vi vill göra gällande att passioner är felaktiga och bör dövas? Nej! 


”As far as he [Pascal - vår anm] was concerned, seeking one’s own happiness is not a sin; it is a simple given in human nature” - John Piper


Alla söker vi glädje. Vi vill inte bara göra gällande att denna passion är något helt korrekt utan även att vår passion är för svag. Framförallt är den riktad åt fel håll. Som ni läsare gissat är det Gud vi anser vad ska eftertrakta ha att passion för. Inte så att Han blir medlet för njutning. Han är slutmålet för vårt sökande i livet. Vi ska söka att ha vår fulla tillfredsställelse i Gud. Det handlar om att söka det högsta goda, Gud själv och Hans ära.



”If God contain the fullness of all good things in himself like an inexhaustible fountain, nothing beyond him is to be sought by those who strike after the highest good and all the elements of happiness” - John Calvin


Nu kanske nån invänder att vi vi gör njutningen till vår passion och gud högre än Gud. Så är det inte utan det handlar om att finna tillfredsställelse och allt vi söker i den Evige.


”...glädje i HERREN är er starkhet.” - Neh 8:10


Den irländska psalmen Be Thoue My Vision från 500-talet har en vers som klockrent sätter fingret på att ha Gud som sin främsta skatt.


"Riches I heed not, nor man's empty praise:
Be thou mine inheritance now and always;
Be thou and thou only the first in my heart;
O Sovereign of Heaven, my treasure thou art."


Vissa kanske tycker det verkar som vi förespråkar en världsfrånvänd filosofi här. Så är det inte i heller! Bibeln säger inte bara att Gud förespråkar det som är rätt utan att ha gläds i det. Så ska vi göra också. 


”When a person delights in the display of the gloriuos grace of God, that person will want to see as many displays of it as possible in other people” - John Piper


Alltså att söka sin fulla tillfredsställelse och glädje i Gud leder till att man vill se denna flöda ut till andra. Detta kan föra in en på tuffa livsvägar och även lidande. Därför är det så centralt att det är i Gud vi har vår passion. Då vet vi att vi kommer få den högsta glädjen senare, i det nya livet. Detta kräver en rätt radikal omvandling av ens liv. Relationer, sex, välgörenhet, resande och shopping är inte dåliga ting. De kan tvärtom vara goda ting men som högsta ting är de värdelösa då de inte har evig glädje. Målet och meningen med våra liv tycker vi sammanfattas bra så här:




”The chief end of man is to glorify God and enjoy Him forever” - Westminiser Catechism




Ära Gud och njuta av Honom! Det innebär alltså att vi får leva så att universums skapare får ära. Som i en kärleksrelation får vi söka Honom för att njuta av Honom. Låter det flummigt? Då kan vi förklara kort hur det sker, genom Bibeln, kristna gemenskapen, bönen, nattvarden, gudstjänsten och tjänandet av andra i ord och handling. Som ni märker så går det ihop att ära Gud och njuta av Honom. Det är precis det vi vill få fram. Detta kanske inte är ett enkelt liv men det är ett liv med passion, mål och mening. Detta är ett liv som när det slutar egentligen inte slutar. 


"Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden. Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt. Ty de som är fjärran från dig går under, du förgör alla som trolöst sviker. Att vara i Guds närhet är lycka för mig. Jag tar min tillflykt till Herren, Herren, för att kunna tala om alla dina gärningar." - Ps 72:25-2


En dag ska vi få vakna upp ur vår grav och på grund av Jesu försoningsverk på korset fullt ut få njuta av gemenskapen med Gud och varandra. Det finns många bilder av detta i Bibeln, varav en är en festmåltid. Du är bjuden! Även om vi i detta liv bara fått en försmak av detta så kan vi med säkerhet säga att det blir en festmåltid med mycket större passion och glädje än den som Fran och Stephen hade i filmen.

 
En Tumme Upp och En Svagare Tumme Upp för Dawn of the Dead (1978)!!!
//Jönsson & Svensson

Av Clas & Kristian Jönsson & Svensson - 26 januari 2013 18:00

Regi: Danny Boyle
Manus: Alex Garland
I rollerna: Cillian Murphy, Naomie Harris, Brendan Gleeson, Megan Burns

Något att spana under scenen när Jim går i det övergivna London är bilar och personer som rör sig. Filmteamet har gjort ett nästintill perfekt jobb att få London att se övergivet ut men bara nästintill. I slutet av filmen hörs det radioprat i flygplanet. Språket som talas är finska och det som sägs är ”kan ni skicka en helikopter?”. 


Synops

Ett antal djurrättsaktivister bryter sig in i en forskningsstation i Storbritannien med syfte att släppa ut ett antal schimpanser. Föga anar de att de kommer att släppa loss ett oerhört smittsamt virus, rage-viruset. Samtidigt som detta sker råkar cykelkuriren Jim ut för en trafikolycka. 28 dagar senare vaknar han upp och märker att London verkar vara helt övergivet...


Skådespeleri

Cillian Murphy är ytterst kompetent skådespelare. I början av filmen är han ju helt själv vilket gör det knepigt att agera. Hans agerande utstrålar förfäran och förvirring. Vi känner vad han känner när han går omkring i ett övergivet London. Snyggt jobbat Mr. Murphy, inte underligt du fick en roll i de nya batman-filmerna.


Naomie Harris är toppen som Selena. Hon ser verkligen bad-ass ut och ger oss en hårdkokt rollprestation. Hennes karaktärsutveckling går från hård och cynisk till en mjukare och ljusare syn på tillvaron som överlevare. Bra!


Regi

Första delen av filmen när Jim vaknar upp på sjukhuset är helt suverän. Filmen håller fortsätt hög klass när han träffar på andra överlevande. Dialogerna och interaktionen med de andra karaktärerna lämnar inget övrigt att önska. 


Filmen dalar dock i andra delen när de överlevande träffar på överlevande soldater. Det visar sig snart att dessa är riktiga douchebags. Vi tycker inte Danny Boyle lyckas riktigt med denna delen. Först av allt känns det uttjatat att militären skulle vara badguys och för det andra tappar filmen stämning. Det blir nästan ett antiklimax. Slutet har likheter med stämningen i slutet av Apocalypse now och det blir sannerligen väldigt apokalyptiskt. Tyvärr dalar som sagt både manuset och regin mot slutet och blir mer löst sammanhållen och det blir svårt att uppfatta vad som egentligen händer. Dock gör skådespelarna sitt jobb så att resultatet blir inte att filmen som helhet blir dålig.


Produktion

Scenen av det övergivna London är oerhört välgjort. Denna delen av filmen är fruktansvärt obehaglig. Det är mästerligt gjort. Något så bekant och hemmavant görs främmande och fientligt. Många detaljer bidrar till känslan av att något vedervärdigt inträffat. Musiken som lagts in sitter som en smäck!


De infekterade då? Ytterst obehagliga. De har delvis baserat viruset på ebola. Boyle har lyft zombiegenren till nya höjder. Inte bara är de snabba, de är obehagliga i största allmänhet. De är mycket bra sminkade och är koreograferade till ha ett ryckigt rörelsemönster. Sammanfattningsvis kan sägas att de är skräckinjagande. Också klipptekniken när de infekterade filmas är ryckig och impulsiv och det gör att de uppfattas som ännu mer irrationella. 


Filmen bjuder på många ovanliga kameravinklar; visuellt ögongodis för filmälskaren i dig. Boyles varumärke brukar vara väldigt visuell estetik (t.ex. The Beach, Trainspotting). Man undrar om det är man själv som har tagit någon substans istället för personerna i filmen. Man ser huvudpersonerna indirekt i speglar och reflektioner och det märks att de har tänkt igenom kameraarbetet. Smaskigt värre för den som har ett öga för sådant. 


Budskap

Filmen kom när galna kosjukan fortfarande var högaktuell. Då köpte ju ingen brittiskt kött utan ön var som i karantän. Sedan dess har media eskalerat sina rapporter om epidemier och nu kommer det nästan årligen en rapport om en ny farlig sjukdom. Allt som oftast visar detta sig dock vara överdrivet. Det som däremot stämmer är att i vårt rörliga västerländska samhälle skulle en oerhört smittsam och snabbt spridande sjukdom relativt snabbt kunna leda till en global pandemi. Vilket är en skrämmande tanke. 28 dagar senare blir på så sätt en påminnelse om hur sårbart vårt samhälle är. 


Personerna i filmen bär på olika syn på överlevande och det är det som vi vill sätta fokus på här. Hur hanterar de den oerhörda katastrofen som ägt rum? Hur rör de sig framåt? Hur ser de på framtiden?


”Plans are pointless. Surviving is as good as it gets.” - Selena


Selena är en hård överlevare. Hon vet hur man gör rent praktiskt för att överleva och hon är mycket handlingskraftig. Det har gjort henne förhärdad för andra aspekter av livet såsom behovet av andra människor. Hon är skeptisk till samarbeta med Frank och Hanna då de säkerligen kommer att sakta ner henne. Jim är dock inte lika tveksam. Långsamt kommer han att börja mjuka upp henne. Gänget beslutar sig för att ge sig ut för att följa en radioinspelning från överlevande soldater. De gör det tillsammans för att som Hanna säger så behöver de varandra. 


De möter som sagt upp soldaterna och saker verkar hoppfullt. Soldaternas befäl, Major Henry West har dock en riktigt cynisk inställning. Det kommer uppdagas att han har mörka strategier för att få sin grupp att överleva situationen. Han syn på katastrofen är följande:

 

”This is what I've seen in the four weeks since infection. People killing people. Which is much what I saw in the four weeks before infection, and the four weeks before that, and before that, and as far back as I care to remember. People killing people. Which to my mind, puts us in a state of normality right now.” - Henry


En av de andra soldaterna uttrycker att saker snart kommer återgå till det normala, vilket sägs oerhört naivt. Ytterligare en annan soldat kontrar med att om smittan utplånar mänskligheten så är det en återgång till det normala, då människan existerat endast så kort tid. Denne soldat hävdar även bestämt att resten av världen överlevt men placerat hela brittiska ön i karantän. 


En konflikt uppstår och Jim lyckas få ut Selena och Hanna. De flyr till en bergsstuga och gömmer sig där tills alla smittade svälter ihjäl. De är tillsammans och det verkar ge dem en positiv syn på saker. 


I Bibeln finns en hel bok som heter Klagovisorna. Denna kom till när Jerusalem invaderats av sina fiender och blivit totalt förstörd. En stor katastrof helt enkelt. En kris inte bara rent mänskligt utan även identitetsmässigt för Israel som Guds utvalda folk. Hur kunde detta få ske? Vi skulle kunna ha en massiv utläggning kring detta ämne. Det vi vill få fram är främst detta är att Klagovisorna uttrycker både förtvivlan och hopp. De är varken cyniska eller naiva. De uttrycker ett hållbart förhållningssätt för livet och dess olika faser.


”Jag sade: ’Det är slut med min livskraft 

och mitt hopp till HERREN.’

 

Tänk på mitt elände och min hemlöshet, 

malörten och giftet! 

Ständigt tänker min själ på det och är bedrövad i mig. 

Detta tar jag till hjärtat, därför har jag hopp:

 

HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss, 

ty det är inte slut med hans barmhärtighet. 

Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. 

HERREN är min del, det säger mig min själ, 

därför står mitt hopp till honom.

 

HERREN är god mot dem som väntar på honom, 

mot den själ som söker honom. 

Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från HERREN.” - Klag 3:18-26


En av de mest emotionella scenerna i filmen är när Jim, Mark och Selena tar sig till Jims hem. Jim hittar sina föräldrar döda i sin säng. För att inte bli smittade av rage-viruset har de valt att avsluta livet med sömnpiller. På en bild av Jim har de skrivit en sista hälsning till honom.


"With endless love, we left you sleeping. Now we're sleeping with you. Don't wake up."


Bakgrundsmusiken då är en psalm som heter "Abide with me" (Bliv hos mig kvar på svenska). Den skrev av en man vid namn Henry Francis Lyte. Han skrev den när han låg allvarligt sjuk i tuberkolus och dog tre veckor efter att den blev färdig. Sedan dess har psalmen blivit uppskattad att ha vid begravningar. Den psalmen är ett eko av samma förtröstan som vi finner i klagovisorna. Den kristnes förtröstan är inte baserat på vår förträflighet och styrka utan att vi tillhör universums suveräne kung, Jesus, som med sin död och uppståndelse besegrat satan, synd, ondska och död. Vi låter den psalmen bilda slutvinjett på detta inlägg. 


"Abide with me; fast falls the eventide;

The darkness deepens; Lord with me abide.
When other helpers fail and comforts flee,
Help of the helpless, O abide with me.


Swift to its close ebbs out life's little day;
Earth's joys grow dim; its glories pass away;
Change and decay in all around I see;
O Thou who changest not, abide with me.

 

I need Thy presence every passing hour.
What but Thy grace can foil the tempter's power?
Who, like Thyself, my guide and stay can be?
Through cloud and sunshine, Lord, abide with me.


I fear no foe, with Thee at hand to bless;
Ills have no weight, and tears no bitterness.
Where is death's sting? Where, grave, thy victory?
I triumph still, if Thou abide with me.


Hold Thou Thy cross before my closing eyes;
Shine through the gloom and point me to the skies.
Heaven's morning breaks, and earth's vain shadows flee;
In life, in death, O Lord, abide with me."

 

Två Infekterade Tummar Upp för 28 Dagar Senare (2002)!!!

//Jönsson & Svensson

Av Clas & Kristian Jönsson & Svensson - 23 januari 2013 15:00

Förarbete
Det första som sker är givetvis att välja film att se och skriva om. Det är det momentet som kan vara det som varierar mest. Det kan:

  • ske spontant
  • väljas med tanke på budskap
  • väljas för det ingår i ett tema vi är sugna på att se

Det varierar huruvida om någon av oss sett filmen innan. Ibland har ingen av oss den och ibland vi båda. Vi brukar ofta planera tillfällen då vi ska se filmen. Då passar vi på att se och skriva om flera filmer samtidigt och lägga in datum för framtida publicering.


På senare tid har ni kanske märkt att vi kört mycket på teman för perioder. Detta var Kristians eminenta förslag. Det ger kontinuitet mellan inläggen.  


I förarbetet ingår ibland att vi läser på om filmen. Allt som oftast läser Kristian om trivia och bakgrund till filmen, Clas läser på om budskapet och är kanske beväpnad med någon bok och bibelcitat. Detta sker dock inte alltid. När det gällde t.ex inlägget om Walk the Line hade Clas med sig Johnny Cash självbiografi för skrivandet. På väg till Kristian letade Clas då upp citat som skulle kunna var relevanta. När vi laddade upp för vårt Alien-maraton var Kristian fullmatad av fakta och bakgrund till filmerna. De äldre filmerna har ofta massvis med trivia så det gäller att sålla för att få med det mest relevanta.

 

Allt som oftast äter vi någon god middag innan vi påbörjar filmtittandet. Om vi intet ätit innan filmen brukar vi göra det under filmen. Äter vi innan filmen diskuterar vi ibland filmen som ska ses. Ofta dukar vi upp godis och/eller chips samt läsk för att avnjuta under filmen. Sedan är vi redo efter ha bett för tittandet och skrivandet. 

 


Tittande
Under själva tittandet  av filmen tar vi ibland korta anteckningar om intressanta saker och spännande delar. Vi kommenterar ofta viktiga poänger för varandra. Behövs det plockas relaterade böcker/citat fram redan nu. Det kan röra allt från citat till faktakoll på saker som ska skrivas. Ett exempel där vi var noga med faktakollen var när vi skrev om Nihilism i inlägget om Rubber eller inlägget om Narnia där vi ville ha ett faktiskt citat från CS Lewis där han framför att han ansåg att sagoberättandet är ett kraftfullt medium. Kristian har en fadäs för att vid givna tillfällen nämna diverse trivia som vi sedan kanske skriver om. 


Själva tittandet är ofta engagerat från bådas sida. Det vill säga skratt, skrik och kommentarer till karaktärerna. När vi såg Birdemic så blev det många skrik och tjut för att filmen är så fruktansvärt dålig och när vi såg The Sixth Day blev det givetvis många Arnold-imitationer. Clas har en morrande haj som han till Kristians förskräckelse brukar trycka på när vi ser skräckfilm. Fred har dock förklarats och hajen brukas inte mer, lite till Clas förtret. 


Skrivande
Vi börjar alltid med att lägga in skelettet, alltså trailer och rubrikerna. Sedan diskuterar vi filmen. Spontana infall skrivs in som stolpar. Sedan skriver inlägget uppifrån och ner, från början till slut.  Vi turas om att skicka datorn till varandra för att skriva. Detta sker under diskussion om filmen. IMDB och Folkbibeln online är en sida som ofta ligger uppe i bakgrunden medan vi skriver. En sålning sker bland våra anteckningar vi gjort under filmen. Ibland visar sig ett par anteckningar leda till onödiga stickspår. Ofta märker vi tidigt om inlägget kommer bli långt eller kort. För det mesta ägnar sig Clas åt det teologiska medan Kristian fokuserar på det filmtekniska. Ibland har han också någon reflektion som utvecklas av oss båda. 


Kristians efterforskande om filmens bakgrund och tillkomst ger oss ofta information om skaparnas intentioner med filmen vilket kan ge material när man skriver om budskapet.


När det gäller budskapsdelen så har vi som sagt ibland gjort efterforskningar innan filmen. Ibland så behöver vi som vi också sagt göra en faktakoll. Men inte så sällan är det så att någon av oss nyligen läst något eller på annat sätt fått kännedom om något som blir användbart i skrivandet. T.ex när vi skrev om Lejonkungen hade Clas samma dag varit kyrkvärd i kyrkan. En av bibelläsningarna var just det som vi citerade i inlägget från Jes 35:1-6. Ett ganska klockrent sammanträffande alltså. Detta är vad som på teologiska kallas "försyn". Alltså att Gud styr historien och låter allt samverka till Hans Ära och vårt bästa. Det finns givetvis mycket att säga om det men vi ville ändå kort nämna det då det är stor uppmuntran för oss. :)

 


Vi försöker hålla oss borta från just onödiga stickspår och utfläkningar men vi tror inte på att korta inlägg är något att sträva efter bara för att det ska vara kort. Om det visar sig att vårt inlägg blir bättre som långt så får det bli långt. Inlägget om Rubber var ett av det längre vi skrivit. Detta blev långt för att vi dels ville på ett rättvist sätt beskriva nihilismen som filmen förkunnade. Därefter ville ge en kristen respons på den livsåskådningen. När vi skrev om klassikern Psycho så blev det ett kortare inlägg även om det är en klassiker så behövdes inte mycket utrymme för att skriva om den. Vi identifierade dessutom endast ett bra tema vi ville skriva om och körde därför på det. Mer skulle säkert kunna skrivas på budskap men det skulle kunna blivit onödig utfyllnad. Därför blev det ett av våra kortare inlägg.


När vi skrev Tatt av Kvinnen hade vi bara ett kortare citat för det var allt som behövdes för att få fram vår poäng. När vi skrev Skyfall blev bibelcitatet längre än själva texten i budskapet. Detta för att hela det citatet i sin helhet uttryckte vad vi ville få fram.


Kort sagt så är längden på inlägget något vi har i tankarna när vi skriver. Vi försöker hålla det så koncentrerat som det går men utan att skära bort saker vi anser som nödvändiga att få med. Därav att vi inte värjer för att ha längre inlägg även om det går emot gängse praxis. I en tid där twitterinlägg på tremeningar är populärare än tegelstenar till litteraturklassiker så tror vi att det är bra att gå emot strömmen här. Länge leve läsandet!


Slutligen finjusteras texten ett par gånger om. Ofta står Kristian för det slutliga redigeringen. När vi känner oss nöjda tar vi bilden. Tagandet av bilden kan dels ske snabbt. Ibland tar det längre tid för att vi inte blir nöjda och ibland för att vi vill spexa till bilden. Ett exempel var för inlägget om Walk The Line där vi tog på oss svarta skjortor och posade med en gitarr. I vår Alien serie kan ni dessutom se oss försöka imitera dels en chestburster och dels en facehugger. Det var mycket roligt att försöka få bra foto av.  Som ni förstår är detta det roligaste och vi försöker variera oss så mycket som möjligt.


 
Efterarbete
I samband med att publicering närmar sig brukar vi marknadsföra det på Facebook. Ofta med någon gåta till vad för film det är. Vi brukar turas om att svara på kommentarer på bloggen. Då och då håller vi oss uppdaterade om hur statistiken ser ut. Då och då släpper vi ut extramaterial på Facebook. Oftast bilder och filmklipp men vi har även haft omröstningar och hittils en tävling. Integrationen med er läsare är något vi jobbar på att utveckla. T.ex involvera er i framtida inlägg, anordna tävlingar och förhoppningsvis diskussionsfilmkvällar. 


Missa därför förövrigt inte vår nya Facebook-sida: http://www.facebook.com/TvaTummarFilmblogg

Av Clas & Kristian Jönsson & Svensson - 19 januari 2013 18:00


Regi: George A. Romero

Manus: George A.  Romero, John Russo

I rollerna: Duane Jones, Judith O’Dea, Karl Hardman, Marilyn Eastman, Keith Wayne, Judith Ridley m.fl

Filmen utspelar sig som sagt på landsbygden utanför Pittsburgh och är första filmen som utspelar sig i Pittsburgh (enligt Imdb). Detta är Romeros debutfilm och är en av de mest framgångsrika självständiga (independent) filmer som gjorts. Efter den var många från Hollywood som ville att han skulle göra en uppföljare till denna men han väntade ända tills 1978 med att göra det.


Synops

John och Barbera är på väg till sin pappas grav. Plötsligt blir de överfallna av en man som beter sig mycket underligt. Barbara kommer undan och tar skydd i ett hus. Hon möter snart andra överlevande. Via radio och en tv uppdagas en fasanfull katastrof. De döda kommer till liv och överfaller de levande och äter dem! Dock kanske det inte är faran utanför huset som är farligast...


Skådespeleri

Duane Jones som Ben är den bästa av skådespelarna. Han gör sin roll med bravur och han får oss att känna sympati med honom. Karl Hardman som Harry gör också en minnesvärd insats som den urspårade Harry Cooper. Hans insats får oss att avsky hans karaktär. Han är en av de mer ”onda” karaktärerna. De övriga gör också bra insatser men dessa två sticker ut mest då deras roller är varandras motsatser. Som lite trivia kan vi nämna att de blev faktiskt goda vänner.


Regi

Detta är orginalet av zombiefilmer! Den har gett upphov till den moderna myten om zombier, Zombiefilmer som gjorts innan handlade mest om haitiska zombies. Alltså de som förslavats via droger och/eller ockulta ritualer. Romero satte standarden för zombieepedmin såsom den ser ut numera i populärkulturen. Den är legendarisk. Storyn är enkel och välskriven. Framförallt är det ett relationsdrama och Romero har fått ihop en bra grupp av karaktärer. Enkelheten i manuset är klockrent och bidrar till en känsla av att man är närvarande med karaktärerna.


Produktion

Filmen är exempel på när svartvitt är att föredra. Eftersom teamet hade så liten budget underlättade faktiskt det svartvita för dem, t.ex är blodet chokladsås.  Utöver det bidrar det till stämningen. I kombination med den enkla men effektiva musiken får man kalla kårar. Kamerateamet gör en hel del snygga vinklar i huset, vi ser en av personerna i ett rummet och vi ser ut i ett annat rum hur en zombie är på väg in. Vilket inte karaktärerna ser. Det är många fasta vinklar där kameran står still och man bara ser zombierna långsamt komma närmre, vilket får blodet att isa....


Tittaren är på samma plats som karaktärerna och vet lika lite om det som händer som de gör. Vi får inte reda på något om vad som sker i omvärlden förutom via vad karaktärerna hör på radio och tv. Detta ger en tät, ruggig och nästan verklighetstrogen känsla. Hur många har inte funderat över hur de skulle reagera om det utbröt en zombieepidemi? 


För att sammanfatta, denna film visar att ibland är ”less is more”.


Budskap

Filmen har sagts vara en kommentar om rasism och rasmotsättning i USA på 60-talet. Detta baseras på att många av karaktärerna vill Ben illa. Den slutar som sagt med att han misstas för en zombie och blir skjuten (av vita poliser). Romero har dock hävdat att Duane fick rollen som Ben då han var den bästa skådespelaren. Vad filmen framförallt handlar om är samarbete eller snarare vår oförmåga till det. Karaktärernas oförmåga att lyssna på varandra och enas blir deras nederlag. Kommunikation och svårigheten att kommunicera är också ett tema. Zombierna skulle kunna vara en symbol för kommunister, Sovjet, eller något annat vagt definierat hot. Det är i slutändan vi själva som är vår egen fiende.


”Vi lever inte i frid med andra därför att vi inte lever i frid med oss själva, och vi lever inte i frid med oss själva därför att vi inte lever i frid med Gud.” - Thomas Merton


Filmen lyfter på ett slående sätt fram brustenheten i mellanmänskliga relationer. Den visar hur svårt vi kan ha att enas och göra det bästa möjliga. Den visar hur svårt vi kan ha att stanna upp och lyssna på att alla kan ha en poäng. Harry har ju en poäng att källaren är lättast att försvara men Ben har ju en poäng i att den inte har en flyktväg. Tom försöker medla och ser bådas poänger men det är meningslöst. De verkar ha enats när de har en plan att ta sig ifrån huset. Bristande självkontroll från Judys sida leder dock till katastrof. Klyftan i gruppen förvärras än mer efter detta. Behov av gemenskap sitter djupare än bara ett överlevnadsbehov, det är en central och djup del av vår mänsklighet. 


Vi kristna tror att Gud är tre personer i en. Fader, Son och Helig Ande. Det är inte tre gudar utan tre personligheter i ett väsen. Det låter mystiskt och det är ju inte så förvånande då det är Gud det rör sig om. Vi kan säga att Gud är gemenskap i sig själv. Gud är helt fristående från skapelsen och behöver den inte. Han skapade inte oss för att Han hade ett behov av gemenskap eller utlopp av kärlek. Allt det tillgodoser Han i sig själv. Han väljer att skapa hela universum och oss människor som Hans avbild enbart för att Han vill det. 


”If this world was made by a triune God, relationships of love are what life is really all about.” - Tim Keller


Som vi tyvärr alla har erfarit så har vi fallit långt bort från detta. Gud har dock valt att rädda sin fallna skapelse. I Jesus Kristus försonas människor och Gud. Guds rätta och goda vrede mot synden fick sitt utlopp i Jesus offerdöd. Som Pastor Mark Driscoll brukar uttrycka det så behöver vi inte döda varandra för vår synd eftersom Jesus redan dött för den. Det finns en lösning på vårt trasiga situation, det är inte att bita ihop och klämma fram en fred. Även om ”värdsliga” lösningar kan göra gott för samhället så går det inte på djupet. 


”Om vi inte förlåter, bekämpar vi varandra; och nu då världen har lagrat tillräckligt mycket vapen för att kunna förinta varje människa på jorden många gånger om, blir barmhärtigheten plötsligt otroligt praktisk. Förlåtelse är första steget mot att lösa krigets problem - krig mellan nationer, krig mellan familjer, och krig mellan individer.” - Peter Kreeft

   

Två Ghoul Tummar Upp för Night of the Living Dead (1968)!!!

//Jönsson & Svensson

Presentation


Denna blogg drivs av två filmtokiga kristna bröder. Vi skriver om populärkultur och hur det kan relatera till den kristna tron. Främst så är våra inlägg att vi tittar på och talar om film.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards