Två Tummar

Senaste inläggen

Hej kära läsare!


Vad roligt att ni läser vår blogg, vill jag först säga. Det värmer i hjärtat, jag talar nog för både mig och Clas när jag säger det. Dock så har det skett en förändring. Jag (Kristian) har fått jobb i Linköping, tillsvidare, som bibliotekarie, och bor där nu och har flyttat från Stockholm. Jag är väldigt glad över att ha fått jobb, men det försvårar bloggandet här. Vi måste hitta ett sätt att få bloggen att fungera när vi inte bor på samma ställe. I skrivande stund jobbar vi på att hitta ett sätt att få Två Tummar att fortleva. Under tiden får ni hålla tummarna (ordvits!).


Vi kommer definitivt att fortsätta skriva och blogga men frågan är bara hur det praktiskt ska gå till. Vi tar oss en funderare med andra ord. 


//Två Tummar-Kristian


 

Regi: Richard Donner

Manus: Mario Puzo, David Newman, Leslie Newman och Robert Benton.
Stålmannen skapad av Jerry Siegel och Joe Shuster.
I rollerna: Marlon Brando, Gene Hackman, Christopher Reeve, Margot Kidder, Glenn Ford, Terrence Stamp, m.fl
Superman Returns (2006) har väldigt många ”blinkningar” till den här filmen. Den mest framgångsrika av de fyra Superman-filmerna. Filmmusiken och Supermantemat är skrivna av John Williams, och återanvändes i de övriga filmerna.

 

Synops
Vetenskapsmannen Jor-El skickar sin ende son  Kal-El till Jorden när planeten Krypton hotas av undergång. Han växer upp i mellanvästern och flyttar till Metropolis, börjar jobba på dagstidningen Daily Planet, träder fram som superhjälten framför alla: Stålmannen.

 

Skådespeleri
Gene Hackman gör alltid bra ifrån sig i alla filmer han är med i. Han spelar Lex Luthor och ger honom en dos lekfull elakhet blandat med skurkaktig genialitet och storhetsvansinne. Marlon Brando ger också en solid tolkning som den rationellt tänkande Jor-El.


Christopher Reeve ska vi inte glömma, han är verkligen född att spela Stålmannen/Clark Kent och han fick sitt stora genombrott med denna film. Han medverkar igen i tre andra filmer om Stålmannen. När han är Clark Kent så är han den vänliga men något klumpiga och blyga nörden. När han är Stålmannen är han en helylle hjälte. Artig, vänlig och hjälpsam, givetvis också en god patriot. Detta gör Reeve med glimten i ögat vilket passar filmen som handen i handsken. Rollen görs seriöst men inte på för stort allvar om ni hajar.


Margot Kidder tycker vi gör en oerhört bra och nyanserad insats som Lois Lane, hon är precis så viljestark och driven som man ser henne i serierna. Förutom dessa stora roller är också de små rollerna perfekt rollsatta. Det är en sådan film där allt stämmer, och allmänheten omfamnar resultatet genom att gå och se den igen och igen. 1979 gick rekordmånga svenskar på bio, och det var då den här filmen hade premiär i Sverige.

 

Regi

Tack vare Richard Donners vision av den här superhjälten som ikonisk, episk och en symbol för sanning, rättvisa och the American way, är den här filmen på samma sätt episk, ikonisk och man målar med breda penseldrag, så att säga, tills man kommer till Metropolis. Då blir tempot snabbare. Det är också tack vare Geoffrey Unsworths fantastiska foto som filmen fungerar så bra på det planet. Ett välskrivet manus av Mario Puzo och Leslie och David Newman, bland annat, gör sitt till.


Detta är den ultimata Stålmannenfilmen, och en perfekt inledning till Stålmannens universum. Stålmannen är en helylle hjälte på gränsen till att det blir tramsigt. Dock är manuset precis som Reeves skådespeleri gjort med glimten i ögat och dessutom välskrivet. Detta ger filmen en skön matinéäventyrsfilmskänsla. Som den typ av film är denna världsklass. Som ett bevis på det kan vi se kultstatusen som filmen njuter av.

 

Produktion
Det är ingen CGI eller 3D animering här inte. Superman – the movie gjordes under en tid då gamla metoder fortfarande användes, och några nya uppfanns för att få Stålmannen att flyga. Dessa tekniker har förfinats i våra dagar, om man jämför med hur det ser ut i Superman Returns (2006). Det är en del miniatyrer och modeller och man ser att de verkligen har lagt mycket arbete på att få det fint, men ett tränat öga ser ändå att det är modeller. Det ger ändå den här filmen en viss charm, och den välskrivna historien tycker vi överskuggar vissa brister i det tekniska.

 

Budskap

I nästan allt mänskligt historieberättande utgörs storyn av en konflikt eller en brustenhet som måste lösas. Lösningarna kan variera. Detta gäller även i filmens värld. I filmer som t.ex Armageddon och Independence Day är det karaktärerna själva som tillsammans utgör räddarna. Oftast kan vi inte själva lösa situationen utan behöver en hjälte. Även här finns det variationer. Hjältar kan komma inifrån och vara en av oss. Här är Batman ett strålande exempel. Han bär samma trasighet och ondska som oss alla, han är mänsklig. Tydligast blir detta i Christopher Nolans trilogi. Batman har inte ens några superkrafter utan förlitar sig på egen styrka och utrustning i kampen mot den yttre ondskan. Vi får även se Batman i kamp med sin egen inte ondska. Och visst är Batman en Kristusgestalt. I den första av Nolans filmer blir Batman ett ideal för något gott. I den andra blir han en syndabock. I den tredje blir han ett offer för att Gotham ska kunna leva. Trots detta är Batman en vanlig människa.

Vad som även förekommer är hjältar som kommer från någon annanstans, in i situationen, och inte delar karaktärernas bekymmer och kamp. Arnolds terminator i Terminator 2 är ett exempel på en sådan hjälte. En hjälte utifrån finns också i westernfilmer. En hjälte rider in utifrån till byn i behov av hjälp. Även detta är en Kristuslikhet, en hjälte som kliver in i vår värld och blir en räddare.


Men det finns ett tredje alternativ. En hjälte som kommer utifrån men samtidigt är en av oss och kommer inifrån. Detta är Stålmannen i allra högsta grad.


“Live as one of them, Kal-El, to discover where your strength and your power are needed. Always hold in your heart the pride of your special heritage. They can be a great people, Kal-El, they wish to be. They only lack the light to show the way. For this reason above all, their capacity for good, I have sent them you... my only son.” – Jor-El


Detta gör att Stålmannen, i våra ögon är en av de tydligaste, om inte den tydligaste Kristusgestalten i populärkulturen. Teologiskt brukar man säga att Jesus var 100% Gud och 100% människa. Han var Gud i mänsklig gestalt. Han kom dock inte bara för att visa vägen. Han ÄR vägen till Gud. Han är förvisso lärare och vägvisare men betydligt mer än så. Stålmannen-filmen överskattar mänsklig godhet. Jesus kom inte för att vi är goda utan snarare för att vi inte är det.


”Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.” – Jes 53:1-6


I Superman Returns hotas mänskligheten av hotfull framväxande kontinent. Denna tar Stålmannen på axlarna för att kasta bort den. Då den består av kryptonit  är det oerhört smärtsamt för Stålmannen och till och med dödligt. När han faller ner till jorden igen håller han ut armarna som han vore korsfäst. Den filmen stannar dock inte där. Han får ju liv igen! Att Stålmannen är en Kristusgestalt är ofrånkomligt!


Åter till Stålmannen-filmen vi skriver om. I ett montage när Stålmannen visar sig för världen ser vi hur han räddar en liten flickas katt från ett träd för att därefter räddar presidenten när hans flygplan är på väg att störta. Stålmannen visar att Jesus Kristus är en frälsare för både hög och låg!

 

Två SuperTummar Upp för Superman - the movie (1978)!!!

//Jönsson & Svensson


Regi: Eric Till

Manus: Camille Thomasson och Bert Gavigan

I rollerna: Joseph Fiennes, Alfred Molina, Jonathan Firth, Sir Peter Ustinov, Bruno Ganz, m.fl

Det finns tyvärr inte så mycket trivia att skriva här. Det är Peter Ustinovs (från Spartacus) sista film.


Synops

Vi följer Martin Luthers liv från att han blir munk med konstant dåligt samvete över att inte duga till inför Gud. Till sist överrumplas han av nåden i Guds evangelium. Snart upptäcker han att kyrkan inte är i samklang med evangeliet. När Luther väljer att stå fast i sin nyväckta tro får det större konsekvenser än han någonsin kunnat ana.


Skådespeleri

De har lyckats få bra skådespelare till denna biografiska film, där de stora namnen är Joseph Fiennes (Ralph Fiennes bror), Alfred Molina (Dr Octopus i Spider-Man 2) och Bruno Ganz (Die Untergang, Der Baader Meinhof Komplex). De gör ett bra jobb, kanske främst Fiennes som gör ett engagerat och passionerat porträtt av Luther som plågas av dåligt samvete och den ondes attacker. Det är förvånansvärt spännande.


Regi

Filmen har som ambition att få in mycket material på relativt kort utrymme. Det gör att filmen i början kan upplevas som ”hoppig”. Dock får den fart relativt snabbt och är då en spännande och intressant film. Det är bra jobbat att få en typisk ”pratfilm” med dialoger och monologer till ett spänningsmoment. 


Luther har fått kritik för att den enbart skönmålar Luther och missar hans bristfälliga sidor. Hans uppmuntran till furstar att slå ner bondeupproret hastas förbi och hans ökända antisemitism nämns inte alls. Detta är faktiskt tråkigt. Det faktum att Luther hade sådana sidor är en lärdom för oss. Han var på dessa områden en man av sin tid och blind för hur fel det var. Ändå är han enligt oss en av kyrkohistoriens stora hjältar. Hans mörka sidor är en påminnelse till oss att vara vaksam på vilket sätt vi är folk av vår tid och okritiskt köper saker som senare generationer kommer att klandra oss för. Detta är en missad möjlighet för filmmakarna att få oss att fokusera på Kristus som ledstjärna. Luther och andra lärare kan vara just viktiga lärare för oss men det är Kristus som är ledstjärnan. Vilket var en del av Luthers verksamhet att lära ut.


Filmmakarna har skrivit in citat från historiska källor i replikerna. För den som är påläst är det skoj att se detta. T.ex är Luthers tal inför domstolen i Worms tagen från historiska källor. Googla på Luthers ”Here I Stand” tal. 


Produktion

Luther är en historisk film av episka mått. Mycket arbete har lagts ner på kostymer och miljöer. Vi slängs in 1500-talets Europa på ett övertygande sätt. Atmosfären och tonen gör att vi tittar känner oss indragna i reformationen. Gamla byggnader och att folk tar sig fram antingen med pilgrimsstav eller till häst förstärker intrycket.

Budskap

So when the devil throws your sins in your face and declares that you deserve death and hell, tell him this: I admit that I deserve death and hell, what of it? For I know One who suffered and made satisfaction on my behalf. His name is Jesus Christ, Son of God, and where He is there I shall be also!” - Luther (i filmen)


Med detta citat skulle vi kunna vara klara med detta inlägg. Fast givetvis finns det mer att säga om detta. Luther är en påminnelse för oss hur Gud kan använda de mest bräckliga och svaga människor på mäktiga sätt. Luther var just en sådan man. Historien lär oss att Luther var en man med svag hälsa, både fysisk och psykiskt. Han led av diverse magproblem och fick gikt på äldre dagar. Psykiskt led han av vad som idag skulle kallas kronisk depression och han hade idag kunnat hjälpas av medicinering. Säkerligen eskalerade dessa problem av att få genomföra något så omvälvande som reformationen var. Säkerligen fanns det andliga bekymmer också, Luther skriva ofta hur ansatt han var av mörka andemakter. Som vi tidigare skrivit var Luther en man med mörka sidor. Dock var han en man som hade hoppet  på rätt ställe, i Kristus. Gud använde honom för att få ut sitt budskap och för att Han skulle bli ärad. Det är en uppmuntran för oss. Kanske får vi helande för våra bekymmer i detta liv, kanske inte. Oavsett vad kommer Gud vara med oss och använda oss för Hans namn skull. Vilket ytterst sett är den högsta glädjen för den som hör till Honom. Kristus allena är vår frälsare!


”For I hear not only that the omnipotent God, the creator and maker of all things, is good and merciful, but also that the Supreme Majesty was so concerned for me, a lost sinner, a son of wrath and of everlasting death, that he spared not his own Son but delivered him to the most ignominous death, that, hanging between two thieves, he might be made a curse and sin for me, a cursed sinner, that I might be made just, blessed, a son and heir of God.” - Luther


Denna bild har vi använt tidigare. På korset tar Gud vår synd och ger oss all sin godhet och rättfärdighet. Därför är de som är i Kristus rena och fläckfria och därför utan fällande dom inför Gud som är en helig och rättvis domare. I sin samtid (och även idag) blev anklagelsen mot detta att det ger utrymme för folk att leva som de själva vill. Inte alls!


”When God in his sheer mercy and without any merit of mine has given me such unspeakable riches, shall I not then freely, joyously, wholeheartedly, unprompted do everything that I know will please Him?” - Luther


Vi är absolut räddade av nåd allena genom tron allena! Men som Pastor Tim Keller säger så är det inte en tro som står allena. Tron får konsekvenser i våra liv. Tron leder till frukt. Det kommer Gud se till. Den som tillhör Honom kan vara viss att förändring kommer ske. Förändring som kommer leda oss till handling vilket leder till mer förändring. Allt  genomsyrat av Guds nåd utan vilket vi inte skulle förmå något alls. 


Nu har vi citerat mycket Luther och har avslutningsvis ett citat till. 


”The true Christian pilgrimage is not to Rome or Compostela, but to the prophets, the Psalms, and the Gospels.” - Luther


Skriften allena är vår högsta auktoritet. Det betyder inte att det inte finns underordnade auktoriteter. För tron är kristna lärare, kyrkohistorien, tradition och profetiska tilltal viktiga för oss. Att kasta ut det på grund av ytterligheter är att kasta ut barnet med barnvattnet. Många kan vara skrämda av att lyssna på tilltal på grund av knäppa avarter som har funnits och fortfarande existerar. Man kanske är rädd för villoläror som grundar sig i tilltal, som t.ex mormonkyrkan. Det är dock fel att slänga ut lyssnande för hur Gud talar idag. Det som dock Luther (och Bibeln!) lär oss är att Bibeln är högsta auktoritet och är den främsta måttstocken. 


Likaså är det fel att tro att kyrkohistorien och traditionen inte har något att lära. Att avfärda det är en brist och ett misstag. Några av de allra bästa lärarna i kristenheten är döda. Dock är de just lärare och inte Bibeln. 


Det finns även andra auktoriteter för hur vi ska förstå universum, som t.ex vetenskap. Hur vi förstår universum är dock alltid underordnat att Bibeln lär att Gud är skaparen och upprätthållaren av sitt universum.


Så vi har nu fört fram fyra av reformationens fem allena. Kristus allena är vår frälsare. Vi är frälsta av nåd allena genom tron allena. Skriften allena är vår högsta auktoritet. Vi har även lärt oss att Luther uppmuntrar oss i att svaga brustna människor finner nåd hos Gud och blir använda av Honom. Det för oss till det femte allenat. Detta sker för att Gud allena ska få äran! Gud är för oss för att Han är för sig själv. Vilken underbart fast grund för att Han är för oss!


”Vår Gud är oss en väldig borg!”

 

Två Lutherska Tummar upp för Luther (2003)!!!

//Jönsson & Svensson


Regi: Brenda Chapman, Steve Hickner och Simon Wells

Manus: Philip LaZebnik och Nicholas Meyer

I rollerna: Val Kilmer, Ralph Fiennes, Michelle Pfeiffer, Sandra Bullock, Jeff Goldblum, Danny Glover, Patrick Stewart, m.fl

Trivia: För att inte filmens riktiga titel skulle avslöjas innan värlspremiären, skickades filmen till biograferna som "Edgar Allan" (POE=Prince of Egypt). Produktionsteamet kommunicerade med runt 600 religionsexperter under filmens skapande, och den är förbjuden i Malaysia och Indonesien.


Synops
Moses växer upp som lovande prins av Egypten, med den kommande faraonen Ramses som närmaste bror. Men så småningom får han reda på sitt ursprung och blir kallad av Gud att leda israeliterna ut ur fångenskapen i Egypten. Mycket sång och musikalnummer följer.


Skådespeleri
Röstskådespeleriet är av yppersta klass: massor med kända amerianska skådespelare har lånat ut sina vältränade och välklingande röster: Val Kilmer, Ralph Fiennes, Michelle Pfeiffer, Steve Martin, Jeff Goldblum. De gör ett utmärkt jobb som i en ”vanlig” spelfilm. Och det är en fin och minnesvärd historia som berättas.


Regi
Först av allt ska sägas att filmteamet tagit sig friheter i sitt källmaterial. Detta uppger de dock i inledningen av filmen men säger även att de bevarat historiens huvuddrag. Vilket stämmer till fullo. Historien berättas snabbt och episkt, med mycket humor i början och ideliga musikalnummer, eftersom det är en familjefilm av episka mått. Flera scener får oss att fysiskt rysa av rörelse. Sångerna är alla välskrivna och passar väl in i berättelsen. Folkets klagosång till Gud när de är i fångeskapen ropar ut förtvivlan och hjälp. Vi har också sången då Gud skickar plågorna över Egypten. En episk sång som verkligen är en kraftmätning. Slutligen har vi sången för uttåget som trosvisst handlar om möjligheten mirakler ger.

 

Produktion

Filmen är mycket välanimerad och fint ritad. De har haft som ambition att göra läpprörelserna så att de passar för många språk. En mycket imponerande bedrift. Det kommer till sin fulla rätt i ”When you believe” sången. Den finns som ett extramaterial på DVDn där vi får scenen och den växlar mellan alla språken. Musiken är som vi tidigare sagt en av filmens stora behållningar. De förstärker stämningen och storyn. Bra jobbat produktionsteamet!

 

Budskap

Ett stort tema i filmen är Guds makt och överlägsenhet. I kraftmättningen så är det Gud som till slut segrar för att föra sitt folk till frihet. De egyptiska avgudarna trillar ihop och Egyptens stolthet ligger krossad.


”Ashira l’Adonai ki gaoh gaah (X2). Mi-cha-mo-cha ba-elim adonai. Mi-ka-mo-cha ne-dar- ba-ko-desh. Na-chi-tah v'-chas-d'-cha am zu ga-al-ta (X2)”

 

 “I will sing to the Lord, for he has triumphed gloriously (X2) Who is like You, oh Lord, among the celestial. Who is like You, majestic in holiness. In Your love, You lead the people You redeemed (X2)”


Vad har då vi att säga om detta? Vad har denna historiska händelse med oss att göra? Jo, den inger hopp. Gud hade lovat att ingripa för att rädda sitt folk! Därför gjorde Han det. Han har lovat att vi som tillhör Jesus ska hållas kvar i Jesus tills vi får se Honom ansikte mot ansikte. Guds löften är värda att lita på. Varför har han då gett dessa löften?


”Inte åt oss, HERRE, inte åt oss utan åt ditt namn ge äran, för din nåds och din sannings skull.” – Ps 115:1


Att Gud räddade sitt folk ut ur Egypten leder efter många hundra år fram till Jesus. Det är faktiskt om Jesus som hela Bibeln handlar om. Moses fick löfte om att det skulle komma en större profet och ledare än honom. Mose fick vara medlare mellan folket och Gud då han mottog lagen. På samma sätt är Jesus den perfekta medlaren mellan människor och Gud då Han är både människa och Gud. Jesus är även det perfekta offret för synd som ofta illustreras som ett lamm. Därför är även den räddande symboliken lammets blod hade i uttåget ur Egypten en foreshadowing för Jesus.


”Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste” – Hebr. 10:19


Det allra heligaste är Guds närvaro. Där hör vi egentligen inte hemma som skyldiga, fallna syndare. Men där får vi vara på grund av vad Jesus gjort. Hans offerdöd absorberade Guds rätta straffdom mot oss. Det talas om att han renar oss och gör oss helt fläckfria. Därför kan vi frimodigt få vara i Guds närvaro.


Filmen slutar med att frasen från första sången upprepas. ”Deliver us!”. Det är inget fåfängt rop i tomma intet. Det finns nämligen en räddare, Jesus Kristus.
 

Två tummar upp för The Prince of Egypt!!!
//Jönsson & Svensson

Regi: Mel Gibson
Manus: Benedict Fitzgerald och Mel Gibson
I rollerna: Jim Caviezel, Monica Bellucci, Maia Morgenstern m.fl
”Kul att veta”: Jim Caviezel tappade det 68 kg tunga korset över sig och slog axeln ur led. Scenen finns fortfarande i filmen. Mel Gibson tänkte från början släppa filmen utan undertexter, men ändrade sig lyckligtvis.

Synops

Att denna film handlar om Jesu sista timmar är nog svårt att missa. Gibson har använt sig av alla fyra evangelierna från Bibeln plus andra historiska källor för att få ihop sitt filmmanus. I filmen följer vi Jesus från hans gripande till korset och slutligen hans uppståndelse. 


Skådespeleri

Först av allt ska sägas att språken som talas är arameiska, hebreiska och latin. Då det detta är döda språk är det svårt att avgöra hur bra skådespelarna använder dessa språk. Det sker dock utan stapplande och tveksamt -  de pratar till synes flytande. Det verkar inte som att tala döda språk hindrar skådespelarna från att agera. Som en lustig detalj kan vi nämna att det är många italienska statister. De som spelar romerska soldater talar alltså latin och det låter italienskt. 


Filmen är mycket dramatisk och episk och detta smittar av sig på skådespeleriet. 


Regi

Gibson har skrivit en film som rullar på i ett bra tempo samtidigt som den är full av detaljer. Valet av att göra filmen på dåtidens språk är ett fint grepp som ger en känsla av äkthet. Filmen har som bekant en väldigt våldsam sida. Romersk korsfästelse var bör vi påpeka oerhört våldsam och blodig. Det är en filmens plussidor att den inte slätar över varken spöstraffet eller korsfästelsen. Det är brutalt precis som det var. Gibson framför mycket tydligt att detta skedde för vår skull vilket gör det hela smärtsamt att se.


Produktion

Trovärdiga kostymer och miljöer. Kostymerna ser ut att vara omsorgsfullt gjorda och miljön är också trovärdigt återgiven. De olika språken tillför till intrycket. Blodigt och realistiskt. Bra musik. Bra ljussättning


Budskap

Gibson medverkar i filmen i en kort roll. Det är han som håller hammaren som slår in första spiken i Jesu hand. Gibsons poäng med detta var att är att vi alla var delaktiga i Jesu korsfästelse. Långfredagen och Jesu korsfästelse visar vilket skitsnack pratat om "människans inneboende godhet" är! Gud blir människa och vi dödar Honom! Lösningen på våra problem var detta! Att detta var lösningen som krävdes visar hur totalt syndafördärvade vi är. 


Samtidigt är det så att vi inte tog Jesu liv. Han gav det. 


”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” - Joh 3:16

 

Men är inte detta då önsketänkande myter? Den kristna tron är historiskt förankrad och kan därför teoretiskt sett vederläggas. Den ställer sig själv på spel genom att innehålla bokstavliga historiska händelser som sitt centrum. Den mest centrala av dessa är Jesu uppståndelse. Har den inte ägt rum faller hela den kristna tron, något även Bibeln erkänner. Är den å andra sidan sann så är Jesus den han sa sig vara, Gud i mänsklig gestalt. Så låt oss titta på de vanligaste invändningarna mot Jesu uppståndelse.


För det första brukar ofta framföras att Jesus bara var skendöd. Lärjungarna trodde han var död så när han kom till dem senare drog de slutsatsen att han uppstått. Denna invändning faller när man kollar på hur korsfästelsen gick till. Som vi ser i filmen var det en ytterst brutal avrättningsmetod. Den romerska historikern Cicero tyckte det var ”grymt och vidrigt”. Historiska källor berättar för oss att de romerska bödlarna var mycket effektiva. Romersk lag stadgade att en bödel riskerade dödsstraff själv om hans offer överlevde. Bibeln berättar att bödlarna körde upp en lans i sidan av Jesus för att kontrollera att han var död. Då kom det ut blod och vatten. Ett kännetecken på kvävning. Därefter lades Jesus i grav utan medicinsk vård. Att han då skulle kunna gå och dessutom rulla undan stenen för graven är absurd! Slutligen mötte lärjungarna Jesus och trodde han fått liv igen. Inte att han precis undvikit döden.


För det andra kan det ibland påstås att lärjungarna ljög. Detta är galet! Lärjungarna var rädda och gömde sig när Jesus blev gripen. Petrus till och med förnekade honom. Det är en meningslös konspiration då de fick utstå förföljelse. Det var ingen lögn de skulle ha tjänat på. Det vore dessutom en dålig konspiration. Bibeln berättar att kvinnor var de första vittnena till uppståndelsen. Deras vittnesmål räknades inte i samtiden så om man ville hitta på en historia så skulle man låta män vara viktiga vittnen. Slutligen inträffade påskens händelser i Jerusalem där det fanns många kandidater som skulle vilja motbevisa uppståndelsen.


För det tredje påstås ibland att lärjungarna hallucinerade. Detta håller inte då det var många vittnen som såg Jesus. De träffade dessutom Jesus samtidigt och vid flera tillfällen. Mötena med Jesus var dessutom fysiska, lärjungen Tomas fick röra vid hans sår och de åt alla med honom. Dessutom är detta återigen ett alternativ där lärjungarnas motståndare lätt skulle kunna skjuta rörelsen i sank genom att plocka fram Jesu kropp.


För det fjärde är det vanligt att avfärda uppståndelsen helt som myt. Evangelierna är dock inte myter till sin genre utan de är historiska biografier. Evangelierna är dessutom alla skrivna innan år 100. Detta lämnar inte mycket tid för en mytbildning. Precis som den andra invändningen vore det en dålig myt att låta kvinnor vara vittnen till uppståndelsen. Ville man skriva en bra myt på den tiden vore det fördelaktigt att låta män vara vittnen. Detta argument förklarar dessutom inte kyrkans radikala framväxt. Samtida historiker pekar på att det var tron på uppståndelsen som utgjorde startskottet för den kristna tron.


Givetvis kan mer sägas om detta, t.ex vore det lämpligt med en redovisning av evangeliernas trovärdighet. Detta lämnar vi dock för denna gång på grund av platsbrist. Flera invändningar mot uppståndelsen kan säkert framföras, vissa mer sansade än andra. Vi har dock valt de vanligaste här. Alla invändningar kommer dock inte kunna bemötas. Men när man ställer upp alla historiska källor om vad som skedde denna påsk och vad som följde får vi ta ställning till vilket alternativ som är trovärdigast. Vi anser med emfas att om man tar de historiska källorna och kyrkans framväxt pekar på att det rimligaste alternativet är att Jesus faktiskt uppstod från de döda. Det ställer allt upp och ner eller snarare det ställer allt rätt!


”Att tro på Jesu uppståndelse handlar därför inte bara om att bejaka att den har skett. Det handlar om att leva med den levande!”- Stefan Gustavsson


Glad påsk kära läsare! Ta åt er av påskens budskap! Kristus är uppstånden!

 

Två Tummar upp för The Passion of the Christ!!!

//Jönsson & Svensson

Regi: Uli Edel

Manus: Bernd Eichinger, Uli Edel och Stefan Aust

Baserat på boken er Baader-Meinhof Komplex av Stefan Aust

I rollerna: Martina Gedeck, Moritz Bleibtreu, Johanna Wokalek Jan Josef Liefers, med flera.

Tysklands officiella Oscarsbidrag 2009 för Bästa icke-engelskspråkiga film. Den blev nominerad.


Synops

Filmen skildrar terrorgruppen Röda Arméfaktionen (RAF),  och deras verksamhet i form av attentat, kidnappningar och mord i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. 


Skådespeleri

Det är uteslutande tyska (för oss okända) skådespelare som gestaltar RAF, och de gör solida och naturliga insatser. Karaktärerna är inte totalt svartvita utan har många nyanser som kommer fram successivt under filmens gång, och speciellt när fängelsevistelsen tar fram Meinhofs och Ensslins sämre sidor. Bliebtreu som spelar Andreas Baader gör honom precis så oemotståndlig som man kan tänka sig att sektledare är, och han accepterar inte att saker går fel eller inte går som han vill. Skådespelarna har gjort karaktärerna till sina och det känns som om de har spenderat lång tid på att få allting rätt. Man tycker att de är trovärdiga och logiska. Håll utkik efter Bruno Ganz som polisbefälet Horst Herold! Han ger karaktären den pondus Horst Herold behöver.


Regi

Detta är en mycket politisk film där det talas mycket om kapitalismens undergång och fascismens framfart genom vissa tyska tidningar. De har fångat tidsandan bra, och man blir varse att många handgripligen ville engagera sig i den politiska kampen. Allt sågs genom ett politiskt filter. Det är dessutom en actionfilm. Det är tätt mellan explosioner, vapenhot och flygkapningar. Det är inte fel, vi gillar action. Man ser också att polisen utövar ett brutalt våld mot demonstranter och även de fängslade RAF-medlemmarna, Det man kan invända mot är att terroristlivet skildras som glamoröst och som en form av frihet och ett uppror mot auktoriteter. Men själva våldet skildras rått, brutalt och rakt på.  Däremot kommer eftertexterna väldigt abrupt och filmen slutar lite snöpligt. Vissa säger att man har följt Stefan Austs bok väldigt noga, och att det skulle gå ut över dramaturgin. Vi har inte läst den och kan därför inte säga något om det.


Produktion

Det är en film som utspelar sig på 60 och 70-talet och det ser man genom tidstypiska bilar, frisyrer, kläder och även arkitektur. Här har man verkligen ansträngt sig för att skapa en periodfilm. Till och med Lufthansaplanet som kapas ser ut att vara som klippt och skuret ur en katastroffilm från 70-talet. Mycket arkivmaterial i form av TV-sändningar och gamla urklipp får vi också se och som understryker den tidstypiska känslan. Specialeffekterna är bra och trovärdiga och produktionsmässigt är det en genomarbetad film. Som en användare på Internet Movie Database uttrycker det: "Every cent is on the screen."


Budskap

Det finns olika sätt att bekämpa orättvisor och man kan fråga sig om en ”stadsgerilla” som rånar banker och kidnappar uppsatta personer för etablissemanget verkligen är det bästa sättet. RAF-medlemmarna i filmen verkar nästintill förblindade av politiska motiv: de kämpar mot USA:s inblandning i Vietnam och mot Springerkoncernens för dem provokativa publikationer. Frågan är om man inte hellre ska ta ett steg tillbaka för att få perspektiv på tillvaron och på det man håller på med. Deras vänsterideologi får dem att se stöld som ingenting, speciellt i början av deras verksamhet. Tills de får deras egna bil stulen, då är det inte lika kul längre. Allt eftersom filmen går eskalerar våldet. Den ursprungliga gruppen sitter förvisso i fängelse men deras efterföljare är på fri fot. 


”De som smider onda planer har falskhet i hjärtat, de som främjar frid får glädje.” Ords 12:20


Ska vi vara brutalt ärliga har väl vi alla falskhet i hjärtat. Ordet frid som står ovan är det hebreiska ordet shalóm. Det står för mer än bara avsaknad av stridigheter. Shalóm innefattar frid och fred men framförallt i försoning i en bredare bemärkelse. Shalóm är precis det vi saknar i vår värld. Det var den friden Jesus kom för att stifta, det är därför Han kallas för Fridsfursten. Platsen där Jesus stiftade den fred var inte på revolutionens barrikader utan på sitt kors. Där dog han som ställföreträdare i vårt ställe och Guds rättvisa tillgodoses. I sin uppståndelse besegrade han döden och bekräftade vem han var. Det inträffade som bekant under påskhelgen. En helg som proklamerar Guds kärlek till oss:


”Vi kan vara oälskbara, och ändå är vi inte oälskade” - John Ortberg


Hur ska vi då leva i ljuset av detta? När vi väl tillhör Jesus hur ska det påverka våra liv? Här skulle kanske del en del förvänta sig ett brandtal för bekämpandet av orättvisor och fattigdom i världen med samma indignation som i filmen. Bekämpandet av orättvisor och fattigdom är absolut en central del av det kristna livet. Men det är inte centret. Centret är inte vi och våra påhitt. Centret är Jesus. Tänk er att hela universums historia är en film:


”Från början till slut handlar den här filmen uppenbarligen om Gud. Det är han som är huvudpersonen. Hur kan vi då leva som om den handlar om oss?” - Francis Chan

 

 

Två Röda Tummar Upp för The Baader Meinhof Complex

//Jönsson & Svensson

Regi: Ishirô Honda

Manus: Ishirô Honda, Shigeru Kayama & Takeo Murata

I rollerna: Takashi Shimura, Akihiko Hirata, Akira Takarada m.fl

Namnet Godzilla kommer av att kombinera de japanska orden för gorilla och val. (Gojira)

Godzilla är en man i gummidräkt. Efter användning kunde de få ut så mycket som en kopp svett från dräkten.


Synops

Ett japanskt rederi hamnar i kris då fartyg förliser av okänd anledning. Överlevare berättar fruktansvärda berättelser. Strax därefter hemsöks en ö av ett monster som lämnar radioaktiva avtryck efter sig. Slutligen lyckas det fångas på bild. Det är en enorm dinosaurieliknande varelse som verkar ostoppbar. Katastrofen har dock bara börjat. Godzilla är på väg till det japanska fastlandet…


Skådespeleri

Ibland verkar det som om det är mycket överspelande. Här har vi dock svårt att avgöra om det är frågan om kulturella/språkliga skillnader eller om det faktiskt är brister i skådespeleriet. Skådespelarna spelar dock som ett team vilket ju är bra. I slutändan blir det en bra helhet. De som spelar huvudpersonerna är de som står för det bästa i skådespelandet. I tillägg till skådespeleriet kan manuset också verka absurt och utan sammanhang.

 

Regi

Godzilla är i vissa delar seg och utdragen. I andra delar är den riktigt spännande! Det dröjer en stund innan vi får se Godzilla. Det är en väl avvägd tid. Spänningen behålls utan att det dröjer för länge. När sedan Godzilla anländer till fastlandet och börjar härja runt är det ett schysst tempo. Balansen mellan dialog och action sitter som den ska.

 

Produktion

Effekterna är minst sagt imponerande! Godzilla är en kille i gummidräkt som trampar runt på modeller. Användandet av modeller är underskattat. Denna film använder det ypperligt väl. Musiken är mycket bra. Det förhöjer känslan som scenerna vill förmedla. Det som framförallt kommer kännas igen är ett spännande och ett olycksbådande tema. Ljussättningen i kombination med att filmen är i svartvit ger en ruggig och ibland kuslig känsla. Ett exempel är när Godzilla satt en hel stad i lågor. Godzillas konturer avtecknas mot elden som flammar i bakgrunden.

 

Budskap

Godzilla är ett monster som kommit till på grund av människans användande av atombomber. Detta kan synas klyschigt men minns att detta är film som är gjort av det land som blivit utsatt för atombombsanfall. Filmen överlag har en mörk ton när de framför att människan kommer att använda alla vetenskapliga ändamål för destruktiva ändamål.


”Ogata, if the oxygen destroyer is used even once, politicians from around the world will see it. Of course, they'll want to use it as a weapon. Bombs versus bombs, missiles versus missiles, and now a new superweapon to throw upon us all! As a scientist - no, as a human being - I can't allow that to happen! Am I right?”

– Dr. Serizawa


Tyvärr är det väl så att filmen har rätt i detta. Kärnforskningen har potential att upptäcka  säkra, miljövänliga och outtömliga källor för energi. Detta ligger en bit in i framtiden men potentialen finns där. Tyvärr har kärnforskningen som bekant även medfört katastrofala följder. Vår potential till destruktivitet är helt horribelt kraftig.


”Det värsta (förutom onda andar) som någonsin skulle kunna finnas på vår planet – vätebomben – har resulterat i något underbart, något som inga moralister, predikanter, profeter, helgon eller vise män i historien hade kunnat åstadkomma; den har gjort dygdigheten till ett villkor för överlevnad. För att använda sig av den amerikanske författaren W H Audens enkla men fulländade formulering: ’Vi måste älska varandra eller dö’.”
– Peter Kreeft


Detta är ett mycket träffade citat. Vi vill dock inte stanna där. Igenom hela Bibeln återkommer stora löften om att Gud kommer uträtta något som kommer få globala (rent av kosmiska!) konsekvenser. Det är löften som talar om världen ska få bli vad det en gång var. Lyssna till detta löfte:


"Herren Sebaot skall på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med utsökta rötter och gamla viner, ja, med bästa vin, väl klarat." - Jes 25:6


Det talas om ett kommande fredsrike där det ska vara glädje, frid och fest. Detta löfte började förverkligas i och med Jesu liv, död och uppståndelse. Det kommer att fullbordas den dag han kommer tillbaka, den dag då skapelsen ska bli ny. Då krig, död, misär, synd och ondska är bara minnen. En festmåltid kommer det att bli. Så boka en plats genom Guds nåd för du är bjuden. 

 

Två stampande tummar upp för Godzilla (1954)!

// Jönsson & Svensson

Också känd som L'homme qui voulat vivre sa vie. Trailern är på franska utan text tyvärr.

Regi: Eric Lartigau
Manus: Eric Lartigau, Laurent de Bartillat, Emmanuelle Bercot och Bernard Jeanjean
Baserat på romanen The Big Picture av Douglas Kennedy
I rollerna: Romain Duris, Marina Foïs, Niels Arestrup och Branka Katic, med flera.

På imdb finns ingen trivia för denna film.


Synops
Advokaten Paul Exben har ett till synes lyckligt liv med fru, barn, villa och ett toppenjobb i Paris. Steg för steg anar han att hans fru är otrogen, och under ett bråk råkar han ta livet av sin frus älskare. Frun begär skilsmässa och Paul bestämmer sig för att fly och starta ett nytt liv (som fotograf på en tidning på Balkan) på en annan plats och antar den döde mannens identitet.

Det här låter kanske som en vanlig ostig thriller av låg kvalitet, men det är det faktiskt inte.

 

Skådespeleri
Romain Duris får mycket tid själv framför kameran och vi att han bär filmen mer eller mindre på sina axlar. Han gör ett känsligt porträtt av en man i kris som både är ledsen och arg efter att hans fru har skilt sig från honom. Han inser också vad han måste göra och det är ett trovärdigt porträtt. De andra karaktärerna lär vi inte känna så väl, och det känns som Niels Arestrup återigen spelar ”överförfriskad pappa” från Mitt hjärtas förlorade slag. Men han bidrar med att ifrågasätta och tvivla på Pauls motiv. Ivana, spelad av Branka Katic, ger direkt intrycket av att vara ett loveinterest som spirar lite smått under filmens gång. Karaktärerna skulle behöva lite mer utveckling i den andra delen av filmen.

 

Regi
Första delen av filmen är väldigt tajt och spännande, och när Paul väl ger sig ut på flykt vet man inte alls vad som kommer att hända.  Det är en ny aspekt av den här typen av film som inte brukar skildras i vanliga fall. Karaktärerna i den senare delen av filmen behöver som sagt lite mer djup, men i stort är det en förvånansvärt djup film som börjar som en thriller men går vidare till en filosofisk fundering om existentialistiska värden. Den ger mycket mer än man från början kan förvänta sig och det är en trevlig överraskning.

 

Produktion
Det känns som man har tagit vara på miljön man filmar i. Paul och hans fru bor i en extravagant villa utanför Paris som verkligen ser ut att kosta mycket. När filmen sedan skiftar fokus till forna Jugoslavien får vi se en råare, lantligare bild av omgivningarna och det är bra, helt enkelt! Man har lagt ner mycket arbete på att få till fint foto och det gillar vi. Den franska originaltiteln är ”Mannen som ville leva sitt liv”, och det känns typiskt franskt och poetiskt och man kanske greppar efter lite väl mycket men i stora drag är det en tajt och välskriven film.

 

Budskap

Vi märker hyfsat omgående att allt inte är väl under ytan i Pauls äktenskap. En klar påminnelse att inte bara se till ytan. Vägen till deras sorgliga tillvaro får vi inte reda på mycket om. Med all sannolikhet har den varit långsam och succesiv. Paul har kanske varit frånvarande som make och pappa. Han har kanske steg för steg försummat relationen till sin fru och sina barn. Här ger filmen en påminnelse om att vi måste arbeta på våra relationer och vara aktiva i det. Viktiga samtalsstunder inträffar sällan spontant utan är något man aktivt måste ta tag i hur jobbigt det än kan vara. Detta verkar dock inte vara filmens huvudtema. Temat verkar snarare vara att fly från verkligheten och hur fåfängt det kan vara.


”Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.” – Ords 5:22


Paul hamnar rejält snett. Han sätter igång en ytterst avancerad plan inte bara för att täcka över det dråp som han begått utan även för att försvinna. Han längtar efter ett nytt liv eller en omstart. Gör vi inte alla det?


”Vem kan säga: "Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd"?” – Ords 20:9


Det finns faktiskt bara en som kan svara ”jag” på den frågan. Det är Jesus. Han levde det liv vi borde ha levt och dog döden vi förtjänade. På korset absorberade han Guds rätta och rättvisa vrede mot oss och dog som vår ställföreträdare. Där besvaras vår längtan efter en ny start!


”Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.” – Ord 28:13

 

En tumme skeptisk och en tumme upp för Identity of a Killer (2010).

// Jönsson & Svensson

Presentation


Denna blogg drivs av två filmtokiga kristna bröder. Vi skriver om populärkultur och hur det kan relatera till den kristna tron. Främst så är våra inlägg att vi tittar på och talar om film.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards